Glutenfritt tips i London: Itsu

Jag och barnen hade en heldag inne i London igår och de fick önska var vi skulle äta lunch och middag. Inga högoddsare om man säger så vad det blev.

Till lunch blev det ett stopp på Itsu. Efterlängtat eftersom det inte finns sushi här där vi bor. Det här är en snabbmatskedja som har superkoll på vilka allergener som finns i maten som är förpackad i förväg. Itsu finns typ överallt. Inget finlir här men helt ok snabbmat när man är på språng. Till sushin får man separat glutenfri soja om man säger till.

Yngsta tjejen har inte celiaki och är den som inte gillar sushi. Men hon ÄLSKAR nyångade dumplings som finns här.  Ej på bild för hon hann äta hälften innan jag hann vända mig om.

Min sallad var dock inte glutenfri. Egentligen vet jag inte riktigt varför. Kopierar gärna deras enkla idé på poke’ful of sunshine –  en tallrik med laxtartar, färsk ananas, avokado, gurka, picklad ingefära, sallad och sushiris.  Stör mig massor på att vi inte har salmalax här i vår mataffär.

Covent Garden: Hipchips

Min svaghet när det gäller att äta ute i London är att ta sikte på rolig och god snabbmat. Hipchips är ett ställe jag har haft på min mentala lista att prova ett tag med barnen. I söndags sladdade jag in här med Elvaåringen och JA vad det här opretantiöst och gott. Det är BARA nyfriterade chips på menyn. Goda sådana. Potatissorter valda med omsorg. Sedan väljer du ett antal röror till. Antingen att ta med som take-away eller att äta på plats. Förutom hipsterläsk på menyn finns även prosecco och öl.

Hur glutenfritt det är?  Alla chips är och vid vårt besök var alla röror utom en glutenfri. Dom är supergoda. Svårt att välja bara. Gott om veganska alternativ så här finns nog något för alla. Om man gillar chips. Har redan lovat att vi ska tillbaka.

Upplägget är enkelt. Välj om du vill ha en låda med 2,3 eller 6 dipsåser.
De fantastiskt goda chipsen.
Himmel vad svårt att välja.
Dipphimmelen typ.
Vågade oss inte på efterättsdipperna.
Så här fick det bli. Nöjd med alla såser. En söt tomatsås på färska tomater, underbar curryvariant och så den wasabistinna avokadodippen. Alla lika goda!

 

Granger & Co. i Notting Hill

Jag hade läst lyriska recensioner om Granger & Co. innan vi åkte till London i vintras och var mycket sugen på att gå dit. Kruxet var att restaurangen i Notting Hill, som låg bäst till i förhållande till vårt hotell, inte tar emot bokningar och vi vågade inte chansa på att få bord en kväll. Att behöva vända i dörren vore inte så kul och vart går man då? Jag är den planerande typen som gärna vill ha bordsbokningar klara före avresan – särskilt när vi åker till storstäder.

Att äta på Granger & Co. en kväll lades på is, men så blev det läge att testa en lunch istället. Vi promenerade runt i Notting Hill och kom till restaurangen när den allra värsta lunchrusningen var över. Lokalen var full med folk, men vi lyckades knipa ett bord för två.

Jag valde en sallad med friterade ärt- och dillbollar, halloumi och hummus. God, lagom mättande (jag hade ju en middag på kvällen att parera – det är en konst att hinna bli hungrig till nästa måltid när man är på resa) och smaker som verkligen passade ihop. Jag var nöjd med min rätt – tills jag smakade Magnus shrimp burger. Alltså… lägg av, vad god den var! Burgaren smälte i munnen och tillbehören var verkligen mitt i prick.

Lokalen var stor och ljus, men ändå mysig, och personalen uppmärksam och trevlig. Möjligen stack vi ut en del med tanke på att vi varken är hippa businessmänniskor eller ett överklasspar i 70-åldern likt större delen av de andra gästerna, men vi kände oss ändå bekväma.

Vi hade en toppenlunch och jag går gärna tillbaka. Särskilt för den där shrimp burger-tallriken…

Tips! Elin åt nyligen frukost på Granger & Co. i Chelsea. Läs hennes blogginlägg här.

Notting hill: lunch på Farm Girl

Förra veckan lunchade jag med Trettonåringen och långväga gäster på Farm Girl i Notting Hill. Att vi hamnade här var bland annat för glutenfria alternativ och för att deras instagramkonto inspirerat.

För den som är fåfäng finns det instavänlig lila lavendellatte här. Jag höll mig till laxtallriken.

Pannkakorna är gjorda på bovetemjöl och därmed glutenfria. All topping gör det till en sockerchock. Ska vi vara petiga, vilket jag tycker att man ska vara till priset man betalar för att luncha här, så är de lite väl degiga. Njae.

Men läget går inte att underskatta. Runt hörnet väntar härliga Portobello Road som är ljuvlig att promenera på mitt i veckan. Vi letade även reda på den “blå  dörren” så klart. Googlade och insåg att den RIKTIGA dörren har hamnat i Dover. Men vem bryr sig. Alla vill ta ett foto här. Härligt gratisnöje ändå i hjärtat av Notting Hill.

Middag på Hoppers i Soho

Jag åt middag på Hoppers häromveckan. Inget planerat alls. Jag var ensam inne i London och behövde äta middag innan jag orkade ta tåget hem. Och råkade vara i Soho. En bra sak med Hoppers är att de har 5-6 barplatser lämpade för ensamätare. Jag var först in vid halv sex och strax efter mig ramlade det in ett par till som åt middag på solo kvist.

Jag längtade så klart efter dosas. Här är de så bra. Perfekt spröda. Jag frågade vilken curry som var starkast och fick rådet att prova deras variant med krabba. Ha! Den ÄR het. Det brände fortfarande på läpparna när jag satt på tåget hem. Jag svor tyst ganska många gånger när jag åt, för det här var så j*kla gott. Ovanligt mycket kött på krabban som var dränkt i den underbara kladdiga såsen. Vågar inte säga hur många servetter det gick åt för att äta detta någorlunda snyggt. Herregud vad jag vill hit snart igen. Finns mycket jag vill prova på den här menyn. Helt klart ett “Elinställe” detta.

PS! Finns inga efterrätter på Hoppers meny. Men jag har ett litet tips om du vill ha något sött efter maten. Jag gick ner till bussen som skulle till Victoria Station. Där vid busshållplatsen hittade jag Dougnut Time strategiskt placerat. Försök att stå här och vänta i tio minuter UTAN att handla. Eeeeeh. Jag kunde inte låta bli.
Spana in deras meny här. Inte lätt att välja. Sött? Ja herregud. Men gott.