Kryddigt fönster, del 2

Fyra veckor senare har de små musöronen förvandlats till späda basilikastjälkar. Det är visserligen en bra bit kvar till dess att jag kan kalla det för en planta, men det är på god väg. Och de små bladen luktar faktiskt basilika!

Ni missar väl inte att det har börjat komma riktiga basilikablad? Lite krusiga och så fina! 

Jag är ungefär lika förjust som ett barn på julafton. Jag tittar till det lilla livet krukan varje dag och blir barnsligt glad så fort jag ser nya tecken på att det faktiskt ska bli en riktig basilikaplanta framöver. Kanske är det mitt tunga basilikaberoende som gör mitt smått besatt, för det handlar definitivt inte om ett genuint odlarintresse.

Trolla med rester

Jag får ganska ofta kokt potatis över som jag duktigt lägger in i kylen för att spara till en senare dag. Det är dock inte lika begåvat att låta potatisen ligga i en vecka ungefär och sedan kasta dem i soporna. Nu ska det bli ändring på de där dumheterna, har jag tänkt.

Nyligen skivade jag kokt potatis, stekte i lite olivolja och blandade sedan i lite finhackad bladpersilja och halverade småtomater på slutet. En nypa flingsalt behövdes för att få den rätta smaken, men mer avancerat än så var det inte. Jättegott till några skivor skinka eller kalkon t ex. Snabbaste lunchen, kanske?

Tomatlycka

Hela vintern var det en sorglig historia att försöka hitta tomater i mataffären. De var orangea, studsbollsliknande och smakade i princip ingenting. Och jättedyra. Jag är tomatberoende och vill allra helst ha tomater på frukostmackan, som grönsaksalibi till frukost och gärna en ugnsbakad tomat till middag. Varje dag.

För någon vecka sedan uppenbarade sig rena rama tomatskatten på Hemköp City här i Stockholm. Blandade småtomater för 29.90/kg. Visserligen inte svenska, men söta och goda. Sedan dess har jag  tagit mig till Hemköp med den karakteristiska tjackpundarstilen, valt ut tomater med stor omsorg, betalat och sedan promenerat hem med ro i själen. Jag har tappat räkningen på hur många kilo småtomater jag har missbrukat ätit på sistone.  

Jag äter de små och söta tomaterna som godis och fastän att det kan gå över styr ibland måste jag ändå påpeka att det är ett harmlöst beroende. 😉

Precis som när jag har erkänt konstiga saker förut, vill jag tro att jag inte är ensam om min dårskap. Så kom igen; berätta om vad du äter stora mängder av, gärna lägger på hög för att äta vid ett noga utvalt tillfälle och allra helst inte delar med dig av.

PS! Gissa varför jag inte postade det här inlägget när det fortfarande fanns gott om de här goda småtomaterna på Hemköp? Moahaha!!!

En caprese räddade eftermiddagen

Ibland är stödmaten en räddaren i nöden; när hungern attackerar akut eller när det är en timme eller två kvar till middagen är klar. Oftast tar jag en banan eller kanske en korv med bröd om jag är på stan.

I helgen svängde vi ihop en capresetallrik. Tomater, mozarella, färsk basilika, lite olivolja och svartpeppar. Så enormt mycket godare än all annan stödmat och det kändes snarare som en förrätt än en trist nödraket. Min eftermiddag blev definitivt bättre och fr o m nu ska jag se till att alltid ha capreseproviant hemma!