Enchiladas med köttfärs och bönor

Tortillabröd är ständigt återkommande skåpvärmare här hemma. Här är en enchiladavariant med köttfärs och bönor. Mängden köttfärsröra i receptet nedan räcker till ca 10 enchiladas vilket är väldigt mycket, men använd halva satsen till middag och frys in resten så har du en snabb middag en annan vecka när matlagningsångesten är tung.

Jag använder aldrig färdig tacokrydda i “texmexmat” utan blandar utifrån det jag har hemma. Spiskummin är ett måste. I brist på svartpeppar åkte kryddpeppar i vilket blev lyckat, att rekommendera faktiskt. Mängden chipotlepasta är tycke och smak. Vår variant blev en barnvänlig variant med drygt en matsked vilket jag personligen tycker är lite för snällt för mina smaklökar. Samtidigt är det skönt när hela familjen äter samma middagsmat. Vi hade även ananassalsa, nachos, guacamole och gräddfil till. Plus kall öl!

Enchiladas med köttfärs och bönor

10 stycken.

  • 600 gram köttfärs
  • 1 gul lök
  • fint hackad vitlök
  • olja att steka med
  • 1-2 msk chipotlepasta
  • 2 tsk spiskummin
  • 2 tsk kanel
  • 2 tsk kryddpeppar
  • en dutt cayennepeppar
  • 2 tsk farinsocker
  • 1 burk hela tomater Mutti
  • 3-4 msk creme fraiche
  • ett par msk tomatpuré
  • 1 burk Black Eye Bönor
  • ett par dl riven ost att gratinera med
  • glöm inte tortillabröd
  1. Sätt ugnen på ca 225 grader.
  2. Hacka lök, vitlök och låt fräsa i lite olja tillsammans med köttfärs tills färsen är genomstekt.
  3. Mosa tomaterna och häll ner i köttfärsröran.
  4. Krydda med alla kryddor – spiskummin, kryddpeppar, kanel, cayennepeppar, farinsocker och chipotlepasta.
  5. Rör ner creme fraiche. Smaka av med tomatpuré.
  6. Nöjd med alla kryddor? Behövs salt? Mer chiptolepasta?
  7. Rör ner bönorna och låt allt bli varmt.
  8. Lägg köttfärsröran på tortillabröd och rulla ihop till enchiladas.  Lägg i en ugnssäker form.
  9. Pynta med riven ost ovanpå.
  10. Gratinera i ugnen tills osten har fått gyllenbrun färg, ca 12-15 minuter.

Sedan en salsa utifrån vad som finns hemma i skafferi och frys. På fotot nedan är en variant med:

  • tärnad ananas
  • röd lök, gurka
  • passionsfrukt
  • limejuice
  • myntasås.

Eller prova Moster Margits chili och tomatsalsa!

Oxfilé med örtsås och parmesanslungad mandelpotatis

På nyårsafton var det sjukstuga här hemma, så något gemensamt nyårsfirande tillsammans med de andra Ragazze-tjejerna (som också var mer eller mindre krassliga) var inte att tänka på. Istället blev det oxfilé, en hyrfilm och mysbyxor och luvtröja hemma i soffan.

Ursprungsidén till örtsåsen hittade jag i ICA:s tidning Buffé nr 12, 2006.

Till två personer behöver du:

2 bitar oxfilé
salt
svartpeppar
margarin – till stekning
1 dl basilika
1 dl bladpersilja
1 liten vitlöksklyfta
4 msk vitt vin
3 msk olivolja
1/2 tsk salt
2 msk kalvfond
2 dl matlagningsgrädde
1 msk maizenaredning
3 msk vatten
svartpeppar

mandelpotatis (ca 8 st till 2 pers)
skalet av 1/2 citron
2 msk riven parmesanost

Gör så här:

Mixa basilkablad, bladpersilja, vitlök och olja med stavmixer. Häll örtoljan i en kastrull och blanda med vin, grädde och kalvfond. Koka upp såsen, tillsätt maizenaredningen och låt koka i ett par minuter så att mjölsmaken försvinner. Späd med vatten och krydda med svartpeppar.

Krydda oxfilén med salt och svartpeppar och stek den sedan i margarin (alt. bryn den hastigt i pannan och låt den gå klart i ugnen – särskilt om du har riktigt tjocka skivor).

Skala och koka mandelpotatisen. Häll av vattnet och blanda den med citronskal och riven parmesan. Servera direkt så att potatisen inte svalnar.

Oxfilé med örtsås och parmesanslungad mandelpotatis

Helenas kommentar: Såsen var en riktig höjdare och den passar minst lika bra till kyckling. Jag åt väldigt mycket mer sås än vad som syns på tallriken…

Pappas köttfärs- och potatissoppa

Kyla och mörker sätter genast igång min längtan efter kryddstarka och mustiga soppor. Särskilt i november då det inte hinner bli dagsljus innan det är kvällsmörkt. Sopporna kan vara med eller utan kött. Och jag äter dem så klart tillsammans med ett gott bröd.

