Devon: söndagslunch på The Swan

Jag har nämnt det förut, men om du vill ha bra inspiration till att planera bilresan i England så är det värt att kolla in listan för Top 50 gastropubs.Vi har hittat flera guldkorn tack vare den och det ÄR något speciellt att åka till en gullig liten by och mötas av en fantastisk lunch i härlig brittisk pubmiljö. Tänker att det inte är helt enkelt att uppdatera denna lista varje år för det finns så många fina pubar på landet  i England med fantastisk mat.

Den här gången tog vi sikte på The Swan. Efter en sovmorgon på hotellet i Bath blev det här ett strategiskt stopp för lunch på vägen till Cornwall. En liten avstickare från M5 finns den lilla byn Bampton. Vi kom fram lite tidigt. Hann promenera en halvtimme i den lilla gulliga byn, vilket inte minst främjade aptiten. 

Klocka ett hängde vi på låset. Känns som om restaurangtips numera inkluderar en kommentar hur de hanterar covid19. Här finns robusta men diskreta plexiglasskärmar mellan borden, tejpade linjer på golvet och all personal har visir.

En glädjande sak är att det inte var några problem med att beställa glutenfritt. Till exempel inget gluten i fritösen varför familjens pescitarian dök ner i fish & chips. Köket fixade även glutenfria tillbehör till sunday roast. Inte alltid självklart.

Så hur var det?

Här är det fokus på att laga mat med råvaror från lokala leverantörer inom 10 miles. Mitt spontana omdöme är att de gör en ovanligt fräscht roast. Fint lammkött. En härligt syrlig myntasås. Enkla men väl genomtänkta grönsakstillbehör. Alla riktigt goda. Kocken höll distans från köksdörren och ropade till respektive bord om det var till belåtenhet. Där stod han tryggt  – för det var bara nöjda kommentarer.

Dessutom ganska prisvärd lunch med tanke på deras goda rykte och fina råvaror. Min “roast” med lamm kostar tex 13 pund. Ett fynd! Önskar att vi hade orkat deras fina efterrätter, men vi var för mätta. Dock anar vi på de andra gästernas ansiktsuttryck att det var riktigt bra. Hoppas på ett återbesök.

London: söndagsmiddag på Bumpkin

Vid senaste Londonbesöket blev det indiskt till middag två kvällar i rad. Ingen är förvånad. Dag tre tog vi sikte på en närliggande pub för en klassisk söndagsmiddag. Och hamnade därför på Bumpkin i Kensington. Omöjligt att inte gilla namnet! De finns för övrigt på två adresser till i London.

Precis så här vill jag ha det på en pub. Snyggt och avslappnat. Hundägare i baren. Familjär stämning. Brittisk meny så klart. De har “sunday roast” på menyn med halva priset för barn. Spana in den här gigantiska barnportionen nedan. Man kan ju tro att vi har hamnat i Yorkshire!

Jag åt vego! Paj med grönkål, potatis och ost. Bra så. De glömde komma ut med min sidosallad men jag blev mer än mätt ändå så jag vågade inte klaga. Trevligt husvin på glas. Enda besvikelsen var egentligen att det var lite mjölig konsistens på deras sticky toffee pudding. Men hit går jag gärna med barnen igen!

Rugbyhelg igen!

Vi har varit i Twickenham igen för att kolla på rugbylandskamp (England-Fiji). Det är lite av vår familjegrej att komma iväg på ibland. Så värt. Hela familjen är övertaggad en vecka i förväg typ. En del av intresset ligger i att vår äldsta har spelat sin första säsong och hon avslutade säsongen med att vara med på SM. Grym tioåring vi har eller hur!

Denna gång bodde vi på en Travelodge. Det här en brittisk budgethotellkedja som jag rekommenderar om du vill bo billigt, ha ett praktiskt familjerum och gratis frukost till barnen. Just den här är på krypavstånd från Hounslow Central. Vi flög 20:45 från Arlanda och därför var det skönt att bara åka ett par stationer från Heathrow så att vi sen snabbt kunde tippa barnen i säng.

Dagen efter – först en lång sovmorgon med Saturday Kitchen på tv och två koppar te i sängen. Frukostbuffén här är liten och ok. Dock lite tålamodsprövande eftersom det var otroligt långsamt med påfyllning på frukosten. Sak samma egentligen för det finns så himla mycket ROLIG mat att prova senare vid arenan. Så undvik en stor frukost oavsett! Vi hämtade upp våra biljetter och promenerade sedan ner till hjärtat av Twickenham. Varannan trädgård (!) säljer mat och stämningen på gatorna är ju galet underbar.

img_3049

Klassisk hog roast är ju ett måste att prova i England om man gillar streetfood. Det här är en varm baguette fylld med grillat fläskkött, salvia, stuffing och äppelmos. Finns att köpa i vartannat hörn vid arenan. Härlig brittisk komfortmat!

img_3068

Vi hann som sagt med en ordentlig promenad innan matchen. Vi hamnade vid en pub nere vid Themsen. Det var en underbar höstdag och det stod gäster med pints långt utanför pubens servering. Alla väntade på rugbymatchen såklart. 
img_3087

Det är även gott om trevliga barer och foodtrucks inne på själva arenaområdet. Hann inte med champagnetrucken den här gången…

img_3092

Däremot missar jag inte en god pasty när jag är i England. Barnen delade på en “vanlig” och maken och jag hann dela på en Raging Bull (biff/chili/tomat) från West Cornwall Pasty som var FANTASTISKT god. Döpt förresten efter en rugbylegend. Jamen ni fattar – att äta hotellfrukost en sådan här dag är ju verkligen sekundärt. Kom hungrig!

img_3099

Bra platser på matchen eller hur?

img_3187

Tyvärr inga bilder på lördagsmiddagen. Vi åt masala dosas på samma indiska restaruang som förra gången vi var här. Det är verkligen en av mina favoriträtter när vi äter indiskt. Vi somnade sedan ovaggade efter att ha ätit glass hemma på hotellrummet.

