Kategori: RESOR

inlägg om mat från olika resor

Nya Zeeland

Hummerlunch på Nins bin

/

Vår resa till Nya Zeeland var kanske inte så planerad in i minsta detalj. Vi hade skissat på ett ungefär, en reserutt motsols runt hela den södra ön den här gången, med en ungefärlig uppskattning på hur många mil vi ville köra varje dag.

Men beroende på väder och vind så fick vi snabbt justera resplanen. Som till exempel när vi kört hela vägen ner för västkusten och tog sikte på spektakulära Arthurs pass och i sista sekunden upptäckte översvämningarna som stängt av ett antal vägar. Ja samma kväll tutade vi tappert upp igen efter samma kustremsa. Nu var det egentligen ingen fara skedd eftersom vi i och med detta återsåg Hanmer Springs som vi passerat veckan innan. Då under en regnig dag som gjorde att vi inte kunde ta del av de fina varma källorna. Helt oväntat var vi alltså tillbaka en vecka senare och mötte strålande solsken morgonen och fick en fantastisk baddag i grymt coola pooler som jag varmt rekommenderar.

För att summera reseplanerandet så tog vi alltså dagen lite som den kom. Att hänga online på Ipaden var ett ovärderligt resesällskap på resan. Google Maps räddade oss ett antal gånger när vi akut letade efter en bensinmack eller mataffär. Tripadvisor är som bekant också ett säkert kort om man vill snabbt vill scanna av utbudet lokalt i jakten på restauranger och sevärdheter med dagsfärska recensioner från andra resenärer.

Det här var en sådan dag. Vi passerade Kaikoura vid lunchtid ungefär och jag scannade av Tripadvisor efter ett lämpligt matställe. Nins bin lät tilltalande med sina nyfångade skaldjur serverat vid stranden. Det här är en bit norr om Kaikoura. Så pass långt utanför att vi började tro slut att vi missat vad-det-nu-var-som-vi-egentligen-leta-efter.  Det är då vi upptäcker vi det lilla plåtskjulet alldeles bredvid vägen med två små bord placerade direkt vid vägkanten.

Nins Bins specialite är crayfish och det som jag trodde var kräftor visade sig vara nyfångad hummer. Menyn här är egentligen bara hummer och musslor. Lite olika såser finns om man vill ha till och  så typ läsk. Maken var inte helt övertygad om denna spontanlunch när han betalade för humrarna som inte var helt gratis.

Men det var ju en helt fantastisk lunch! Av alla humrar jag har klämt i mig på nyårsaftnar och andra finmiddagar så tror jag nog att det här var den roligaste och godaste upplevelsen.  Har man tur så kan man även få paua serverat när man är här, vilket jag tror är abalone eller havsöra (?). Det här är helt klart ett kul stopp på Nya Zeelandsresan!

Nins Bin har ingen hemsida vad jag vet men en facebooksida för dig som vill hitta hit!

2 kommentarer
Nya Zeeland

Hej igen!

/

Att ta tag i matbloggen efter två månaders paus känns onekligen lite trögstartat! Ni som har hängt med på twitter och instagram vet  förstås om att vi har hälsan i behåll men att jag och min familj har varit fullt upptagna med att flytta till hus och att resa tillbaka till igen till Nya Zeeland.

Nu har vi landat i vardagen igen. Laptopen är full med bilder på matrelaterade happenings, men just att få till det där första blogginlägget igen efter pausen har känts lite trögt. Så jag gör det lätt för mig och säger: hej igen kära vänner och slänger upp lite sneakpeaks från semestern – och hoppas att ni vill hänga kvar här även i fortsättningen!

Att se Nya Zeeland från flygplansfönstret efter ett dygns resa  – magiskt! Till höger, kärt återseende av fina Wanaka. Bilen är parkerad nästan på samma fläck som året innan…

Många fina strandbesök blir det på Nya Zeeland. Och ett antal besök på trevliga vingårdar, Saint Clair var ju förstås en favorit att besöka.

Fast lite bloggpaus är egentligen ganska nyttigt. Att få reflektera lite över hur bloggandet ska ske fortsättningsvis. Jag gillar att ha matbloggen som  någon slags kommunikationsplattform med matintresserade vänner. Jag kanske känner mig mer bekväm med instagram och twitter vissa gånger eftersom snabba iphonebilder och ett begränsat antal bokstäver i en uppdatering gör det otroligt prestigelöst när man har svårt att hinna prioritera tiden för bloggandet. Samtidigt som jag egentligen värnar om just det prestigelösa bloggandet. Sen inte minst, är ju matbloggen min egen personliga minnesbank för allt som jag annars inte skulle komma ihåg. Nu laddar jag om på nytt, det kommer till att börja med ett antal inlägg om Nya Zeeland framöver!

