Författare: Elin

Gillar vardagsmat utan krångel och allt som förenklar. Vanlig mat helt enkelt. En hel del glutenfritt. Återkommer ofta till det brittiska köket.
MATPRAT

Kokbokstips på årets bokrea

/

För ett par veckor sedan rensade jag ordentligt på min kokbokshylla och fyllde faktiskt upp en hel flyttkartong som jag gav bort. Hittills så har jag inte saknat en bok! I samma låda försvann förövrigt samtliga mattidningar. Nu finns så mycket bra matidéer på nätet så det känns som om mattidningar är lite av ett avslutat kapitel här hemma.  Svårast var för övrigt att överge mina  gamla BBC Good Food-tidningar men om jag ångrar mig så hoppas jag att de finns kvar där de nu har hamnat.

För om kokböckerna har stått fem år på hyllan och aldrig blivit använda så är det ju ett tecken på att de aldrig ens har behövts eller hur?! Jag försöker tänka lite mer selektivt i vad jag ska bläddra i  här hemma framöver men kan förstås inte låta bli att scanna av kommande bokrea;

Vad jag har förbeställt på nätet:

  • Oaxen julbord: klassisk julmat. Kanske inte så aktuell nu i februari men jag är svag för “restaurangböcker”.
  • Svensk husmanskost och Smörgåsbordet av Tore Wretman. För att det känns som genuin mathistoria att ha hemma på kokbokshyllan. Har inte bläddrat i böckerna innan men hoppas att de blir bra!
  • Sedan är det förstås några bokfynd som jag funderar på, men jag tror jag ska bläddra igenom dem snabbt i butik först för att slippa komma hem med böcker på nytt som mest får stå och samla damm.

Vad jag kan rekommendera på bokrean utifrån min egen hylla:

  • Fem asiatiska kök: vardagsmat från Kina, Korea, Japan, Vietnam och Thailand. Guldkorn för 55:- som ger bra middagsidéer.
  • The art of home cooking. Det här är Leif Mannerströms klassiska husmanskost i engelskt format. Det finns ju en uppsjö av engelska böcker om svensk mat, men de flesta är faktiskt sådär. Ska man ge bort en bok  om svensk mat på engelska, så är det här bästa presenten. 99:-! Vi har även Herring här hemma på hyllan men där blir ju ämnesområdet lite smalare kanske då.
  • Vill du ha Leif Mannerströms husmanskost på svenska så kan du knipa även den för 99:-
  • Östeuropas kulinariska hemligheter. Åh den här gillar jag skarpt! Så läsvänlig tycker jag. Personligt skrivet. Bra recept när man letar efter något “annat”. Jag använder den inte så ofta men blir alltid på bra humör av att bläddra i den. Boken fick utmärkelsen ” Årets Svenska Måltidslitteratur 2008 i kategorin Etniska kokböcker” med motiveringen: “…En frimodig och charmig berättelse om det förbisedda östeuropeiska köket, så nära och så långt borta, med ett kraftfullt matfoto och tydliga recept som bjuder in till en östlig matfest av sällan skådat slag.”

Tipsa gärna i kommentarsfältet om dina kokboksfavoriter i årets kokboksrea!

5 kommentarer
ÄTA UTE

Lunch på Sigtuna Stadshotell 1909

/

Sigtuna Stadshotell är helt klart värt en omväg! Vi har varit på väg dit sedan vi fick reda på att Fredrik Pettersson, som tidigare var kökschef på tvåstjärniga Edsbacka krog flyttat in i köket. Dessutom är vi lata förortsbor som tycker att det är lättare att svischa förbi mysiga restauranger med bil utanför tullarna än att ge sig in i cityhetsen.

Hembakat från eget bageri. Hade gärna önskat mig ett par bröd med mig hem. Så gott!

Det var två förrätter på menyn denna dag. Maken och jag högg in på var sin. Vad sägs om “Kallrökt lax med senapskräm, inlagd gurka, forellrom och örtskott från Ugglarp”?  Eller “Kalvläggsragu med bakade betor, bönor och rödvinssky”? Nätta portioner med mycket smak och estetiskt hela vägen.

Eller förresten. Först åt vi ju en bedårande rar amuse i väntan på förrätterna – en liten potatisplätt  toppat med rom och smetana. Bra start där.

Rar amuse.

Varmrätterna? Det var faktiskt den glaserade fläsksidan som fick maken att tacka ja till att ta en omväg via Sigtuna. Han blev inte besviken. Serverad med rustik potatispuré och ostronskivling.  Jag provade krämig musselsoppa med krutonger och örter. Soppan är en vacker historia som läggs ihop framför gästerna. Perfekt. Den här soppan kommer jag att tjata om länge.

