Outfit för små foodies
Här borta är det allmän sjukstuga och nonstop-amning så jag bjuder på en kort inlägg idag. Familjens nykomling har fått sockersöta pyamasar på temat grönsaker! Finns på Lindex för den som blir lika förtjust i dem som jag blev.

Här borta är det allmän sjukstuga och nonstop-amning så jag bjuder på en kort inlägg idag. Familjens nykomling har fått sockersöta pyamasar på temat grönsaker! Finns på Lindex för den som blir lika förtjust i dem som jag blev.

Det här är inte på något sätt “mitt” recept” utan ett gammalt välbeprövat recept från Allt om Mat mer känt som Vita Harens chokladsås. Alice har lite mer koll på historiken. Chokladsåsen behöver puttra en timme på spisen men är väl värd att vänta på och går bra att frysa in (om det mot all förmodan skulle bli något över). Det blev drygt en liter enligt receptet nedan när den var reducerad och klar.
Resultatet? Lätt kolaaktig i konsistensen (kom ihåg vispandet på slutet) med mycket “chokladig” smak utan att du har behövt ha i annan choklad än kakao och inte blir den sockersöt heller. Det här är det enda recept på chokladsås du behöver. Vi ringlar den över glassen tillsammans med nötter och bär. Och det blev stor succé när en rejäl sked av såsen dök ner i ett glas varm mjölk.

Vår första tjej var fem dagar sen. Den andra blev typ tio.
Tjej nummer tre testade vårt tålamod lite extra. 14 dagar efter beräknat datum kom hon på att det kanske ändå var dags. Och var hon sen i starten så blev hon helt klart snabbast på upploppet. Efter 60 minuter på förlossningen var det klart. Säg hej till vår nya familjemedlem!

När femåringen fyllde år för ett tag sedan så frågade jag vad hon vill äta till middag på sin födelsedag. Hon var tyst en stund,konstaterade att morötter var ett måste och frågade sen; “vad har vi hemma mamma?!”
Ödmjukare svar får man nog leta efter! Men jag tror att hon har hört mig och maken diskutera middagsmat så många gånger att det inte längre är konstigt för henne heller att man planerar mat utifrån vad som redan finns i skafferiet. Vad det till slut blev till middag? Mest tårta vill jag minnas. Vi hade sen lunch på Långbro Värdshus på hennes födelsedag och sen var ingen hungrig mer den dagen.
Men “vad har vi hemma” är som sagt grunden till de flesta projekt hemma i köket. Det finns alltid rester att trolla bort. Från julhelgen låg det fortfarande en stiltonost i kylen, inte helt ovanligt i det anglofila köket. Kanske ska tillägga att det var någon specialvariant, en vit stilton med tranbär. Vilket gjorde att jag kom på att vi hade ännu mera tranbär låg i frysen. Och brödboken låg framme från föregående bak som inspiration. Ja ungefär så där snurrade tankarna när skafferiet skulle tömmas. För till slut blev det matmuffins med stiltonost, tranbär och lite gröna kryddor i smeten. Supergoda och bra nödraket att plocka fram till mellanmål!

så här gör du:
Jag var något sparsam med stiltonosten. Eftersom dem var vällagrad från julen så visste jag inte hur mycket smak den skulle sätta. Det går därför att öka på ostmängden om du använder en ost med mindre karaktär. Jag smulade några ostsmulor ovanpå muffinsen istället som gav extra smak när de gratinerades i ugnen. Ett enkelt sätt att få ostmuffins att smaka mer!

Det tog mig pinsamt nog flera år innan jag bestämde mig för huruvida en Kitchen Aid eller en Ankarsrum Assistent skulle få flytta in i vårt kök. Jag har lätt googlat sönder ämnet och varit i butik för att känna och klämma på respektive alternativ. Båda har ju allehanda finesser och olika fördelar men tillslut så blev det den rustika Assistenten som vann mitt hjärta.
För min del handlade det om att jag framför allt ville ha en maskin som kunde hantera ordentliga degar. Assistenten verkade orka mera och så gillade jag dess timerfunktion. Kanske en nypa nostalgi påverkade mig lite då mamma alltid bakade med motsvarande assistent när jag var liten. Jag är hemskt glad över att den har flyttat in!
Nämnda assistent flyttade alltså in i vårt hus och helt klart känns det som jag börjar knäcka brödkoden lite. Att knåda en deg förhand kräver en hel del tålamod och nu står jag mest förundrad bredvid och granskar degens utveckling när assistenten arbetar (och man hinner ju städa upp hela köket medan asssistenten arbetar – bara det är ett halleluja-moment!).
Resultatet blir helt klart annorlunda. Äntligen får jag till den där texturen i brödet som jag saknat. Det känns verkligen som att poletten har trillat ner när det gäller hur man ska få till glutentrådar i bakhantverket.
Egentligen hade jag tänkt att baka ut knapriga grissinis. Men efter att ha bläddrat i fina Bröd från Bunkebergs bageri (läsvärt tips för dig som vill få snurr på brödbakandet) så inspirerades jag mer av deras recept på brödpinnar. Lite mer brödkänsla än knapriga sticks alltså. Vi äter ofta soppa mitt i veckan, vilket beror på storstädning i grönsakslådan på onsdagkvällarna för att kunna fylla på med nytt på torsdagarna med Årstiderna, och de här brödpinnarna blev lagom tilltugg till soppan. Ett gäng brödpinnar åkte i frysen dessutom så halva soppmiddagen är redan klar till nästa gång.
Ursprungsreceptet räcker till 60 pinnar men jag gjorde mina lite större så det blev ca 40. De blir säkert knaprigare i mindre format och variationsmöjligheterna med pimpningen är oändlig; variera med frön, nötter, finriven ost, olika gröna kryddor. Det här är ett bra tillfälle för skafferirensning med andra ord!

topping till brödpinnarna: finriven parmesan, torkad rosmarin, sesamfrön, vallmofrön och linfrön
På tal om att knäcka brödkoden – om du har haft lika lång uppförsbacke som jag att få ordning på brödbakandet: ingredienslistor som bygger på gram är alltid mer mer genomtänkta än de som bygger på volym såsom decilitermått. Någon mer minuts jobb med att mäta upp men det säkrar resultatet flera gånger om.
3 bakplåtar med brödpinnar, 40-60 st
