Den här gången fick innerstadstjejerna finna sig i att komma ut till oss i Förorten för att fira nyår. Från början var ambitionerna med middagsmenyn höga men sedan kom julstök och resor emellan vilket gjorde att planeringen var lite oklar in i det sista. Planeringen sköttes via mail och med lite improvisation i köket, men eftersom vi har fått rutin på matlagningen så blev allt riktigt lyckat.
Maria var flitigast vid grytorna. Hon hade skött storhandling, förberett granité hemma, vispade i risotton och hade även gjort efterätten dagen innan tillsammans med Helena. Dessutom hade Marias sambo putsat och marinerat oxfilén i förväg.
Helena hade förberett parmesandressingen i förväg och fixade kvällens hummer.
Själv bar jag mest runt på en ynklig liten tjej som inte alls ville sova. Men jag hade i varje fall dukat och dammsugit bort granbarren!
Vi började middagen med gott bubbel. Louis Roederer blev ju en favorit på matmässan tidigare i höstas varför den fick inleda middagspysslandet.
Sedan var det dags för Pana con Chocolate. Det är små bruschettas med chilichokladcremé och flingsalt som går ganska fort att göra och är en liten annorlunda aptitretare före middagen. Lite fransk äppelcider höll oss sällskap i väntan på att middagsmaten skulle bli klar.
Vi inledde med en klassiker här i matbloggen. Tonfisk med parmesandressing serverat med sallad. Petit Chablis fick det bli i glasen till. Godare än gott!
Därefter soppan som sambon hade förberett tidigare på dagen. En fluffig vichysosoisse. Den serverades kall och garnerades med krispiga palsternackschips och finklippt gräslök.
Till soppan blev det även löjromssnittar med créme fraiche och i glasen till blev det Sancerre.
Maria hade förberett en riktigt god äppelgranité med lime som amuse innan varmrätten. En riktig tiopoängare!
Sedan var oxfilé och tomater klara i ugnen och vi gjorde en champagnerisotto med hummer som varmrätt. Risotton fick smak av citron och schalottenlök. En riktig lyxig surf&turfrätt! Till detta drack vi en riktig tuffing. Amarone Classico.
Det var nog tur att vi strök ostarna från menyn för vid det här laget så började vi bli ganska mätta.
Nu började klockan närma sig tolvslaget och det var dags för champagnebakelser med fläderfyllning. Även den här är en tiopoängare som jag varmt rekommenderar. Den fick fint sällskap av Sauternes.
Vid tolvslaget skålade vi i Rotari Brut. Sambon slängde ihop ett par irish coffee på nattkvisten och av en händelse så fanns en ask Thorntonspraliner i skafferiet. Oj vilken middag! Nu är det bara 363 dagar kvar till nästa nyår.
