Arilds Vingård

Det här var så himla kul! Genom mitt jobb (som inte alls har med mat och dryck att göra) hamnade jag på en skånsk vingård i slutet av augusti. Jag uppskattade verkligen mitt dygn här och hoppas verkligen att fler hittar hit.

Arild som ort är ju inte så stort. Någon nämnde för mig att det bor 2000 personer här på sommaren och cirka 300 på vintern. Fin liten pärla vid havet.

Vingården är en familjär historia som börjat i liten skala och som allt eftersom bygger ut och lägger till. Just nu 20 hektar med vinodling. Det finns B&B. Lite vinprovning och a la carte kvällstid. Plus ett litet kapell för vigsel. Det enda som saknas är rättigheterna till gårdsförsäljning av det egna vinet. Du kan alltså dricka det på plats men inte ta med det hem.

Vinet är ju är ju hela grejen med att vara här! Deras vita Solaris säljer bäst även om det finns fler druvor som odlas.

Vi testade flera varianter och ja det vita är bäst. Deras pinot noir behöver kanske lite mer tid på sig men jag blev positivt överraskad över deras rosé. Jag är inte så mycket för rosé som ni vet men det här bjuder jag gärna på hemma -det är ett bra betyg om en roséskeptiker som jag tipsar om den!

Missa inte heller deras  ”grappa” som går under namnet Drufavec. DEN är ett riktigt fynd som jag precis beställt hem.

Maten? Hemlagat och rustikt. Väl planerat att passa vinprovningen.Hur man bor? Så här fint!

Fin morgon från min lilla balkong innan frukosten (som var superbra). Jag kommer gärna tillbaka om något år och följer utvecklingen vinodlandet. Kanske allra helst på deras årliga skördefest.

Tasmanien: från Bridport till Burnie

Hur vädret var på resan? Bra! Vi hade packat kläder för ”alla väder”. Det vi använde mest i praktiken var shorts, t-shirt och gympaskor. Och ständigt solskyddsfaktor 50. Vissa dagar behövdes jeans och hoodies men regnkläderna packades faktiskt aldrig upp. Kanske mer användbart om man tar del av de många vandringsleder som finns på Tasmanien. Men vi som hängde i husbil behövde dem inte.

Dag 6 Just den här dagen hade vi regn för första gången. Tur nog var det när vi var på väg till Bridport. Här finns en ovanligt stor camping och jag har svårt att tänka mig att den skulle kunna bli fullbokad. Billigt dessutom för 35 dollar per natt under mellandagarna så det blev nog vår billigaste natt på hela resan.

Inget wifi tillgängligt på campingen dock. Överhuvudtaget så är det lite begränsat att hitta wifi när man reser runt på Tasmanien. Vi köpte ett simkort redan på flygplatsen och det rekommenderas faktiskt. Så här i efterhand så tror jag att Telstra med god marginal verkar ha den bästa mobiltäckningen. Emellanåt saknade vi mobiltäckning på ganska långa körsträckor med vårt simkort från Vodafone. Så kör på Telstra när du är här.

IMG_3996

Fin köksträdgård att låna på campingen!

Vi hade nog kunnat stanna ett par dagar även på campingen i Bridport. Det finns en lång fin strand att promenera på här och trots att det är många som campar här, så står man parkerat lite privat på sin tilldelade ruta. Perfekt! Det är även gångavstånd till mataffär, ”bottle shop” och fish&chips – ja det är väl allt man behöver?! Härifrån är det också nära till Barnbougle Dunes om man är golfintresserad. Just nu är den 12:e plats på listan för världens bästa golfbanor.

Dag 7 Det tog oss en hel vecka innan vi hann (!) besöka en vingård. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så är det få tasmanska viner som exporteras så det finns mycket att prova här. Gott om pinot noir, som ni vet är min personliga favorit. Vi stannade till hos Goaty Hill Winery en tidig söndag eftermiddag. Så mysigt! Ute på terrassen var det livemusik och själva vinprovningen i baren var mycket trevlig. Vi delade på en  osttallrik ute i trädgården och blev kvar ganska länge. Ett riktigt guldkorn! Rekommenderas!

