Devon: lunch på the Cadeleigh Arms

Här kommer ett till pubtips om du planerar att bila mellan Cornwall och Bath. Även detta guldkorn hittat på listan för Englands bästa gastropubar.  Den här gången hamnade vi på the Cadeleigh Arms. Strax utanför Tiverton.

Det här är en väldigt gullig pub. Har man tur får man en av deras fönsterbord ut mot gatan. Deras uteplats är också ett fint alternativ. Med vidunderlig utsikt. Väldigt uppstyrt med glesa bordsplaceringar, personal med visir och generöst med handsprit. Så som vi kommer att minnas 2020.

Vi var som sagt här på lunch. Har som vana att prova lokal cider när vi är i den här delen av England. Här serveras en lättsam fruktig variant som passar fint både före och till maten.

Jag tog sikte på deras blåmusslor. Minns inte alls när jag åt musslor senast! Det blir oftast ute på restaurang och det har det ju inte vart många sådana tillfällen den här våren. Här serveras blåmusslorna med en krämig cidersås och chorizoströssel. DET vill jag göra om hemma. Ångrar dock att jag tog en hel portion. Blev inte någon plats för efterrätt.

Familjen hann prova fler andra rätter på lunchmenyn. Bland annat deras risotto. Uppskattad av barnen, men ett litet minus med vegansk riven ost på. Förstår om man vill ha en rätt på menyn som är både glutenfri och laktosfri. Men frestande ändå att få önska parmesan ändå till denna fina servering.

Maken åt nyfångad fisk. Med en smörsås han fortfarande pratar om. Han å andra sidan hade kanske hoppats på en större portion, men fick därför plats med en crème brule och rundade av med en espresso.

Barnen åt ömsom glass och ömsom pavlova. Fina kreationer. Alla nöjda.

Den här puben ligger drygt två mil från The Swan som vi lunchade på vägen ner till Cornwall. Vilken var bäst? Typ en omöjligt fråga ett besvara faktiskt. Blir nog 1-1 i det här derbyt.

Devon: söndagslunch på The Swan

Jag har nämnt det förut, men om du vill ha bra inspiration till att planera bilresan i England så är det värt att kolla in listan för Top 50 gastropubs.Vi har hittat flera guldkorn tack vare den och det ÄR något speciellt att åka till en gullig liten by och mötas av en fantastisk lunch i härlig brittisk pubmiljö. Tänker att det inte är helt enkelt att uppdatera denna lista varje år för det finns så många fina pubar på landet  i England med fantastisk mat.

Den här gången tog vi sikte på The Swan. Efter en sovmorgon på hotellet i Bath blev det här ett strategiskt stopp för lunch på vägen till Cornwall. En liten avstickare från M5 finns den lilla byn Bampton. Vi kom fram lite tidigt. Hann promenera en halvtimme i den lilla gulliga byn, vilket inte minst främjade aptiten. 

Klocka ett hängde vi på låset. Känns som om restaurangtips numera inkluderar en kommentar hur de hanterar covid19. Här finns robusta men diskreta plexiglasskärmar mellan borden, tejpade linjer på golvet och all personal har visir.

En glädjande sak är att det inte var några problem med att beställa glutenfritt. Till exempel inget gluten i fritösen varför familjens pescitarian dök ner i fish & chips. Köket fixade även glutenfria tillbehör till sunday roast. Inte alltid självklart.

Så hur var det?

Här är det fokus på att laga mat med råvaror från lokala leverantörer inom 10 miles. Mitt spontana omdöme är att de gör en ovanligt fräscht roast. Fint lammkött. En härligt syrlig myntasås. Enkla men väl genomtänkta grönsakstillbehör. Alla riktigt goda. Kocken höll distans från köksdörren och ropade till respektive bord om det var till belåtenhet. Där stod han tryggt  – för det var bara nöjda kommentarer.

Dessutom ganska prisvärd lunch med tanke på deras goda rykte och fina råvaror. Min “roast” med lamm kostar tex 13 pund. Ett fynd! Önskar att vi hade orkat deras fina efterrätter, men vi var för mätta. Dock anar vi på de andra gästernas ansiktsuttryck att det var riktigt bra. Hoppas på ett återbesök.

Somerset: Lördagslunch på the White Post

Maken hade det goda omdömet att boka in lördagslunch här efter att vi vart vid Stonehenge. Mycket bra beslut. Jag har redan berättat att min bästa referenslista till god publunch i England är att plocka guldkorn från topplistan för “Top 50 gastropubs”. Den här rara puben har smygit sig in på deras plats 41. Omtanken med små fina detaljer vid vårt besök gör att jag hoppas att de klättrar lite till på rankinglistan nästa år.

