Italiensk tre-rättersmeny för små kockar

Det börjar bli många familjerelaterade milstolpar här i matbloggen. En gång var hon alldeles nyfödd här i bloggen. Häromveckan tog hon initativ till att laga en italiensk tre-rätters till familljen! Vårt äldsta barn, numera sex-och-ett-halvt, har länge aspirerat på att få börja laga mat på riktigt. Jag har som bekant inte det bästa tålamodet i köket men maken har tagit sig an uppgiften att fostra henne till framtida kock.

Den italienska kokboksbibeln Silverspoon som är en av våra favoritkokböcker har en fin kokbok för barn som jag gärna tipsar om. Jag gillar kokböcker för barn med “riktig mat” och här finns tydliga steg-för-steg-instruktioner med smarta tips för nybörjare. Om hur man tex gör köttgryta, fiskspett och egen pasta. Så i en veckas tid researchade hon intensivt vilka recept som skulle göras.

      

Efter att ha hon ändrat menyn fler gånger än vad jag kan räkna – blev det småningom följande premiärmeny:

bruchetta med tomatsallad

gnocchis med lammköttbullar och tomatsås

jordgubbar med vaniljglass

Ok, vi kanske styrde in henne på glass som efterrätt för att minska tiden i köket och hon kommenterade detta med, “jamen så klart glass! Hur svårt kan det vara att göra egen!”

Inget fel på hennes ambitionsnivå minst sagt… puh!

Det här var minst sagt ett hallelujamoment – hemlagade gnocchis är så gott! De här tar lite tid att göra men är så värt det.

Grundrecept för potatisgnocchis

ca 4 portioner.

  • 1 kilo potatis
  • 1 stort ekologiskt ägg
  • 240 gram vetemjöl
  1. Skala potatis. Dela i jämnstora bitar och ångkoka i ca 20 minuter. Detta för att de inte ska absorbera upp för mycket vatten vilket försvårar gnocchibakandet.
  2. Mosa all potatis i en stor skål till en jämn smet. Enklast är att använda en potatispress. Låt svalna.
  3. Knäck ner ägget i skålen och blanda ner i potatismoset tillsammans med mjölet och knåda ihop till en slät deg.
  4. Ta upp degen på ett mjölat bord och kavla ut till en stor rekatangel. Skär i små jämnstora rutor. Lagom storlek på gnocchis är 1,5 långa och ungefär lika tjocka.  Rulla dem direkt i handflatan och stämpla dem med en gaffel.
  5. Lägg dem på en mjölad tallrik tills det är dags att koka dem. Alternativt – rulla ut degen i  fingertjocka längder och dela dem i 1,5 cm långa bitar.
  6. Strax innan servering, koka dem drygt 1 minut i kokande vatten. När de flyter upp på ytan är de klara, fånga upp dem med en hålslev, låt de rinna av ordentligt – klart att servera! Toppa gärna med finriven vällagrad parmesan!

Det var en hel del saker att förbereda får vår lilla kock. Köttbullar med lammfärs och rosmarin rullades. Ungefär så här. Plus att det svängdes ihop en tomatsås.

Förrätten preppades sist: tomater hackades fint för att sen på kockens förslag blandas med limezest, vitlök och olivolja. Skivat levainbröd blev ringlande med olivolja och åkte in i ugnen strax innan servering.

Till förrätt och varmrätt hade vi ett italienskt vin som heter Monte Vecchio 2008. Det var ett riktigt gott middagsvin som förtjänar en god och vällagad middag som denna. Det doftar ljuvligt, har en fyllig smak och är inte så där överdrivet strävt. Perfekt! Vinet kom med i ett utskick från The Wine Company som är en ny bekantskap för mig. Lite kul tycker jag att det är att följa utvecklingen med hemleveranser, att det mesta numer går att få hem till dörren.

Middagen blev förstås succé. Och när vi till slut satte oss för att middag (något senare än vanligt )hördes vår mästerkock pusta lätt utmattad, “- VET ni hur lång tid det tog att göra det här?!”

