Det är faktiskt inte så svårt att sätta guldkant på vardagen. En så enkel komposition som kiwi, melon och granatäpple i farmors gamla tekopp gör ju faktiskt skillnad. Särskilt när man är trött, inte alls har lust att plugga till italienskatentan och dessutom har ett kök utan matlagningsfunktion.
Fram för fler enkla trix!
På ”mitt” Konsum har de börjat sälja frusna bär i lösvikt. Blåbär, hallon, jordgubbar och björnbär att blanda som man vill för 9,90 kr/hg. Perfekt att ha i frukostyoghurten (som vi hade idag) eller att göra smoothie på t ex.
Om du, precis som jag, inte har varit flitig och plockat bär och lagt i frysen finns det allts självplock på Konsum i korsningen Scheelegatan/Kungsholmsgatan (helt säkert även i fler butiker). Inte alldeles gratis förstås, men ibland är en liten påse bär värd sin vikt i guld.
Det går sakta men säkert framåt på köksrenoveringsfronten. Just nu är vi utan både vatten och gas och diskar på toaletten, men någon gång under nästa vecka hoppas vi att vi är på banan igen. Fördelen med att fixa disken i handfatet är att det är omöjligt att bygga diskberg. Att diska efter frukosten är ett måste, annars funkar inte logistiken. Och bara tanken på att vi om en dryg vecka kommer att ha en diskmaskin gör att det (än så länge!) är ganska ok att dra med disken in på toaletten.
På samma sida som spisen står, har M rivit ett hörnskåp. Under skåpet hittade vi gamla öl- och läskburkar och tidningspapper från 60-talet. Inga stora skatter, alltså.
Efter att ha varit mer än trångbodda i drygt fem år, satsar vi nu på en orgie i köksskåp. Dubbla rader med skåp; jag kommer att behöva en stege för att ens nå upp till översta hyllan i de lägsta skåpen. Men oj, vad härligt att kunna packa upp kökssaker som vi har haft liggande i flyttkartonger sedan 2004. Matberedaren kommer vi ju faktiskt att kunna använda framöver. Fantastiskt!
På ena sidan har vi redan nu elugn och micro. No more gasugn med ojämn värme underifrån. Jag är dock lite bekymrad över att inte kunna skylla min obefintliga bakning på att jag har en dålig ugn.
Nästa gång jag uppdaterar om köksrenoveringen hoppas jag på att kunna berätta att jag har lagat mat på den nya gashällen. Fram till dess hänger vi på snabbmatställena i kvarteret.
I perioder skickar jag en hel del papperspost och när jag har gjort egna kort och kuvert är det ju jätteviktigt att frimärket matchar antingen färg- eller temamässigt. Nördigt kan man tycka, men de små detaljerna är minsann ganska avgörande för helheten.
När jag hittade de här frimärksmotiven för någon vecka sedan blev jag lyrisk. Vilka fina matiga motiv! Nu har jag lust att skicka iväg matrelaterad post med en fin vitlök eller ett par chilifrukter som frimärke. Kanske att vi borde fixa en liten invigning när det nya köket är klart, bara för att få skicka inbjudningskort med mattema. 😉
Samma dag som askmolnet från Eyjafjallajökul började ställa till det för flygtrafiken var det meningen att jag skulle flyga hem från Berlin där jag varit på tjänsteresa. Men som bekant var det ju en hel del flyg som blev stående på marken den dagen och ett bra tag framåt, så även mitt, och jag blev kvar i Berlin en natt längre än planerat.
För att fördriva tiden en smula tog jag buss 100 från mitt hotell till Kurfürstendamm och en liten promenad till KaDeWe som turligt nog hade öppet en stund till. Ett besök på deras ”Feinschmeckeretage” kändes obligatoriskt när nu tillfälle gavs. En hel våning med diskar fyllda av läckerheter, hyllor med godsaker från golv till tak och mat av alla de slag i varje hörn – och fotoförbud. 🙁
Nåväl, jag tröstade mig med några inköp på chokladavdelningen och det är dessa ni ser på bilden här.
Från tyska Lauenstein en 67% choklad med saltade mandlar, från italienska Amedei en vit choklad med pistagenötter och från österrikiska Berger Confiserie en 70% choklad med en fyllning smaksatt med jordgubbar och peppar.
Efter att ha provsmakat alla tre kom sambon och jag fram till att Amedei vann racet, trots att vi egentligen inte gillar vit choklad. Pistagenötterna ger en välbehövlig sälta till den söta chokladen. Den mörka chokladen med salta mandlar skulle ha kunnat vara en rejäl hit om det inte vore för att chokladen hade en bismak av konstgjord pistagearom, ungefär som sån där fejk-pistageglass man kan köpa här i Sverige. Det gillar vi inte. Chokladen med jordgubbar och peppar var ganska anonym, om jag inte vetat vad som var i fyllningen hade jag nog inte gissat rätt.
Någon kanske undrar hur jag tog mig hem, flygen gick ju inte på flera dagar efter vulkanutbrottet. Det fick bli tåg från Berlin och hem till Stockholm med en del strapatser längs vägen. Men hem kom jag, om än 1½ dygn senare än planerat!
