Kikar man i bloggstatistiken är det här receptet ständigt googlat. Det är även frekvent efterfrågat av vänner som har ätit pajen hemma hos oss. Även mitt andra “throwback thursday-inlägg” råkar handla om makens säkra kort när det gäller efterrätter. Hej igen banoffeepajen!
Det här är kanske världens enklaste paj med kolasås / grädde / banan. Ganska barnsligt tänker du men den ÄR god! En himla bra sak med receptet är att du inte behöver ugn för att laga pajen. Är du riktigt lat köper du färdigkokt dulce de leche pe burk men det är inte heller någon prestation att koka ihop sin egen. Finhackad dajm passar fint att strö på ovanpå pajen som alternativ till finriven choklad.
Banoffee pie
En pajform.
11-12 st digestivekex
75 gram smält smör
1 burk kondenserad mjölk
3 lagom stora bananer
3 dl vispgrädde
en nypa vaniljpulver
finriven choklad att pynta ovanpå med (vit eller mörk är vilket som)
Förbered kolasåsen: ta av etiketten från burken (annars får du bekymmer med att göra rent kastrullen efteråt). Ställ burken i en kastrull med kokande vatten. Burken ska alltså inte öppnas. Låt burken stå i sjudande vatten i ca 3 timmar enligt maken. 1,5 timme räcker hälsar svärmor. Tiden beror helt enkelt på vilken konsistens du vill ha på kolasåsen, som blir tjockare ju längre den kokar. Obs! Vattnet får inte koka bort! Fyll på regelbundet så att burken är täckt med ca 2/3 vatten. Detta för att burken inte ska explodera.
Smält smöret och låt det svalna.
Smula ner kexen fint i en skål och blanda smulorna med det smälta smöret till en deg.
Tryck ut degen i en pajform med avtagbar kant. Låt stå kallt tills kolasåsen är klar.
Skiva bananerna tunt och täck hela pajskalet.
Låt burken stå ett par minuter och svalna. Öppna sen försiktigt.
Bred den krämiga kolasåsen över bananskivorna. Låt pajen kallna.
Vispa grädde och smaksätt med en nypa vaniljpulver.
Bred vispgrädden över kolasåsen strax innan servering.
Vi har vart på The Star Inn Harome tidigare. För nio år sen! Sen ytterligare en gång som aldrig blev ombloggat. Men helt klart så har det gått ett par år sen sist. Så kul att vara här igen!
Star Inn Harome hade en michelinsstjärna 2002-2011. Sen gick det ett par år och förra året fick deras kock Andrew Pern den tillbaka. Välförtjänt tycker jag – för vid vårt besök så var allt oklanderligt och framför allt f-a-n-t-a-s-t-i-s-kt. De är även på plats nr 3 på listan över Englands 50 bästa gastropubar. Jag tycker om tonen på menyn som beskrivs som “modern yorkshire” med fokus på lokala råvaror i säsong. Det här gör de nämligen mycket bra.
Inredningsmässigt är det riktigt rustikt. Huset är 600 år gammalt! Man kan äta i en liten finare matsal som nedan eller i den rustika pubmiljön. Det finns även en mysig lounge uppe på vindsvåningen. Det går även att sova över i ett av de nio rummen i huset rakt över vägen. Jag skulle lätt kunna bo och äta här i ett par dagar.
Notera ölsejdlarna i barens tak. De är personliga och respektive ägare får komma och dricka gratis hur mycket de vill på sin födelsedag. Bartendern log roat när han berättade och nämnde att det brukar vara uppskattat. Vi började förresten med en pint i baren. Här finns Yorkshire Pale på tapp som nu är en ny favoritöl för mig.
Spana även i detaljerna på trämöblerna när du är här. Här och där ser du en liten mus inkarvat. Det är signaturdetaljen för möblerna från hantverkaren Robert Thompson som finns i York.
Första gången vi åt lunch här orkade vi inte med någon efterrätt. Så vi la om strategin denna gång och valde två förrätter vardera som lunch med hopp om plats för något extra. Strategin höll väl ut. För det är “yorkshire portions” som gäller här så klart. Jag valde en liten risotto att börja med. En underbar kreation som inkluderade hyvlad svart tryffel, pärlhöna, gula kantareller och grönkål. Fantastiskt god!