Spagetti Corkese

Vi diskuterade ett bra tag om vi skulle laga det här. Spagetti Corkese. Omnämnt som irländsk bolognese. Går det verkligen att laga en god pasta med blodpudding? In i det sista när vi stod och kokade ihop tomatsåsen höll vi på att lämna walk over och slänga ner ett par salcissicas i stekpannan istället för blodpuddingen, men vi bestämde oss för att fullfölja projektet. Vi hade dessutom fin blodpudding från Dennis kött att laga med. Spagetti och tomatsås funkar ju och blodpudding med stekta tomater. Huh.

Ok. Det blev inte så fulländat att jag skulle säga att det blev fantastiskt. Men det var absolut inte dåligt. Delvis beror det på att jag inte är ett stort fan av blodpudding men det här var ett sätt att försöka göra ett recept med blodpudding på ett sätt som tilltalar hela familjen. Jag tror att vi kommer att göra om det här vid tillfälle men med viss modifiering. Receptet är för övrigt inspirerat av Eat like a girl.

Spagetti Corkese

  • Koka ihop en vanlig mustig tomatsås utan krusiduller. Gör den dock inte för söt men gärna med lite hetta som med typ färsk finhackad chili.
  • Stek blodpuddingen i tärningar.
  • Servera tomatsås och blodpudding varvat på spagettitallrikar.
  • Vad vi inte hade hemma och som säkert hade varit fint till – färsk persilja och kanske lite strimlad stekt bacon.

Vi pyntade med lite ost som du ser. Kanske inte helt nödvändigt. Vi stärkte upp med en flaska Canaletto Primitivo för säkerhets skull som är ett prisvärt vin till pasta.

Påskmiddag 2012

Här kommer tips på en tre-rättersmeny som vi åt under påskhelgen. Förrätten förbereds på drygt fem minuter och efterrätten är också smidig förbereda i förväg innan kvällen.

Vinet Neudorf Toms´ Block som vi hade till lammsteken är från en vingård vi besökte på Nya Zeeland. Det var ett gott återseende!


Lat fredagsmiddag: french bread pizza

Det här har varit vår middag två fredagar i rad och kommer säkerligen att upprepas snart igen. Behöver jag påminna om att det här lätt vinner över Hawaiipizzan från pizzerian? Helt klart är det här comfort food för en lat fredagskväll! Plus ett vintips till helgen – just nu har vi snöat in på italienska Cantina Zaccagnini som passar till det mesta!

French bread pizza

  • Ta din bästa pizza-tomatsås och bre ut på delade baguetter.
  • Pynta vidare med pizzatillbehören du gillar – på barnens önskemål preppar vi med färsk ananas, goda skinkskivor och massor av riven vällagrad ost.  Kör på temat, “extra mycket av allt” så blir det bra.
  • Gratinera i ugnen ca 200 grader.

Håhå, den här serveringsbilden vinner vi inga stylingpris för men utan bild blir det ju inget blogginlägg!

Höstens röda favorit: Rhebokskloof

Ni minns mina funderingar kring hur vi ska logga våra vinfavoriter? Det blev till sist en vanlig hederlig pappersjournal där vi skriver ner och betygsätter våra vinfavoriter.

Först ut att få full poäng av både mig och maken denna höst är sydafrikanska Rhebokskloof som vi har hunnit prova både till lamm, vilt och Taylor&Jones fantastiska korvar. Till min förvåning när jag googlade runt bland de stora vinrecensionsdrakarna så har det här vinet fått ett ganska svalt omdöme, till och med nämnt som “inte prisvärt” för sina 99:-. Men vi gillart! Och faktiskt, av de som vi rekommenderat det till, så har de också köpt vinet på nytt.

Håller ni med, eller säger ni emot, ifall ni har provat Rhebokskloof? Och känner ni igen er i detta, att gilla ett annat vin som vinrecensenterna har dissat?

sydafrikansk favorit