Säkert vårtecken i trädgården

Tänk att man hinner glömma bort efter en lång vinter hur himla SKÖNT det är att sitta på en avskavd trädgårdsstol med dubbla tröjor och sippa på ett iskallt sauvignon blanc. Helt klart ett säkert vårtecken hemma i vår trädgård.

I fredags grillade vi allt som gick att hitta i kylskåpet och fint nog hade vi detta vin på kylning. Sydafrikanska Running duck är prisvärt för 79:-. Ekologiskt. Etiskt märkt med Fair for Life. Det här är inget krångligt vin. Tänk smakpaletten med det gröna temat svartavinbärsblad-krusbär-lime. Fint till fisk. Eller som sagt före maten. (Och för övrigt inte alls till gorgonzolapizza som jag försökte mig på senare igår kväll när jag hittade den öppna flaskan i kylskåpet. Ha!)

IMG_7483

P.S. På tal om säkra vårtecken – har vi hunnit köpa hem Pimms? Så klart vi har!

Brancott Estate Flight – och vilket nostalgivin köper du?

Jag fick en förfrågan om att prova det vita vinet Branco Estate Flight – som om jag skulle kunna säga nej till sauvignon blanc från Nya Zeeland?! Det räcker typ med att jag ser en vinetikett från Marlborough så längtar jag tillbaka till Nya Zeeland. Det har väl knappast gått någon bloggläsare obemärkt förbi att jag är väldigt förtjust i denna ö.

Brancott Estate är en vingård som vi inte hann kolla in när vi var på NZ. Jag googlar och inser att den ligger på krypavstånd till både Saint Clair och Cloudy Bay som vi besökte i vintras. Det är bara konstatera (åter igen) att man verkligen ska lägga gott om tid på Marlborough när man reser runt på  sydön.

Så vad har jag att berätta om det här vinet?  Jag har hunnit köpa det på nytt. Det kan summeras som ett lättsamt somrigt vin med inslag av nässlor-krusbär-lime. Passar fint till räkor och småplock. Före maten. Eller efter maten. Bra alltså att ha liggandes på kylning inför kommande semesterkvällar!

Som sagt. Jag är ju lätt förälskad i vissa viner på grund av sitt ursprung eftersom jag förknippar dem med en resa och där jag kanske till och med har haft möjlighet att besöka aktuell vingård. Neudorf är ett exempel och Châteauneuf-du-Pape ett annat. Har du något  favoritvin som du nostalgiköper efter någon semesterresa?

Fest på rester – the neverending story

Ett ständigt återkommande ämne är som bekant VAD ska vi äta till middag. Middagskassar är ett outtömligt ämne bland bekanta och det diskuteras appar i all oändlighet om hur man enklast planerar middagsmaten.

Mitt bästa förslag för att få snurr på vardagsmaten är att  – börja matblogga! Dels för att man utmanar sig själva att prestera nya maträtter till vardags och dels för att man för att man sinom tid utsätts för inspirerande matrelaterade mail i inboxen. Som nu tex: Lantmännen har en kampanj med hashtagen #pizzamodellen för att tipsa om hur man enkelt tar tillvara på rester genom att återanvända dem på pizza.

Jag gillar helt klart upplägget. Allt går ju att ha på pizza! Jag gillar att ha överbliven ratatouille som topping. Prova rotfrukter som variation, varva skinka/fikon/honung, eller stärk upp med bönor om det är tomt i kylskåpet. Pizza funkar även som efterrätt. På min måste-prova-lista finns till exempel Pickipickis äppelpizza med mascarpone som låter gudomligt gott!

När vi stod och bakade ut dessa pizzor tutade det samtidigt förbi ett bud från Vinpanelen som jag tidigare nämnt. Den här gången bekantade vi oss med bland annat Somezin som jag hört mycket om men inte provat och som blev en lyckad kombo till fredagspizzan. Saken är den att detta vin först enbart fanns som BiB på systembolaget och det har därefter blivit så efterfrågat att det numer även går att beställa på flaska. Kul att äntligen få prova tycker jag som inte brukar köpa BiB. Etikettstexten påminner om att det passar ypperligt till mat på temat komfortmat som till exempel smakrika kötträtter, pasta och hårda ostar. Jag tycker att Somezin är ett prisvärt vin (89 :- ) som säkert passar bra till grillat – så bäst att lägga vinet på minnet till nästa sommar!

Till vänster; Pizza när barnen får välja – skinka, paprika och färsk ananas. Vi vuxna rensade kylen på skaldjur och svamp. (Ej att förglömma – pizza är ju också världens bästa rester dagen efter…)

Till höger; #pizzamodellen inspirerar med annons i Svd – ta till vara på överbliven frukt att toppa på pizza tillsammans med nötter . God idé att lägga på minnet!

Italiensk tre-rättersmeny för små kockar

Det börjar bli många familjerelaterade milstolpar här i matbloggen. En gång var hon alldeles nyfödd här i bloggen. Häromveckan tog hon initativ till att laga en italiensk tre-rätters till familljen! Vårt äldsta barn, numera sex-och-ett-halvt, har länge aspirerat på att få börja laga mat på riktigt. Jag har som bekant inte det bästa tålamodet i köket men maken har tagit sig an uppgiften att fostra henne till framtida kock.

