Fredagsfavorit: salmalax med småplock

En gång i tiden var salmalax något hemskt märkvärdigt som bara sågs på restaurangmenyer. Sedan gick den plötsligt att få tag på i butik om man bodde innanför tullarna. Numer går den även att få tag på vårt lokala ICA ute i förorten vilket vi är mer än glada över. För det här är bästa snabbmatsplocket en fredagskväll i vår familj som alternativ till sushi. Salmalax kräver inga krusiduller i hanteringen. Den äts rå, tärna bara ner i småplocksbitar och lägg upp för servering. Vi dukar upp enklast möjliga. Ungefär så här.

POTATISPLÄTTAR MED SALMALAX, en monteringsskiss

  • rå salmalax i tunna skivor
  • smetana
  • stenbitsrom
  • lite finriven färsk pepparrot
  • finhackad rödlök
  • tärnade rödbetor
  • Till  detta steks små potatisplättar inte helt olikt detta recept.

 

Skönt att ha en sidekick för matfotograferandet!

Svartrötter och libbsticka

Även om det blir mycket vardagsmat på rutin här hemma just nu så behöver man rösta in nya ingredienser i skafferiet emellanåt. Nu har vi två nya favoriter att blingblinga middagstallrikarna med:

Först ut, svartroten. Den ser inte så där jättekul ut egentligen och låg bortglömd ett tag i skafferilådan. Jag gick på Kinnas tips om att smaksätta dem med citron. Svartrötterna skalades och lades i ugnssäker form tillsammans med strimlade morötter, purjo och vit sparris. Jag läste häromdagen på bloggen I mitt franska kök om att ugnsbaka även sparris och jag gillar det här med att slänga in massor av grönsaker i ugnen för att låta det sköta sig själv. Sedan på med olivolja, rikligt med citronsaft från en hel citron, flingsalt, nymalen svartpeppar och nyplockad finklippt dragon innan allt ugnsbakades.

Och faktiskt. Det här svartrötterna var lite av ett halleluja-moment att äta. Eller som Pia kommenterade på twitter, ”ja nästan godare än sparris”. Svartrötter kommer jag definitivt hålla utkik efter i fortsättningen. Tänker att de skulle kunna vara supergoda i soppa till exempel.

Väl avskalad så blir svartroten nästan vit!

 

En annan ny bekant i köket är libbstickan. Återigen vände jag mig till Kinna för råd som tipsade om att ha den i kall sås. Den har minst sagt en speciell smak och jag relaterar mest till selleri. De små gröna bladen finhackades. Jag använde en liten näve som rördes ner i 2,5 dl gräddfil tillsammans med finklippt ramslök, persilja, flingsalt (smaksatt med citron) och nymalen peppar. Såsen fick stå kallt några timmar och blev en bra kall sås till grillat och sallad.

Från att ha varit lite tveksam blev jag faktiskt rätt förtjust i libbstickan för att den sticker ut lite bland de gröna kryddorna. Jag ser potentialen i grytor och soppor framöver, så idag slängde jag faktiskt ner frön för libbstickan här i vår egen trädgård!

Bulgursallad med oliver och dijonsenapvinägrett


Foto: Mikael Koark

Kan ni tänka er att det faktiskt blev vår och försommar efter den här långa och envisa vintern? Jag är fortfarande lite chockad, för i ärlighetens namn tvivlade jag när jag  gick och pulsade i snön i mars, frös som en iller och var allmänt less på mörker och kyla. Sommaren är min bästa tid, så är det bara. 

Med värmen kommer picknick-tillfällena och då passar den här bulgursalladen finfint. Jag kan t o m lova att den har potential att bli din sommarbästis. 😉 Gör salladen i god tid innan servering; den blir som allra bäst om den får stå och gotta till sig över natten t ex.  Bulgursalladen är också en bra bas på en buffé (fler buffétips hittar du här).

