Hur man inte skriver en matblogg

Tidningen Mama har värvat Linda Skugge som matbloggare på sin hemsida. Spontant så känns det roligt att en tidning vågar sig på att ha regelbundna uppdateringar i bloggform på temat mat. Men när det gäller Lindas matbloggande så finns en del att önska:

  • En bra matblogg ska inspirera andra till nya stordåd i köket men Linda har redan första veckan som matbloggare lagt mer fokus på att hon har matkatarr och inte vill äta.
  • Att underhålla matbloggsläsare är en konst och erfarenhetsutbytet i kommentarsfältet är många gånger lika viktigt som själva inlägget. Linda har dock kommentarsfunktionen avstängd och på hennes matblogg finns inte ens en mail att nå henne på. Så jag har fortfarande några obesvarade frågor om hennes Kesotorsk till exempel; hur mycket buljong hade hon i, vilka kryddor blev det, hur smakade det, och förresten blev det inte ganska sönderkokt av att vara en hel timme i ugnen?
  • Foton saknas också, vilket jag tycker behövs i en matblogg. Kanske inte på alla inlägg, men det gör det helt klart roligare för inspirationen.

Nu orkar Linda inte heller laga maten som hon skriver om, idag tipsar hon om den citronfriska fisken som hon inte ens kan tänka sig att äta själv. Eftersom receptet också saknar mängd på respektive ingrediens så är mitt tips att hellre länka direkt till ett recept hos arla nästa gång.

Vi får hoppas att hon inte får betalt att göra detta. I såfall så skulle jag glatt rekommendera tidningen Mama att headhunta någon av alla proffsiga matbloggsmammor som redan finns; tex Viktoria som är dietist och har två småbarn eller Ilva som fotograferar helt makalöst och hela tiden uppfinner nya recept. Eller förresten mitt förstahandsval är förstås Lotta som outröttligen matbloggar om vardagsmat för en tvåbarnsfamilj, gärna på temat ekologiskt och närodlat, dessutom så har hon fina veckomatsedlar att inspireras av. Kom igen Mama, ge Lotta jobbet!

Husmanskonst

I år fick jag världens bästa present på Alla Hjärtans Dag; boken Husmanskonst av Leif Mannerström. Inga rosor som vissnar eller choklad som äts upp, utan en bok som jag redan bläddrat i både fram- och baklänges och som jag definitvit kommer att laga flera rätter ur (bl a en smörstekt ansjovismarinerad sej – hur gott låter inte det?).

Husmanskonst av Leif Mannerström 

Boken innehåller många fina bilder och jag gillar dessutom upplägget med en huvudrätt och lämpliga tillbehör på samma uppslag. Jag rekommenderar Husmanskonst åt dem som tycker om genuin husmanskost och som förstår att det är en alldeles egen konstart. Ja, och åt alla andra som uppskattar vällagad och god mat.

Efterlysning av Mrs Darlington

I lördags var vi bortbjudna på middag och det bjöds på en hel del matbloggsinspiration. Den här är en burk apelsincurd smaksatt med cointrau som jag bara måste ha. Den serverades till en fin förätt med spanskt småplock och passade även till croissanterna som vi fick till frukost morgonen därpå. Just den här burken är inköpt i Havannas Butik i Bollnäs men jag hoppas på att kunna hitta den på närmare håll. Någon som har sett burkarna från Mrs Darlington någonstans?

Apelsincurd med cointrau

Det är möjligt att skärpan inte var den bästa och det är möjligt att det finns en del förklaringar till detta också. Men gott var det!