Snabb pasta med biff, kantareller och soltorkade tomater

Att ha snabba rätter med några få ingredienser på sin repetoar är bra. När det krävs väldigt lite ansträning för en god middag tycker i alla fall jag att jag har lyckats i köket. Med några färska kantareller och lite hyvlad pecorino blev den här pastarätten en riktig höjdare. Vi drack det italienska vinet Villa Puccini till, ett fruktigt vin med tydlig körsbärssmak, och tyckte att kombinationen var lyckad.

Snabb pasta med biff, kantareller och soltorkade tomater

Till två personer behöver du:

3 hg ryggbiff
ca 150 g kantareller
6-8 soltorkade tomater
1/2 purjolök
en skvätt rödvin
2 dl matlagningsgrädde
ca 1 msk Maizenaredning
salt
svartpeppar
ca 1/2 kruka persilja (bladpersilja eller vanlig krusig)
ca 80 g pecorino
1 paket färsk pasta – valfri sort
olja eller margarin till stekning

Gör så här:

Stimla biffen och fräs den i lite olja. Dela kantarellerna på längden (stora bitar är gott!) och strimla purjon och de soltorkade tomaterna. Nu går det undan; tillsätt grönsakerna i grytan/pannan och låt fräsa i ett par minuter. Tillsätt vin, matlagningsgrädde och redning. Låt puttra i ca 10 minuter. Krydda med hackad persilja, salt och svartpeppar. Koka pastan enligt anvisning på paketet. Lägg upp rätten på ett fat och toppa med hackad persilja och hyvlad pecorino.

Snabb pasta med biff

Färsbullar med soltorkade tomater och oliver

Att ha färs i frysen är ett säkert kort. Jag är säker på att många gör en köttfärssås av gammal vana, men det är inte mycket jobbigare att göra goda färsbullar. Jag har testat några olika varianter tidigare, men grundreceptet är alltid detsamma. Den här gången använde jag blandfärs istället för nötfärs och det var en riktig hit. Färsbullarna blev väldigt mycket saftigare och smakerna blev mer tydliga. Ofta har jag svårt att hitta blandfärs i mataffären, men fr o m nu kommer jag i så fall att köpa både fläskfärs och nötfärs och blanda själv.

Jag formar ofta stora bullar (det går ju fortare än att göra många små), fräser dem hastigt i stekpanna och låter dem sedan gå färdigt i ugnen. På det viset är risken för att bränna dem mindre.

Färsbullar - klara för stekning

Färsbullar med soltorkade tomater och oliver

Till 15 färsbullar behöver du:

600 g blandfärs
1/2 rödlök
10 soltorkade tomater i olja
15 gröna oliver
2 msk ströbröd
ca 1 1/2 dl vatten
1 ägg
salt
vitpeppar
chilipulver
margarin – till stekning

Gör så här:

Finhacka löken, de soltorkade tomaterna och oliverna. Blanda ströbröd och vatten och låt stå i ett par minuter. Tillsätt färsen och resten av ingredienserna. Forma till större bullar och stek dem i lite margarin så att de får fin färg. Låt färsbullarna gå klart i ugnen, ca 15 minuter i 175 grader. Servera tillsammans med tomatsås och pasta, t ex.

Färsbullar

Färsbullar

Stor couscous

En av våra läsare mailade och frågade om vi visste var man kan köpa israelisk cous-cous, en ingrediens som jag inte ens visste fanns (ännu ett bevis på hur fantastiska våra läsare är!). Maria sökte på recepthjalpen.se och svaret blev att den israeliska cous-cousen även kallas libanesisk eller stor cous-cous och skulle gå att hitta i Hötorgshallen. Jag blev nyfiken och passade på att köpa en påse när jag var på veckans olivrunda på Pierias Livs  (500 g för ca 25 kr).

Stor cous-cous

Sallad med stor cous-cous och fetaost

Till fyra personer behöver du:

3 dl couscous
ca 7 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
2 tomater
10 cm purjo
10 oliver
50 g babyspenat
1/2 paket fetaost
några droppar olivolja
saften av 1 citron
flingsalt
svartpeppar från kvarn

Gör så här:

Koka cous-cousen tillsammans med buljongtärningen i ca 25 minuter. Skölj den i kallt vatten. Blanda cous-cousen med skivade tomater, purjoskivor, oliver, babyspenat och smulad fetaost. Droppa lite olivolja och saften av en citron över och krydda med flingsalt och svartpeppar.

