Tillbaka till Plane Food

Vi hann med en middag på Plane Food när vi åkte hem från Heathrow på semestern. Igen!

Sent flyg hem. Ingen middag på planet. Så varför hoppa över ett fungerande koncept. Sedan att växelkursen för pund peakade vågar jag inte tänka på.

Den här gången åt jag en fantastiskt god vegorätt som fortfarande förföljer mig i tanken. Det är dels två små pannkakor med ricotta och bladspenat. Har någon ett liknande recept? Det var ju löjligt gott! På bilden ses även en umamistinn svampröra och ett stekt ägg. Mättande så klart och fantastisk komfortmat med ett glas kall chardonnay. Himla bra vegoinspiration och helt klart ett av mina måsten inför hösten att upprepa här hemma. Min typ av vegomat helt enkelt.

IMG_0685

Långlunch på Pony and Trap

Det är ju alltid en himla massa pros and kons när man  planerar sin semester. Det går ju inte att göra a-l-l-t.

Men om man åker sent en fredagkväll från Arlanda, bor på en liten Travelodge för liten peng långt ut i spenaten – så kan det vara så att man tar kidsen på en finfin gastropubslunch dagen därpå. Gärna på en michelinstjärneprydd sådan som the Pony and Trap.  Vi hann promenera runt Bath strax innan, som ligger en halvtimme därifrån för att säkerställa att vi skulle vara riktigt hungriga.

IMG_0059 (1)

Just fina gastropubar ute på vischan är något som jag verkligen älskar med England. Det finns så många pärlor att besöka och ofta är de även familjevänliga. Åtminstone dagtid.

IMG_0099 (1)
Fint ute som ni ser. Inomhus – där är det så där lagom rustikt och fint så som gastropubar ska vara. Så himla trevlig personal och full poäng för atmosfär. Och vi var hungriga efter att ha ätit lite fulfrukost från en foodtruck vid motorvägen – så vi gick minst sagt bananas på den här lunchen!

IMG_0093

Först ut en liten hälsning från köket. Kökets egna chips och en löjligt god gräslöksdipp. Hann knappt fota innan allt var väck. Eftersom vi var halvvägs till Cornwall  så var det dags för semestern första cornish cider. Inte helt oväntat kanske.

IMG_0094-2 (1)

Lite oskarpt foto ovan. Det blev ett par små “snacks” i väntan på förrätterna (!): “pork quavers” med äppelsås till vänster och fläderblomsmarinerad makrill till höger. Det förstnämnda är en av makens absoluta måsten i England. Tror inte att jag har sprungit på cracklings eller liknande på restaurang här hemma? Typ tänk friterad svål ungefär. Barnen åt dem efter att vi kallat dem för baconchips. Inte något av mina måsten men prova gärna om du är på en pub i England.

Maken valde två förrätter och hoppade sen över varmrätt medan jag gick direkt på varmrätten. Dels så fick han generös skål med musslor, rökt bacon och sjögrässmör. Sedan dök han ner i den här fina skapelsen med havsabborre:

IMG_0033 (1)

Vad jag åt?  Jag åt sommarens finaste vegorätt!

IMG_0097 (1)

Längst under är det ugnsbakad polenta. Squashblomman på bilden har fyllts med en ljuvlig getostcurd plus att det är en linsdressing ovanpå allt. Helt magiskt god. Det här är en smakkombo som vi kommer att kopiera hemma! Fast det där med att fylla en squashblomma tror jag inte att vi ger oss in på…

IMG_0095 (1)

Barnen körde på ett klassiskt kort och valde hamburgare. Alla nöjda!

IMG_0037 (1)

Vi hann med lite efterrätter också. Två av barnen delade på denna fina jordgubbscheescake. Maken hade kanske hoppats lite mer på deras “Sticky Ale Pudding, Salted Caramel Sauce & Stout Ice Cream” men jag vågar ändå påstå att detta var en av de bättre  luncherna som vi ätit i England.

Älskade Lux!

Häromveckan hade vi barnvakt och tog chansen att gå ut på lokal maken och jag. Med fokus på en bra restuarang bestämde vi oss till slut för Lux. Vi har vart här förut. På luncher och middag men det var några år sedan sist. Och i tidernas begynnelse bodde vi på barnvagnsavstånd så det har vart en hel del besök i deras fantastiska bageri.

Jamen nu kom vi äntligen tillbaka! Först hade vi planen att äta en tre-rätters från a la cartemenyn. Efter en fördrink hade vi redan lagt ner förslaget om deras fem-rätters-meny och bestämde oss för deras avsmakningsmeny. Tre timmar senare rullade hem lyckliga och mätta.

