Saker jag tycker om #5

Dill. Herregud vad jag älskar dill. Och varför jag skriver om detta nu är för att vi har haft en sån härlig skörd av dill och vippiga dillkronor i trädgården. Jag har inte överdrivet gröna fingrar men tycker att dill oförtjänligt anklagas för att vara svårodlad. Äsch KÖR säger jag bara. I våras fuskstartade jag med ett par ekologiska dillkrukor som Hemköp reade ut för 10:-/styck. De åkte rakt ner i pallkragen. Man har som inget att förlora på den här typen av budgetprojekt. Parallellt har jag sått lite frön bredvid. Och sen knappt vattnat. De har som fått sköta sig själv. Det blev massor med dill. Grejen med hemodlad är att det är så mycket godare. En fruktigare dillsmak.

Fröskörd.

När vi bodde i England blev jag varse att färsk dill ändå är ganska svenskt att ha i matlagningen. Där fanns det inte alls lika ofta i butik. Enklare att hitta i polska matbutiker (där vi även hittade färsk pepparrot). Det gick även att beställa hem dillchips via ScandiKitchen i London, som vi försökte uppmuntra oss med under lockdown. Som sagt. Tröttnar inte på dill.

Recept med dill från bloggarkivet

Dillrostad potatis

Potatissallad med dill

Mac and cheese med räkor och dill

Dillmajonnäs till kräftor

Grön röra med edamamebönor, prästost och dill

Saker jag tycker om #4

Gula kantareller. Ändå bland det BÄSTA jag vet nu på hösten. Som jag letade kantareller när vi bodde i England. Fanns dyrt att köpa online på Ocado. Ibland hittade jag dem i en lokal polsk matbutik (som för övrigt var det enda stället jag hittade färsk pepparrot). Ryktet fanns att svenskar hittade på hemliga ställen ute i Ashdown Forrest. Ingen annan verkade leta? Jag smugglade förresten med mig i handbagaget en gång från Sverige.Och jag tror jag blev än mer besatt av kantareller där och då just för att det var så himla krångligt att få tag på.

Äter dem gärna på pizza. Toppar potatisbullar med smetana och gremolata. Fyller en köttfärslimpa. Eller har i en paj med bacon och västerbottensost . Så GOTT i pasta!  Gör gärna varma mackor med västerbottensost.

Och det här åt vi till middag i måndags.

Kantarelltoast

Smörstek putsade gula kantareller i stekpannan med lite lite hackad vitlök.  Rör ner minsta mängden creme fraiche. I med en udd dijonsenap. Salta och peppra. Smörstek brödskivor. På med alla svampröra. Klipp över färsk persilja. Ät.

Saker jag tycker om #3

Vita Harens Chokladsås.

Behöver jag ens förklara mig? Förra helgen invigde jag våra yngsta i det rituella med att koka egen chokladsås. Dessutom med ett riktigt bra recept. Det var länge sedan jag snubblade in i det här receptet En löjligt god chokladsås. Lite som flytande fudge när den är klar efter allt puttrande på spisen. Den förtjänar riktigt bra glass till. Vi hämtade hem delins hemvispade vaniljglass för ändamålet. Nu är det här officiellt “hennes recept”. Roligt ändå när barnen samlar på sig en egen reportoar med bra recept.

Ja det blir ganska mycket av det här receptet. Men ska du nu lägga ner minst en timme på projektet så är det lika bra göra det ordentligt. Den håller sig bra i kylskåpet. Även om mina barn tömde burken på två dagar. Prova gärna att röra ner lakritspulver. Eller häll ner två matskedar av chokladsåsen i en mugg varm mjölk…

Chokladsås

Receptet blir 7 dl.

  • 6,5 dl strösocker
  • 2,5 dl mjölk
  • 2,5 dl vispgrädde
  • 100 gram smör
  • en nypa salt
  • 2 dl bra kakao
  • en nypa vaniljpulver
  1. Ta fram en större kastrull, den behöver vara minst 2 liter.
  2. Blanda ner strösocker, mjölk, grädde, smör och salt. Låt såsen sjuda sakta utan lock i drygt en timme tills det blir en tjock och gyllene sås. Inget stormkokande alltså. Rör om ibland så att det inte bränner vid eller kokar över.
  3. Ta av kastrullen från värmen. Sikta ner kakao och vaniljpulver. Vispa såsen med elvisp i 5 min. Du märker när den börjar bli klar och fluffa till sig.

Saker jag tycker om #2

Manchego och kvittenmarmelad.

Svårslaget ändå. Den spanska fårosten tillsammans med den bästa av marmelader. Den sortens småplock som får mig att längta tillbaka till San Sebastian. Alltför sällan ser jag knubbiga kvittenfrukter att köpa för att göra egen kvittenmarmelad. Därför gör jag det enkelt för mig och köper membrillo i ostbutiken. Vad blir det på svenska? Kvittenpastej? Åh fin helgfrukost ändå. Med nybakad bröd från vårt bageri. Plus serranoskinka. Helt klart ett litet hallelujamoment.

PS! Kan inte låta bli att tänka på om jag hade köpt den där päronkvittenträdet 2014. Hur mycket hade det hunnit växa till sig?

Saker jag tycker om #1

Årets första mince pie.

Vi har en låda under trappen i köket som går under namnet the stash. Inför jul fylldes den med både svenska och brittiska sötsaker. Noga övervakat att ingen tog något i förväg. Dagen före julafton kände jag att det var som dags ändå för årets första mince pie. Britternas julkaka nummer ett. Bjöd in maken att äta årets första. Och han svarade, “ja alltså de har vi ju ätit typ dagligen på jobbet sedan i mitten av november”. Meh! Så de kanske verkar vara mer heliga för mig?!

Min allra första minns jag mycket väl. På Mark and Spencers lilla café i Edinburgh för många år sedan. Något jag alltid tänker på om jag passerar där. Det har blivit många sedan dess. Minns när vi bakade dessa 2006. Till svärmors fascination. Hon avslöjade att hon alltid köpte färdiga och hennes favoriter var även de från M&S. Så klart att hon postade dem till Sverige när vi firade jul där.

De smördegsinbakade kakorna ÄR söta och faller inte alla i smaken. Men åh vad doften och kryddorna gör att det känns som JUL. Den här julen provade vi en variant från Waitrose vars recept skapats av Heston Blumental – och jag fann mig irriterad över att de inte har samma utseende som de traditionella. Det ska vara en stjärna ovanpå! Hade gärna haft svärmors input på detta. Vill tro att hon håller med. Barnen hann även gå igenom tre varianter av glutenfria den här julen och de hälsar att Waitroses var överlägset bäst.

Idag städar vi undan allt juligt. Eller inte riktigt allt. Adventsstjärnorna är uppe. Är inte redo att ta ner julgranen. Men de sista kakorna från julen äts upp. Och ska jag vara riktigt ärlig så orkar jag nog inte med att se en till mince pie förrän nästa jul.