Till minne av gräsänkeveckan

Maken har vart på vift  och jag har bollat barn och hem ensam en vecka. Det är givetvis mycket lättare nu när barnen är större och det kräver inte samma finlogistik i matplaneringen. Å andra sidan strösslas det numer en miljard aktiviteter över veckoplaneringen så det behövdes ändå en del snabba säkra kort i matplaneringen för att hinna med att skjutsa och hämta överallt. Som bonus fanns en Gnällig Blåförkyld Matvägrande Treåring.Så den här veckomenyn var lite mer tillmötesgående för att få i henne vad-som-helst-bara-hon-äter. Here it comes!

I onsdags när maken var i luften på väg söderut inleddes Gräsänkeveckan med Parmesankyckling. Det här en sådan där 90-tals-rätt som jag brukar återkomma till när barnen är sjuka och petiga i maten eftersom den är energirik och svår att motstå. Komfortmat ni vet. Blanda finriven parmesan med creme fraîche. Typ 2 delar ost till 3 delar creme fraîche. Ett recept som är lätt att räkna om att göra till många med andra ord. Smaksätt med salt, peppar och vitlök. Och inget mer! Bred röran över skivad kyckling i en ugnssäker form och gratinera i ca 200 grader. Jag har gjort det här med färsk kyckling, överbliven stekt kyckling men kanske allra helst med kyckling som först brynts lite i stekpannan för att få färg innan den åker in i ugnen. Allt funkar så klart bara man har koll på att den är genomstekt. Den här gången hade vi en pytt till med fint tärnad majrova, morot, äpple, rödbeta, citron, timjan som stod i ugnen lika länge som kycklingen. Komihåg att vänta med lite med att skicka med äppelbitarna i ugnen eftersom de inte behöver riktigt lika lång tid på sig.


grasa grasa5

På torsdagen åt vi färsk salciccia med tagliatelle. Här var det bara säkra kort på tallriken för att få upp den blåförkylda sjuklingen på fötter igen. Vi varvade pastafatet med haricot verts, blandade oliver, massor av finklippt färsk dill, smulad fetaost och lite citron.

Så kom fredagen. Vi körde pizzakväll som vi glömde fota. Lördagsmiddagen blev inte heller förevigad när Nioåringen körde tacoplock med tre kompisar som uppvärmning till Melodifestivalen. Pulled pork, pico de gallo och svarta bönor blev ok tillbehör.

På söndagen blev det Myllimäkis vegocurry med viss modifikation. Med rostad blomkål, sötpotatis och paprika tillsammans med stekta aubergineskivor. Inget recept jag kopierar igen rakt upp och ner, även om det var barnvänligt. Har vi en barnvänlig curry hemma toppar jag den gärna med sriracha på min tallrik för att få en boost med chili.

grasa4
grasa1

På måndagen plockade jag upp ett paket färdig köttfärssås från frysen och gjorde en annan barnfavorit till middag. Varva nykokt gnocchi i en ugnssäker form med köttfärsås. Toppa med mozzarella och finriven parmesan. Serverades med ruccola och vintertrötta tomater. Det här går verkligen snabbt att preppa och går alltid hem hos våra barn!

Tisdagen blev på temat panerad fisk eftersom frysen akut behövde tömmas. Inte så glammigt kanske men fullt värdigt serverat med kall dillsås (1/3 majo blandas med 2/3 gräddfil, ha i massor av dill + lite salt/peppar), gröna ärtor och kokt potatis. Ett säkert kort igen eftersom det inte blev en smula över.

grasa2 grasa3

 

Pastasallad med kyckling, kronärtskockor och kapris

En del rätter ligger mig extra varmt om hjärtat. Det kan vara sånt jag har ätit när jag var liten (mammas vällagade husmanskost), något riktigt gott jag har ätit på resor eller rätter jag själv har lagat vid tillfällen som jag kopplar ihop med bra minnen. Den här pastasalladen är ett exempel på det sistnämnda.

Runt 2002 bodde jag fortfarande kvar i den lilla lägenheten vid havskanten i Karlskrona och träffade bara Magnus varannan eller var tredje helg. Ni kan ju tänka er vilken fest det var när vi äntligen sågs! Det firades självklart med god mat och den här pastasalladen var en av våra favoriträtter. Ambitionsnivån var onekligen inte så hög på den tiden. 😉

Pastasalladen hade vi fått på en fest och jag tror att den kan ha lagats efter det här receptet från Allt om mat. Pastasallad – det kan nästan inte blir mer början på 2000-talet än så. Det gick knappt att gå på en fest, studentmottagning eller liknande utan att bli bjuden på någon form av pasta i salladsform. För att inte tala om hur många picknickkorgar som fylldes med pastasallader.

20130423-102331.jpg

Utöver basingredienserna pasta och kyckling innehåller salladen mina favoriter oliver, cocktailkapris, inlagda kronärtskockor, tomater och så ett berg riven parmesan (Parmigiano Reggiano) på toppen. En given succé! Numera lagas den här pastasalladen inte mer än någon gång per år och uteslutande under vår och sommar. Och varje gång förflyttas jag drygt tio år tillbaka i tiden. Till köket i hyrestvåan, det glittriga havet i den lilla staden och distansförhållandelivet. Allt var inte bättre förr.

Pastasallad med kyckling, kronärtskockor och kapris (receptskiss)

1. Koka pastan al dente.
2. Stek kycklingfilé i midre bitar (alt. ugnsstek hela filéer och skär sedan i bitar för saftigare kyckling)
3. Blanda pasta och kyckling med oliver, cocktailkapris, kronärtskockor och cocktailtomater.
4. Ringla över olja från de inlagda kronärtskockorna.
5. Salta och peppra.
6. Riv en rejäl bit parmesan och lägg på toppen.