Det här är en mysig upprenoverad pub på landet. Den ligger precis på gränsen mellan två landskap, dvs Dorset och Somerset.
Alldeles utanför.
Trevlig amuse i väntan på maten. En liten palsternackssoppa med tandooriolja. Barnen hälsar att de lätt kunnat beställt in denna som varmrätt. Till brödet kom ett gott kumminsmör. Bra!
Min vegotallrik! En syrlig tomatsås, halloumi, chilistekt sparrisbroccoli och ankägg. Enkelt och vansinnigt gott. Ska absolut kopieras hemma!
Följetongen med de gigantiska barnportionerna här på pubarna i England fortsätter. Redig barnburgare. Uppskattat när de gör den på “vuxenvis” med alla tillbehör. Så äts den ju hemma liksom. Barnmenyn är BRA här. Läs mer på deras hemsida.
Makens fina fisktallrik. Grillad spätta och räkor. Tångsmör till nypotatisen.
Dagens glutenfria tallrik: frittata med potatis och rökt lax.
De två äldsta var egentligen för mätta för en efterrätt men när de hörda att pubens Eton Mess Cheesecake var helt glutenfri så fanns det visst lite plats kvar i magen för att dela. Vilken härlig kombo. Att kopiera hemma!
Rekommenderar varmt deras rabarbertriffle. Och är lite avis till de som kan prova deras Pudding Club.
En ambitiös och lyckad sticky toffee pudding. Behöver inte ens säga vem som beställde den. Toppades med karamelliserade bananer och serverades med honeycombglass utöver kolasåsen.

PS! Måste berätta en sak till. De har ett par rum att hyra ut på andra våningen. Typ två eller tre. Och ett paketupplägg där man kan äta en 10-rätter-middag med övernattning för 170 pund. Åååh! Det skulle jag lätt kunna tänka mig.

Kent: lunch på the Sportsman

Redan när maken tackade ja till jobbet här i England (vilket var typ förra vintern) bestämde vi oss för att vi skulle luncha på the Sportsman när vi väl var på plats hela familjen på sommarlovet.

Det gick ju sådär. För det är ALLTID fullbokat. Men jag lyckades knipa ett bokning för två till vår bröllopsdag som är 29 november. Trots att det var en mulen dag mitt i veckan var det fullbokat när vi kom.

Varför är det svårt att få bord? Kanske inte enbart för deras michelinstjärna. Det finns oändligt många stjärnprydda restauranger i England. Kanske för att de tryggt äger första platsen på listan för Englands bästa gastropubar. I britternas ögon är det kanske än mer prestigefullt.

De andra pubarna på den här topplistan som vi har vart på har inredningsmässigt vart väldigt uppfixat. Det som kanske är lite oväntat är att Sportsman inte alls har lagt något krut på att fixa inredningen. Min första tanke när jag satte mig ner var att jag hamnat i en värmestuga i fjällen. Här är det lite trött furupanel på väggen och pappersservetter framdukat. Inget extra piff eller linnedukar.

Men.

Det ÄR ett härligt mottagande här. Lite spartanskt beställer du maten vid baren när du kommer in. Många gäster var uppenbarligen här för att fira något. De har endast ett bubbel på glas – men för tio pund får du ett generöst glas Taittinger (vilket många verkade börja sin lunch med). Väldigt charmigt att hänga med alla andra gäster i entrén där du även läser dagens meny på väggen. Det är mycket fisk och skaldjur från havet intill.

Menyn är helt i min och makens smak. Vi hade inte riktigt tid med deras avsmakningsmeny eftersom vi skulle hinna hem och hämta upp barnen från skolan så vi körde på en relativt snabb tre-rätters. Ostron är populärt att börja med här men det fixar jag inte riktigt på fastande mage. Jag hade inte ens frukost i magen för att kunna njuta så mycket som möjligt av maten.

Vad vi åt?

Min förrätt med färsk krabba, morot och hollandaise var inte alls som jag hade tänkt mig. Smakmässigt trevlig men kanske med lite väl snäll smak. Rätten kom ut i en skål som en coleslaw utan textur. God men jag blev inte bensvept. Något krispigt bröd eller liknande hade passat till.

