Vi har en låda under trappen i köket som går under namnet the stash. Inför jul fylldes den med både svenska och brittiska sötsaker. Noga övervakat att ingen tog något i förväg. Dagen före julafton kände jag att det var som dags ändå för årets första mince pie. Britternas julkaka nummer ett. Bjöd in maken att äta årets första. Och han svarade, ”ja alltså de har vi ju ätit typ dagligen på jobbet sedan i mitten av november”. Meh! Så de kanske verkar vara mer heliga för mig?!
Min allra första minns jag mycket väl. På Mark and Spencers lilla café i Edinburgh för många år sedan. Något jag alltid tänker på om jag passerar där. Det har blivit många sedan dess. Minns när vi bakade dessa 2006. Till svärmors fascination. Hon avslöjade att hon alltid köpte färdiga och hennes favoriter var även de från M&S. Så klart att hon postade dem till Sverige när vi firade jul där.
De smördegsinbakade kakorna ÄR söta och faller inte alla i smaken. Men åh vad doften och kryddorna gör att det känns som JUL. Den här julen provade vi en variant från Waitrose vars recept skapats av Heston Blumental – och jag fann mig irriterad över att de inte har samma utseende som de traditionella. Det ska vara en stjärna ovanpå! Hade gärna haft svärmors input på detta. Vill tro att hon håller med. Barnen hann även gå igenom tre varianter av glutenfria den här julen och de hälsar att Waitroses var överlägset bäst.
Idag städar vi undan allt juligt. Eller inte riktigt allt. Adventsstjärnorna är uppe. Är inte redo att ta ner julgranen. Men de sista kakorna från julen äts upp. Och ska jag vara riktigt ärlig så orkar jag nog inte med att se en till mince pie förrän nästa jul.
Jag var otroligt opepp på nyårsafton som passerade. Hade hållit humöret uppe under advent och tagit oss igenom en isolerad jul. Hade hoppats på att besöka Brighton med barnen i mellandagarna men så kom kallduschen med stränga restriktioner från Annandagen. Luften gick ur och Nyårsafton var mest ett datum i kalendern.
Men på nyårsafton kom det dåliga samvetet över att vi inte hade planerat något lite extra utöver biff med bearnaise som maken röstade igenom. Jag hade hotat med köpt glass att runda av middagen med men kom på en efterrätt – god sådan, återkommer om den. Vände upp och ner på kylen för att improvisera en förrätt på rester från julen för att skåla ut 2020. Orkade inte lägga champagnen på kylning för detta nyår men pep över till vår vinbutik på high street och köpte minsta flaskan prosecco. Och faktiskt, det här småplocket ÄR en liten humörhöjare i sin enkelhet.
Västerbottensostflarn
Äsch det här är inte ens ett recept. Riv västerbottensost. Lägg ut i jämnstora högar på en bakplåt med bakplåtspapper. Sätt ugnen på 175 grader och grädda osten snabbt, tills den bubblar och får färg. Provgrädda gärna ett flarn först. Låt svalna och servera med följande ovanpå:
fina räkor – jag marinerar mina lite snabbt med citronsaft och hackad dill. Framför allt för att de brittiska räkorna har någon smak från sin lag jag inte riktigt gillar. Eller är de bara mer osalta?
Hej! Nytt år! Inte så många nya löften mer än att ta orka sig igenom vinterns alla restriktioner. På annandagen fick vårt landskap nya regler igen, nu är vi tillbaka på nivå 4. Förstår verkligen om ni inte hänger med om vad som gäller här där vi bor, för det gör knappt jag. Men just nu är det bara mataffärer öppna och sociala kontakter utanför familjen minimeras ner till max en person på distans i parken. Om man vill mötas upp i regnet.
Äsch det är lite segt nu. Advent höll det kollektiva humöret uppe men nu känns det som en evighetslång sträcka med begränsningar. Och hallå vädret, du är inte till din till din fördel.
VECKANS MIDDAG:
MÅNDAG: Pasta med ansjovis / strimlad kål / vitt vin / citron / västerbottensost.
TISDAG: Ett varv till med julskinka och en gräddig potatisgratäng. Vinbräst rödkål.
ONSDAG: Wok.
