Warning: mysqli_query(): (HY000/1030): Got error -1 from storage engine in /home/ragazze/public_html/wp-includes/wp-db.php on line 2007
sås – Tre tjejer i köket

Brittisk brödsås

Brödsås är ett tillbehör som jag har blivit introducerad till via maken och hans familj. Den är ett självklart tillbehör till kalkonen på juldagen så för mig doftar den här såsen lite juligt. Men den funkar så klart året om! Som till exempel på bilden nedan med kyckling, ugnsrostad potatis, gröna ärtor, svamp och lite fint tärnat sidfläsk. Det här är helt klart gammaldags husmanskost som överlevt alla mattrender i England och som fortfarande serveras på puben. Om  såsen ska serveras slät eller med lite bitar är en smaksak.

Det kan låta ganska barnsligt och harmlöst att servera en mild brödsås som denna till söndagsmiddag. Det ÄR något barnsligt med den. Första gången var jag också skeptisk. Men det handlar om att hitta rätt balanserad kryddning med muskot och kryddnejlika för såsen och då är den ett finfint tillbehör!

Brittisk brödsås

  • 50 gram smör
  • 1 klyftad gul lök
  • 6 svartpepparkorn
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1 lagerblad
  • 6 dl mjölk
  • ca 100 gram vitt bröd i skuret i krutonger, utan kanter
  • en nypa riven färsk muskotnöt
  • en tsk senap
  • salt och peppar
  1. Tryck i kryddnejlikorna i lökklyftorna. Fräs gul lök och vitlök en stund med smör i en stekpanna.
  2. Häll på pepparkorn och mjölk. Låt sjuda i ca 20 minuter.
  3. Sila bort löken. Återanvänd såsen för att sjuda brödkrutongerna ett par minuter. Rör om.
  4. Blanda ner en nypa färsk muskotnöt, smaka av med en tesked senap och ev med lite salt och peppar.

Mer brittisk husman i matbloggen:

Bästa tillbehöret: Djävulssylt

Det här kan vara årets viktigaste inlägg här på matbloggen. Få tillbehör har som denna fullständigt tagit över mitt kylskåp. Jag har den till typ allt!

Sedan jag gjorde detta hopkok har den varit pricket över i:et i ett otal middagssammanhang. Jag hittade receptet på Djävulssylt i Annas matblogg På Bordet (många läsvärda inlägg där för övrigt).  I ett annat sammanhang kanske såsen hade fått heta  ”het sötsur tomatsalsa” eller något liknande men jag kan inte låta bli att gilla Djävulssylten med sitt ursprungsnamn.

Det här galet goda tillbehöret har hängt med till grillat, typ allt det här ”texmexiga” som en barnfamilj utsätter sig för, som alternativ tomatsås på pizza – och senast ikväll som ett givet tillbehör till pulled pork, svarta bönor, lite riven lagrad ost i pitabröd. Enligt Anna så gör sig  djävulssylten finfint till getost och det tror jag alldeles säkert att den gör utan att ha haft möjlighet att prova.

Djävulssylt

En stor syltburk (som du ser så är receptet lätt att halvera).

  • 2 burkar krossade tomater av bra kvalité
  • 400 gram röda paprikor
  • röd färsk chili (jag har använt 4 urkärnade)
  • 8 vitlöksklyftor
  • 1 tsk salt
  • 1 tsk svartpeppar
  • 0,5 dl ättika
  • 250 gram socker (ja det ska vara så mycket)
  • om man vill – jag hade även en nypa rökt paprikapulver
  1. Kärna ur paprikor och chili och skär dem i minsta möjliga tärningar.
  2. Blanda krossade tomater, paprika, chili, ättika, salt, peppar och ev rökt paprikapulver i en kastrull och pressa ner vitlöksklyftorna.
  3. Koka sylten på medelvärme i cirka 20 minuter.
  4. Rör ner socker och koka 5 minuter till. Rör om regelbundet.

TIPS – jag följde Annas tips att använda syltsocker istället för vanligt socker eftersom jag hade det hemma. Alternativt kan du prova att sila av snabbt överflödig vätska från de krossade tomaterna för att få mer syltliknande konsistens.

Myntasås till lammstek

Är det något som jag verkligen kan längta efter smakmässigt på temat engelsk mat så är det klassisk lammstek med myntasås. Typisk så kallad sunday roast här hemma i vår familj. I England finns myntasås att köpa på burk till liten peng i närmsta mataffär men här hemma i Sverige får vi göra den själva.