13 kommentarer
Cumbria

Middag på L’Enclume

/

Det här var helt klart en av sommarens höjdunkter! Kvällen innan hade vi ätit prestigemenyn på The Burlington som vi var mycket nöjda med. Ett par timmar tidigare samma dag hade vi ätit  god lunch på The Punch Bowl Inn. Vi var helt enkelt ganska påfyllda med goda matintryck redan innan den här efterlängtade lördagkvällen hade börjat.

Det infann sig på grund av allt ovan ett visst stressmoment om jag skulle orka äta. Jag v ar  faktiskt inte speciellt hungrig när det var dags för den eftertraktade avsmakningsmenyn.Jag tror jag kan summera det hela med att mitt äktenskap gungade lite där i början av middagen när jag insåg att det skulle bli svårt att orka med all mat. Det här är säkert något vi fortfarande kommer att diskutera om tio år när vi tänker tillbaka på den här middagen. Så ät inte ostsufflé till lunch om du planerar tio rätter till middag! Det känns som om vi (eller åtminsonde jag, haha!) kan fnissa åt det här redan nu. Nu vet ni som sagt de tragiska förutsättningarna för den här middagen:

Först av allt ska man förstås hitta till Cartmel. För oss var det två timmars bilkörning från svärföräldrarnas by genom Yorkshire och Cumbria.

Cartmel är en liten söt by som känns som ett franskt vykort med sina kullerstenar och små rara stenhus. Helt klart bidrar miljön runtomkring i byn till ett mervärde för middagen. Vi hyrde rum via L´enclume. Dock inte i samma hus som restaurangen.Vi hamnade snarare på andra sidan byn. Det ä inte är någon lång promenad ska tilläggas. Det går även att luncha på systerkrogen Rogan&Company vars meny såg mycket sympatisk ut och det finns flera ”tearooms” i byn om man bara passerar snabbt dagtid. Helt klart är Cartmel är fantastiskt mysigt!

Lénclumes middagsmeny framgår inte i förväg på hemsidan. Väl på på plats presenteras endast en avsmakningsmeny med tio väl valda små rätter. Tallrikarna levereras i ett förhållandevis högt tempo och det förväntade är att man beställer in vin på glas. Lite allt eftersom.

Nu är det så att Lénclume har en michelinstjärna och de delar numer förstaplatsen med the Fat Duck i 2013 Good Food Guide. Vi hade utifrån detta mycket höga förväntningar. Det är unika och avancerade texturer i kombination med snygga presentationer som genomgående tema på tallrikarna och ett otal blommor och blad som vi hinner äta den här kvällen. Jag kan inte låta bli att tycka att det var lite ojämnt trots att de får stående ovationer i alla matbloggar jag har läst. Många tallrikar som passerade vårt bord var fantastiska men några smakade i princip ingenting. Det är mycket ”naturellt” men det ställer ju också krav på ingredienserna. Ostutbudet ska tilläggas var mycket bra och efterätterna är ett av de starkaste korten.

Det började med deras ostronmacaron. Gott på ett fascinerande sätt och toppat med ostronört.

Råbiffen till vänster var fantastisk. Jag har aboslut ingen aning om hur man gör de små fänkålspärlorna som toppar biffen. Kul och god detalj. Grillad blomkål med jordgubbar till höger.

Ja det är små tallrikar såklart. Maken stärkte upp med ostbrickan på upploppet. Till höger en tallrik som inte levde upp till förväntningarna. Räkorna från Morecombe smakade ingenting och sparrisbroccolin var tyvärr helt smaklös.

Jag hoppade över osten men maken hann klämma i sig sex bitar innan vi började efterätterna. Osturvalet var genomgående bra.

Om middagsmiljön. Den är mer än bra och det är trevlig stämning. Det plussar upp middagen så klart. Personalen rör sig flexibelt och uppmärksamt mellan borden. Ett par servitriser gör ett snyggt och perfekt jobb men samtidigt har en av servitörerna svårt att dölja att han är på ett tämligen svängigt humör den här kvällen.  Lite lustigt också att ingen säger något när vi går när kvällen är slut och vi har signerat notan. Personalen ser att vi går men inget säger något. Lite picky att slå ner på sådana här detaljer men våra förväntningar  på perfektion var höga eftersom de har fått flest poäng i The Good Food Guide. Det känns helt enkelt lite ojämnt på detaljerna den här kvällen även om allt det positiva förstås överväger. Avsmakningsmenyn kostar 89 pund vilket känns prisvärt i sammanhanget.

Morgonen därpå kommer vi tillbaka för frukost och vi hade nog förväntat oss att restaurangens känsla för snygga presentationer skulle genomsyra även denna måltid. Istället är det ganska ordinärt vilket gör att besöket avslutas lite blekt.


Vaniljyoughurt med fruktsallad utan krusdiuller och en ordinär english breakfast. Det hade ju vart kul om de följt upp med någon rolig tvist på presentationerna.

2 kommentarer