Jag gillar allt med Lux. Läget. Lokalen. Menyn. Råvarorna. Personalen. Allt! Så det känns lite ledsamt att det nu är till salu.  Tack kära Lux för alla fina matminnen och för alla tips på fina lokala producenter som återfunnits på menyn. Just nu har Lux en jubileumsmeny med sina  bästa rätter från sina tio år. Hallå det känns som om vi borde försöka ringa barnvakten igen.

Deras egna ale rekommenderas!  Den omtalade macaronen med matjesill. Klura på den du!

Tallriken till vänster har en egen historia. Till höger ister i exklusivt format smaksatt med havssalt och timjan.

Svårt att välja vad som var godast denna kväll men denna rätt var en av dem som vi gillades extra mycket – “mörstekt berkshirefläsk från domta i terrin med rökt oxmärg, senapsört, krassekapslar och friterad surdeg” Som poesi om du frågar mig! Till vänster “fjällröding från vilhelmina, gravad och sjuden, med storöfjärdenlöjrom,trädgårdskål, ängssyra och mandelpotatis”. Onekligen en fantastisk meny denna kväll!

Givetvis är desserter och godis ett säkert kort.

Middag på L’Enclume

Det här var helt klart en av sommarens höjdunkter! Kvällen innan hade vi ätit prestigemenyn på The Burlington som vi var mycket nöjda med. Ett par timmar tidigare samma dag hade vi ätit  god lunch på The Punch Bowl Inn. Vi var helt enkelt ganska påfyllda med goda matintryck redan innan den här efterlängtade lördagkvällen hade börjat.

Det infann sig på grund av allt ovan ett visst stressmoment om jag skulle orka äta. Jag v ar  faktiskt inte speciellt hungrig när det var dags för den eftertraktade avsmakningsmenyn.Jag tror jag kan summera det hela med att mitt äktenskap gungade lite där i början av middagen när jag insåg att det skulle bli svårt att orka med all mat. Det här är säkert något vi fortfarande kommer att diskutera om tio år när vi tänker tillbaka på den här middagen. Så ät inte ostsufflé till lunch om du planerar tio rätter till middag! Det känns som om vi (eller åtminsonde jag, haha!) kan fnissa åt det här redan nu. Nu vet ni som sagt de tragiska förutsättningarna för den här middagen:

Först av allt ska man förstås hitta till Cartmel. För oss var det två timmars bilkörning från svärföräldrarnas by genom Yorkshire och Cumbria.

Cartmel är en liten söt by som känns som ett franskt vykort med sina kullerstenar och små rara stenhus. Helt klart bidrar miljön runtomkring i byn till ett mervärde för middagen. Vi hyrde rum via L´enclume. Dock inte i samma hus som restaurangen.Vi hamnade snarare på andra sidan byn. Det ä inte är någon lång promenad ska tilläggas. Det går även att luncha på systerkrogen Rogan&Company vars meny såg mycket sympatisk ut och det finns flera “tearooms” i byn om man bara passerar snabbt dagtid. Helt klart är Cartmel är fantastiskt mysigt!

Lénclumes middagsmeny framgår inte i förväg på hemsidan. Väl på på plats presenteras endast en avsmakningsmeny med tio väl valda små rätter. Tallrikarna levereras i ett förhållandevis högt tempo och det förväntade är att man beställer in vin på glas. Lite allt eftersom.

Nu är det så att Lénclume har en michelinstjärna och de delar numer förstaplatsen med the Fat Duck i 2013 Good Food Guide. Vi hade utifrån detta mycket höga förväntningar. Det är unika och avancerade texturer i kombination med snygga presentationer som genomgående tema på tallrikarna och ett otal blommor och blad som vi hinner äta den här kvällen. Jag kan inte låta bli att tycka att det var lite ojämnt trots att de får stående ovationer i alla matbloggar jag har läst. Många tallrikar som passerade vårt bord var fantastiska men några smakade i princip ingenting. Det är mycket “naturellt” men det ställer ju också krav på ingredienserna. Ostutbudet ska tilläggas var mycket bra och efterätterna är ett av de starkaste korten.

Det började med deras ostronmacaron. Gott på ett fascinerande sätt och toppat med ostronört.

Råbiffen till vänster var fantastisk. Jag har aboslut ingen aning om hur man gör de små fänkålspärlorna som toppar biffen. Kul och god detalj. Grillad blomkål med jordgubbar till höger.

Ja det är små tallrikar såklart. Maken stärkte upp med ostbrickan på upploppet. Till höger en tallrik som inte levde upp till förväntningarna. Räkorna från Morecombe smakade ingenting och sparrisbroccolin var tyvärr helt smaklös.