Det brittiska köket gillar att servera nybakad blodpudding med en tvist. En liten detalj är att i brödkorgen fanns bland annat ett rustikt rågbröd smaksatt med just tärnad blodpudding. Faktiskt inte dumt alls. Maken åt en förrätt med en skiva grillad blodpudding, stekt gåslever, vattenkrasse och äppel-och-vanilj-chutney. Ja fint så.
Min andra förrätt – dubbelt bakad ostsufflé. Inte på vilken ost som helst utan “Stinky Bishop” som jag har sprungit på tidigare på brittiska restaurangmenyer. Prova osten om du får tillfälle! Smaken på sufflén är otroligt välbalanserad och den är gudomlig att äta med sötsyrlig rödlöksrelish, pocherade päron, krispiga grönkålschips och kanderade valnötter. Förlåt om jag svär men fy fan vad gott. Tror faktiskt att det är första gången jag svär i matbloggen!
Maken och jag har lite olika smakpreferenser. Till exempel så gillar han kalvbräss. Här serverades den oklanderligt som förrätt med pilgrimsmusslor. Snyggt dessutom.
Jodå. Det blev efterrätt. Min äppel-och-rabarberpaj serverades med honeycombglass. Paj blir inte bättre än så här!
Vad maken avslutade lunchen med? En variant på apelsinkaka serverat med kolasås. Den krämiga glassen hade en tvist med rostade havregryn som höll ihop alla smaker fint.
Ja jag rekommenderar verkligen att äta här. Servicen var minst sagt grym. Personlig inte minst. Jag glömmer inte den omtänksamma bartendern som mötte upp den gamle mannen i dörren med “I didnt see you last sunday“. Sen fick han berätta om sitt senaste läkarbesök. Ja här är det verkligen omtänksamt från början till slut.
Vi fick även reda på att de har öppnat en restaurang i York. Så i ren hybris så åkte vi dit två dagar senare. Mer om det en annan dag!
Alltså Melbourne. Även om jag älskade att vara på Tasmanien blev jag ändå fullständigt bensvept när vi strax efter landade i denna stad. Helt klart en av mina bästa storstadssemestrar någonsin. Hela tiden hade jag den där känslan av att herregud-vad-jag-skulle-vilja-bo-här.
Vad vi gjorde? Promenerade mest runt. I värmen. Det händer något mest hela tiden när vi promenerar. Gatumusik och utomhusteater om vartannat. Underbar arkitektur och gott om grönområden. Fina förutsättningar för att semestra med barn här. Vårt hotell låg i St Kilda. Från hotellet var det bara några minuter till spårvagnen som går rakt in till hjärtat av Melbourne.
Det absolut mest förvirrande med Melbourne – övergångsställena.
Vi åt indiskt på en närliggande restaurang första kvällen. Av fyra kvällar hinner vi äta indiskt tre gånger. Är någon förvånad? Men det är himla tacksamt att våra barn älskar indiskt, så vi gör det väl helt enkelt lätt för oss när vi är ute och reser. Den här kvällen på The Tandoor får ett mitt-i-raden-betyg. Lite ojämnt. Inte många gäster. Men här finns en ljuvlig paleek paneer som är det mest spenatgröna jag sett.
När vi vaknade upp första morgonen i Melbourne så var det visst någon i familjen som fyllde tio! Nu är hon inte så liten längre. Till stor del hade hon planerat hela den här dagens agenda. Dock fyllde vi på med ett par överraskningsmoment. Först frukost på stan. Sedan tillbringade vi ett antal timmar på Melbournes motsvarighet till tekniska museet – Science Works. Väl värt att spendera ett par timmar här om man har barn i samma ålder som våra. Tips: boka gärna en eller flera föreställningar i förväg eftersom de snabbt blir fullbokade.
Barnen har fullt upp med experiment på Science Works.