TORSDAG: Ett ganska lågmält nyår. Använde upp rester från jul till förrätt: västerbottensostflarn med räkor, stenbitsrom, salladslök, créme fraiche. Ett ganska säkert kort till varmrätt: biff med bearnaisesås med vanliga tillbehör. Chokladmousse med kastanjepuré till efterrätt.
FREDAG: Fajitas.
LÖRDAG: beställde indiskt från en ganska ny restaurang en mil bort som kör ut mat till vår by. Helt ok. Inte exceptionellt bra men inte den sämsta. Provar säkert igen om några veckor.
SÖNDAG: ikväll blir det middagslådor från vår deli. Maken har en favoritlåda med lever, bacon och njure + rosmarinpotatis. Ja den kan han ju få äta själv. Jag har paxat deras fish pie. Barnen delar på en cottage pie. Fullt möjligt att det även blir sticky toffee pudding. Bärig sorbet som glutenfritt.
Tänker att det här året går ganska snabbt att summera. Med typ tack och hej!
Dyker ner lite snabbt i bloggarkivet och blir påmind om att vi faktiskt gjorde hel del mysiga saker på hemmaplan. Plus att det blev en hel del mat lagat.
JANUARI
Lite jag visste när jag var över ett par dagar till Sverige i början på året. För sedan blev det inget mer besök. Åt fint på Operakällaren. Flyttade till ett större hus 20 minuter bort från det förra. De två äldsta började åka buss till skolan och minstingen bytte till en mindre skola här där vi bor. Antalet gånger som jag har vart tacksam över denna flytt under pandemin kan jag inte räkna till eftersom barnen fick egna rum. Välbehövligt när vi var hemma 24/7. Å ena sidan hamnade vi i ett mycket mindre samhälle. Å andra sidan drog vi vinstlotten och blev granne med köttdeli, bageri och den fina puben.
Ny mindre trädgård efter flytten. Eller kanske mer en uteplats med rabatt.
FEBRUARI:
Här hann vi med två snabba besök i Frankrike. Vi bilade över en helg till Paris för att se rugbylandskampen England-Frankrike. På sportlovet bilade vi till Normandie. Fina dagar. Bortsett från den där kvällen när minstingen fick glasbitar i sin pasta och vi tillbringade en sen natt på akuten. Allt gick bra men hon hälsar att hon inte har några planer på att åka till Frankrike igen. Någonsin. Hu vilken läskig erfarenhet. Nog trodde vi att det skulle bli fler roadtrips till Frankrike det här året. Nej det blev det inte.
Det var den här veckan då vardagen förändrades radikalt på grund av covid-19. Den 17 mars stängde skolan ner. Och typ allt annat. Sedan blev det veckor där vi bokstavligen var på jakt för att kunna hitta mat att köpa. Hade lite flax och fick ägg varje vecka från makens kollega och hade tur med att vi fanns med på mjölkbudets kundlista. Man blev glad åt små saker som dessa när matbutikernas hyllor tömdes.
Rastade barn på alla möjliga hemliga ställen när det var bara tillåtet att gå ut en gång om dagen.
APRIL:
Hemskolningen fortsatte och vi började ana att det skulle ta tid innan barnen skulle komma tillbaka till skolan. Skrev önskelistor på saker att göra efter pandemin. Fick nya rutiner. Ställde in påsklovsresan till Sverige. Minns att vi hoppades lite att det skulle gå att boka om tflygbiljetterna till lovet sista veckan i maj. Njae det gick ju inte.
Skolan började och barnen återvände efter sex månader hemmavid. Åh vad det var välkommet att de kunde träffa vänner igen. Vi väntade tålmodigt på att sportaktiviteter kunde börja igen. Men under hösten var det bara mellanbarnets simning som kom igång, om än tillfälligt. Färre träningspass eftersom grupperna behövde bli mindre. Och med en himla massa regler, som tex att de inte fick använda omklädningsrummen. Så det nya normala blev att åka hem i blöt baddräkt.
Med alla regler och restriktioner blev det ingen jul i North Yorkshire. Så vi blev hemma själva. Hade hoppats på att få träffa barnens minsta kusin som föddes i början september men det får kanske bli framåt påsk, beroende på hur allt blir med pandemins framfart. Avslutar året med ny nationell lockdown. Fast nu är vi så vana att vara hemma på heltid att vi knappt tänker på det.
