Skåne: middag på Daniel Berlins krog

Det här är om den tvåstjärniga restaurangen som ligger i en avkrok i södra Skåne. Med plats för max 25 gäster per kväll. Som har en väntelista på ett halvår.

Tomaterna. #hallelujamoment

Jag serverades sjutton olika tallrikar under kvällen. I en ganska avskalad och stillsam miljö.  SÅ FINT på många sätt.

En soppa med nyplockat grönt från trädgården.

Vår sittning tog 4,5 timmar. Hade nog stannat lite till ute i växthuset om inte vår taxichaufför hade tröttnat på att vänta på oss. Aaaargh. Härifrån vill man inte bli utjagad.

Den bakade rotsellerin finns alltid på menyn.

Ja. Det är otroligt andaktsfullt och roligt och kul och fascinerande att vara här.

Smöret!

Det här kvalar så klart in som kandidat som svar på frågan “den bästa restaurangen jag har ätit på”. Finns inget jag kan ha invändningar på. Magiskt på alla sätt och vis.

En av få rätter med kött denna kväll. Rådjur.

Jag uppskattade att Daniel Berlin tog sig tid med oss. Han mötte upp oss utomhus när vi kom. Såg till att vi kom ut i trädgården i halvtid för en bensträckare. Hade ett enormt tålamod med alla våra frågor. Fick med mig tips om vart att äta i London.

Daniel Berlin.

Och roligt nog fick jag ett handskrivet recept med mig hem! Mer om det en annan dag när jag har provat.

Marlow: Middag på the Coach

På vägen hem från Bath hade vi en plan att äta middag på The Coach i Marlow.  De har en michelinstjärna sedan förra hösten och restaurangen drivs av Tom Kerridge. Han har även en finare restaurang här i Marlow men det här är mer hans mer avslappnade pub där man inte kan boka bord i förväg. Det var svårt att veta om det skulle vara kö eller inte för en tidig söndagsmiddag så vi hade väl en plan B med att äta “typ varsomhelst” i Marlow om det inte skulle funka.

Vi kom hit vid halv fem. Då var det nästan tomt. De tar beställningar på mat från klockan fem och vid sex var typ alla middagsbord upptagna men alla barplatser var fortfarande lediga. Däremot inget köande av gäster när vi gick två timmar senare. Så inte helt omöjligt att få bord denna kväll.

Det gick att få barsnacks till drinken i väntan på att klockan skulle slå fem. Lite lustigt att de väljer att typ kasta ut påsen med  ‘pork scratchings på bordet’. Inget finlir direkt för att ha en Michelinstjärna. Eller så var det en medveten grej att de vill ha en opretentiös atmosfär.

När vi frågade om vad som var glutenfritt på kvällens meny kom de raskt ut med en ny meny. Kolla ovan!  Så himla SKÖNT när det finns en plan för hur man möter gäster med celiaki. STORT plus för det.

Ovan? Deras vegotallrik med rödbetor och fetaost. Inget nytt eller innovativt. Men trevlig tallrik. Äsch lite tråkig smakmässigt kanske.

Familjens yngsta åt friterad fisk med olika sidorätter som hon delade med oss andra. Både fiskfilé och dess fritering var super. Observera den lilla bearnaisesåsen till potatisen. Inte helt vanlig syn när vi har vart ute och ätit i England. Som vi saknar bearnaise! Den här är lite väl smörig och har för lite dragon för mina smaklökar.

Jag tycker absolut att man ska prova signaturburgaren med oxbringa när man är här. Ett riktigt guldkorn som jag rekommenderar varmt.

En till burgare? Ja det här är den glutenfria. Den kommer helt utan bröd. Vilket vi inte visste. Istället har man stansat ut en svampskiva som man har grillat att toppa med. Ena barnet blev överförtjust över den tvisten. Den andra djupt besviken.

Jag fotade inte makens mat. Det var liksom inte läge att vifta med mobilen rakt över bordet. Men det han var mest nöjd med var den bakade rotsellerin och deras variant på scotch egg. Två bra genomarbetade rätter.

Överlag är vi supernöjda med besöket. Även om hela menyn beskrevs som “mellanrätter” och att 2-3 är lagom plus efterrätt så tycker jag att storleken på rätterna varierade rätt mycket. Är man stammis här så lär man sig ju så klart. Vi skippade efterrätterna eftersom vi behövde rulla vidare hemåt.

