Tagliata

Hemligheten med den här rätten, som är så god i sin enkelhet, är som vanligt att välja det bästa av det finaste. Den möraste biffen. Bästa parmesanosten. Finaste olivoljan. Älskart! Maken pratar fortfarande om när han åt den godaste varianten. När vi var i Matera. Så lite nostalgimat för oss.

Tagliata

En monteringsskiss på receptet eftersom det här lagas lite från höften hemma hos oss.

  • Skiva tillagad mör biff. Jag gillar tunt skivad flankstek som är röd i mitten efter att ha vart på grillen eller i stekpannan.
  • ruccola
  • dressa med olivolja och lite citronsaft.
  • generöst med stora parmesanflarn.
  • om du vill – ringla över lite balsamicokräm.
  • Dra över lite flingsalt och nymalen svartpeppar.
  • extra prettopoäng om du du dekorerar med ett par citronskivor.

Bookmakertoast

Oxfilé köper vi typ aldrig. Inget fel på den möra lilla biten men det finns många andra prisvärda styckningsdelar som vi gillar. Fast när jag letade i köttdisken häromkvällen för en bit lagom till bara mig fanns inte mycket mer än just oxfilé att välja på. Därför tog jag andaktsfullt den lilla filébiten och gick hem för att göra min gräsänkemiddag. Lätt hänt sådana gånger att det blir den här typen av lat mat.

En sak som jag gillar att göra med oxfilé är det dekadenta med att äta den lätt stekt på en skiva stekt bröd. Bookmakertoast är ett himla bra upplägg! När jag väl hade preppat min tallrik och var redo att äta, ringer Tioåringen och kvittrar från kollo och berättar om hajk, läckande tält, myggbett och kajakäventyr. När hon väl la på var min mat kall. Men det var det värt!

Bookmakertoast

  • Stek valfri mängd skivad oxfilé varsamt i en het panna. Salta och peppra.
  • Stek en skiva ciabattabröd i lite olivolja.
  • Blanda ett par matskedar majonnäs med lite lite dijonsenap.
  • Montera din toast: bred senapsmajonnäs på den varma brödskivan. Lägg på ruccola och det varma köttet. Riv över färsk pepparrot och toppa med en äggula.

Nyårsmeny 2010

Nyårsbordet dukat med Helga-glasen Helena och Maria firade även denna nyårsafton med gemensam matlagning hemma hos Maria. Redan kvällen innan inledde vi förberedelserna genom att göra i ordning välkomsttilltugget och desserten, ett smidigt sätt att inte behöva stå i köket hela nyårsaftonen. Vi ville ju även…

Masi Amarone Costasera

Både maken och jag har under en längre tid haft lite oklara framtidsplaner gällande våra jobb men nu känns det som om vi båda samtidigt får ordning på vad vi ska göra. Otroligt skönt och väl värt att fira! Så jag slängde ut en fråga på twitter och fick en massa goda råd. Sedan gick jag på Marias kollegas råd och köpte en flaska Masi Amarone Costasera.

Maten? Maken fick någon slags hybris och köpte oxfilé och slängde ihop en sallad med allsköns blandning. Och det är också värt att notera; att vi inser att vi verkligen inte är några oxfilémänniskor! Det är en dyr bit som inte smakar mycket. Nej aldrig mer säger jag. Påminn mig gärna om denna bloggpost om jag får för mig att vi ska ha det igen. Hellre flankstek från Dennis Kött nästa gång vi korkar upp ett påkostat vin. För det här är ett fantastiskt gott vin! Väl värt att rekommendera för lättare kötträtter och glammigt småplock!

Torsdag med tre rätter

Hur gärna man än vill så har dygnet inte mer än 24 timmar och först nu när klockan är nästan 24.00 så blir det några minuter över till matbloggen. Nu när jag sitter framför laptopen minns jag inte alls detaljerna i kvällens matlagning. Men det är ju ändå roligt att dokumentera en del matexperiment så jag kompromissar därför lite och skriver lite fritt om kvällens meny som laborerades fram i sällskap med sambon. Till minne av en försommarkväll 2008 presenteras härmed:

Först av allt pilgrimsmusslor! En liten bas på blomkål och västerbottensost. Lite krispig bacon ovanpå. Sedan pilgrimsmusslan som vänts som hastigast i pannan och som fått lite färg (!) av cayennepeppar. Svart kaviar på toppen. Gott! Framför allt så gillar jag bacon och pilgrimsmusslor och idén med blomkål till pilgrimsmussla kommer från en middag vi åt på F12 i vintras. Att kaviarn hamnade högst upp kan jag inte riktigt förklara.

Det här var inte så avancerat. En risotto med mycket smak av skogschampinjoner och för ovanlighetens skull oxfilé serverat med Amarone. Egentligen så tycker jag att oxfilé är lite överskattat både till pris och smak men just idag så var det den mest intressanta biten att köpa i mataffären enligt sambon. Säger kanske en del om det övriga utbudet. Till grönsakerna blandades en enkel dressing med citronsaft, finhackad basilika och olivolja. Blanda dressingen i en burk och skaka om ordentligt!

Det här är en väldigt lyckad efterrätt som jag gärna rekommenderar för den som är lat. Det är både sött och syrligt och varmt och kallt: gör en enkel rabarberkompott och lägg den mellan ett par havreflarn och skiva sedan några jordgubbar och toppa med vaniljglass!