Vi gör vår egen myntasås på fri hand i allehanda variationer och smyger ibland ner tex vitlök och kapris som variation men det är alltid bra att ha en ”vanlig” omgång klar att användas i kylskåpet. Den passar fint till bulgursallad i olika varianter, i brödbak, eller till att toppa pizzan med aubergine och fetaost med . Men oftast serveras myntasåsen som tillbehör till söndagssteken. Mynta är tacksamt att odla hemma i trädgården. Förutsatt att det är den där varianten som doftar nästintill tandkräm.

Myntasås

  • en rejäl knippe myntablad
  • en nypa salt
  • 4 tsk kokande vatten
  • 4 tsk vitvinsvinäger
  • 1 rågad tesked strösocker
  1. Finhacka myntabladen ordentligt. Lägg dem i en skål och blanda med saltet.
  2. Häll i socker och kokande vatten. Blanda ordentligt och låt det sedan svalna.
  3. Rör ner vinäger och smaka eventuellt med ytterliggare salt eller socker. Det ska ha en lätt syrlig smak av vinägern och inte bli för sött av socker. Späd ev med ytterliggare vatten. Det går även att späda med lite olivolja för att få den lite mer vinegrätteliknande. Förvara i en tätsluten burk.

myntasås

Svartrötter och libbsticka

Även om det blir mycket vardagsmat på rutin här hemma just nu så behöver man rösta in nya ingredienser i skafferiet emellanåt. Nu har vi två nya favoriter att blingblinga middagstallrikarna med:

Först ut, svartroten. Den ser inte så där jättekul ut egentligen och låg bortglömd ett tag i skafferilådan. Jag gick på Kinnas tips om att smaksätta dem med citron. Svartrötterna skalades och lades i ugnssäker form tillsammans med strimlade morötter, purjo och vit sparris. Jag läste häromdagen på bloggen I mitt franska kök om att ugnsbaka även sparris och jag gillar det här med att slänga in massor av grönsaker i ugnen för att låta det sköta sig själv. Sedan på med olivolja, rikligt med citronsaft från en hel citron, flingsalt, nymalen svartpeppar och nyplockad finklippt dragon innan allt ugnsbakades.

Och faktiskt. Det här svartrötterna var lite av ett halleluja-moment att äta. Eller som Pia kommenterade på twitter, ”ja nästan godare än sparris”. Svartrötter kommer jag definitivt hålla utkik efter i fortsättningen. Tänker att de skulle kunna vara supergoda i soppa till exempel.

Väl avskalad så blir svartroten nästan vit!

 

En annan ny bekant i köket är libbstickan. Återigen vände jag mig till Kinna för råd som tipsade om att ha den i kall sås. Den har minst sagt en speciell smak och jag relaterar mest till selleri. De små gröna bladen finhackades. Jag använde en liten näve som rördes ner i 2,5 dl gräddfil tillsammans med finklippt ramslök, persilja, flingsalt (smaksatt med citron) och nymalen peppar. Såsen fick stå kallt några timmar och blev en bra kall sås till grillat och sallad.

Från att ha varit lite tveksam blev jag faktiskt rätt förtjust i libbstickan för att den sticker ut lite bland de gröna kryddorna. Jag ser potentialen i grytor och soppor framöver, så idag slängde jag faktiskt ner frön för libbstickan här i vår egen trädgård!

Ugnsbakad torskfilé med pepparrotssås

Det blir allt mer sällan som vi köper fisk från frysdisken. Vi har några paket som nödraketer i fryslådan men färsk fisk är onekligen godast. Den behöver inte heller mycket kryddor och tillredning för att bli god middag. Grym snabbmat med andra ord.

Här är fina färska torskfiléer som lades direkt i en smord ugnsform. Den smaksattes med citronpeppar och flingsalt. Tänk på att citronpeppar innehåller salt så det behövs inte många nypor salt om du vill hålla ner saltmängden. Ugnsbakas på ca 200 grader. Under tiden kokar du potatis och rör ihop en pepparrotssås. Glöm inte gröna ärtor förstås.

Pepparrotssås

En receptskiss.

Jag reder såsen som vanlig bechamelsås men med lite mer smör än vanligt. En rejäl klick smör smälts i kastrullen, rör ner lite mjöl. Späd på med mjölk och runda av ev med lite grädde. Gissningsvis 40/20 av mjölk resp grädde. Salta och vitpeppra. Rör ner lite pepparrot. 2 tsk finriven pepparrot på tub ger lagom styrka till en sås mängd tänkt att passa fyra portioner.