Saker jag tycker om #1

Årets första mince pie.

Vi har en låda under trappen i köket som går under namnet the stash. Inför jul fylldes den med både svenska och brittiska sötsaker. Noga övervakat att ingen tog något i förväg. Dagen före julafton kände jag att det var som dags ändå för årets första mince pie. Britternas julkaka nummer ett. Bjöd in maken att äta årets första. Och han svarade, “ja alltså de har vi ju ätit typ dagligen på jobbet sedan i mitten av november”. Meh! Så de kanske verkar vara mer heliga för mig?!

Min allra första minns jag mycket väl. På Mark and Spencers lilla café i Edinburgh för många år sedan. Något jag alltid tänker på om jag passerar där. Det har blivit många sedan dess. Minns när vi bakade dessa 2006. Till svärmors fascination. Hon avslöjade att hon alltid köpte färdiga och hennes favoriter var även de från M&S. Så klart att hon postade dem till Sverige när vi firade jul där.

De smördegsinbakade kakorna ÄR söta och faller inte alla i smaken. Men åh vad doften och kryddorna gör att det känns som JUL. Den här julen provade vi en variant från Waitrose vars recept skapats av Heston Blumental – och jag fann mig irriterad över att de inte har samma utseende som de traditionella. Det ska vara en stjärna ovanpå! Hade gärna haft svärmors input på detta. Vill tro att hon håller med. Barnen hann även gå igenom tre varianter av glutenfria den här julen och de hälsar att Waitroses var överlägset bäst.

Idag städar vi undan allt juligt. Eller inte riktigt allt. Adventsstjärnorna är uppe. Är inte redo att ta ner julgranen. Men de sista kakorna från julen äts upp. Och ska jag vara riktigt ärlig så orkar jag nog inte med att se en till mince pie förrän nästa jul.

 

Newquay: glutenfritt på Cloud Café

Här kommer sista Cornwallstipset från höstlovsresan. Vi hade på vår att-göra-lista att ta en sväng förbi Cloud Café  när vi var i Newquay. Jag vet inte hur många positiva omdömen jag har läst om deras glutenfria meny. Här finns framför allt glutenfri cream tea och pasties. When in Cornwall!

Det här är en liten lokal mitt i stan. Vi hämtade två glutenfria pasties eftersom det var enklast för att äta ute på gatan. Det är nämligen trångt här inne. Ska tillägga att det här var ett par veckor innan restauranger stängde ner på nytt för covid-19. Äsch det väl ändå halva grejen att äta just pasties på språng ändå.

Både vego och köttvariant fick bra betyg från barnen gällande pajdeg och fyllning. Men de hälsar att The Yellow Canary Café har Cornwalls bästa glutenfria pastie. Så lägg det på minnet om ni åker till St Ives.

Cornwall: tillbaka till Temple!

Vi var ju ganska bensvepta av vårt besök på Temple i somras så när vi bestämde oss för att passera Bude på höstlovet var jag snabb och bokade vår fredagsmiddag här. Och så pepp jag har vart på det här återbesöket. Blev inte besviken. Temple är mitt bästa tips om du vill ha en riktigt god middag i Cornwall. Maken tar nomineringen ett steg längre och hälsar att det här är nog på hans topp-3-bästa i England. Äsch det är alltid svårt att ranka restauranger tycker jag. Men det här är så mycket min smak. Råvarorna, upplägget, allt! För mig är det mycket märkligt att de inte har ett omnämnde på något sätt i Michelins guide.

  • Om maten! Som du ser på den korta menyn nedan så är upplägget ganska enkelt. Man delar på förrättsplocket. Till varmrätt väljer man kött, fisk eller vego men har gemensamma tillbehör. Sedan kan man lägga till en extra sidorätt – jag och maken delade till exempel på deras ansjovis-“paj” med potatis som kan vara det godaste jag här ätit med ansjovis. Sedan valfritt om man vill ha efterrätt, den här kvällens fanns två varianter. Deras tolkning av  panna cotta och chokladmousse. Båda snäppet bättre än vanligtvis.
  • Blev glad över att vinet vi drack i somras fanns kvar på menyn. Tänker att vi borde beställa det i vinter.
  • Ingen barnmeny här, de halverar pris och portion rakt upp och ner. Vi hade en bokning klockan sex och det var en hel del barnfamiljer här då.
  • Supersmidigt att äta glutenfritt här. De har bra koll. Just på “höstmenyn” som de har nu så behövdes bara brödet till labhnehröran undvikas.

Newquay: frukost på Concho Lounge

Ok det blir mycket Cornwall bland uppdateringarna nu. Men jag tycker själv att det är roligare att läsa dagsfärska recensioner om restauranger än när blogginlägg ger omdömmen sex månader efteråt.

Newquay har gott om restauranger men när man börjar leta efter glutenfria menyer blir det inte så många alternativ kvar att kolla upp. Jag brukar göra en del research innan vi åker på semester och hittar ganska mycket inspiration på restauranger i Facebookgruppen Coeliacs eat out too. Den är i första hand om brittiska restaurangtips men är även väldigt bra att söka i om man ska på semester utomlands. Hursomhelst, i denna grupp var det några ställen som återkom mer frekvent när jag sökte på Newquay. Det här är en av dem. Concho Lounge.

