London: middag på Leggero i Soho

Det finns många pärlor att prova bland Londons restauranger. Jag har sett fram emot att testa Leggero med någon av barnen länge. Känd för att vara en 100% glutenfri italiensk restaurang. Gissa vilka förväntningar vi hade när vi kom hit!

Hur det var? Stimmigt och fullsatt en lördagkväll. Vi hade bokat i förväg ska tilläggas. Det är trångt här så man överhör ganska mycket. Vi var omgivna av italienska gäster på våra båda sidor. De hade visst inte glutenintolerans, så tydligen är det även en hotspot för de som gillar genuint god italiensk mat, oavsett om det är gluten eller inte.

Först ut –  tre sorters focaccia. Fin textur trots frånvaro av gluten. Magiskt gott. Finns verkligen inget att anmärka på. Generös portion dessutom.

Några ord om servicen förresten. Rätt katastrofal egentligen. Fast fullt försvarbar. För de är så himla trevliga. Det kommer ut fel grejer från köket. Grannbordet beställde efter oss men hinner betala och gå innan vi får vår varmrätt. MEN. Vår servitör är fullt medveten om att det inte riktigt flyter på och erbjuder sig på eget initiativ att reducera vår nota ordentligt och bjuder även på all dryck. Väldigt empatiskt agerande som gör att det är helt ok att han råkar pratar med typ alla på vägen ut till köket igen. Stämningen var som att vara hemma hos ens bästa vänner på en brakmiddag. Plus ett på det säger jag.

Pastan? Mitt sällskap kvällen till ära åt färsk tagliatelle smaksatt med tomat. God färsk pasta som är glutenfri är vi inte bortskämda med.  Här är den mycket bra.  Går förresten att köpa med hem.

Jag åt deras rosa ravioli med gorgonzola. Fantastisk smakexplosion.

På grund av att vår mat tog sin tid och klockan var lite väl mycket för att en Elvaåring ska hänga i Soho en lördagkväll så hann vi inte med efterrätt. Det är då vår gulliga servitör  bjussar på en brownie att äta hemma på hotellet i stället. Det gick inte att tacka nej till!

London: lunch på Ceru

Det finns många restauranger intill området för museum i Kensington. Vi har bland annat hängt på Honest Burger när vi har vart där. Leon är ALLTID ett säkert kort om du frågar mina barn. Nu har vi hittat ett nytt guldkorn att äta på när vi har vart på museum. På Ceru! Här är maten inspirerad från Levanten. Dvs länderna vid Medelhavets östkust, bland annat Cypern, Syrien, Libanon och Israel.

Vi delade på rätterna nedan. Allt på menyn utom pitabrödet är glutenfritt. Alla nöjda över härliga smaker och underbara dofter. Hit går vi gärna igen. Eller så provar vi deras systerkrog i Soho.

Polenta och fetaostfries med koriander och chili. Borde ha beställt in fler av dessa eftersom det blev nästintill slagsmål om vem som skulle ha mest.
Varm blomkål med valnötter, granatäpple och mynta. Härlig kombo.
Grillad sparris med hasselnötter. Bra!
En av barnens favoriter. Friterad torskkind med vitlökslabneh.
Fantastisk salt krämig halloumi.
Kycklingvingar med citron och honung. Deras kryddiga potatis.Vi lämnade bara tomma fat!

Middag på Hoppers i Soho

Jag åt middag på Hoppers häromveckan. Inget planerat alls. Jag var ensam inne i London och behövde äta middag innan jag orkade ta tåget hem. Och råkade vara i Soho. En bra sak med Hoppers är att de har 5-6 barplatser lämpade för ensamätare. Jag var först in vid halv sex och strax efter mig ramlade det in ett par till som åt middag på solo kvist.

Jag längtade så klart efter dosas. Här är de så bra. Perfekt spröda. Jag frågade vilken curry som var starkast och fick rådet att prova deras variant med krabba. Ha! Den ÄR het. Det brände fortfarande på läpparna när jag satt på tåget hem. Jag svor tyst ganska många gånger när jag åt, för det här var så j*kla gott. Ovanligt mycket kött på krabban som var dränkt i den underbara kladdiga såsen. Vågar inte säga hur många servetter det gick åt för att äta detta någorlunda snyggt. Herregud vad jag vill hit snart igen. Finns mycket jag vill prova på den här menyn. Helt klart ett “Elinställe” detta.

PS! Finns inga efterrätter på Hoppers meny. Men jag har ett litet tips om du vill ha något sött efter maten. Jag gick ner till bussen som skulle till Victoria Station. Där vid busshållplatsen hittade jag Dougnut Time strategiskt placerat. Försök att stå här och vänta i tio minuter UTAN att handla. Eeeeeh. Jag kunde inte låta bli.
Spana in deras meny här. Inte lätt att välja. Sött? Ja herregud. Men gott.

 

Dirty Bones i London

Inför att Magnus och jag skulle åka till London i november förra året för att fira vår 20-årsdag, surfade jag febrilt efter bra restauranger. Det var som att leta efter en väl gömd nål i en jättestor höstack – utan metalldetektor. Vilket sjukt stort utbud av restauranger det finns i den där staden! Och var börjar man leta? Det kändes som mission impossible att hitta ett bra ställe med en skön atmosfär (ingen stram stjärnkrog, alltså) trots att jag hade hela internet till mitt förfogande. Hur gjorde man ens innan det fanns bloggar, sociala medier och sajter som betygsatte restauranger i olika kategorier? Förlitade sig på krogguider med några år på nacken, gissar jag.

Första kvällen åt vi på en förstklassig restaurang ca en timmes tågresa från London – i.e. hemma hos Elin! Kvällen efter stod ett bokat bord på Dirty Bones i Soho och väntade på oss. Det visade sig att restaurangen bara låg något kvarter från vårt hotell, vilket var en trevlig bonus.

Dirty Bones har ett New York-influerat koncept med en avslappnad och lite stimmig atmosfär. På sin sajt skriver Dirty Bones’ crew:

“Our playlist is straight-up old-school, filled with classic hip-hop, funk and soul. We set the scene for people to kick back, let loose and enjoy good times together.”

Det var ett perfekt ställe för oss den kvällen. Inget pretentiöst, utan bara god mat och härligt häng.

Jag valde en “fried chicken tacos” och fick tacos med friterad och krispig kyckling, en smakrik sås, sallad och fetaost. Magnus åt en burgare toppad med mac & cheese. Extra allt, alltså.

Dirty Bones finns på fem olika platser i London och jag kan definitivt tänka mig fler besök framöver.