Odenplan: middag på Babette

Blev inte besviken på vad vi serverades på Babette häromveckan. Gillade allt. Åh vad det är bra här. Hade  jag bott i samma kvarter hade jag lätt smitit hit så ofta jag kunde. Min typ av mat helt enkelt. Menyn varierar från dag till dag. Lite halvkrånglig att läsa utan Google Translate. Blev riktigt avis på de pizzor som seglade förbi vårt bord.  Ett guldkorn helt klart.

Spalla. Ja typ chark.
Bouquerones med vitlökssmör. Beroendeframkallande. Borde kopiera upplägget hemma.
Gula kantareller med kökets ricotta och gulliga bönor. Fint.
Piggvar med bönor och grönt. Typ riktigt bra.
Vad var detta? Har helt glömt. Obs! Hur gullig hund i bakgrunden.
Sjukt god steak tartar. Rekommenderar verkligen. Krispet med sellerin kanske är grejen.
Kvällens paj med plommon och mandel. Fantastisk.
Kuouign amann. GOD. Hjälp vart köper jag dessa över disk?

Odenplan: söndagslunch på the Old Brewer

Här hamnade vi på lunch sista dagen innan barnen ramlade hem från sommarlovsäventyr. Vi maxade verkligen med utemat de dagar som de var på vift. Jag har vart här tidigare. Och jag har vart även här på ett sent drinkstopp på maken. Alltså så härligt att det går att gå ut för en riktig sunday roast på hemmaplan.

Ja Pimms finns. Lite för mycket isbitar. Saknade mynta. Plus lite för mycket ginger ale.
DETTA. Så bra. Brittiska druvor i glaset från Simpsons. Full poäng.
Generöst och bra. Pepparrot så klart. Och en välpuffad yorkshirepudding. Full poäng.
Ja den håller måttet. Verkligen bra. Full poäng.

Favorit i repris

Vi hade egentligen tänkt att äta middag på Tennstopet häromveckan men så dök det upp en avbokning på Lill Ego. Ja det fick gå före. Tänker att de ALLTID går före?  Allt är så bra. Som vanligt.  Tror vi bestämde att vi borde gå hit en gång varje kvartal. Alltid mitt svar på vad som är Stockholms bästa resturang.

Lördagslunch: The Old Brewer

Oväntat eller inte – men något jag inte brukar göra i Stockholm är att luncha på en brittisk pub. Kanske lite rädd att det inte ska bli lika bra som “hemma på andra sidan”.  Men blev inte besviken på The Old  Brewer vid Odenplan. häromveckan. Så mysigt!

“Veckans paj” ovan – med kyckling och svamp. Sålde slut för dagen när vi kom och min väninna fick tur nog den sista. Men det värmer det anglofila hjärtat att det faktiskt går att få riktig paj med skysås på hemmaplan.

Jag åt istället deras fish and chips. Blev verkligen nöjd. Jättefin spröd fritering med fin fiskfilé. Och i glaset ett sympatiskt brittiskt vin, Simpsons från en vingård utanför Canterbury. Alltid lika roligt att tipsa om engelska viner.

En riktigt fin sticky toffy pudding finns på menyn. Jag har ätit MÅNGA och den här är bra.

Och lite kul att det även har denna på menyn – spotted dick. Ja det finns fler brittiska klassiker att komma tillbaka för. Så jag kikar lätt in här igen.

Odenplan: tillbaka på Lilla Ego

Hur vi fick bord på Lilla Ego? Äsch det är lika svårbokat som vanligt. Jag satte upp oss på en tidig väntelista en torsdag. Det funkade faktiskt. Det kom ett sms vid tre samma dag om ett bord vid fem. Styrde om middagsplaneringen till barnen och pep i väg med maken. Hann till och med en fördrink på Grus Grus innan.

Har ett inlägg om Lilla Ego från 2017 och ett från 2019. Menyn är sig väldigt lik nu 2022. Vilket är en bra sak för oss som inte är frekventa besökare. Den är precis så BRA som man vill att den ska vara. Fortfarande Kent i högtalarna. OKEJ finns på toaletten. Ja lite är det som att komma hem till en kompis. Lilla Ego är nog en av de restauranger i Stockholm som gör mig mest glad. För typ allt.

Jag funderar ofta på den bästa råbiffen och den här borde vara med på min topp-3. Här serveras den med ugnsbakade rödbetor och rostade hasselnötter. Svårslaget faktiskt.