Om vi kommer tillbaka? Ja det kan jag absolut tänka mig. Det kändes prisvärt. Barnen blev väl omhändertagna. Servicen bra. Avslappnad och lågmäld atmosfär där man inte behöver klä upp sig. Jeans och gympaskor funkar. Och smidigt läge en halvtimme från Heathrow. Väl värt att komma ihåg om man vill avsluta en Englandstripp med en god lunch eller middag.

Veckans bästa

Igår drog vi på en minitripp till Bath. Ett härlig stad vi gillar och har hängt i förut. Såg en galet bra rugbymatch mellan Bath och Glochester.

En himla massa god mat blev det så klart. Hittade en fantastiskt bra indisk restaurang där vi åt middag efter matchen. Bara vegetariskt på menyn och en två sidorsmeny bara med glutenfritt. Härligt! Vi var även tillbaka till Jazz Café för frukost. Nu under annat namn. Nu heter de The Kingsmead Kitchen men det är samma fantastiska meny som sist. Fab!

På vägen hem idag chansade vi och svängde förbi The Coach i Marlow. OCH FICK BORD! Det går nämligen inte att boka i förväg så det är att hänga på låset. Känt som Tom Kerridges pub, för att de har en michelinstjärna plus att de just nu är rankade som nummer fem på topp-50 för Englands gastropubar. Nu har vi vart på nummer 2,3,4 och 5. Att få bord på nummer 1 verkar dock vara mer krångligt än vad vi trodde. Den där gastropubslistan är en himla bra referens att hålla sig till. Återkommer om vad vi åt!

Vad vi har ätit?

Vi har hållit fanan högt med matplaneringen och alla har levererat varsin middag i början på veckan. Det blir nästan lite som Come dine with me här hemma när alla recenserar varandras middagar. Sjuåringen backar upp mig på “min kväll”. Veckans vinnare var nog Tioåringens fiskgryta i tisdags som vi glömda fota. Så galet god men jag tänker att hon får göra den snart igen.

MÅNDAG: Maken lagade veganskt (!) : vegokorma + aloo gobi + ris +mango chutney + pickles + papadam.

TISDAG: Tioåringen fixade fiskgryta med räkor och saffran + basmatiris.

ONSDAG: Min uppgift att fixa veckans soppa: med sötpotatis, linser och kokosmölk + avokadotoast.

TORSDAG: Tolvåringen preppade köttbullar. Plus potatismos, gräddsås och picklad gurka. Tranbärssylt som substitut till lingon.

FREDAG: hämtade indiskt. Ingen är förvånad.

LÖRDAG: Galet god vegetarisk thali på Indian Temptation i Bath. Har redan bestämt att vi måste tillbaka hit och äta igen. Glass hemma på hotellrummet samtidigt som vi halvkollade på The last night of the Proms.

SÖNDAG: Tidig middag på The Coach i Marlow: förrätt med rödbetor. Hamburgare med oxbringa till varmrätt. Orkade ingen efterrätt.

Några ord om Esperanto

Vi har firat makens 40-årsdag i en hel vecka. Det har varit rugbyhelg i London, överraskningsfest med vänner, barnen bakade en fantastisk citronmarängpaj och vi hann med en middag på Esperanto. En ganska bra vecka i ett grått november!

Alltså Esperanto. Det är svårt att veta vilka förväntningar man ska inför en sådan här avsmakningsmeny som trots allt motsvarar 30 pizzor från vår lokala pizzeria. White Guide har bestämt att det här är den bästa restaurangen i Norden och de har en Michelinstjärna. Hur bra blir det? Är det verkligen gott med rökt mjölkskinn och sjögräsmaränger? Det här är verkligen ingen vanlig tio-rätters-middag men för att kommentera priset så tänker jag att det här är minst lika mycket underhållning (och maken skulle inte frivilligt gå på teater så där har vi ju sparat in lite pengar #glädjekalkyl)

Vad jag gillade mest?

  1. Atmosfären. Inte tillknäppt eller ansträngt på något sätt. Tvärtom avslappnat och ganska tillbakalutat.
  2. Alla små “amuses” som kommer in i början före maten. Nästan så att de börjar med finalen utan att det på något sätt blir sämre sedan. Älskar inledningen!
  3. Jag måste även kommentera efterrätterna. Inget är för sött. Frukt och bär blandas med grönsaker. Till exempel hjortron och pepparrot. Vi serverades bakad jordärtsskocka med vit choklad som var magiskt god. Jag hoppas helt klart på mer grönsaksinspirerade desserter som trend.

Vill du se foton?