Jag hade inte koll på “The Lounges-kedjan” innan. Kanske delvis för att respektive restaurang har ett “eget förnamn”, så jag hade inte reflekterat att det har samma konceptupplägg men de finns över hela England. Återkommande tema är färgglad inredning och en publikfriande meny. Hit går man för frukost, brunch, cocktails och prestigelös middagsmat.

Det går som inte att komma ifrån att alla dessa “kedjor” (det är så otroligt många fler här i England), man kan hata och älska konceptet, ändå har bra ordning och struktur i köket. Finns det glutenfritt på menyn hanteras beställningen på rätt sätt hela vägen. Även om jag föredrar oberoende restauranger känner jag att jag kan andas ut lite mer kring glutenhantering för barnens beställning på dessa kedjor. Som på bilden nedan, det sitter en GF-flagga på deras beställningar, så BRA! Svär kanske lite tyst över att utbudet blir likriktat. Åh jag tror att ni fattar vad jag menar. Trygghetsfaktorn för att inte barnen ska få gluten i sig av misstag går som före. Så nu blev det premiär för The Lounge när vi var i Newquay.

Det började faktiskt inte alls bra. Som så många andra restauranger under pandemin har de en egen app för att beställa in mat och dryck. Vi hade bord en trappa upp och deras wifi var uruselt. Inte bästa mobiltäckningen heller. Personalen gömde sig en trappa ner, de går ju inte runt och tar upp beställningar. Vi gav upp med att försöka beställa via appen efter 40 minuter (gah!), stämningen var väl SÅDÄR om jag ska vara ärlig, men en servitris tog hand om vår beställning till slut. Och sen höll hon ett extra öga på vårt bord om vi behövde hjälp med att beställa något mer, så det blev mer flyt.

Det mesta var bra. Det var närmare lunchtid så de två äldsta högg in på mexican bowls. Maken var nöjd med en gigantisk burrito. Minstingen slukade en fish finger sandvich. God lemonad. Ganska tråkiga milkshakes. Kaffet ok. Erkänner att jag blev ganska förtjust i deras Brooklyn Brunch-tallrik som sen frukost med bland annat halloumi, svarta bönor och avocado – trots att jag var rätt surmulen över den trassliga beställningsappen som lät mig vänta alldeles för länge med dagens första kaffe.  Första beställningsrundan ska gå snabbt när man är ute!

Vad jag tycker? Fräscha råvaror överlag. Funkar appen bättre nästa gång är jag väl benägen att gå tillbaka till The Lounges om barnen är med, eftersom det är gott om glutenfria alternativ på menyn. Alltid skönt när de kan välja mellan flera saker. De har förresten glutenfritt bröd. Kan tänka mig att prova kvällsmenyn med barnen just därför.

 

 

Newquay: tillbaka till Kahuna

Efter vårt stopp i St Ives på höstlovet tog vi sikte på Newquay. Här har vi vart en gång tidigare men då såg vi inte så mycket av själva staden. Typ bara hotellet om jag ska vara ärlig eftersom jag kom med kvällsflyg från en konferens och familjen mötte upp med bil. Så den här gången hann vi se stadslivet ordentligt. Fina vågor även här men vädret var inte fördelaktigt för surfing just de här dagarna.

En sak vi såg fram emot var att äta på Kahuna igen. Var mycket nöjd med maten förra gången. Ett brittiskt par driver denna restaurang och har inspirerats av otaliga asienresor. De kallar menyn pan asian vilket är ett sätt att summera att en rätt kanske är inspirerad av olika länder. Det  här är en populär restaurang som har funnits i 13 år, så mitt tips är att boka i förväg.  Den ligger lite “vid sidan om” men jag rekommenderar varmt promenaden upp hit. Vi hann även med ett glas på Lost Brewing på väg till middagen. Det är en liten familjevänlig “pub-fast-kanske-mer-bar” med egen öl. Jag var dock pinsam nog och tog ett glas vin, haha! Äsch jag är lite petig på öl och föredrar det kanske allra mest sommartid. Men det var ett trevligt stopp.

Så hur var det på Kahuna?

Alltså går det att göra godare mat?! Som vi skrapade tallrikarna. Det här är ett kök som gillar att tweaka asiatisk mat.  De krispiga sjögräschipsen försvann snabbt. Dippen till räkchipsen var gudomlig. Åt en superfräsch gado gado. Makens tallrik med ribs var lika fantastiska som de ser ut på bilden. Barnen älskade sina curries. Jag år lyckligt deras ‘djungelcurry’ igen. Den är het! Eller som servitrisen sa, “du ska veta att kockarnas ögon har svidit för din skull”. Hehe.

Hur vi än tjatade ( och jag menar det…) så  kunde de inte klämma in oss kvällen efter på nytt. Nästa gång vill jag äta här två kvällar i rad!