Födelsedagsbarnet önskade middag på Din Tai Fung. Ni som läst här länge vet att det är en familjetradition att äta på DTF om det passerar vår väg på semestern. Hittills har vi hunnit med två i Hongkong, Singapore, Sydney och Bangkok. Den här var inte snäppet lika bra som Hong Kong och Singapore, men bra även här så klart. Superuppmärksam service. Mer hipp inredning än i Hong kong. Sedan lite störande tyvärr att de väljer att spela Robbie Williams på högsta volym. Den autentiska atmosfären uteblev lite i och med. Men vi var så klart nöjda med maten. Jag föreslår betyget 4/5 för DTF i Melbourne.
Det här är verkligen vår typ av middag!
Sen får man ju inte glömma tårtan när någon fyller år. Fick ett tips på instagram att gå till Brunetti som bland annat finns vid City Square. Här köper vi en fantastisk tårta som vi äter hemma på hotellrummet samtidigt som Tioåringen skypar med nära och kära hemma.
“Con Amore” från fantastiska Brunetti. Med mörk chokladbotten, vaniljkräm, både chokladmousse och hallonmousse + topping med hallonsås och vit chokladpynt.
Dag två har vi en himla bra frukost på Beluga Café (at Chevron). Här hade jag kunnat äta frukost hela helgen men det var stängt både lördag och söndag. Överhuvudtaget är kafékulturen stor i Melbourne. Finns hur många fina, snygga, coola, mysiga ställen som helst som jag skulle vilja prova. Vi upptäcker den Botaniska Trädgården som är helt ljuvlig att promenera igenom. Rekommenderas!
Vi är fortfarande i samla-pinnar-fasen.
Jag och Tioåringen ser utställningen med Andy Warhol och Ai Weiwei på National Gallery of Victoria medan 3/5 av familjen hänger i museets trädgård. Sevärd utställning och kul att den är rätt barnanpassad på flera sätt.
Vi hinner med ett glas vin och tanka upp barnen med lemonad i en bar nere vid Yarra River. Här ligger restauranger på rad vid vattnet. Fin atmosfär här. Maken hade läst om en indisk restaurang som verkar bra och vi bestämmer oss för att promenera dit. Och promenerar i en halv evighet. Det var längre än vad vi trodde. Lätt utmattade hamnar vi till sist på The Serve Bistro & Tandoor och stegmätaren meddelar att vi har gått 21 km den här dagen! Med världens tålmodigaste Fyraåring! Tur nog är det riktigt bra curries här. Bokmärk denna för det här är bra!
Bra på The Serve Bistro & Tandoor.
Dag tre promenerar vi ner till området kring Luna Park för frukost. Det blir så klart ett par timmar här. Ett himla fint tivoli. Lagom stort. Ganska prisvärda åkband med tanke på att dollarn är ganska hög i växelkurs. Indiskt igen till middag efter nytt tips på Instagram. Vi hamnar på Bedi´s. Jag gillar det här också. Mycket familjärt och autentiskt. Här springer vi på flera curryrätter som vi inte har sett förut. Gillade bland annat deras niligiri korma lamb.
Luna Park!
Dag fyra. Sista dagen då vi senare ska flyga hem på kvällen. Vi promenerar en hel del igen runt Melbourne. Det är en himla promenadvänlig stad. Hinner se lite cricket i parken. Besöker Shrine of Remembrance som är ett minnesmonument och ett museum om de kvinnor och män som var med i första världskriget men även andra krig. Mycket sevärd utställning!
Paus vid Shrine of Remembrance.
Vi hamnar nere vid Yarra River igen och tar ett glas vin innan det är dags att åka tillbaka till hotellet, hämta upp väskorna och åka hem till Sverige där det precis börjar snöa igen. Det var vi inte riktigt redo för. Hjälp vad jag hemskt gärna skulle vilja åka tillbaka på semester till Melbourne! Tur nog säger makenatt det bara är en dag bort!
Det händer något mest hela tiden när vi är ute och promenerar. Här har barnen blivit headhuntade på gatan av en “vetenskapsman som behöver lösa ett mysterium” vid MPavilion. Tack Melbourne för fantastiska dagar!
