Chokladfondant

Förrförra helgen avslutade vi lördagsmiddagen med en ypperligt god chokladfondant. Jag gjorde absolut ingenting ska tilläggas. Det var maken som premiärlagade från Angela Hartnetts fina kokbok A taste of home. Det här är en kokbok som bjuder mestadeles på bra vardagsmat som vi med all säkert kommer att återkomma till men den har också ett kapitel med en rad tilltalande efterätter.

Det här receptet är Angela Hartnetts baked chocolate pudding. Den är misstänkt likt chokladfondant med sin krämigt rinniga konsistens i mitten. Hennes kommentar om dem är att de är gooey vilket är en underbar beskrivning på en dessert. Chokladpudding för mig är ju mer typ så här men jag har insett med åren att det engelska ordet pudding är mer generellt för efterätt. Jag kallar dem här alltså choklafondant.

Receptet räcker till sex stora muffinsformar och de är godast om de görs precis innan servering. Antalet minuter i ugnen är lite som med kladdkaka, du får prova dig fram till vad som blir bäst med din spis!

Chokladfondant

6 stycken

  • 225 gram mörk choklad 70%, av god kvalité
  • 225 gram smör
  • 100 gram vetemjöl
  • 300 gram socker
  • 4 äggulor
  • 5 ägg
  • kakaopulver till formarna

du behöver även en muffinsplåt i teflon för sex stora muffins

  1. Sätt ugnen på 180 grader.
  2. Dela chokladen i småbitar och lägg i en skål med smöret.
  3. Låt koka i vattenbad i en kastrull tills allt har smält. Obs! Låt inte skålens botten nudda vattnet. Låt svalna.
  4. Sikta ner mjölet i annan skål. Häll i sockret.
  5. Blanda äggulor med äggen i ytterliggare en skål, häll sedan ner dem i skålen med mjöl och socker. Rör sen ner chokladsmeten. Blanda varsamt till en jämn smet.
  6. Smöra  muffinsformarna och pudra dem lätt med kakaopulver. Häll i smeten.
  7. Grädda i ugnen i ca 10 minuter. De ska gräddade, men vara mjuka i mitten och alltså ha en rinnig konsistens inuti.
  8. Låt stå ett par minuter och svalna innan du tippar upp dem på assietter. Servera förslagsvis med glass (vi hade den här favoriten) och färska bär.

Dessutom dammade vi av en bortglömd flaska av det italienska dessertvinet Ruffino som dök upp som produktprov i början av sommaren. Det var en glad överraskning att hitta i skafferiet! Så gott!

Beskrivningen söt, mogen, nyanserad, bränd smak med inslag av fat, nötter, torkade aprikoser, knäck och apelsinskal” stämmer mycket bra. Kanske att den därmed gör sig bättre till efterätter liknande crème brulée än våra tunga chokladpuckar ovan men det var verkligen ett lättsamt och gott dessertvin som jag gärna köper hem igen. Om inte annat till italienska mandelskorpor – för den smakkombon är ju svår att slå!

En fantastiskt god förrätt: makens gröna soppa

Ett par veckors paus i middagslagandet har givit ny inspiration i köket. Åtminstone för maken som har levererat riktigt goda middagar den här veckan. Igår, gjorde han en riktig god tre-rätters där förrätt var en sagolikt god soppa. En sådan där soppa som smakar som om det är hur många ingredienser som helst inblandade och som om det krävt en massa krångliga moment.

Så får man det där diffusa svaret från honom: ”jag mixade gröna ärtor med grönsaksbuljong”.

Jamen vad mer? ”Ja det är en klick creme fraiche också”.

Alla som matbloggar vet att sådana här diffusa recept bara orsakar mer frågor! Så vad vi kom fram till var följande.

Grön ärtsoppa

  1. Koka ca 500 gram gröna ärtor ett par  minuter i 500 ml grönsaksbuljong.
  2. Sila av nästan all buljong men spar i separat kärl.
  3. Mixa ärtorna slätt.
  4. Späd med buljong och mixa på nytt till önskad konsistens. I samband med detta, mixa även i 6 blad mynta.
  5. Servera soppan med en klick créme fraiche och ringla lite av din finaste olivolja ovanpå innan servering.

Vad vi hade till? Bubblande cava och ostgratinerat levainbröd. Det blev en riktig bra förrättskombo!

