När jag var i London häromveckan hoppades jag på bra indisk mat. En snabbgoogling visade att det fanns en populär indisk restaurang inte långt från mitt hotell vid High Street Kensington. Trött och förkyld gick jag dit med förhoppningen om att äta en curry och…
Jag bodde en vecka på Kensington Close Hotel i London i samband med en jobbkurs och runt hörnet finns The Thai Terrace – vilket kändes mer lockande än hotellets buffémiddag. Det här är en sympatisk thairestaurant med vita dukar och orkideer på varje bord. Det är lätt att se restaurangen på håll från gatan då fasaden är fullständigt tapetserad av gröna växter.
Deras penang curry håller löftet om att vara “stark” och chilin ligger skivad i drivor i curryn. Denna curry med ris kostar ca 10 pund och är en generös portion. Är man två så har de även prisvärda fyrarättersmenyer för 18-20 pund. Jag var där en söndagkväll och restaurangen var halvfull så man behöver nog inte beställa bord här. Ett flertal gäster var thai och de såg nöjda ut – så det får väl ses som ett gott betyg…
Adress: 14 Wrights Lane, Kensington, London
En helt annan erfarenhet av thaimat i London är Busaba Eathai. Vi var sex personer som skulle ut och äta någontans i Soho och vi fick detta tips av vår kursarrangör. Kön utanför var lång, vilket man kan stå ut med eftersom det inte går att boka bord i förväg, men det är kanske mer bemötandet i kön man reagerar på: dörrvakten får oss att känna oss som en skock får och styr och ställer lite väl mycket med de hungriga gästerna. Menyerna cirkulerar i kön – för man får inte komma in förrän man vet vad man ska äta och dessutom värt att komma ihåg – det går inte att komma försent till middagsdejten för då får man ingen stol till en försenad gäst. Så första intrycket av Busaba Eathai känns så där.
Väl inne i restaurangen så bemöts vi av ungefär samma stil, en stressad personal occh framför allt en ljudnivå som är helt hysterisk. Tur nog är det väldigt trångt så att man nästan sitter i knäet på bordsgrannen för det är å andra sidan det enda sättet att höra en konversation på.
Maten då? Ja den är faktiskt bra, så jag är en förlåtande själ om än kanske lite halvgnällig till miljö och bemötande. Mina nudlar med krabba, grön mango och jordnötter är hett och starkt. Menyn för övrigt är trevlig och priserna är snälla. Men det går fakiskt inte att komma från; det var hemskt skönt att komma ut därifrån igen. Sammanfattningsvis; funkar för afterwork men är en direkt mardröm för den som vill ha en avkopplande middag.
Busaba Eathai har tre restauranger i London och just denna är vid 06-110 Wardour Street, Soho, London
Imorgon bär det av till London och även om jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har varit i England så har jag inte varit i London mer än knappt en timme. Med andra ord så har jag ingen koll alls på stan…
Lite roligt är att när jag letade efter bra matställen nära hotellet i Kensington så hittade jag tips här på vår egen sida! Därefter har jag bokmärkt några saker från LondonEats och TimeOut. Åtminstone en bra indisk curry och en klassisk afternon tea vore inte så dumt – dessvärre så läste jag i kursinfon på kursen som jag ska gå att det är hemläxor under veckan så vi får se hur det går 😉
Har du några matrelaterade tips för London?
I mellandagarna så var det äntligen dags att äta lunch på Star at Harome i North Yorkshire. De har en michelinstjärna och har även fått utmärkelsen Gastropub of the year 2006 så våra förväntningar var hur höga som helst. Restaurangen var fullbokad sedan flera veckor tillbaka men vi fick tipset att åka dit och äta lunchmenyn på deras pub.
Atmosfären är det inget fel på. Det här är en toksöt liten pub ute på vischan och för den som vill sova över så finns otroligt fina rum. Vi var där när de öppnade och på en kvart så gick puben från att vara tom till fullsatt. Så det gäller att vara i tid även för en spontan lunch.
Sambon började med grillad blodpudding med gåslever, vatttenkrasse och äppel och-vaniljchutney och blev jättenöjd. Den där vattenkrassen förföljde oss hela veckan i England. Det verkar vara vinterns måstegrej på alla resturangmenyer.
Själv så fick jag en fin krabba till förrätt som var fantastisk. Småpluttarna som syns på tallriken nedan är örtaioli och “bloody mary-dressing”. Den sistnämnda ska jag försöka lägga på minnet och göra här hemma för den blev lyckad till skaldjur.
Så var det varmrätterna. Det var ingen liten torsk som serverades. Tvärtom. Vilket faktiskt var lite synd, för lite mindre torsk och lite mer musslor hade balanserat upp det bättre. Sambon tyckte att lammrätten som han beställde var ok men inte fantastisk. Det är generösa portioner och tyvärr så orkade vi inte med någon efterätt.
Det här var ingen billig lunch. Jag tror vi betalade närmare tusen kronor inklusive vin och shandys och hur mycket den där michelinstjärnan än glimmar så gillade vi nog the Blue Lion bättre i våras. Men då är vi lite orättvisa och jämför en lunch med en middag förstås. Star At Harome är för övrigt med i den fina kokboken the Gastropub Cookbook som varvar recept med tips på bra gastropubar. Den åker nog med i nästa amazonbeställning!
Semestern i England borjar narma sig sitt slut och i morgon aker vi hem till Sverige igen. I resvaskan finns bland annat hot apple chutney och cranberry sauce fran en liten delibutik som heter Joneva samt riggwelter pickle och black sheep ale chutney fran Black Sheep Brewery. Bryggeriet ligger liksom Joneva i Masham och vi at en god lunch dar forra veckan. Vi har fortfarande inte hunnit med nagon guidad tur pa bryggeriet, men forhoppningsvis sa blir det av nasta gang.
I helgen var jag forbi Sainsburys och fyllde pa lagret av mint sauce, det finns ju hemma i Sverige ocksa men Colmans burk kostar inte manga pennies och dessutom sa blev jag nyfiken pa att prova Sainsburys egen variant med balsamvinager. Sambon, som ar kvar hemma i Sverige, onskade mer suet till skafferiet for att gora dumplings. Suet ar nagot som jag inte har sett hemma i affaren, vad ar det pa svenska? Pa forpackningen star det endast; beef suet 85%, wheat flour, och det gor ju inte mig sa mycket klokare. Nagon som vet battre?
Augustinumret av mattidningen BBC Food ar forresten en riktigt toppennummer, skynda och kop, det ar en hallonterrin pa omslaget som jag bara maste prova. Nasta nummer kommer redan imorgon och forhoppningsvis sa hinner jag kopa det pa flygplatsen. Pa tal om flygplats, kommentera garna nedan om tips pa vad som kan kopas i taxfreeshopen for att anvanda i sensommarens och hostens middagsexpriment.