Kameran fick faktiskt vila den här kvälllen. Det här är den enda bilden jag tog och det var när vi precis har ätit upp de sista smulorna. Jag tänker så här – du får en roligare upplevelse om du inte vet vad som väntar. Kom utvilad, hungrig och var redo för en rolig kväll!

img_2966

Tillbaka till Star Inn Harome

Vi har vart på The Star Inn Harome tidigare. För nio år sen! Sen ytterligare en gång som aldrig blev ombloggat. Men helt klart så har det gått ett par år sen sist. Så kul att vara här igen!

Star Inn Harome hade en michelinsstjärna 2002-2011. Sen gick det ett par år och förra året  fick deras kock Andrew Pern den tillbaka. Välförtjänt tycker jag – för vid vårt besök så var allt oklanderligt och framför allt f-a-n-t-a-s-t-i-s-kt. De är även på plats nr 3 på listan över Englands 50 bästa gastropubar. Jag tycker om tonen på menyn som beskrivs som “modern yorkshire” med fokus på lokala råvaror i säsong. Det här gör de nämligen mycket bra.

IMG_6153

Inredningsmässigt är det riktigt rustikt. Huset är 600 år gammalt! Man kan äta i en liten finare matsal som nedan eller i den rustika pubmiljön. Det finns även en mysig lounge uppe på vindsvåningen. Det går även att sova över i ett av de nio rummen i huset rakt över vägen. Jag skulle lätt kunna bo och äta här i ett par dagar.

IMG_6120

Notera ölsejdlarna i barens tak. De är personliga och respektive ägare får komma och dricka gratis hur mycket de vill på sin födelsedag. Bartendern log roat när han berättade och nämnde att det brukar vara uppskattat. Vi började förresten med en pint i baren. Här finns Yorkshire Pale på tapp som nu är en ny favoritöl för mig.

Spana även i detaljerna på trämöblerna när du är här. Här och där ser du en liten mus inkarvat. Det är signaturdetaljen för möblerna från hantverkaren Robert Thompson som finns i York.

IMG_6124

Första gången vi åt lunch här orkade vi inte med någon efterrätt. Så vi la om strategin denna gång och valde två förrätter vardera som lunch med hopp om plats för något extra. Strategin höll väl ut. För det är “yorkshire portions” som gäller här så klart. Jag valde en liten risotto att börja med. En underbar kreation som inkluderade hyvlad svart tryffel, pärlhöna, gula kantareller och grönkål. Fantastiskt god!

IMG_6167

Det brittiska köket gillar att servera nybakad blodpudding med en tvist. En liten detalj är att i brödkorgen fanns bland annat ett rustikt rågbröd smaksatt med just tärnad blodpudding. Faktiskt inte dumt alls. Maken åt en förrätt med en skiva grillad blodpudding, stekt gåslever, vattenkrasse och äppel-och-vanilj-chutney. Ja fint så.

IMG_6169

Min andra förrätt – dubbelt bakad ostsufflé. Inte på vilken ost som helst utan “Stinky Bishop” som jag har sprungit på tidigare på brittiska restaurangmenyer. Prova osten om du får tillfälle! Smaken på sufflén är otroligt välbalanserad och den är gudomlig att äta med sötsyrlig rödlöksrelish, pocherade päron, krispiga grönkålschips och kanderade valnötter. Förlåt om jag svär men fy fan vad gott. Tror faktiskt att det är första gången jag svär i matbloggen!

IMG_6137

Maken och jag har lite olika smakpreferenser. Till exempel så gillar han kalvbräss. Här serverades den oklanderligt som förrätt med pilgrimsmusslor. Snyggt dessutom.

IMG_6135

Jodå. Det blev efterrätt.  Min äppel-och-rabarberpaj serverades med honeycombglass. Paj blir inte bättre än så här!

IMG_6172

Vad maken avslutade lunchen med? En variant på apelsinkaka serverat med kolasås. Den krämiga glassen hade en tvist med rostade havregryn som höll ihop alla smaker fint.

IMG_6139

Ja jag rekommenderar verkligen att äta här. Servicen var minst sagt grym. Personlig inte minst. Jag glömmer inte den omtänksamma bartendern som mötte upp den gamle mannen i dörren med “I didnt see you last sunday“. Sen fick han berätta om sitt senaste läkarbesök. Ja här är det verkligen omtänksamt från början till slut.

Vi fick även reda på att de har öppnat en restaurang i York. Så i ren hybris så åkte vi dit två dagar senare. Mer om det en annan dag!