Varmrätten syns för övrigt ovan till höger. Timjankyckling, mandelpotatis, bondbönor, sidfläsk och skysås. Full poäng på den. Efterätten var en magisk chokladfondant som jag återkommer om en annan dag eftersom den förtjänar ett eget inlägg.

 

Pitachips

När vi var på Nya Zeeland i vintras blev pitachips en given favorit bland småplocket när vi dukade upp utanför vår husbil. Givetvis är det ju enkelt att göra sina egna.

Pitachips

  • Dela pitabröden i två rundlar och skär varje rundel i åtta bitar.
  • Blanda olivolja med pressad vitlök. Jag blandar även i en marockansk kryddblandning som heter ras el hanout för att sedan pensla på pitachipsen. Ras el hanout  finns i ett antal varianter. Den vi har hemma just nu doftar koriander, lavendel, kanel och nejlika.
  • Bakas på en ugnsplåt i ca 200 grader i knappt 5 minuter.

Det finns gott om tips i arkivet på dippvänliga röror som passar till nybakade pitachips. Prova till exempel: bönröra, kikärtsröra, hoummus, auberginerörarostad paprikacreme med citron, fetaostcreme med oliver eller fänkålsdipp.

Pitachips kan avändas istället för krutonger i sallad som på bilden nedan. Undvik isåfall att dressa salladen i förväg eftersom de gör sig bäst torra och krispiga.

Favorit i repris: Club sandwich

Det existerar som bekant inga klassiska tacos (ännu) på våra fredagsmiddagar. Det har hitills inte varit någon efterfrågan från någon av familjemedlemmarna helt enkelt. Men visst gillar vi snabbfixad mat med plocktema. Club sandwich är till exempel en återkommande favorit hemma hos oss. Speciellt när fredagströttheten slår till. Här kommer körschemat:

  • Köp hem gott surdegsbröd typ levain att skiva upp.
  • Stek kyckling och bacon.
  • Skiva tomater, avokado, rödlök och sallad.
  • Stärk upp med lite skivade kokta ägg om det är många hungriga runt bordet.
  • Sen varvar alla sin egen favoritmacka till middag!

Maken gör en god och oumbärlig dressing på fri hand som inkluderar:

  • en burk creme fraiche
  • lite majonnäs
  • massor av finriven parmesan
  • en udd senap
  • salt och peppar.

Måtten på respektive ingrediens i dressingen är tyvärr information som förevigt kommer framstå som en smula oklart.

Vinet Cantina Zaccagnini har dykt upp tidigare här i matbloggen och är definitivt en av husets röda som passar fint till!


Grillade persikor toppade med fetaost

Nu är vi på plats hos mina föräldrar i Karlskrona och vår vana trogen grillar vi var och varannan dag. Om man, som vi, bor mitt i betongdjungeln gäller det att passa på när grillen står alldeles utanför altandörren. Vi har visserligen grillmöjligheter hemma i Stockholm, men det är lite omständigt att stå på gården och grilla och komma på att något glömts uppe i lägenheten. Om vi grillar sällan på hemmaplan blir det desto oftare när vi semestrar i Karlskrona. Så ofta att vi till slut längtar efter vanlig ”mat och potatis”. 😉

Hittills är de grillade persikorna som toppas med olivolja, fetaost och lite persilja årets godaste grilltillbehör. Jag hade hoppats på att kunna halvera persikorna, men det var ju omöjligt att få bort kärnorna utan att fruktköttet gick isär. Istället skar jag så nära kärnorna som möjligt och fick till hyfsat stora bitar. Efter ca 15 minuter på grillen var det klara. Lite olivolja rinlgades över och sedan toppade jag med fetaost och finhackad persilja.

Persikorna serverades till grillad fläskfilé som vi smaksatte med chimichurri (recept och idé har jag plankat rakt av från Mat-Tina – finns här), tomat- och mangosalsa (ungefär enligt det här receptet) och potatisklyftor. Till efterrätt åt vi marängswiss á la Ernst. En smart idé att blanda vaniljglass och turkisk yoghurt och ha i hallon och blåbär. En inte så mastig marängswiss.

Jag tycker att det är svårt att variera grilltillbehören och såserna. Det blir per automatik potatisklyftor och en salsa eller kall creme fraiche-sås när vi gillar. Tipsa gärna om dina bästa tillbehör och såser i kommentarsfältet!