Stor cous-cous

Helenas kommentar: Jag kokade cous-cousen i 20 minuter, vilket visade sig vara alldeles för kort tid. Räkna med 25 minuter (men provsmaka för säkerhets skull och bli inte nervös av att cous-cousen ser lite mosig ut i grytan – när du sköljer den i vatten blir den omosig!). Jag serverade salladen till kryddiga Kielbaska-korvarkorv

Fylld lövbiff och potatispuré med tryffelsmak

Jag lagade fylld lövbiff i veckan, efter att ha modifierat ett av Alexandra Zazzis recept. Grönsaksblandningen och gorgonzolan gav en god smak till lövbiffen och potatispurén blev extra lyxig med lite tryffelolja i.

Till tre portioner behöver du:

1 gul lök
ca 1 msk rapsolja till stekning
2 dl fintärnad grön zucchini
2 dl fintärnad gul zucchini
1 st röd paprika
1/2 aubergine
ca 2 krm timjan
ca 1 krm cayennepeppar
6 skivor lövbiff
100 g gorgonzola
10 st potatisar (allra helst King Edward)
2 msk smör
1 dl mjölk
1 msk vit tryffelolja
salt
vitpeppar
basilika – till garnering

Gör så här:

Hacka löken och tärna grönsakerna fint. Fräs löken i rapsolja utan att den får färg. Tillsätt grönsakerna, krydda med timjan, salt och cayennepeppar och låt röran fräsa ett par minuter. Fördela hälften av grönsaksblandningen på lövbiffsskivorna, rulla ihop och fäst med tandpetare. Krydda med salt och svartpeppar och bryn dem runt om i lite smör i stekpanna. Skala och koka potatisen. Lägg resten av grönsaksblandningen i botten på en ugnsfast form, placera sedan lövbiffsrullarna på grönsaksbädden och klicka lite gorgonzola på varje rulle. Låt köttet gå klart i ugnen i 175 grader i ca 12 minuter. Häll av den kokta potatisen, tillsätt mjölk och smör och vispa med elvisp. Droppa i tryffeloljan och krydda med salt och vitpeppar. Garnera med basilikablad.

Fylld lövbiff & potatispuré med tryffelsmak

Helenas kommentar: Lite vitlök, soltorkade tomater och färska champinjoner passar utmärkt att ha i flyllningen. Nästa gång kommer jag att ha i lite gorgonzola även i rullarna. Koka potatisen i mindre bitar om du har ont om tid, de ska ju ändå bli puré!

Det blev ingen skinkstek

En av fördelarna med att bo i Stockholm är det stora utbudet av matvaror. Vilken udda ingrediens som helst går att hitta i en liten specialbutik om den inte finns i den vanliga mataffären. Det är en ynnest för matnörden.

I veckan visade det sig dock att den enklaste och mest husmanskostiga delen på grisen, skinksteken, är så gott som omöjlig att få tag i. En helt vanlig skinkstek med ben och svål. Min stekjakt började i halvstora matbutiker, med i övrigt bra charksortiment, och utvidgades till stormarknader utanför stan utan framgång. I Hötorgshallen kunde köttmästaren erbjuda en vakumförpackad och benfri skinkstek som inte alls föll mig på läppen. En stek med ben kunde jag få om jag beställde ett par dagar i förväg. Det är väl visserligen överkomligt, men jag var sent ute och vill dessutom kunna vara spontan. Och sedan tog min ork slut; det är möjligt att jag hade lyckats bättre i någon av de andra saluhallarna.

Styckningsschema
Bilden är lånad från www.kottmastarna.se

2000-talets grisar tycks inte ha varken ben eller svål och jag fick minst sagt förvånade blickar som svar när jag framförde mitt önskemål. Jag äter inte svålen, men smaken den och benet ger när steken ligger och småputtrar i grytan i ett par timmar är oslagbar. Dessutom innebär det ju att jag inte behöver använda lika mycket fett i grytan.

Nu blev det ingen skinkstek på valdagen som jag hade planerat och jag kan inte låta bli att fundera över hur det kan komma sig att det är så mycket enklare att hitta nöt- och lammkött i butikerna. Och varför det nästan bara är färs och kotletter som säljs från grisen.