Rolfs Kök

Vi, jag och sambo-M, förärade Rolfs Kök med ett besök i slutet på november. Vi värmde upp med bubbel och crostinis hemma innan vi traskade iväg (det är för övrigt alldeles för sällan jag står i badrummet och fixar håret med ett glas Moët som sällskap!), så på plats i Rolfs Kök började vi med varmrätten på en gång.

Allra först; bra service. Hemtrevligt och propert på en och samma gång. Avslappnat. Det goda brödet med vispat smör smaksatt med salt efter att vi fått beställa vår mat hintade om en bra fortsättning. Att välja en enda rätt från menyn är inte min starka sida, men jag föll för entrecote med potatisgratäng och persiljesmör. Enklare kan det knappast bli. Inte godare heller. Första tuggan gjorde smått förvånad; hur kan något så simpelt bli så gott? Vi drack var sitt glas rött vin till, efter rekommendation. Makalöst lyckad kombination. Gratängen var krämig och alldeles lagom stor (i portionsform) och köttet smälte verkligen i munnen. Till dessert åt jag sorbet och glass. Oh, boy! Päronsorbet, hallonsorbet och vaniljglass i (för!) små formar. Och en pyttechokladmuffin.

Vi gick hem till vårt eget kök med ett leende på läpparna. God mat OCH rasande fin service. Bra matupplevelse, helt klart.

Cevapcici

Köttfärs är en bra råvara för vardagsmat, men det gäller att tänka lite utanför köttfärssåsboxen ibland. Då och då blir det pannbiffar (med löksås och en massa saltgurka!) och köttbullar, men några fler fiffiga alternativ är bra att ha på repetoaren. För några veckor sedan gjorde jag cevapcici efter Mat-Tinas recept (med en och annan justering).

Till tre personer behövs:

5 hg nötfärs
1 ägg
1 dl mjölk
ca 2 msk ströbröd
1 purjolök
1 vitlöksklyfta
chilipulver
spiskummin
paprikapulver
salt
vitpeppar
smör till stekning

potatis
palsternacka
1 msk smör
2 dl mjölk
salt
vitpeppar

urkärnade oliver
1/2 rödlök
skal och saft av 1/2 citron
olivolja
salt
svartpeppar

Gör så här:

Blanda ströbröd och mjölk och låt stå i några minuter. Lägg i färsen, ägget, kryddorna, finhackad purjo och vitlök och blanda ordentligt. Forma till avlånga järpar. Eftersom jag tycker att det är svårt att veta hur mycket kryddor färsen kräver, provsteker jag alltid en liten klutt färs. Ofelbart behöver jag krydda mer innan jag är nöjd! Stek färsjärparna i smör i ca 10 minuter.

Koka potatis och palsternacka i saltat vatten (dela i små bitar så går det illfort). Pressa potatisen och palsternackan med potatispress och blanda i smör och tillsätt mjölk i omgångar. Att vispa med elvisp är enklast för att få ett riktigt fluffigt mos. Krydda med salt och vitpeppar.

Skär de urkärnade oliverna i mindre bitar och blanda med finhackad rödlök. Tillsätt rivet skal och saft av en 1/2 citron och droppa i olivolja. Krydda med salt och svartpeppar. Servera olivröran som topping.

Helenas kommentar: Riktigt god färsrätt! Moset var kanongott och olivröran var verkligen pricken över i:et. Gick finfint att värma på jobbet dagen efter.

Cevapcici med potatis- och palsternacksmos och olivtopping

Lux

Vissa luncher är bättre än andra. Här kommer veckans bästa:

förrätt: purjolöksoppa, forellromskaviar och lättrökt lax
varmrätt: ugnsbakad röding med spetskål, grov senap och ekskivling
efterätt: apelsinsorbet med vit chokladbavaroise

Det var nämligen en jobblunch på Lux häromdagen och allt ovan var otroligt gott!