Underbar!

Dessertlistan är lite onödigt kort. För det fanns bara “havtornsglass med mannagrynspudding och musli” alternativt “dagens kaffegodis”på menyn. Lite trist för jag unnar mig gärna god dessert ute på restaurang. Dock ska jag tillägga att  nämnda glass och puddingtallrik var mycket lyckad. Det är en liten portion med perfekt krämig glass, lenaste puddingen och det finaste musliströsslet. Eller som maken lyckligt konstaterade i bilen på vägen hem,  “det är för sådana här upplevelser som man går ut och äter”.

Helhetsmässigt? Inget är lämnat till slumpen. Snygg inredning, bra service, alla detaljer är på plats hela vägen ut till badrummet där Molton Brown väntar vid handfatet.

Det var inte många gäster här denna dag vilket kändes tråkigt För jag hoppas att fler hittar hit. Vi var på lunch en tisdag och åt mellan 12-13. Förutom ett lite större sällskap var det bara två andra par där. Det borde vara fullsatt och omöjligt att komma fram på telefonen ifall du frågar mig. För mig var denna lunch lika bra som det jag lunchat på Lux och F12. Åk dit på första dejten! Åk dit med svärmor! Åk dit på långlunch! Åk dit med födelsedagsbarnet! Eller ta med mig, för jag åker gärna tillbaka!

6 kommentarer
MATPRAT

Kokbokstips: Om jag var din hemmafru

/

I matbloggsvärlden är hon redan en ikon. Lotta Lundgren med sin underbara matblogg Om jag var din hemmafru. Som hemmafru är hon nämligen snygg, smart och rolig.  Hennes kokbok med samma namn landar i bokhandeln någon gång under våren och den är en lyxig uppgradering av hennes blogg. Helt underbar är den!

Allt material i boken är något skarpare än det du innan sträckläst på bloggen. Otroligt bläddervänligt. Fantastiska bilder och underfundiga texter på Lottas vis.

Recepten? De är bra idéer rakt av – en rad kommande klassiker med ny twist utan att bli fel någonstans.  Inget tillkrånglat utan allt verkar bara grymt gott att önska till middag. Så hennes  underrubrik till boken “eller hur man får en vardag att smaka som en lördag” håller vad det lovar. Jag nämner inte detaljerna i boken på förhand – för det är en härlig känsla att öppna boken i soffan utan att vara varse om för mycket teasers i förväg. Jag blir faktiskt en smula avundsjuk på alla som har läsningen av boken framför sig!

Boken har som sagt inte landat i bokhandeln ännu men vill du ha ett exemplar redan nu så är det bara att klicka hem ett rykande färskt ex direkt från tryckeriet.

bild publicerad med ok från Nohrstedts.

10 kommentarer
bullar, muffins och mjuka kakor

Kladdkakemuffins med nötter och marshmallows

/

Kladdkakemuffin är ett lite oklart begrepp. Antingen gör man en kladdkaka. Eller så gör man muffins. Den ena är seg och kladdig. Den andra är fluffig eller hur?

Men kladdkakemuffins har blivit ett begrepp när jag googlar runt. Ska vi reda ut terminologin ordentligt är det egentligen kladdkaka gräddat i muffinsformar. Nu är jag inte alls emot idén, tvärtom. Men jag tänkte först att det skulle bli en krämig muffin och riktigt så är det ju inte. Kladdkaka i miniformat är vad det här är.

Lätt uppgraderad från den traditionella kladdkakan är den här varianten då du blandar ner smält choklad och sirap i smeten.  Hasselnötterna ger  bra crunch i den kladdsega kakan och marshmallows är med för att, ja för att vi hade det hemma i skåpet. Mina kladdkakemuffin var godast efter en dag i kylen då de var mer browniesega. Ja varför ens kalla det här muffins nu när jag tänker efter.

