Kategori: gröna tillbehör

dressing

Halloumi med kapris och lime-och-senapsdressing

/

Delia Smith är en av de kokboksförfattare som vi alltid återkommer till här hemma när vi ska kolla upp hur man gör något “på riktigt”. Särskilt vid tillfällen när det gäller traditionell brittisk mat. Hon har levererat ett otal “how to” -kokböcker i England så när vi inte kommer överens om hur vi ska göra “den perfekta kalkonen” eller “den godaste sticky toffeepuddingen” slutar diskussionerna oftast med “jamen kolla hur Delia gör”. Delia står för bra genomarbetade vardagsrecept helt enkelt. Min svärmor lagar “typisk” Delia-mat och vi diskuterade Delias karriär senast i helgen. Nu verkar den 70-åriga matikonen nämligen vara mer intresserad av att engagera sig i brittiska fotbollslag än att laga mat. Ja bortsett från att hon och Heston Blumenthal skriver recept för matkedjan Waitrose.

Det här receptet kommer från Delias sommarkokbok och är i sin enkelhet en grymt god förrätt. Kanske är det här mitt absolut bästa recept för halloumi?

På bilden har jag tärnat halloumin i kuber innan jag stekte den för att sedan blanda ner den i dressingen. Det blev tillbehör till en pytt med stekt potatis, squash, vårlök, färsk oregano och kräftstjärtar. Givetvis blir denna halloumirätt med nämnda dressing även grymt god tillbehör på grillbuffén. Skiva då halloumin på vanligt vis innan du grillar den.

Halloumi med kapris och lime-och-senapsdressing

Dressing:

  • juice och rasp från en lime
  • en rågad matsked avrunna kapris
  • en matsked vitvinsvinäger
  • en finhackad vitlöksklyfta
  • en rågad tesked senap
  • en matsked finklippt koriander
  • två teskedar olivolja
  • salt och peppar

2 kommentarer
gröna tillbehör

Potatissallad med senapsvinägrett – en gammal goding

/

Här hemma firade vi Nationaldagen med potatissallad och varmrökt lax. För att förstärka den svenska känslan hade vi lite  mycket Västerbottensost på toppen. När jag åt resterna till lunch dagen efter var det så gott att det nästan var löjligt. Det kan man kalla lyckad matlagning!

Ett regelrätt recept behövs egentligen inte, men gör ungefär så här:

Koka färskpotatis och låt svalna. Blanda 1 msk grovkornig senap med 1 1/2 tsk vitvinsvinäger och ca 3 msk olivolja. Krydda dressingen med salt och svartpeppar. Blanda potatisen och dressingen, rör runt och tillsätt sedan tomater, rädisor, sockerärtor. Avsluta med hackad dill och gräslök. Toppa med Västerbottensost och servera til t ex varmrökt lax.

1 kommentar
dipp och röror

Svartrötter och libbsticka

/

Även om det blir mycket vardagsmat på rutin här hemma just nu så behöver man rösta in nya ingredienser i skafferiet emellanåt. Nu har vi två nya favoriter att blingblinga middagstallrikarna med:

Först ut, svartroten. Den ser inte så där jättekul ut egentligen och låg bortglömd ett tag i skafferilådan. Jag gick på Kinnas tips om att smaksätta dem med citron. Svartrötterna skalades och lades i ugnssäker form tillsammans med strimlade morötter, purjo och vit sparris. Jag läste häromdagen på bloggen I mitt franska kök om att ugnsbaka även sparris och jag gillar det här med att slänga in massor av grönsaker i ugnen för att låta det sköta sig själv. Sedan på med olivolja, rikligt med citronsaft från en hel citron, flingsalt, nymalen svartpeppar och nyplockad finklippt dragon innan allt ugnsbakades.

Och faktiskt. Det här svartrötterna var lite av ett halleluja-moment att äta. Eller som Pia kommenterade på twitter, “ja nästan godare än sparris”. Svartrötter kommer jag definitivt hålla utkik efter i fortsättningen. Tänker att de skulle kunna vara supergoda i soppa till exempel.

