Martinborough

Efter en lång dags körning med husbilen såg vi verkligen fram emot att stanna till i Martinborough och botanisera lite bland de lokala vinerna.

När man kommer in i Martinborough, som är en mycket liten stad, så ligger ett antal vingårdar på rad efter vägen, så vi fick förstås en del förväntningar. Vi checkade snabbt in på campingen som ligger på gångavstånd och promenerade ner till hjärtat av den söta stan.

Fast allt utom mataffären var stängt! Och väl framme på torget kom dessutom regnet. Tämligen besvikna gick vi in i den enda mataffären som var öppen till halv sex på kvällen och köpte en flaska pinot noir för att sen springa hem i regnet igen. Nu efteråt vet vi att det mesta stänger tidigt på kvällen, även i mer turistinriktade sammanhang här på Nya Zeeland. Regnet fortsatte hela kvällen, natten och morgonen därpå. Vi vågade dock inte riktigt klaga eftersom detta sägs vara en av öns mest torra områden som säkert behövde lite regn.

För den som planerar att resa runt på NZ så verkar Martinborough hotel vara värt en omväg. Ser otroligt fint ut  och verkar ha en fantastisk atmosfär. Bor du här måste du spana in den fantastiska biografen. Vi passerade även Wendy Campbells french bistro på vägen hem till campingen, som verkade mysigt och hade butiken Ingredient varit öppet en halvtimme till, hade vi kunnat passa på att handla med oss en massa lokala delikatesser. Nu fick vi alltså nöja oss med en flaska Dusty Road hemma i husbilen. Lite snopet men fortfarande minnesvärt.

20111216-082351.jpg
Till minnet av en regnig kväll i Martinborough

Masi Amarone Costasera

Både maken och jag har under en längre tid haft lite oklara framtidsplaner gällande våra jobb men nu känns det som om vi båda samtidigt får ordning på vad vi ska göra. Otroligt skönt och väl värt att fira! Så jag slängde ut en fråga på twitter och fick en massa goda råd. Sedan gick jag på Marias kollegas råd och köpte en flaska Masi Amarone Costasera.

Maten? Maken fick någon slags hybris och köpte oxfilé och slängde ihop en sallad med allsköns blandning. Och det är också värt att notera; att vi inser att vi verkligen inte är några oxfilémänniskor! Det är en dyr bit som inte smakar mycket. Nej aldrig mer säger jag. Påminn mig gärna om denna bloggpost om jag får för mig att vi ska ha det igen. Hellre flankstek från Dennis Kött nästa gång vi korkar upp ett påkostat vin. För det här är ett fantastiskt gott vin! Väl värt att rekommendera för lättare kötträtter och glammigt småplock!

Trivento Malbec 2009

Det finns säkert vinnördar som får huvudvärk av att jag bloggar om bra viner med snygga etiketter men det är faktiskt lätt att komma ihåg en etikett med en maskros i motvind på eller hur?!

Trivento Malbec 2009 från Argentina är ett bra vardagsrött som passade fint till vår lata söndagsmiddag med ryggbiff med bearnaise. För ynka 58:- r det ett fynd! Ett tips för den som vill ska bjuda mat till många och som har sträng budget!