Somerset: Lördagslunch på the White Post

Maken hade det goda omdömet att boka in lördagslunch här efter att vi vart vid Stonehenge. Mycket bra beslut. Jag har redan berättat att min bästa referenslista till god publunch i England är att plocka guldkorn från topplistan för “Top 50 gastropubs”. Den här rara puben har smygit sig in på deras plats 41. Omtanken med små fina detaljer vid vårt besök gör att jag hoppas att de klättrar lite till på rankinglistan nästa år.

Det här är en mysig upprenoverad pub på landet. Den ligger precis på gränsen mellan två landskap, dvs Dorset och Somerset.
Alldeles utanför.
Trevlig amuse i väntan på maten. En liten palsternackssoppa med tandooriolja. Barnen hälsar att de lätt kunnat beställt in denna som varmrätt. Till brödet kom ett gott kumminsmör. Bra!
Min vegotallrik! En syrlig tomatsås, halloumi, chilistekt sparrisbroccoli och ankägg. Enkelt och vansinnigt gott. Ska absolut kopieras hemma!
Följetongen med de gigantiska barnportionerna här på pubarna i England fortsätter. Redig barnburgare. Uppskattat när de gör den på “vuxenvis” med alla tillbehör. Så äts den ju hemma liksom. Barnmenyn är BRA här. Läs mer på deras hemsida.
Makens fina fisktallrik. Grillad spätta och räkor. Tångsmör till nypotatisen.
Dagens glutenfria tallrik: frittata med potatis och rökt lax.
De två äldsta var egentligen för mätta för en efterrätt men när de hörda att pubens Eton Mess Cheesecake var helt glutenfri så fanns det visst lite plats kvar i magen för att dela. Vilken härlig kombo. Att kopiera hemma!
Rekommenderar varmt deras rabarbertriffle. Och är lite avis till de som kan prova deras Pudding Club.
En ambitiös och lyckad sticky toffee pudding. Behöver inte ens säga vem som beställde den. Toppades med karamelliserade bananer och serverades med honeycombglass utöver kolasåsen.

PS! Måste berätta en sak till. De har ett par rum att hyra ut på andra våningen. Typ två eller tre. Och ett paketupplägg där man kan äta en 10-rätter-middag med övernattning för 170 pund. Åååh! Det skulle jag lätt kunna tänka mig.

Kent: lunch på the Sportsman

Redan när maken tackade ja till jobbet här i England (vilket var typ förra vintern) bestämde vi oss för att vi skulle luncha på the Sportsman när vi väl var på plats hela familjen på sommarlovet.

Det gick ju sådär. För det är ALLTID fullbokat. Men jag lyckades knipa ett bokning för två till vår bröllopsdag som är 29 november. Trots att det var en mulen dag mitt i veckan var det fullbokat när vi kom.

Varför är det svårt att få bord? Kanske inte enbart för deras michelinstjärna. Det finns oändligt många stjärnprydda restauranger i England. Kanske för att de tryggt äger första platsen på listan för Englands bästa gastropubar. I britternas ögon är det kanske än mer prestigefullt.

De andra pubarna på den här topplistan som vi har vart på har inredningsmässigt vart väldigt uppfixat. Det som kanske är lite oväntat är att Sportsman inte alls har lagt något krut på att fixa inredningen. Min första tanke när jag satte mig ner var att jag hamnat i en värmestuga i fjällen. Här är det lite trött furupanel på väggen och pappersservetter framdukat. Inget extra piff eller linnedukar.

Men.

Det ÄR ett härligt mottagande här. Lite spartanskt beställer du maten vid baren när du kommer in. Många gäster var uppenbarligen här för att fira något. De har endast ett bubbel på glas – men för tio pund får du ett generöst glas Taittinger (vilket många verkade börja sin lunch med). Väldigt charmigt att hänga med alla andra gäster i entrén där du även läser dagens meny på väggen. Det är mycket fisk och skaldjur från havet intill.

Menyn är helt i min och makens smak. Vi hade inte riktigt tid med deras avsmakningsmeny eftersom vi skulle hinna hem och hämta upp barnen från skolan så vi körde på en relativt snabb tre-rätters. Ostron är populärt att börja med här men det fixar jag inte riktigt på fastande mage. Jag hade inte ens frukost i magen för att kunna njuta så mycket som möjligt av maten.

Vad vi åt?

Min förrätt med färsk krabba, morot och hollandaise var inte alls som jag hade tänkt mig. Smakmässigt trevlig men kanske med lite väl snäll smak. Rätten kom ut i en skål som en coleslaw utan textur. God men jag blev inte bensvept. Något krispigt bröd eller liknande hade passat till.