Jag hoppade över osten men maken hann klämma i sig sex bitar innan vi började efterätterna. Osturvalet var genomgående bra.

Om middagsmiljön. Den är mer än bra och det är trevlig stämning. Det plussar upp middagen så klart. Personalen rör sig flexibelt och uppmärksamt mellan borden. Ett par servitriser gör ett snyggt och perfekt jobb men samtidigt har en av servitörerna svårt att dölja att han är på ett tämligen svängigt humör den här kvällen.  Lite lustigt också att ingen säger något när vi går när kvällen är slut och vi har signerat notan. Personalen ser att vi går men inget säger något. Lite picky att slå ner på sådana här detaljer men våra förväntningar  på perfektion var höga eftersom de har fått flest poäng i The Good Food Guide. Det känns helt enkelt lite ojämnt på detaljerna den här kvällen även om allt det positiva förstås överväger. Avsmakningsmenyn kostar 89 pund vilket känns prisvärt i sammanhanget.

Morgonen därpå kommer vi tillbaka för frukost och vi hade nog förväntat oss att restaurangens känsla för snygga presentationer skulle genomsyra även denna måltid. Istället är det ganska ordinärt vilket gör att besöket avslutas lite blekt.


Vaniljyoughurt med fruktsallad utan krusdiuller och en ordinär english breakfast. Det hade ju vart kul om de följt upp med någon rolig tvist på presentationerna.

Prestigemenyn på The Burlington

Vi hann med två restauranger med michelinstjärna den här sommaren när vi var i England. Först ut – The Burlington!

Vi var på  the Burlington i början av augusti och hade en riktigt bra kväll. Vi bodde på the Devonshire Arms och restaurangen ligger alltså på samma hotell. Tämligen classy detta. Gästerna innan oss anlände i helikopter så vi ville väl mest gömma vår lilla hyrbil bakom någon stor ek. Vi checkade in i god tid och hann med  en promenad till Bolton Abbey som ligger på ca en kvarts promenadavstånd (om man som vi, tar genvägen över en kohage). Sen gick vi till det närliggande brasseriet, maken provade lokal öl och jag hann med en Pimms. Inte helt oväntat, eller hur?!

Burlingtons klassiska meny har fem rätter, avsmakningsmenyn sju och prestigemenyn tio. Eftersom vi inte hade haft barnvakt på en halv evighet så gick vi kanske inte helt oväntat galore och valde deras prestigemeny med tillhörande vinpaket. Jag kan redan här glatt erkänna att det var skönt att ha nästintill krypavstånd till hotellrummet efteråt!

Kvällens meny:

Grapefruit & Basil Mojito

~
Red Cabbage & Horseradish Cannelloni
~
Crispy Gull’s Egg – Pea Velouté – Berkswell – Toasted Millet
~
Marinated Trout – Crab Salad – Pickled Cucumber – Sea Herbs – Grapefruit
~
Goosnargh Duck textures – Duck Liver Parfait – Rhubarb & Hibiscus
~
Orkney Scallop – Celeriac – Smoked Eel – Apple – Truffle ~
Slow Cooked Beef Sirloin – Onion & Bone Marrow – Nasturtium
~
Selection of English Cheeses from the Trolley (£10 – £15 supplement)
~
Gin & Tonic
~
Pistachio Olive Oil & Cherry Cake – Cherry Sorbet – Tonka Bean Mousse
~
Raspberry – White Chocolate – Lemon Verbena

Vi konstaterade snabbt att det inte var yorkshire portions (och tur var väl det) matmässigt, samtidigt som de var tämligen generösa på de tio (!) vinglasen. Efteråt kändes det nästan som vi haft ett vinpaket till middag med tillhörande tilltugg. Vinkällaren är för övrigt något som lockar många vinintresserade till the Burlington. Jag har mailat dem för att få vinlistan, uppdaterar med den när den kommer.

Helhetsintrycket – det här var en mycket bra middag. Vi var mer än nöjda. Slipad service, kanske lite segt ibland innan tallrikarna kom in men det var genomgående bra allt som serverades.

Dock önskade vi nog att vi valt den klassiska menyn med fem rätter som ett av grannborden avnjöt. Den såg helt fantastiskt ut. Samtidigt så kände vi ju inledningsvis att vi ville få ut så mycket av vårt besök så det var svårt att inte välja prestigemenyn eftersom det var första besöket.

Frukosten serverades i orangeriet morgonen efter. En riktigt förstaklassig upplevelse. Vi hann läsa the Telegraph i godan ro och det var en mycket fin avslutning på vårt besök hos Devonshire Arms som varmt rekommenderas!