Sommarens obligatoriska resa till North Yorkshire är snart här och den här gången hittade vi biljetter till Newcastle via Köpenhamn. På vägen ut stannar vi två nätter i Köpenhamn, en stad som jag inte har turistat i sedan 1993. Alltså – dags att damma av vår fina Köpenhamntråd med restaurangtips! Kom gärna med tips på barnvänliga ställen 😉
Till att börja med ber jag om ursäkt för den usla bildkvaliteten, men min kamera börjar närma sig pensionering och det var inte läge att använda blixt på den här restaurangen (knappt ens läge att fotografera, men jag gjorde det ändå).
I en gränd vid Piazza San Antonio ligger Il Buco som belönats med en stjärna i Guide Michelin och som Ann tipsade om.
Efter att vi hälsats välkomna och blivit placerade vid vårt bord bjöds vi på ett glas spumante och redan här förstod jag att det skulle bli en bra kväll. 🙂
En vacker brödkorg placerades på vårt bord samtidigt som en hälsning från köket kom in, en liten aptitretare serverad i glas: strimlad salsiccia med potatiscréme och popcorn (!) på toppen. Jag började nästan skratta när jag såg popcornen, men tro’t eller ej det var riktigt gott.
Menyn är omfattande och jag tror att det fanns 3 eller 4 olika färdigkomponerade avsmakningsmenyer. Men varför göra det enkelt för sig, vi plockade ihop de rätter vi gillade bäst istället. Till maten rekommenderades vi ett medelfylligt vin gjort på Aglianico-druvor, Lúcchero Guardiolo 2004.
Till förrätt valde jag grillspett med salami, mortadella och provolone serverat med tempuragrönsaker och ostdip. Grönsakerna var härligt krispiga och det var suveränt gott att doppa dem i ostdipen.
Därefter fortsatte jag med risotto med pumpa och räkor. Jag brukar inte gilla pumpa i maten men det här måste ha varit undantaget som bekräftar regeln. Me like a lot!
Till varmrätt en perfekt stekt oxfilé rullad i örter som serverades med örtsky, potatis och ugnsbakad lök. Nu började en viss paltkoma tränga sig på och jag oroade mig lite att jag inte skulle få plats med en dessert.
Men vi väntade en stund och sedan gick det alldeles utmärkt att tänka på (och att äta) dessert. När jag tog första tuggan av min krämiga tiramisù med jordgubbar och balsamico trodde jag att jag dött och kommit till himlen. Men det var inte nog med det, när jag strax därefter fick ett smakprov av J:s dessert som bestod av tunnskivat äpple med äpple/calvadosmousse (eller om det var parfait) mellan skivorna, DÅ var jag sannerligen i himlen. Gudagott!
Att äta på Il Buco var en upplevelse, fantastiskt bra och diskret service, otroligt god mat. Självklart kostade det en redig slant men jag kan ärligt säga att det var värt varenda krona!
Il Buco ligger på 2° rampa Marina Piccola 5 precis vid Piazza San Antonio i Sorrento.
Karlskrona är en riktig sommarstad, precis som alla kuststäder. Här blåser det i princip varje dag, men i gengäld är luften frisk och den där speciella havslukten slår allt annat. Skärgården är lättillgänglig; de allra flesta öar har broförbindelse och till de mindre öarna ute i östra skärgården går Skärgårdstrafikens turer tre gånger per dag under sommarhalvåret. Till Aspö åker man med bilfärja som räknas som allmän väg och alltså är kostnadsfri.
I förrgår var jag med mamma och pappa vid Brofästet Senoren; en gårdsbutik och servering till höger om Möcklöbron (Senoren är den första ön österut). Butiken och serveringen har öppet kl 11-17 varje dag mellan 18 maj ocoh 2 september.
Till vänster ligger butiken och höger serveringen.
Senoren är känd för sin nypotatis (som det heter här nere) och jordgubbar och i gårdsbutiken säljs det stora mängder runt midsommar. Förutom potatis hittade vi hallon, blåbär, saft, getost, rökt fisk och blommor.
Boken Kulinariska utflykter i Sveriges trädgård fanns också i butiken.
I serveringen, Baltic Café, fanns kroppkakor, stekt sill, piroger, pajer och nybakade bullar på menyn. Kroppkakorna kommer från Blekingekroppkakan och kan inte riktigt jämföras med mammas hemlagade, men de gick ändå inte att motstå. Två kroppkakor med valfritt tillbehör (gräddmjölk, lingon eller skirat smör) kostade 60 kr inkl. dryck och kaffe. Gott och prisvärt, tycker jag som i princip är villig att betala hur mycket som helst för några kroppkakor/år.
Utsikten är Karlskronatypisk; vatten, vatten, vatten. Jag njöt verkligen av atmosfären och havslukten och var nära att ringa sambon och säga att nu köper vi ett hus här vid havet. Men nej, det är lite långt att åka för en helgvistelse. Till slut kunde jag i alla fall inte låta bli att sätta mig på bryggan och doppa fötterna i havet. HAVET. Havsvatten är speciellt.
Vi köpte med oss lite potatis, färsk rödlök, svartvinbärsnektar och körsbärssaft hem. Rödlöken och potatisen var förstås dyrare i gårdsbutiken än i vanliga mataffären, men att veta var den odlats (bara det att potatisen var smutsig känns nära på exotiskt numera) är värt många kronor. På kvällen hamnade löken på grillen och potatisen bakades i ugnen med flingsalt och olivolja. Saften ska jag försöka packa ner i väskan och ta med hem utan att SAS-personalen kraschar den i bagagehanteringen.
Förra sommaren skrev jag om Moster Astas hallonsaft köpt i gårdsbutiken på Senoren.
Tänk att det har gått en månad sedan jag kom hem från Sorrento! Hög tid att blogga lite om det med andra ord!
En av höjdpunkterna på våra Italienresor har varit den lokala glassen. Det finns alla upptänkliga smaker och man använder mer naturliga råvaror vilket såklart ger mer smakrika produkter än vi är vana vid här hemma. Sorrento var inget undantag, vi åt nog glass varje dag vi var där! 🙄 Här några bilder från vår glasspaus på Bar Pollio.
Det är svårt att välja när det finns så många sorter och allt ser så läckert ut!
Vill man inte ha glass kan man köpa en fin dessert
Tårtor och bakelser, man skulle vilja äta av allt
Jag åt den absolut godaste pistageglassen någonsin, ingen parfymsmakande historia här inte, den smakar verkligen som pistagenötter. Smultronglassen gick inte heller av för hackor!
J har fastnat för det här med att äta glass i brödbulle, här med en urgod bananglass och hallon därtill.
Bar Pollio ligger på Corso Italia 172 i Sorrento.
Med överbliven kokt potatis blir det snabbt en god potatissallad till middag. Variationerna är många men i min får det gärna vara äpple och en gnutta senap i. En annan favorit är förresten pinjenötter och ruccola.
Och så var det detta med såsen för salladen. Är man trött och lat så brukar ”hälften så mycket majjo som gräddfil” fungera bra men eftersom vi inte hade någon majonäs hemma så fick det bli följande ingredienser;
Fler recept på potatissallad;
potatissallad med oliver och västerbotttenost
potatissallad med saganaki
potatissallad med lufttorkad skinka och kronärtskockor
potatissallad med citroncremefraiche och kräftstjärtar
potatissallad med sparris och fetaost