Varmrätten? Åh! Så bra! Den här typen av vällagad mat ger mig hybris däremot. Perfekt kyckling. Ljuvlig tryffelsås. Fin smakkombo med en skiva färsk korv och purjolök på tallriken. Oklanderligt bra potatis. Det är precis det här som är grejen med gastropubar. Maken var nöjd med sin fisktallrik.

Ett tag övervägde jag att skippa efterrätt. För jag var så himla mätt. Men efter ett andra glas bubbel och lite betänketid fanns det kanske lite plats. Och det är BRA efterrätter här.

Precis när vi tänkte betala och gå, kom den trevliga hovmästartjejen ut med en liten extra efterrätt med ljus för att fira vår bröllopsdag. Så rart!

Det här var en väldigt prisvärd lunch. Trevlig och verkligen avslappnad miljö. Nästa gång tar vi med oss barnen så att vi hinner njuta av avsmakningsmenyn!

Englands bästa gastropub 2018.
Krabba, morot och hollandaise.
Full poäng för deras varmrätter.
Episkt för att använda ett slitet uttryck. Varm chokladmousse med salt karamellsås i botten. Toppat med en kula mjölksorbet.
Glass med färskost. Päron. Maräng. Smulad ingefärskaka.
En rar hälsning från köket.

Veckans bästa

Igår drog vi på en minitripp till Bath. Ett härlig stad vi gillar och har hängt i förut. Såg en galet bra rugbymatch mellan Bath och Glochester.

En himla massa god mat blev det så klart. Hittade en fantastiskt bra indisk restaurang där vi åt middag efter matchen. Bara vegetariskt på menyn och en två sidorsmeny bara med glutenfritt. Härligt! Vi var även tillbaka till Jazz Café för frukost. Nu under annat namn. Nu heter de The Kingsmead Kitchen men det är samma fantastiska meny som sist. Fab!

På vägen hem idag chansade vi och svängde förbi The Coach i Marlow. OCH FICK BORD! Det går nämligen inte att boka i förväg så det är att hänga på låset. Känt som Tom Kerridges pub, för att de har en michelinstjärna plus att de just nu är rankade som nummer fem på topp-50 för Englands gastropubar. Nu har vi vart på nummer 2,3,4 och 5. Att få bord på nummer 1 verkar dock vara mer krångligt än vad vi trodde. Den där gastropubslistan är en himla bra referens att hålla sig till. Återkommer om vad vi åt!

Vad vi har ätit?

Vi har hållit fanan högt med matplaneringen och alla har levererat varsin middag i början på veckan. Det blir nästan lite som Come dine with me här hemma när alla recenserar varandras middagar. Sjuåringen backar upp mig på “min kväll”. Veckans vinnare var nog Tioåringens fiskgryta i tisdags som vi glömda fota. Så galet god men jag tänker att hon får göra den snart igen.

MÅNDAG: Maken lagade veganskt (!) : vegokorma + aloo gobi + ris +mango chutney + pickles + papadam.

TISDAG: Tioåringen fixade fiskgryta med räkor och saffran + basmatiris.

ONSDAG: Min uppgift att fixa veckans soppa: med sötpotatis, linser och kokosmölk + avokadotoast.

TORSDAG: Tolvåringen preppade köttbullar. Plus potatismos, gräddsås och picklad gurka. Tranbärssylt som substitut till lingon.

FREDAG: hämtade indiskt. Ingen är förvånad.

LÖRDAG: Galet god vegetarisk thali på Indian Temptation i Bath. Har redan bestämt att vi måste tillbaka hit och äta igen. Glass hemma på hotellrummet samtidigt som vi halvkollade på The last night of the Proms.

SÖNDAG: Tidig middag på The Coach i Marlow: förrätt med rödbetor. Hamburgare med oxbringa till varmrätt. Orkade ingen efterrätt.

Tillbaka till Star Inn Harome

Vi har vart på The Star Inn Harome tidigare. För nio år sen! Sen ytterligare en gång som aldrig blev ombloggat. Men helt klart så har det gått ett par år sen sist. Så kul att vara här igen!

Star Inn Harome hade en michelinsstjärna 2002-2011. Sen gick det ett par år och förra året  fick deras kock Andrew Pern den tillbaka. Välförtjänt tycker jag – för vid vårt besök så var allt oklanderligt och framför allt f-a-n-t-a-s-t-i-s-kt. De är även på plats nr 3 på listan över Englands 50 bästa gastropubar. Jag tycker om tonen på menyn som beskrivs som “modern yorkshire” med fokus på lokala råvaror i säsong. Det här gör de nämligen mycket bra.

IMG_6153

Inredningsmässigt är det riktigt rustikt. Huset är 600 år gammalt! Man kan äta i en liten finare matsal som nedan eller i den rustika pubmiljön. Det finns även en mysig lounge uppe på vindsvåningen. Det går även att sova över i ett av de nio rummen i huset rakt över vägen. Jag skulle lätt kunna bo och äta här i ett par dagar.