Sambon och jag var även där i oktober och åt en 5-rätters-meny som jag aldrig hann blogga om då – men jag passar på att puffa för denna meny nu istället! Den serveras på söndagar och varierar efter säsong. Vi åt bland annat en ljuvlig vichyssoise, muscovadostekt hummer, två sorters anka, goda ostar från Gullspira med havtorn och den underbara desserten ovan. Mellan rätterna serverades flera goda överraskningar, bland annat en god lingongranité med ingefära. Vi var i ett gastronomiskt lyckorus i flera dagar efteråt!

Förutom att Lux har en snygg lokal (dagtid: ljust och fint, kvällstid: ombonat och varmt) så är det väldigt bekvämt att vara gäst på Lux; här går det inte att känna sig bortkommen, det är trevlig service och personalen tar sig gärna tid att prata om råvaror. Om jag bara får äta på en enda resturang resten av mitt liv, så är det på Lux och jag lovar att jag skulle vara en väldigt tacksam människa!

Som sagt, mitt bästa äta-ute-tips är; hoppa över några sunkhakspizzor och trista tuktuk-sushis och bränn 660:- på en avsmakningsmeny på Lux någon söndag. Det är underbart!

Mera Lux: Fridas lunch på Lux

Confessions from a kitchen floor

Det har gått sex månader sedan vi köpte den nya spisen. Sedan dess så har det även kommit till ett nytt kylskåp och den fula plastmattan i köket har åkt ut till förmån för ett fint slipat trägolv. Egentligen så var ambitionsnivån för köket ännu högre, det skissades på ett helt nytt kök nämligen. Men tid och energi har inte riktigt funnits för att göra en total makeover med nya skåp, ny väggfärg, kolfilterfläkt och roligare kakel. Därför är det fortfarande tråkiga vita köksskåp med fula handtag och ett stort otympligt serveringsskåp i det trånga lilla köket.

Varför jag rabblar allt det här är för att jag hade intentionen att kanske flytta spisen en halv meter innan en elektriker kom och installerade ett eluttag till ugnen. Dessutom så har ju tanken funnits kvar att installera en snygg kolfilterfläkt ovanför spisen (tips på snygga sådana i vitt med bredd 50 cm mottages tacksamt).

Okej, här kommer alltså mina bekännelser. Jag har fortfarande inte har ordnat något elektriker till ugnen. I praktiken innebär detta alltså att vi inte har använt den fina ugnen. På sex månader!

Det fånigaste av allt är att vi har en förlängningssladd som temporärt kan lösa problemet med ugnen. Så idag så lyckades vi ta hissen högst upp i huset, ta trappen till vinden, öppna förrådet, plocka fram förlängningssladden från en banankartong och ta ner den till lägenheten och koppla den mellan spisen och eluttaget i hallen. Det är en prestation som har känts ungefär likvärdigt med att bestiga Mount Everest. Tidsåtgång? Antagligen 5 minuter.

En timme senare så fanns en underbar lasagne på middagsbordet. Det känns som om en helt ny matvärld har öppnat sig i och med den fantastiska förlängningssladden.

Yorkshire tea

Det dricks en hel del te här hemma och eftersom sambon kommer från Yorkshire så är Yorkshire Tea från Taylors of Harrogate ett måste, i varje fall för honom. Han är lite av en tediva faktiskt, det ska vara rätt temperatur, rätt styrka och rätt mängd mjölk så en och annan kopp te har blivit underkänd och åkt ut i köket. Det är en hård teskola som jag har gått igenom 😉

Vi var i England i oktober och hittade dessa lådor på Lewis&Cooper i Northallerton. Det är för övrigt en underbar matbutik som man kan spendera timmar i, det är ungefär som Cajsa Warg, fast större och mer brittisk. Just lovely alltså!

Så medan sambon dricker sitt Yorkshire tea med mjölk så blir det gärna Green Earl Grey för mig. Det är ett otroligt gott Earl Grey! På bilden finns även Christmas Earl Grey som vi faktiskt inte har provat ännu. Första påsen blir nämligen om 11 dagar.