En mäktig citruskaka till efterätt

Åttaåringen dammade av sin Silverspoon-kokbok igen. ”Orange drizzle cake” blev projektet och verkligen en delikat avslutning på söndagsmiddagen.

Jag har ju alltid tänkt att Lemon Drizzle Cake är en brittisk kaka så jag blev lite konfunderad kring dess ursprung eftersom Silverspoon handlar om italiensk mat. Maken är dock säker på det brittiska urprunget. ”Because its sticky and absolute unhealthy”. Oavsett om den är brittisk eller italiensk vågar jag tro att apelsinvarianten är snäppet godare än den med citron.

Orange drizzle cake

kaka:

  • 100 gram smör
  • juice från 1 apelsin
  • 2 ägg
  • 100 gram socker
  • 100 gram florsocker
  • 100 gram vetemjöl
  • 1 tesked bakpulver

glasyr:

  • 100 gram florsocker
  • 1 apelsin
  1. Sätt ugnen på 180 grader. Smörj en rund form  med avtagbar kant (ca 20 cm i diameter). TIPS: lägg ett runt bakplåtsbotten i botten så att du kan få loss kakan från formen efter gräddningen.
  2. Pressa apelsinen så att du får ca 90 ml juice.
  3. Smält smöret och låt det svalna.
  4. Knäck äggen i en skål och rör ner strösocker + florsocker. Vispa lätt och fluffigt.
  5. Rör ner det smälta smöret.
  6. Blanda i vetemjöl, bakpulver och slutligen apelsinjuicen.  Häll smeten i kakformen.
  7. Gräddas i ca 18-20 min beroende på ugn.
  8. Låt kakan svalna och vända den sen upp och ner på ett fat.
  9. Förbered glasyren – Pressa apelsinen och blanda juicen med florsocker.
  10. Gör massor med små hål på kakan med en sticka. Häll över glasyren som alltså får marinerad kakan och låt även rinna lite kanterna.

orangedrizzle

Spagetti Carbonara enligt Silverspoon

En återkommande kokboksreferens i vårt kök är den italienska kokboksbibeln Silverspoon. Den är på 1263 sidor, har inte överdrivet mycket bilder, men är en guldgruva om man vill förkovra sig i det klassiska italienska köket. Dessutom är det den mest sålda kokboken i Italien, så jag rekommenderar den varmt om du vill ha en  bra italiensk kokbok i bokhyllan.

Häromveckan när ett av barnens kompisar önskade ”carbonara med äggula” till middag insåg att jag inte var uppdaterad på hur en äkta italiensk carbonara lagas, ett ypperligt tillfälle att damma av Silverspoon. Och nej, det är inte någon grädde i en carbonara.

Spagetti Carbonara

  • ett par portioner spagetti – vi har snöat in oss på bucatini
  • lite smör att steka med
  • i bästa fall pancetta. Annars  sidfläsk eller bacon av bättre sort
  • ett par vitlöksklyftor
  • finriven parmesan och pecorino – hälften vardera
  • två stora ekologiska ägg
  • salt och peppar
  1. Stek strimlad pancetta/sidfläsk i lite smör tillsammans med finhackad vitlök samtidigt som du kokar pastan.
  2. Häll av kokvattnet från pastan. Knäck ner två ägg tillsammans med ett par matskedar finriven parmesan och pecorino (älften vardera av osten). Rör om ordentligt.
  3. Tilsätt bacon och vitlök (ok Silverspoon hälsar att vitlöken ska tas bort efter stekningen men det gör inte jag).
  4. Toppa med finriven parmesan, pecorino, lite flingsalt och nymalen svartpeppar.

Italiensk tre-rättersmeny för små kockar (och framför allt – aldrig mer färdiga gnocchis!)