Kladdkakemuffins med nötter och marshmallows

12 formar

  • 2 dl socker
  • 2 ägg
  • 100 gram smör
  • 1 dl ljus sirap
  • 1 dl kakao
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • en liten nypa salt
  • 100 gram mörk choklad 70%
  • två nävar hackade hasselnötter, ca 60 gram
  • små marshmallowS
  1. Vispa ägg och socker pösigt i en bunke.
  2. Smält smör. Blanda ner smöret tillsammans med ägg och socker.
  3. Rör ner sirap, vetemjöl, kakao, bakpulver och salt.
  4. Smält chokladen och blanda ner i smeten.
  5. Fördela smeten i ca 12 muffinsformar.
  6. Gräddas i 175 grader i mitten av ugnen i ca 12-15 minuter beroende på ugn enligt kladdkakeregeln “inte för länge så att de blir torra och inte för kort tid heller”.
8 kommentarer
fläskkött

Fredagsmiddag med grisknorrar och kalvbräss

/

Bra saker med min man är att vi varvar tämligen rättvist på matlagandet här hemma. Extra mycket har landat på hans axlar denna vinter eftersom jag tycker att det är rätt trist att laga mat när jag kämpar mig igenom en graviditet på nytt. Utan honom skulle vi knappt ha middag på bordet förrän förlossningen är över är jag rädd för.

Så vad händer i köket här hemma?  Ni som har koll på mitt twitter vet att maken bland annat svängde ihop en fantastisk blodpudding häromveckan med bacon och russin. Det twittrades även om ett par dagars antiklimax med en oxkind som slutade lätt bränd på en toast. Fredagsmiddagen förra veckan som jag tänkte blogga om nu började inledningsvis med grisknorrar.

Lika mycket som maken var exalterad över projektet så kände jag väl  mig  mest en smula kallsvettig över att prova och att den kroniska halsbrännan närapå passerade hårfästet.  Men kanske än mer otippat var att våra barn faktiskt högg in utan några som helst problem på de ugnsrostade grisknorrarna. “Ska du inte ha din mamma”, undrade de förväntansfullt när det helt plötsligt bara vara jag kvar som inte provat om det gick att äta. Ha! Där fick jag för att man alltid säger till barnen att man kan smaka på allt!

För så där jätteimponerad var jag inte. Så det slutade med att barnen knep min grisknorr också.  Fett knaprigt fläskkött på en pinne verkade nämligen helt ok för dem. När jag frågade dem hur det smakade, så sa 5-åringen eftertänksamt, “ungefär som kyckling…”. Ja det var väl inte mer märkvärdigt än så tyckte hon. Men nja, handen på hjärtat, grisknorrar är inget jag lär få cravings för i fortsättningen.

Är du sugen på att prova på grisknorrar så är det ett ganska okomplicerat projekt. En liten låda med knorrar kostar inte många kronor. Skinnet skalas av innan de kokas mjuka och därefter rostas knapriga i ugnen.

Samma kväll var det även premiär för kalvbräss här hemma. Sällan syns den på hyllan i mataffären, men denna liksom grisknorrarna ovan fanns på vårt Citygross som faktiskt nu och då bjuder på udda styckningsdelar i charken.

Kalvbrässen är verkligen ingen snygg sak innan den åker i stekpannan, så jag besparar er foto på det, men efteråt liknar den mer en oskyldigt panerad fläskköttsbit. Åtminstone ville jag inte tänka där och då att det egentligen var en bit körtel.

Konsistensen är ju en svulstig historia. Den påminner lite om den överdrivna fettranden som brukar vara på de gigantiska  fläskkotletter vi fått ibland från vår godhjärtade leverantör som haft frigående grisar. Men den är mer, ja jag vet inte hur den ska beskrivas som, eeeh, bräss antar jag. För den liknar inte något annat som vi haft i stekpannan här  hemma.

Kvällens kalvbräss var lätt kryddad med curry och serverades med svampragu på fina champinjoner från Årstiderna samt toppat med lättkokta morötter i citrondressing.

Jag kan absolut tänka mig att äta kalvbräss igen vilket får ses som en gott betyg med tanke på hur picky jag är som höggravid. Det är en annorlunda bekantskap helt klart om man inte räds den utmanande konsistensen. Dock kanske i en blygsammare portion än på bilden ovan. I mindre bitar, förslagsvis i en förätt, för den är en mäktig historia. Och så mycket hellre med ett glas vitt vin av den skarpare sorten än med de alkoholfria ölen som jag håller mig till just nu. En matblogg som ofta återkommer till kalvbräss är eminenta Silverkocken –  sök och läs hos honom för mer receptideer!

Efterätt på denna middag?  Först gick jag ut i köket och halsade Gaviscon för att häva den värsta halsbrännan. Sen rundade vi av med glass. Typ Gräddkola från SIA-glass. Jag hade fått mer än tillräckligt av smakprovokationer denna kväll och behövde landa i något tämligen okomplicerat som avslut på denna middag.  Men kul ändå att prova något annat på middagstallriken. Tack bästa maken!

2 kommentarer