På söndagen promenerade vi runt i Richmond. Vi visualiserade att vi skulle äta på en trevlig gastropub innan vi skulle tillbaka till Heathrow. Dock hade vi inte bokat bord någonstans och ALLA pubar med bra rekommendationer var mer än fullbokade. Så boka söndagslunch i förväg är mitt tips om du är i Richmond.  Till slut (när vi precis givit upp, alla gick in i gnällväggen och övervägde att äta på flygplatsen istället) hittade vi en pub lite vid sidan av nere vid tågstationen. The Orange Tree. Helt ok. Barnvänligt. Vi fick vår efterlängtade Sunday Roast med yorkshire puddings. Dessutom hann vi köpa Yorkshire Tea på Tesco innan vi tog sikte på Heathrow igen. Den här helgen var helt klart ett skönt avbrott i novembertristessen!

Mer rugby i bloggarkivet:

Sticky toffee pudding

Sticky toffee pudding är en av mina absoluta efterrätter. Det är en sockersöt oemotståndlig kaka. Få gäster har kommit på den hemliga ingrediensen – dadlar- som ger kakan sin karaktäristiska smak. Till servering är kolasås obligatorisk och vi toppar även med en skopa glass, tex valnötsglass eller knäckeglass. Dessutom kompletterar i det här fallet en liten whiskey alldeles förträffligt.

För mig finns ingen bättre efterrätt än just Sticky toffee pudding att runda av en klassisk Sunday Roast med. Hittar du en bit över i kylen dagen efter är den ännu godare. Du kan alltså göra kakan i förväg och värma precis innan servering. Kakan liksom såsen ska vara varm. Det finns så klart många varianter på denna brittiska goding. Det recept som vi anamamat mest och inspirerats av kommer ursprungligen från James Martin. Det kan ju bara bli bra med en kock från Yorkshire!

Sticky toffee pudding

kakan:

  • 75 gram mjukt smör
  • 175 gram mörkt muscovadosocker
  • 200 gram vetemjöl
  • 1 tesked bakpulver
  • 1  matsked sirap
  • 2 ägg
  • en nypa vaniljpulver
  • 200 gram urkärnade dadlar
  • 2 dl vatten
  • 1 tesked bikarbonat
  1. Smöra en rund form (23cm i diameter) och strö lätt lite strösocker runtom i formen.
  2. Blanda smör och socker i en skål.
  3. Rör ner sirap och vaniljpulver. Blanda ner ägg och vispa ordentligt. Använd gärna visp eller motsvarande. Rör ner vetemjöl och vispa till en slät smet.
  4. Koka upp ca 2 dl vatten och höll sen över dadlarna i en skål. Låt stå ca 5 minuter så att dadlarna mjuknar.
  5. Mixa dadlar och vatten till en slät puré. Rör ner bikarbonat.
  6. Rör ner den varma dadelröran i smeten. Häll smeten i sockerströdda formen.
  7. Grädda i 40-45 minuter – beroende på ugn – i 200 grader.

kolasås:

  • 2,5 dl mörkt muscovadosocker
  • 100 gram smör
  • 2 dl vispgrädde
  1. Smält smör och socker i en mindre kastrull.
  2. Häll i vispgrädde och låt det sjuda ett par minuter tills kolasåsen fått sin konsistens.

En del väljer att hälla all kolasås över kakan. Vi brukar skiva upp kakan i bitar och sen hälla kolasåsen över i samband med servering.

Toppa med en skopa glass!

 

Colcannon

Colcannon är den irländska varianten på potatismos med grönkål som vi ibland har som tillbehör till söndagsmiddagen. Den är inte helt ovanligt i samband med Halloween hemma i sitt ursprungsland.

Som med många andra klassiska recept finns det ett antal variationer på colcannon, tex att den lagas med purjolök. Ibland åker det ner lite strimlad stekt bacon i moset hemma hos oss beroende på vad övriga tillbehör på tallriken är. Mängden grönkål i relation till potatisen brukar också variera här hemma, så receptskissen som något att utgå i från beroende på vad du har hemma.

Jag tycker att det här är ett fantastiskt bra tillfälle att använda upp grönkål eller savoykål om du har över i grönsakslådan. Det är mycket grädde och smör i detta potatismos. Se det gärna mer som ett tillbehör som ackompanjerar flera grönsaksrätter till söndagsmiddagen.

Ettt litet bonustips: innan jul var maken i Dublin. På en av middagarna där serverades det kroketter gjorda på just colcannon. Så får du lite över till dagen efter så vet du vad du ska göra!

Colcannon

  • 1 kg potatis, sort lämplig till mos
  • 100 gram smör
  • 250 gram strimlad savoykål eller grönkål
  • 1,5 dl vispgrädde
  • salt och peppar
  1. Koka potatis.
  2. Strimla kålbladen efter att ha skurit bort dess mittenstjälk. Fräs en stund med lite olivolja i en stekpanna tills den mjuknar. Ställ åt sidan.
  3. Gör potatismoset – mosa potatis och blanda ner smör och grädde.
  4. Rör ner kålstrimlorna.
  5. Smaksätt med salt och peppar.

colcannon

Söndagsmiddag hemma hos oss: långlagad kalvlägg med Guinness, rostade märgben, morötter, persiljesdressing – och så colcannon!