Bulgursallad med oliver och dijonsenapvinägrett (6 portioner)

3 dl bulgur
6 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
1/2 rödlök
20 cocktailtomater
4 msk finhackad persilja
15 gröna oliver
15 svarta oliver

Dijonsenapvinägrett
1 1/2 tsk dijonsenap
2 tsk vitvinsvinäger
4 msk oliv- eller rapsolja
1 1/2 msk vatten
1 pressad vitlöksklyfta
1 krm salt
1 1/2 krm svartpeppar

Gör så här:

Koka upp vatten och bulongtärning. Tillsätt bulgur och koka under lock på låg värme i 8-10 minuter. Låt sedan stå och dra med lock i ca 5 minuter. Finhacka rödlöken och halvera tomaterna. Blanda ihop salladen.

Blanda dijonsenap och vinäger. Tillsätt olja och vatten under omrörning och pressa i vitlöksklyftan. Krydda med salt och peppar. Häll dressingen över bulgursalladen.

Lördagslunch på Restaurang Hjerta

Att hitta bra ställen för lördagslunch inne i stan är lite lätt begränsat om man inte är så sugen på brunchbuffé. I lördags blev det dock en långlunch med goda vänner på fina Restaurang Hjerta som gömmer sig ute på Skeppsholmen. Ett riktigt guldkorn väl värt att tipsa om!

Läget är minst sagt ljuvligt bland båtar och fiskmåsar. Det var lite svårt att fatta att Kungsträdgården med all trafik bara ligger fem minuter bort! Restaurangen är otroligt mysig med Tolixstolar och grönt berså-porslin och serveringen ute  vid vattnet har en söt liten bar. Ja det är lätt att bli sittande kvar länge för den sköna utsikten mot vattnet!

Maten då? Ja det är en ganska kort meny på rustikt svenskt-franskt tema. Det stenugnsbakade skeppsbrödet verkar vara mångas favorit. Vi åt tre olika varmrätter och kan bara konfirmera att allt var oklanderligt och superbra. Min flankstek med färsklök, kronärtskockor och vitlök var grym och chokladtryfflarna till kaffet var kalasgoda! Bra service för övrigt och jag återkommer med all sannolikhet senare i sommar!


Hitta hit; passera Nationalmuseum, gå över Skeppsholmsbron och gå sedan direkt vänster efter vattnet så är du strax där.

Adressen är Slupskjulsvägen 28! Restaurang Hjerta finns även på facebook.

Ribollita

Även om jag lovebombar Årstiderna allt som oftast har jag kämpat med all kål som de skickar med i grönsakslådorna. Det är nämligen en hel del och nästan varje vecka. Vitkål, rödkål, grönkål, savoykål, spetskål och så vidare. Coleslaw blir förstås återkommande här hemma. Ibland gör maken en god kålpudding enligt Mannerströms recept och han använder även kål i wokrätter. Men jag har själv saknat ett smart vardagsrecept för kål som alla i familjen gillar. Tills jag sprang på ribollita och insåg att det skulle passa alla här hemma. Och det blev en riktigt uppskattad middag.

Det här är en vegetarisk rätt med italienska rötter. Ett mellanting mellan soppa och gryta som gärna  förbereds dagen innan för att sedan snabbt värmas upp till middag dagen därpå. Generöst med kål är återkommande i alla recept när jag googlar för inspiration och sedan verkar övriga grönsaker variera en del beroende på vad som finns hemma.

I samband med servering blandas bönor ner i grytan och sedan ska det röras ner dagsgammalt bröd. Det verkar finnas en del varianter av just detta moment. Ibland läggs brödet i botten på tallriken under soppan. Andra smular ner brödet i soppan men jag valde att steka krutonger på dagsgammalt bröd för att toppa ovanpå tillsammans med parmesan. Det här var ett nybörjarförsök utan att jag skrev ner mängderna.  Så denna gång memorerar jag mest ingredienslistan för framtida bruk.

RIBBOLITA – en receptskiss

I soppkoket:

  • strimlad rödkål och grönkål som först fräst med olivolja i stekpannan
  • slantade morötter
  • ett par skivade selleristänger
  • lite lök
  • ett par lagerblad
  • en burk cocktailtomater
  • vatten (ingen buljongtärning behövs när grönsakerna är bra)
  • salt och peppar
  • färsk timjan och strimlad ramslök

I samband med servering: Rör ner en burk cannelinibönor i grytan. Ringla över lite olivolja på soppan vid servering. Stek krutonger av dagsgammalt bröd. Jag använder baconfett – eller gör som svärmor. Toppa med finriven parmesan.