Det här blir en kombinerad önskelista och tips om julklappar! Jag skulle gärna se något av följande i fina paket med mitt namn på under granen:
Kyocera mandolin med keramiskt blad
Dalla Piazza Nuscup mini och maxi mått
Solens smak: nya matresor till Italien av Bo Hagström
Vinterns söta av ragazzefavvisarna systrarna Eisenman
Mina fastrars mat: menyer från Maddaloni av Paolo Roberto
Bilder från Vikingsun, Clas Ohlson, AdLibris
Kyla och mörker sätter genast igång min längtan efter kryddstarka och mustiga soppor. Särskilt i november då det inte hinner bli dagsljus innan det är kvällsmörkt. Sopporna kan vara med eller utan kött. Och jag äter dem så klart tillsammans med ett gott bröd.
Pappa har gjort den här soppan sedan långt innan jag flyttade hemifrån. Det urrivna receptet hängde på en anslagstavla i köket i föräldrahemmet i en massa år, men nu tror jag att pappa gör den på frihand. Eller åtminstone har sparat receptet i en pärm. Till soppan serverar pappa alltid långfranska och brödets kantbitar är ibland upphov till små fighter. Särskilt när lillebror är på besök. Männen i familjen påstår nämligen att de där kantbitarna är delikatesser och är således väldigt eftertraktade.
Soppan går snabbt att laga och funkar finfint en dag mitt i veckan då tiden i köket inte riktigt räcker till långkok.
Till två personer behöver du:
1 stor gul lök
1 vitlöksklyfta
4 potatisar
1 gul el. röd paprika
3 hg nötfärs
1 liter vatten
2 köttbuljongtärningar
2 msk tomatpuré
2 tsk paprikapulver
1 krm svartpeppar
ca 1 krm cayennepeppar
en nypa salt
Gör så här:
Skala potatisen och skär den i kvartar eller mindre. Skär även paprikan i bitar. Finhacka lök och vitlök och fräs den sedan i lite margarin. Tillsätt potatisen och låt fräsa i ytterligare ett par minuter. Smula ner bulongtärningarna och häll över vattnet. Rör runt ordentligt, så att buljongtärningarna löses upp. Tillsätt paprikapulver, tomatpuré, svartpeppar, cayennepeppar och lite salt. Låt koka under lock tills potatisen är klar (tiden beror så klart på hur stora potatisskivorna är, men ca 15 minuter är rimligt). Bryn nötfärsen, lägg den och paprikan i soppan och låt koka ytterligare ca fem minuter. Servera tillsammans med en klick yoghurt och ett gott bröd.
Jag bodde en vecka på Kensington Close Hotel i London i samband med en jobbkurs och runt hörnet finns The Thai Terrace – vilket kändes mer lockande än hotellets buffémiddag. Det här är en sympatisk thairestaurant med vita dukar och orkideer på varje bord. Det är lätt att se restaurangen på håll från gatan då fasaden är fullständigt tapetserad av gröna växter.
Deras penang curry håller löftet om att vara ”stark” och chilin ligger skivad i drivor i curryn. Denna curry med ris kostar ca 10 pund och är en generös portion. Är man två så har de även prisvärda fyrarättersmenyer för 18-20 pund. Jag var där en söndagkväll och restaurangen var halvfull så man behöver nog inte beställa bord här. Ett flertal gäster var thai och de såg nöjda ut – så det får väl ses som ett gott betyg…
Adress: 14 Wrights Lane, Kensington, London
En helt annan erfarenhet av thaimat i London är Busaba Eathai. Vi var sex personer som skulle ut och äta någontans i Soho och vi fick detta tips av vår kursarrangör. Kön utanför var lång, vilket man kan stå ut med eftersom det inte går att boka bord i förväg, men det är kanske mer bemötandet i kön man reagerar på: dörrvakten får oss att känna oss som en skock får och styr och ställer lite väl mycket med de hungriga gästerna. Menyerna cirkulerar i kön – för man får inte komma in förrän man vet vad man ska äta och dessutom värt att komma ihåg – det går inte att komma försent till middagsdejten för då får man ingen stol till en försenad gäst. Så första intrycket av Busaba Eathai känns så där.
Väl inne i restaurangen så bemöts vi av ungefär samma stil, en stressad personal occh framför allt en ljudnivå som är helt hysterisk. Tur nog är det väldigt trångt så att man nästan sitter i knäet på bordsgrannen för det är å andra sidan det enda sättet att höra en konversation på.
Maten då? Ja den är faktiskt bra, så jag är en förlåtande själ om än kanske lite halvgnällig till miljö och bemötande. Mina nudlar med krabba, grön mango och jordnötter är hett och starkt. Menyn för övrigt är trevlig och priserna är snälla. Men det går fakiskt inte att komma från; det var hemskt skönt att komma ut därifrån igen. Sammanfattningsvis; funkar för afterwork men är en direkt mardröm för den som vill ha en avkopplande middag.
Busaba Eathai har tre restauranger i London och just denna är vid 06-110 Wardour Street, Soho, London
De sista två dagarna i Frankrike tillbringade vi i Auvignon. Hotellet De l’Horloge ligger mitt i stan så allt ligger bokstavligen runt hörnet. Det var lite huvudvärk med att parkera vid hotellet men annars var vårt boende helt ok.
Första kvällen hamnade vi på ett typiskt turisthål med medelmåttig mat som inte är värt att nämna. På söndagen hade vi en utmärkt trerätterslunch på det närliggande hotellet Hotel nu Palais des papes och deras restaurang Le Lubin som vi gärna rekommenderar. Här var förresten barnmenyn extra bra med kycklingfilé marinerad i allehanda gröna kryddor. Det doftade fantastiskt! Själv åt jag ”shephards pie” med anka och en fin creme brulé med nypa lavendel i. Två klassiska rätter som modifierats till något ännu godare! Deras sallader vid bordet intill såg för övrigt helt fantastiska ut.
Det finns en hel del att hitta på i Auvignon och för matnörden rekommenderas ett besök på saluhallen Les Halles som även är öppen på söndagen. Om gatan var tom och ödslig utanför så var det mer än fullt och livligt inne i saluhallen!
Långkok betyder inte med automatik att det är merjobb. Däremot att köket doftar gott i ett par timmar.
Salamigrytan som Jens Linder kokat ihop tillsammans med högrev, rödvin och fänkålsfrön är alldeles underbar och rekommenderas varmt som bjudmat i vintermörkret. Min gryta som jag har gjort i kväll fick lite småkorrigeringar utifrån vad som fanns hemma; blandade löksorter, kanske lite mindre vitlök men lite mer fänkålsfrön och så kalvfond istället för buljong. Resultatet blev väldigt bra och nästa gång så provar jag nog riktig fänkål istället för fänkålsfrön.
Egentligen så är långkok smart så här i småbarnstider. Om man förbereder receptet ovan med att skära grytbitar och blanda alla ingredienser när barnen sover på eftermiddagen så sköter sig grytan sig själv fram till middagstid. Jag måste nog investera i Jens nya kokbok Långkok när jag hinner!
