Koreansk street toast

Tror inte jag är ensam om att vara överförtjust i Jennie Walldéns recept. Har ingen aning om hur många recept av henne som jag har bokmärkt. Det här är en av mina favoriter. Jennie har vitkål i sitt recept men jag tar den kål som finns hemma. Just nu har vi en hel del grönkål i skafferiet och jag tycker det är ypperligt bra till skinkmackor i advent. Sedan fuskar jag lite och steker inte brödskivorna, utan rostar dem i brödrosten. Tänker att stekt bröd är alldeles fantastiskt men jag tar en genväg och rostar brödet på min lunchpaus. GOTT är det oavsett. Det här skulle jag lätt äta till middag om jag vore ensam hemma.

Koreansk street toast

2 stycken.

  • 4 skivor (glutenfritt) rostbröd
  • lite neutral olja att steka med
  • 2 ägg
  • 5 msk  fint skuren kål (jag har grönkål)
  • 2 msk riven morot
  • 2  skivade salladslökar
  • salt och svartpeppar
  • 4 skivar lagrad ost (jag använder cheddar)
  • 2 skivor skinka
  • 1 msk majonnäs
  • 1 msk ketchup (jag använder sriracha)
  1. Förbered brödskivorna. Antingen att du steker dem i smör på båda sidor. Eller så rostar du dem!
  2. Vispa äggen i en liten skål. Blanda ner 2 matskedar kål, 2 matskedar morot och all salladslök. Salta och peppra.
  3. Stek äggröran i två jämnstora högar – med samma storlek som brödskivorna – på båda sidor.
  4. Vänd på omeletten så att den får färg på båda sidor. Toppa med ost och skinka. Stek 2 minuter på mellantemperatur tills osten har smält.
  5. Lägg omeletterna på varsitt varmt bröd.
  6. Bred på majonnäs. Strö på resten av den strimlade kålen. Ringla över ketchup.
  7. Toppa med de resterande två bröden, kläm åt ordentligt – och ät direkt!

Kimchi

Kimchi är en sådan där sak som jag enbart läst om på matbloggar. Oskar och Lisa gillar det. Jag googlar vidare och hittar en blogg som tycker att det “smakar som mycket gamla underkläder kryddade med avlagda militärkängor från Första Världskriget”. Det verkar uppenbarligen finnas blandade känslor kring denna grönsaksröra från Korea. En liten burk från Tistelvind stod alldeles ensam på hyllan på Daglivs så jag lät den följa med hem.

Nu vet jag inte om den här burken förändrade min världsbild. Det är som en sur coleslaw kan man väl säga. Jag vispade ner lite creme fraiche (enligt tips från Tistelvind) för att servera den till fisk. Det blev sådär.

Vet inte om jag tycker att burken var värd 45:-. Jag hade antagligen uppskattat det bättre om jag hade fått äta det i kimchins hemland. Vill man bränna 45:- på lite vardagslyx väljer jag hellre en burk Häagen-Daz.