IMG_6120

Notera ölsejdlarna i barens tak. De är personliga och respektive ägare får komma och dricka gratis hur mycket de vill på sin födelsedag. Bartendern log roat när han berättade och nämnde att det brukar vara uppskattat. Vi började förresten med en pint i baren. Här finns Yorkshire Pale på tapp som nu är en ny favoritöl för mig.

Spana även i detaljerna på trämöblerna när du är här. Här och där ser du en liten mus inkarvat. Det är signaturdetaljen för möblerna från hantverkaren Robert Thompson som finns i York.

IMG_6124

Första gången vi åt lunch här orkade vi inte med någon efterrätt. Så vi la om strategin denna gång och valde två förrätter vardera som lunch med hopp om plats för något extra. Strategin höll väl ut. För det är “yorkshire portions” som gäller här så klart. Jag valde en liten risotto att börja med. En underbar kreation som inkluderade hyvlad svart tryffel, pärlhöna, gula kantareller och grönkål. Fantastiskt god!

IMG_6167

Det brittiska köket gillar att servera nybakad blodpudding med en tvist. En liten detalj är att i brödkorgen fanns bland annat ett rustikt rågbröd smaksatt med just tärnad blodpudding. Faktiskt inte dumt alls. Maken åt en förrätt med en skiva grillad blodpudding, stekt gåslever, vattenkrasse och äppel-och-vanilj-chutney. Ja fint så.

IMG_6169

Min andra förrätt – dubbelt bakad ostsufflé. Inte på vilken ost som helst utan “Stinky Bishop” som jag har sprungit på tidigare på brittiska restaurangmenyer. Prova osten om du får tillfälle! Smaken på sufflén är otroligt välbalanserad och den är gudomlig att äta med sötsyrlig rödlöksrelish, pocherade päron, krispiga grönkålschips och kanderade valnötter. Förlåt om jag svär men fy fan vad gott. Tror faktiskt att det är första gången jag svär i matbloggen!

IMG_6137

Maken och jag har lite olika smakpreferenser. Till exempel så gillar han kalvbräss. Här serverades den oklanderligt som förrätt med pilgrimsmusslor. Snyggt dessutom.

IMG_6135

Jodå. Det blev efterrätt.  Min äppel-och-rabarberpaj serverades med honeycombglass. Paj blir inte bättre än så här!

IMG_6172

Vad maken avslutade lunchen med? En variant på apelsinkaka serverat med kolasås. Den krämiga glassen hade en tvist med rostade havregryn som höll ihop alla smaker fint.

IMG_6139

Ja jag rekommenderar verkligen att äta här. Servicen var minst sagt grym. Personlig inte minst. Jag glömmer inte den omtänksamma bartendern som mötte upp den gamle mannen i dörren med “I didnt see you last sunday“. Sen fick han berätta om sitt senaste läkarbesök. Ja här är det verkligen omtänksamt från början till slut.

Vi fick även reda på att de har öppnat en restaurang i York. Så i ren hybris så åkte vi dit två dagar senare. Mer om det en annan dag!

Cumbria: Lunch på The Punch Bowl Inn

Jag är barnsligt förtjust i att äta lunch på gastropubar när vi är i England. I kravspecen finss små söta stenhus på vischan med rustik inredning och i Yorkshire där vi alltid är finns det minst sagt en i varje väderstreck. I somras var vi bland annat på the Punch Bowl Inn som ligger i Lake District strax utanför Kendal (karta för att hitta hit finns här). Vi var otroligt nöjda med lunchen och jag kan tänka mig att det här är ett bra ställe att äta middag och sova över på om man har det goda omdömmet att bila runt i England på sin semester;

Så en snabbrapport med lite skumma iphonebilder:

The Punch Bowl till vänster. Kyrkan ligger strax bredvid till höger.

Prästen har förstås en egen VIP-plats vid parkeringen.

Makens förrätt, rödbetor serverat på tre olika vis; med valnötter, getost samt hallon & tryffelvinägerette. Smakrik kombo! Jag  åt en dubbelbakad ostsufflé med Lancashireost. Mäktigt så klart.

Generösa varmrätter minst sagt. Maken gav sig på en udda men lyckad kombination med fläsksida och bläckfisk och jag höll mig till en mer traditionell kombo med två sorters kyckling och bräserad kål.  Enkelt och okomplicerat men synnerligen  vällagat. Vi hann även med en kopp kaffe på uteserveringen innan vi susade vidare till Lénclume. De söta kakorna blev vi bjudna på, tack tack, vi kommer gärna tillbaka!