IMG_3965

Goaty Hills vingård

Senare samma dag checkar vi in på en annan Big4-camping i Kelso Sands tillbaka uppe vid kusten igen. Campingen har en del vilda djur. På kvällen sprang vombater till exempel rakt över vår gräsplätt. Det finns också tasmanska jävlar, pungråttor och långnosade kängururåttor som rör sig fritt på  campingområdet. Poolen finns och även en gigantisk ”hoppkudde” till barnen.

IMG_3983

Den obligatoriska hoppkudden som finns på  Big4:s campingar

Dag 8 Vi lunchar i Launceston som är Tasmaniens näst största stad. Men vi har inte riktigt tålamod med ”stadssemester” och är strax ute på vägen och fortsätter västerut. Fortsätter sedan till Cradle Mountain men det visar sig att husbilar inte får köra så nära bergsområdet. Så vi ändrar riktning och åker upp till Burnie.

Campingen här var väl lite av en oslipad diamant men läget bredvid havet är så klart ett plus. Framåt niotiden på kvällen så samlas alla nere på stranden för sk penguin spotting. Den här gången ser vi dem mest som skuggor i horisonten. Så vi hade inte riktigt samma tur som när vi var i Curio Bay. Men mysigt ändå att spana i skymningen!

IMG_4085

Saker man gör i Burnie vid solnedgången – spanar efter pingviner

Snabbstopp hos Cloudy Bay

Vårt besök på Cloudy Bay blev ganska kort men vi hann med en snabb vinprovning på stående fot för nästan inga pengar alls. Det är lite flashigare miljö här än på Saint Clair och jag fann mig inte helt bekväm med att ta bilder under vinprovningen, så ni får hålla tillgodo med lite utomhusbilder.

Jag är ju sedan tidigare barnsligt förtjust i deras dessertvin Late Harvest Riesling så det var ett kärt återseende, men jag blev också rätt bensvept av Te Koko som jag inte provat tidigare. Äsch det var lite trist väder när vi var här, det började regna när vi kom hit – om vädret tillåtit så hade jag gärna hängt kvar i den stora trädgården med den milsvidda vyn av vinodlingarna, typ sippandes vitt vin i en av de fina trädgungorna!

Lunch på Saint Clairs vingård

Förra året så hann vi besöka två vingårdar på Nya Zeeland – Gibbston och Neudorf. I år hann vi med att besöka  ytterliggare två, nämligen Saint Clair och Cloudybay. Jag gillar verkligen att besöka vingårdar – det är så kul att se vinhantverket på nära håll och möta passionerade vinmakare!

När vi besökte Saint Clair så passade vi på att luncha i deras fina trädgård. Jag och maken beställde in någon slags ”snack platter” att dela på och insåg sen att det var ju inte direkt tänkt för dom som var ”bara lite hungriga”. Vilket galen servering!  Barnens ”monkey platter” innehöll också allt och lite till. Vi höll även korpögon på de andra bordens lunchtallrikar och allt såg onekligen gott ut som kom ut från köket. Det här är ett trevligt lunchstopp med andra ord!

Vinerna då? Det var ju inte många vita viner som jag drack på Nya Zeeland. Jag var mestadels trogen det lokala utbudet av pinot noir resan rakt igenom. Men på Saint Clair hann jag med både Grüner Veltliner och deras bubbliga  sauvignon blanc bubbles. Ja det var en behaglig lunch detta!

Vinprovning hos Gibbston

Vi hann med ett kort stopp på Gibbstons vingård idag för en vinprovning. Tre små vinglas kostar 5 NZ dollar och vi tyckte bäst om deras riesling.

De har en otroligt fin trädgård att luncha i men eftersom vi inte var så hungriga så gick vi över till ostbutiken mittemot och delade på en ostbricka med väl valda ostar från Gibbston valley cheese. Jag är ganska petig gällande blå mögelost i vanliga fall, men de hade en mild variant som jag blev väldigt förtjust i.

20111220-142512.jpg

PS! Bonustips – vi bilade vidare och hamnade i pittoreska Arrowrown. Väl värt ett stopp. Dock hann jag inte fotografera denna lilla pärla som är sötare än socker.