Det börjar bli många familjerelaterade milstolpar här i matbloggen. En gång var hon alldeles nyfödd här i bloggen och häromveckan tog hon initativ till att laga en italiensk tre-rätters till familljen!  Vårt äldsta barn, numera sex-och-ett-halvt, har länge aspirerat på att få börja laga mat på riktigt. Jag har som bekant inte det bästa tålamodet i köket, men maken har tagit sig an uppgiften att fostra henne till framtida kock.

Den italienska kokboksbibeln Silverspoon som är en av våra favoritkokböcker har en fin kokbok för barn som jag gärna tipsar om. Jag gillar ju kokböcker för barn med ”riktig mat” och här finns tydliga steg-för-steg-instruktioner med smarta tips för nybörjare om hur man tex gör köttgryta, fiskspett och egen pasta.  Så i en veckas tid researchade hon intensivt vilka recept som skulle göras.

      

Efter att ha hon ändrat menyn fler gånger än vad jag kan räkna blev det småningom följande premiärmeny:

bruchetta med tomatsallad

gnocchis med lammköttbullar och tomatsås

jordgubbar med vaniljglass

Ok, vi kanske styrde in henne på glass som dessert för att minska tiden i köket och hon kommenterade detta med, ”jamen så klart glass! Hur svårt kan det vara att göra egen!” Inget fel på hennes ambitionsnivå minst sagt… puh!

Det här var minst sagt ett hallelujamoment – hemlagade gnocchis blir ju så gott! Jag som fram tills nu har försvarat färdiga gnocchis att ha som nödraket i skafferiet kommer aldrig mer kunna äta  andra gnocchis än dessa hemtrillade. De här tar lite tid att göra men är så värt det!

Grundrecept för potatisgnocchis

ca 4 portioner.

  • 1 kilo potatis
  • 1 stort ekologiskt ägg
  • 240 gram vetemjöl
  1. Skala potatisen, dela i jämnstora bitar  och ångkoka i ca 20 minuter. Detta för att de inte ska absorbera upp för mycket vatten vilket försvårar gnocchibakandet.
  2. Mosa potatisen i en stor skål till en jämn smet. Enklast är att använda en potatispress. Låt svalna.
  3. Knäck ner ägget i skålen och blanda ner i potatismoset tillsammans med mjölet och knåda ihop till en slät deg.
  4. Ta upp degen på ett mjölat bord och kavla ut till en stor rekatangel. Skär i små jämnstora rutor. Lagom storlek på gnocchis är 1,5 långa och ungefär lika tjocka.  Rulla dem direkt i handflatan och stämpla dem med en gaffel. Lägg dem på en mjölad tallrik tills det är dags att koka dem. Alternativt – rulla ut degen i  fingertjocka längder och dela dem i 1,5 cm långa bitar.
  5. Strax innan servering, koka dem drygt 1 minut i kokande vatten. När de flyter upp på ytan är de klara, fånga upp dem med en hålslev, låt de rinna av ordentligt – klart att servera! Toppa gärna med finriven vällagrad parmesan!

Det var en hel del saker att förbereda får vår lilla kock. Köttbullar med lammfärs och rosmarin rullades. Ungefär så här. Plus att det svängdes ihop en tomatsås.

Förrätten preppades sist: tomater hackades fint för att sen på kockens förslag blandas med limezest, vitlök och olivolja. Skivat levainbröd blev ringlande med olivolja och åkte in i ugnen strax innan servering.

Till förrätt och varmrätt hade vi ett italienskt vin som heter Monte Vecchio 2008. Det var ett riktigt gott middagsvin som förtjänar en god och vällagad middag som denna. Det doftar ljuvligt, har en fyllig smak och är inte så där överdrivet strävt. Perfekt! Vinet kom med i ett utskick från The Wine Company som är en ny bekantskap för mig. Lite kul tycker jag att det är att följa utvecklingen med hemleveranser, att det mesta numer går att få hem till dörren.

Middagen blev förstås succé. Och när vi till slut satte oss för att middag (något senare än vanligt )hördes vår mästerkock pusta lätt utmattad, ”- VET ni hur lång tid det tog att göra det här?!”