Snabbstopp hos Cloudy Bay

Vårt besök på Cloudy Bay blev ganska kort men vi hann med en snabb vinprovning på stående fot för nästan inga pengar alls. Det är lite flashigare miljö här än på Saint Clair och jag fann mig inte helt bekväm med att ta bilder under vinprovningen, så ni får hålla tillgodo med lite utomhusbilder.

Jag är sedan tidigare barnsligt förtjust i deras dessertvin Late Harvest Riesling, så det var ett kärt återseende, men jag blev också rätt bensvept av Te Koko som jag inte provat tidigare. Äsch det var lite trist väder när vi var här. Det började regna när vi kom hit. Om vädret vart mer tillåtande hade jag gärna hängt kvar i den stora trädgården med den milsvidda vyn av vinodlingarna, sippandes vitt vin i en av de fina trädgungorna!

Lunch på Saint Clairs vingård

Förra året hann vi besöka två vingårdar på Nya Zeeland – Gibbston och Neudorf. I år hann vi med att besöka  yterliggare två, nämligen Saint Clair och Cloudy Bay. Jag gillar verkligen att besöka vingårdar, det är så kul att se vinhantverket på nära håll och möta passionerade vinmakare!

När vi besökte Saint Clair  passade vi på att luncha i deras fina trädgård. Jag och maken beställde in någon slags ”snack platter” att dela på och insåg sen att det var ju inte direkt tänkt för dom som var ”bara lite hungriga”. Vilket galen servering! Barnens ”monkey platter” innehöll också allt och lite till. Vi höll även korpögon på de andra bordens lunchtallrikar och allt såg onekligen gott ut som kom ut från köket. Det här är ett trevligt lunchstopp med andra ord!

Vinerna då? Det var inte många vita viner som jag drack på Nya Zeeland. Jag var mestadels trogen det lokala utbudet av pinot noir resan rakt igenom. Men på Saint Clair hann jag med både Grüner Veltliner och deras bubbliga  sauvignon blanc bubbles. Ja det var en behaglig lunch detta!

Fikastopp: The Store Kekerengu

När vi var på Nya Zeeland bytte vi allt som oftast campingplats varje dag. Vanligtvis checkade vi ut efter frukost, efter att barnen sprungit av sig i lekparken och sedan körde vi ett par timmar fram till lunch då det behövdes en längre bensträckare igen.

The Store är ett ställe som vi ramlade in på av en slump när vi bilade norrut på vägen mot Blenhiem. Det här är ett otroligt mysigt ställe som passar både för fika, lunch och middag. Det finns dessutom gott om utrymme ute i trädgården för rastlösa barn att springa runt i. Spana in hemsidan för mer miljöbilder. Vi blev kvar på lunch (det var inte många smulor kvar av barnens fish & chips på bilden nedan!), hann med en promenerad på stranden och fyllde sen på med fika från den schyssta kakbuffén innan vi drog vidare norrut.

Hummerlunch på Nins bin

Vår resa till Nya Zeeland var kanske inte så planerad in i minsta detalj. Vi hade skissat på ett ungefär, en reserutt motsols runt hela den södra ön den här gången, med en ungefärlig uppskattning på hur många mil vi ville köra varje dag.

Men beroende på väder och vind så fick vi snabbt justera resplanen. Som till exempel när vi kört hela vägen ner för västkusten och tog sikte på spektakulära Arthurs pass och i sista sekunden upptäckte översvämningarna som stängt av ett antal vägar. Ja samma kväll tutade vi tappert upp igen efter samma kustremsa. Nu var det egentligen ingen fara skedd eftersom vi i och med detta återsåg Hanmer Springs som vi passerat veckan innan. Då under en regnig dag som gjorde att vi inte kunde ta del av de fina varma källorna. Helt oväntat var vi alltså tillbaka en vecka senare och mötte strålande solsken morgonen och fick en fantastisk baddag i grymt coola pooler som jag varmt rekommenderar.

För att summera reseplanerandet så tog vi alltså dagen lite som den kom. Att hänga online på Ipaden var ett ovärderligt resesällskap på resan. Google Maps räddade oss ett antal gånger när vi akut letade efter en bensinmack eller mataffär. Tripadvisor är som bekant också ett säkert kort om man vill snabbt vill scanna av utbudet lokalt i jakten på restauranger och sevärdheter med dagsfärska recensioner från andra resenärer.

Det här var en sådan dag. Vi passerade Kaikoura vid lunchtid ungefär och jag scannade av Tripadvisor efter ett lämpligt matställe. Nins bin lät tilltalande med sina nyfångade skaldjur serverat vid stranden. Det här är en bit norr om Kaikoura. Så pass långt utanför att vi började tro slut att vi missat vad-det-nu-var-som-vi-egentligen-leta-efter.  Det är då vi upptäcker vi det lilla plåtskjulet alldeles bredvid vägen med två små bord placerade direkt vid vägkanten.

Nins Bins specialite är crayfish och det som jag trodde var kräftor visade sig vara nyfångad hummer. Menyn här är egentligen bara hummer och musslor. Lite olika såser finns om man vill ha till och  så typ läsk. Maken var inte helt övertygad om denna spontanlunch när han betalade för humrarna som inte var helt gratis.

Men det var ju en helt fantastisk lunch! Av alla humrar jag har klämt i mig på nyårsaftnar och andra finmiddagar så tror jag nog att det här var den roligaste och godaste upplevelsen.  Har man tur så kan man även få paua serverat när man är här, vilket jag tror är abalone eller havsöra (?). Det här är helt klart ett kul stopp på Nya Zeelandsresan!

Nins Bin har ingen hemsida vad jag vet men en facebooksida för dig som vill hitta hit!

Hej igen!

Att ta tag i matbloggen efter två månaders paus känns onekligen lite trögstartat! Ni som har hängt med på twitter och instagram vet  förstås om att vi har hälsan i behåll men att jag och min familj har varit fullt upptagna med att flytta till hus och att resa tillbaka till igen till Nya Zeeland.

Nu har vi landat i vardagen igen. Laptopen är full med bilder på matrelaterade happenings, men just att få till det där första blogginlägget igen efter pausen har känts lite trögt. Så jag gör det lätt för mig och säger: hej igen kära vänner och slänger upp lite sneakpeaks från semestern – och hoppas att ni vill hänga kvar här även i fortsättningen!

Att se Nya Zeeland från flygplansfönstret efter ett dygns resa  – magiskt! Till höger, kärt återseende av fina Wanaka. Bilen är parkerad nästan på samma fläck som året innan…

Många fina strandbesök blir det på Nya Zeeland. Och ett antal besök på trevliga vingårdar, Saint Clair var ju förstås en favorit att besöka.

Fast lite bloggpaus är egentligen ganska nyttigt. Att få reflektera lite över hur bloggandet ska ske fortsättningsvis. Jag gillar att ha matbloggen som  någon slags kommunikationsplattform med matintresserade vänner. Jag kanske känner mig mer bekväm med instagram och twitter vissa gånger eftersom snabba iphonebilder och ett begränsat antal bokstäver i en uppdatering gör det otroligt prestigelöst när man har svårt att hinna prioritera tiden för bloggandet. Samtidigt som jag egentligen värnar om just det prestigelösa bloggandet. Sen inte minst, är ju matbloggen min egen personliga minnesbank för allt som jag annars inte skulle komma ihåg. Nu laddar jag om på nytt, det kommer till att börja med ett antal inlägg om Nya Zeeland framöver!