Pappa har gjort den här soppan sedan långt innan jag flyttade hemifrån. Det urrivna receptet hängde på en anslagstavla i köket i föräldrahemmet i en massa år, men nu tror jag att pappa gör den på frihand. Eller åtminstone har sparat receptet i en pärm. Till soppan serverar pappa alltid långfranska och brödets kantbitar är ibland upphov till små fighter. Särskilt när lillebror är på besök. Männen i familjen påstår nämligen att de där kantbitarna är delikatesser och är således väldigt eftertraktade.

Soppan går snabbt att laga och funkar finfint en dag mitt i veckan då tiden i köket inte riktigt räcker till långkok.

Soppa

Till två personer behöver du:

1 stor gul lök
1 vitlöksklyfta
4 potatisar
1 gul el. röd paprika
3 hg nötfärs
1 liter vatten
2 köttbuljongtärningar
2 msk tomatpuré
2 tsk paprikapulver
1 krm svartpeppar
ca 1 krm cayennepeppar
en nypa salt

Gör så här:

Skala potatisen och skär den i kvartar eller mindre. Skär även paprikan i bitar. Finhacka lök och vitlök och fräs den sedan i lite margarin. Tillsätt potatisen och låt fräsa i ytterligare ett par minuter. Smula ner bulongtärningarna och häll över vattnet. Rör runt ordentligt, så att buljongtärningarna löses upp. Tillsätt paprikapulver, tomatpuré, svartpeppar, cayennepeppar och lite salt. Låt koka under lock tills potatisen är klar (tiden beror så klart på hur stora potatisskivorna är, men ca 15 minuter är rimligt). Bryn nötfärsen, lägg den och paprikan i soppan och låt koka ytterligare ca fem minuter. Servera tillsammans med en klick yoghurt och ett gott bröd.

Soppa

Soppa

Ost- & senapsfylld lövbiff med ugnsbakad potatis och tomat

Vissa rätter kommer till för att man känner att det är dags att använda saker som finns hemma och det här är just en sådan. Då och då får jag och de andra Ragazzetjejerna möjlighet att prova nya produkter och vid det här tillfället hade jag gott om Emmi-ost och Fontana-senap i kylskåpet. Det blev en bra kombo tillsammans med fina lövbiffar, lite rödlök och färsk oregano. 

Dags att rulla ihop lövbiffen

Till två personer behöver du:

3 skivor lövbiff
2 tsk Kalamatasenap med timjan och oregano
ca 2 msk finhackad rödlök
ca 3 msk grovriven Emmentalerost
några kvistar färsk oregano
salt
svartpeppar från kvarn
Potatismarinad:
3 msk rapsolja
2 msk balsamvinäger med chili (eller annan god vinäger)
salt
svartpeppar från kvarn
8 potatisar
15 cocktailtomater

Gör så här:

Skala potatisen och skär den i mindre bitar (ca fyra bitar per potatis). Blanda ingredienserna till marinaden och häll över potatisen och tomaterna. Låt stå i ca 15 minuter. Jag bakade potatisen i ugnen i ca 200 grader och tillsatte tomaterna efter 10 minuter. Mina potatisar behövde totalt 25 minuter i ugnen.

Lägg fyllningen på halva lövbiffarna. Rulla ihop och fäst med tandpetare. Krydda med salt och svartpeppar och stek dem i stekpanna. Ett par minuter per sida räcker gott!

Ost- & senapsfylld lövbiff med ugnsbakad potatis och tomat

Helenas kommentar: Servera lite tomatsalsa eller en fetaostkräm till lövbiffen om du vill ha något “såsigt”!

Sichuanpepparstekt rostbiff

Jag vet inte hur många gånger som jag har fått nya matideér genom att läsa matbloggar. På flera vis så är de en större inspirationskälla än kokböcker, kanske för att man får en givande diskussion på köpet. Sichuanpepparn är en typisk ingrediens som jag har hittat via matbloggarna, bland annat hos Lisa och Jens.

Häromveckan så knep jag en påse med ovannämnda peppar i Hötorgshallen och doften som spred sig när jag stött de små pepparkornen var en riktig wow-upplevelse. I och för sig så blir alla kryddor fina när de är nymortlade men jag blev väldigt förtjust i sichuanpepparn. Jag är ju ett big fan av det kinesiska köket också så om någon ber mig dra “dit pepparn växer” så kan jag bara ömt svara, ja tack 😉

I kylen låg en rostbiff på älg tinad och klar. Så jag brynde den hastigt i pannan och så klapprades det glatt med finstött sichuanpeppar, flingsalt och torkad chili på rostbiffen innan den åkte in i ugnen. Planen var att steka den i 125 grader tills den var uppe i 60 grader och det var ett visst stressmoment att hitta batterier till stektermometern. S tittade på rostbiffen och sa “ja men den där tar ju ungefär en timme”. Det här är en typisk grej nämligen som vi tjaffsar om i köket; hans stekar går på tid och mina går på temperatur och vi vägrar att kompromissa. Till slut så plockade jag batterier ur en av leksakerna för att få igång stektermometern och tro det eller ej; exakt 60 minuter senare så var rostbiffen uppe i 60 grader. Detta har jag ju givetvis INTE berättat för S.