Favorit i repris: Club sandwich

Det existerar som bekant inga klassiska tacos (ännu) på våra fredagsmiddagar. Det har hitills inte varit någon efterfrågan från någon av familjemedlemmarna helt enkelt. Men visst gillar vi snabbfixad mat med plocktema. Club sandwich är till exempel en återkommande favorit hemma hos oss. Speciellt när fredagströttheten slår till. Här kommer körschemat:

  • Köp hem gott surdegsbröd typ levain att skiva upp.
  • Stek kyckling och bacon.
  • Skiva tomater, avokado, rödlök och sallad.
  • Stärk upp med lite skivade kokta ägg om det är många hungriga runt bordet.
  • Sen varvar alla sin egen favoritmacka till middag!

Maken gör en god och oumbärlig dressing på fri hand som inkluderar:

  • en burk creme fraiche
  • lite majonnäs
  • massor av finriven parmesan
  • en udd senap
  • salt och peppar.

Måtten på respektive ingrediens i dressingen är tyvärr information som förevigt kommer framstå som en smula oklart.

Vinet Cantina Zaccagnini har dykt upp tidigare här i matbloggen och är definitivt en av husets röda som passar fint till!


Favorit i repris: Cobbsallad

Vi har diskuterat Cobbsallad tidigare här i matbloggen. Cobbsallad är en extra-allt-sallad som inkluderar kyckling, bacon, avokado, ägg, roquefortost och på sin höjd grönsallad och gräslök som grönsaksalibi. Givetvis finns det en rad olika variationer på tycke och smak som så många andra “klassiker”.

Den här gången marinerade jag kyckling med citron och basilika innan den åkte strimlad ner i stekpannan. Sedan följde jag Martha Stewarts recept och gjorde ostdressing till. Ingen blåmögelost fanns hemma varför jag körde på en lätt försvenskad variant med ädelost. Tyvärr fick dressingen en trist grå färg. Säkert på grund av den föreslagna rödvinsvinägern. Av estetiska skäl skulle jag föreslå en vitvinsvinäger.

Martha Stewarts dressing till cobbsallad

Blanda:

  • 30 gram smulad blåmögelost
  • 3 matskedar vinäger
  • 1 tesked Dijonsenap

rör ner:

  • 1 matsked olivolja
  • 1/2 tesked nymalen svartpeppar

Serveras direkt!

Smakresan #3 – en nypa här och där

Jag får ofta frågan om hur vi har introducerat barnen till vanlig mat och det vanligaste är nog att det har blivit just “en nypa här och där”. Visst får minsta barnet egna puréportioner till frukost-lunch-middag just nu, men hon bjuds ju även in till det som vi äter (eller ja det kanske är mer hon som bjuder in sig själv…) .

Så snart barnen har vart stora nog att sitta i en egen matstol så håller de oss sällskap vid matbordet när vi äter och de äter alltså samtidigt som oss. Nu är H snart 8 månader gammal och hon gillar verkligen att spana in våra tallrikar. Mer än sin egen faktiskt…

Det blir små brödbitar att plocka med. En nypa ris. Strimlad färsk pasta. Mittbiten av gurkan. Skedar av den naturella yoghurten. Små mjuka bönor typ cannelini som är lätta att mosa. Hon delar jordgubbar med sina systrar och spanar förväntansfullt in färska fikon. Så det är klart att hon får hugga in!

Skulle man sammanfatta vårt tänk kring barnens mat skulle det vara Monkey-see Monkey-do – barnen vill ha den mat som vi vuxna äter på middagstallriken, för de har förväntar sig det.

Egentligen så har jag inte något bra svar på hur det har blivit så här – att de större barnen är allätare, som älskar grönsaker och hugger in på det som är “främmande” på tallriken. Men vi har alltid erbjudit barnen vår mat och har aldrig haft olika menyer för vuxna och barn. Det som kanske har påverkat oss mest till att uppmuntra våra barn att uppskatta all sorts mat, är bland annat att en bekant till oss lagar tre olika middagar varje kväll till de tre barnen (som numer är tonåringar),och det kändes lite som ett skräckscenario för oss att bli slavar under sådana omständigheter. Ska tillägga att det är en mycket snäv meny dessutom som deras barn har “godkänt”.

Även om familjens yngsta äter vår middagsmat så finns det förstås en baktanke redan när vi handlar hem maten. Som butternutsquashen till exempel. Den köpte jag enkom för att göra barnmatspuré med även om den blev middagsmat till oss övriga i familjen:

Kyckling med rosmarin + rotfrukter med fetaost och honung

  • Bryn kycklinglårfiléer med rosmarin.Lägg dem i en ugnssäker form
  • Fyll på formen med skivad butternutsquash och morötter . Ringla över olivolja, smulad fetaost, honung och nötter. Salta och peppra.  Rostas i ugnen i ca 200 grader.

Smakportion med butternutsquash och morot

Under tiden maten lagades klart i ugnen gjorde jag ett separat litet  kastrullkok på butternutsquash och morötter på spisen. Rotfrukterna mosades med lite solrosolja. Inget merjobb alltså när barnmaten kan trollas fram när man ändå passar grytorna i köket!

Purén med butternutsquash och morot hann inte komma med på bild.

Mer tankar om barnmat:

Smakresan #1 för tredje gången
Smakresan #2, typ sex månader