Den italienska kokboksbibeln Silverspoon som är en av våra favoritkokböcker har en fin kokbok för barn som jag gärna tipsar om. Jag gillar kokböcker för barn med “riktig mat” och här finns tydliga steg-för-steg-instruktioner med smarta tips för nybörjare. Om hur man tex gör köttgryta, fiskspett och egen pasta. Så i en veckas tid researchade hon intensivt vilka recept som skulle göras.

      

Efter att ha hon ändrat menyn fler gånger än vad jag kan räkna – blev det småningom följande premiärmeny:

bruchetta med tomatsallad

gnocchis med lammköttbullar och tomatsås

jordgubbar med vaniljglass

Ok, vi kanske styrde in henne på glass som efterrätt för att minska tiden i köket och hon kommenterade detta med, “jamen så klart glass! Hur svårt kan det vara att göra egen!”

Inget fel på hennes ambitionsnivå minst sagt… puh!

Det här var minst sagt ett hallelujamoment – hemlagade gnocchis är så gott! De här tar lite tid att göra men är så värt det.

Grundrecept för potatisgnocchis

ca 4 portioner.

  • 1 kilo potatis
  • 1 stort ekologiskt ägg
  • 240 gram vetemjöl
  1. Skala potatis. Dela i jämnstora bitar och ångkoka i ca 20 minuter. Detta för att de inte ska absorbera upp för mycket vatten vilket försvårar gnocchibakandet.
  2. Mosa all potatis i en stor skål till en jämn smet. Enklast är att använda en potatispress. Låt svalna.
  3. Knäck ner ägget i skålen och blanda ner i potatismoset tillsammans med mjölet och knåda ihop till en slät deg.
  4. Ta upp degen på ett mjölat bord och kavla ut till en stor rekatangel. Skär i små jämnstora rutor. Lagom storlek på gnocchis är 1,5 långa och ungefär lika tjocka.  Rulla dem direkt i handflatan och stämpla dem med en gaffel.
  5. Lägg dem på en mjölad tallrik tills det är dags att koka dem. Alternativt – rulla ut degen i  fingertjocka längder och dela dem i 1,5 cm långa bitar.
  6. Strax innan servering, koka dem drygt 1 minut i kokande vatten. När de flyter upp på ytan är de klara, fånga upp dem med en hålslev, låt de rinna av ordentligt – klart att servera! Toppa gärna med finriven vällagrad parmesan!

Det var en hel del saker att förbereda får vår lilla kock. Köttbullar med lammfärs och rosmarin rullades. Ungefär så här. Plus att det svängdes ihop en tomatsås.

Förrätten preppades sist: tomater hackades fint för att sen på kockens förslag blandas med limezest, vitlök och olivolja. Skivat levainbröd blev ringlande med olivolja och åkte in i ugnen strax innan servering.

Till förrätt och varmrätt hade vi ett italienskt vin som heter Monte Vecchio 2008. Det var ett riktigt gott middagsvin som förtjänar en god och vällagad middag som denna. Det doftar ljuvligt, har en fyllig smak och är inte så där överdrivet strävt. Perfekt! Vinet kom med i ett utskick från The Wine Company som är en ny bekantskap för mig. Lite kul tycker jag att det är att följa utvecklingen med hemleveranser, att det mesta numer går att få hem till dörren.

Middagen blev förstås succé. Och när vi till slut satte oss för att middag (något senare än vanligt )hördes vår mästerkock pusta lätt utmattad, “- VET ni hur lång tid det tog att göra det här?!”

Spagetti Corkese

Vi diskuterade ett bra tag om vi skulle laga det här. Spagetti Corkese. Omnämnt som irländsk bolognese. Går det verkligen att laga en god pasta med blodpudding? In i det sista när vi stod och kokade ihop tomatsåsen höll vi på att lämna walk over och slänga ner ett par salcissicas i stekpannan istället för blodpuddingen, men vi bestämde oss för att fullfölja projektet. Vi hade dessutom fin blodpudding från Dennis kött att laga med. Spagetti och tomatsås funkar ju och blodpudding med stekta tomater. Huh.

Ok. Det blev inte så fulländat att jag skulle säga att det blev fantastiskt. Men det var absolut inte dåligt. Delvis beror det på att jag inte är ett stort fan av blodpudding men det här var ett sätt att försöka göra ett recept med blodpudding på ett sätt som tilltalar hela familjen. Jag tror att vi kommer att göra om det här vid tillfälle men med viss modifiering. Receptet är för övrigt inspirerat av Eat like a girl.

Spagetti Corkese

  • Koka ihop en vanlig mustig tomatsås utan krusiduller. Gör den dock inte för söt men gärna med lite hetta som med typ färsk finhackad chili.
  • Stek blodpuddingen i tärningar.
  • Servera tomatsås och blodpudding varvat på spagettitallrikar.
  • Vad vi inte hade hemma och som säkert hade varit fint till – färsk persilja och kanske lite strimlad stekt bacon.

Vi pyntade med lite ost som du ser. Kanske inte helt nödvändigt. Vi stärkte upp med en flaska Canaletto Primitivo för säkerhets skull som är ett prisvärt vin till pasta.