Väl avskalad så blir svartroten nästan vit!

 

En annan ny bekant i köket är libbstickan. Återigen vände jag mig till Kinna för råd som tipsade om att ha den i kall sås. Den har minst sagt en speciell smak och jag relaterar mest till selleri. De små gröna bladen finhackades. Jag använde en liten näve som rördes ner i 2,5 dl gräddfil tillsammans med finklippt ramslök, persilja, flingsalt (smaksatt med citron) och nymalen peppar. Såsen fick stå kallt några timmar och blev en bra kall sås till grillat och sallad.

Från att ha varit lite tveksam blev jag faktiskt rätt förtjust i libbstickan för att den sticker ut lite bland de gröna kryddorna. Jag ser potentialen i grytor och soppor framöver, så idag slängde jag faktiskt ner frön för libbstickan här i vår egen trädgård!

5 kommentarer
dipp och röror

Ugnsbakad kålrabbi med ädeloströra

/

Kålrabbin slinker gärna med de andra rotfrukterna in i ugnen men ensam på middagstallriken så kan den behöva ha lite mer smak som sällskap. Så vi körde på ädeloströra. Snabbfixat tillbehör till tex en nygrillad köttbit.

UGNSBAKAD KÅLRABBI MED ÄDELOSTRÖRA

  • Skiva kålrabbin i tunna skivor. Lägg i ugnssäker form.
  • Ringla över olivolja och toppa med lite flingsalt och nymalen peppar.
  • Baka i ugnen på ca 200 grader tillsatt den är mjuk.
  • Ädeloströran gör du under tiden; blanda cirka 50/50 av Kvibilleädelost och creme fraiche till en jämn röra.
  • Lägg röran på den nybykade kålrabbin.
  • Toppa med kryddkrasse – klart!

1 kommentar
gröna tillbehör

Sparrisbroccoli

/

Vi beställer ekologiska grönsaker rutinmässigt varje vecka som landar varje torsdag på vår trapp. Man kan tycka för eller emot om att beställa färdigblandade lådor men vi gillar det. Vi kommer från slentrianshoppandet av samma grejer och får tänka lite i nya spår. Dessutom så är Årstiderna bra på att slänga med lite udda grönsaker som inte alltid syns till i mataffären i förorten.

Den här påsen höll dock på att glömmas bort. Jag trodde det var “nån slags kål eller liknande” och den låg bortglömd i kylen över helgen. Men så insåg jag att det var något helt annat. Blå blomkål på skaft? Nej inte riktigt. Jag la upp en bild den oklara primören på facebook och ganska snart fick jag svar från  Lisa, Pia och Annika: det är sparrisbroccoli. Eller kanske mer specifikt, purple sprouting broccoli. Uppenbarligen hade vi en eftertraktad delikatess i skafferiet utan att veta om det!

Så hur blir en fusion mellan sparris och broccoli? Årstiderna hade lämnat en hel del blast kvar på dem (därav av missförståndet med kålbladen ovan). Jag skalade av bladen med en potatisskalare samt det som kunde förväntas bli hård och segt, delade dem i jämnbreda stänger (för variationen i tjocklek var rätt stor av de som vi fått) för att sedan koka upp dem hastigt i lättsaltat vatten likt vanlig sparris.

Premiärkoket av sparrisbroccoli visade sig smaka väldigt mycket broccoli. Jag hade kanske hoppats på en lite mer nötighet i smaken likt sparrisen men så var det inte. Snygga onekligen på middagstallriken i sällskap av kalkonstek och parmesantossade gnocchis, men smakmässigt så hade jag kanske hoppats på lite mer. Kanske var det bara just min knippe som inte levde upp till smakförväntningarna?

Det kommer mer sparrisbroccoli i morgondagens låda så det blir ett till försök. Återkom gärna i kommentarsfältet om du har något  fint tips på hur sparrisbroccilin mest kommer till sin rätt!

7 kommentarer