Varmrätten? Åh! Så bra! Den här typen av vällagad mat ger mig hybris däremot. Perfekt kyckling. Ljuvlig tryffelsås. Fin smakkombo med en skiva färsk korv och purjolök på tallriken. Oklanderligt bra potatis. Det är precis det här som är grejen med gastropubar. Maken var nöjd med sin fisktallrik.

Ett tag övervägde jag att skippa efterrätt. För jag var så himla mätt. Men efter ett andra glas bubbel och lite betänketid fanns det kanske lite plats. Och det är BRA efterrätter här.

Precis när vi tänkte betala och gå, kom den trevliga hovmästartjejen ut med en liten extra efterrätt med ljus för att fira vår bröllopsdag. Så rart!

Det här var en väldigt prisvärd lunch. Trevlig och verkligen avslappnad miljö. Nästa gång tar vi med oss barnen så att vi hinner njuta av avsmakningsmenyn!

Englands bästa gastropub 2018.
Krabba, morot och hollandaise.
Full poäng för deras varmrätter.
Episkt för att använda ett slitet uttryck. Varm chokladmousse med salt karamellsås i botten. Toppat med en kula mjölksorbet.
Glass med färskost. Päron. Maräng. Smulad ingefärskaka.
En rar hälsning från köket.

Marlow: Middag på the Coach

På vägen hem från Bath hade vi en plan att äta middag på The Coach i Marlow.  De har en michelinstjärna sedan förra hösten och restaurangen drivs av Tom Kerridge. Han har även en finare restaurang här i Marlow men det här är mer hans mer avslappnade pub där man inte kan boka bord i förväg. Det var svårt att veta om det skulle vara kö eller inte för en tidig söndagsmiddag så vi hade väl en plan B med att äta “typ varsomhelst” i Marlow om det inte skulle funka.

Vi kom hit vid halv fem. Då var det nästan tomt. De tar beställningar på mat från klockan fem och vid sex var typ alla middagsbord upptagna men alla barplatser var fortfarande lediga. Däremot inget köande av gäster när vi gick två timmar senare. Så inte helt omöjligt att få bord denna kväll.

Det gick att få barsnacks till drinken i väntan på att klockan skulle slå fem. Lite lustigt att de väljer att typ kasta ut påsen med  ‘pork scratchings på bordet’. Inget finlir direkt för att ha en Michelinstjärna. Eller så var det en medveten grej att de vill ha en opretentiös atmosfär.

När vi frågade om vad som var glutenfritt på kvällens meny kom de raskt ut med en ny meny. Kolla ovan!  Så himla SKÖNT när det finns en plan för hur man möter gäster med celiaki. STORT plus för det.

Ovan? Deras vegotallrik med rödbetor och fetaost. Inget nytt eller innovativt. Men trevlig tallrik. Äsch lite tråkig smakmässigt kanske.

Familjens yngsta åt friterad fisk med olika sidorätter som hon delade med oss andra. Både fiskfilé och dess fritering var super. Observera den lilla bearnaisesåsen till potatisen. Inte helt vanlig syn när vi har vart ute och ätit i England. Som vi saknar bearnaise! Den här är lite väl smörig och har för lite dragon för mina smaklökar.

Jag tycker absolut att man ska prova signaturburgaren med oxbringa när man är här. Ett riktigt guldkorn som jag rekommenderar varmt.

En till burgare? Ja det här är den glutenfria. Den kommer helt utan bröd. Vilket vi inte visste. Istället har man stansat ut en svampskiva som man har grillat att toppa med. Ena barnet blev överförtjust över den tvisten. Den andra djupt besviken.

Jag fotade inte makens mat. Det var liksom inte läge att vifta med mobilen rakt över bordet. Men det han var mest nöjd med var den bakade rotsellerin och deras variant på scotch egg. Två bra genomarbetade rätter.

Överlag är vi supernöjda med besöket. Även om hela menyn beskrevs som “mellanrätter” och att 2-3 är lagom plus efterrätt så tycker jag att storleken på rätterna varierade rätt mycket. Är man stammis här så lär man sig ju så klart. Vi skippade efterrätterna eftersom vi behövde rulla vidare hemåt.

Om vi kommer tillbaka? Ja det kan jag absolut tänka mig. Det kändes prisvärt. Barnen blev väl omhändertagna. Servicen bra. Avslappnad och lågmäld atmosfär där man inte behöver klä upp sig. Jeans och gympaskor funkar. Och smidigt läge en halvtimme från Heathrow. Väl värt att komma ihåg om man vill avsluta en Englandstripp med en god lunch eller middag.