Det finns ju hur mycket som helst att damma av i arkivet men jag har inte kommit på något bra sätt att återanvända recepten. Så kom jag på att en #throwbackthursday funkar alldeles utmärkt. I den mån jag kommer att komma ihåg att blogga om några gamla favoriter från arkivet så får det bli på just torsdagar.
Den här veckan tänkte jag påminna om makens bästa efterrätt. Sticky toffee pudding! Tror alla våra vänner har ätit den vid något tillfälle. Receptet har förädlats lite med åren och strax före jul skedde en ny uppdatering. Södra Maltfabriken hade skickat över deras stout. Du vet en sådan där nästan nattsvart öl på typ 10%. En himla mäktig öl som åtminstone jag har svårt att dricka på stående fot. Den blev en del av det nya receptet!
Vi funderade nämligen på om det gick att göra en variant på den sticky ale pudding som vi serverades på Pony&Trap (Bra gastropub! Åk hit!) förra sommaren. Det slutade med att maken gjorde sin vanliga sticky toffee pudding förutom att vattnet i smeten byttes ut mot just denna kraftfulla stout. Inte helt fel eftersom den har smak av russin, körsbär, kakao och saltlakrits. Så insåg vi där och då att ett redan perfekt recept hade blivit ännu bättre.
Kakan serveras varm. En del väljer att hälla all kolasås över kakan precis innan den serveras. Vi brukar skiva upp kakan i bitar och hälla den varma kolasåsen över i samband med servering. En skopa glass passar fint till.
lite strösocker till formen
75 gram mjukt smör
175 gram mörkt muskovadosocker
1 tesked bakpulver
1 matsked sirap
en nypa vaniljpulver
2 ägg
200 gram vetemjöl
200 gram urkärnade dadlar
2 dl stout
1 tesked bikarbonat
Smöra en rund form (23cm i diameter) och strö lätt lite strösocker runtom i formen.
Blanda smör och muskovadosocker i en skål.
Rör ner sirap, bakpulver och vaniljpulver.
Blanda ner ägg och vispa ordentligt.
Rör ner vetemjöl och vispa till en slät smet.
Koka upp 2 dl stout i en kastrull och höll den sen över dadlarna i en skål. Låt stå ca 5 minuter tills dadlarna mjuknat.
Mixa dadlar och stout till slät puré. Rör ner bikarbonat.
Rör ner den varma dadelröran i kaksmeten och häll i formen.
Grädda i 40-45 minuter (beroende på ugn) i 200 grader.
kolasås
Smält 100 gram smör och 2,5 dl mörk muscovadosocker i en mindre kastrull. Häll i 2 dl vispgrädde och låt det sjuda ett par minuter tills kolasåsen fått sin konsistens.
Det finns ett rågbröd i affären som hela familjen gillar. Osötat. Full med fibrer. Vi har det nästan alltid hemma. Hemligheten kanske är att det är väldigt saftigt bröd. Perfekt till det mesta. Senast i gårkväll till soppa.
Idag är det vabbning här hemma. Vi tömmer kylskåpet och bestämmer oss för att en varm smörgås med just rågbröd och brie blir en bra andra frukost. Vi saknar smörgåsgrill här hemma så jag steker smörgåsen snabbt i en het panna. Funkar fint! Har du ingen fikonmarmelead hemma? Byt till lite honung!
Grillat rågbröd med skinka, brie, senap och fikonmarmelad
En receptskiss.
skivat mörkt rågbröd
lite smör
skinka
brie
senap
fikonmarmelad
Bred lite smör på brödskivorna. Kan uteslutas så klart men det får det att hålla ihop lite bättre.
Preppa brödskiva 1 – först ett tunt lager fikonmarmelad. Sen på med en skiva brie.
Preppa brödskiva 2 – först ett tunt lager senap. Sen på med en skiva skinka.
Lägg ihop brödskivorna, Kläm ihop dem lite.
Stek smörgåsen snabbt hög värme i en stekpanna med lite smör, tills osten har smält och brödet har fått lite färg. Vänd en gång i stekpannan.
