Tillbaka i Singapore: middag på Banana Leaf Apolo

Oj vad det var kul att återse Singapore igen! Den här gången bodde vi på 54:e våningen på femstjärniga Swissôtel The Stamford. Utsikten från balkongen var helt fantastisk och från deras bar New Asia på 70:e våningen var det som att titta ner på en stjärnhimmel istället för upp med tanke på alla lampor som syntes långt nere på marken. Bor du inte just här när du är i Singapore tycker jag ändå att du ska ta en sväng förbi New Asia för det är otroligt mäktig utsikt från deras bar.

Tidsskillnaden är sju timmar jämfört med Sverige varför det var fullt nog att få hela familjen att vakna till liv vid lunch. Därför åt vi aldrig heller någon frukost på hotellet utan det blev en fika på stan när vi väl var på fötterna. Det blev även återbesök till Singapore Zoo men annars tog vi det ganska lugnt under de fyra dagarna som vi stannade i Singapore. Det tråkigaste var att jag spräckte displayen på min Nikon D60 när vi var ute på en eftermiddagspromenad vid Clarks Cuay. Kameran fungerar fortfarande men är omöjligt att “se” bilderna som jag tog innan de laddades upp på datorn här hemma. Därför blev det inte heller många bilder tagna på resan.

Vi åkte till Chinatown och Little India varannan kväll för att äta middag och den absolut bästa middagen åt vi den första kvällen. Vi checkade in på Stamford, slängde in väskorna på rummet och tog sedan en taxi diriekt till området  Little India. Vi hade inget specifikt mål utan bad taxichauffören att tipsa om en bra indisk restaurang. Det blev det!

Vi hamnade på Banana Leaf Apolo (Race Course Road) som var fullsatt och stimmigt. Till barnens stora förtjusning serverades maten direkt på stora bananblad och vi förväntades äta med händerna. Just DET har de praktiserat en del på tidigare hemma. Det är tio år sedan som jag var i Indien men lite vagt fanns minnet kvar hur om hur man enklast äter ris utan pinnar och bestick.  Även om det var lite ovant att få till risrullandet.

Maten var otroligt god och prisvärd. Generösa portioner och jag tycker speciellt om de olika chutneyrörorna som serverades till. Något som jag saknar hemma i Sverige när jag äter indiskt. Jag kan varmt rekommendera restaurangen till dig som gillar indisk mat!

 

 

Bloggkoma i Mui Ne

Här i Mui Ne så har det mest varit långa lata frukostar, mycket bad och goda middagar på temat fisk och skaldjur. Vi har bott på fina Bambo Village och haft det toppen! Barnen tränar på att simma och deras föräldrar läser i solstolen. Alla är nöjda med andra ord!

I eftermiddag blir det fyra timmar på tåget tillbaka till Ho Chin Minh och när kommande helg är slut så ska vi leta oss hem igen. Väl hemma ska vi börja träna på att göra egna vårrullar – för de som vi har ätit här är helt klart beroendeframkallande!

Trivento Malbec 2009

Det finns säkert vinnördar som får huvudvärk av att jag bloggar om bra viner med snygga etiketter men det är faktiskt lätt att komma ihåg en etikett med en maskros i motvind på eller hur?!

Trivento Malbec 2009 från Argentina är ett bra vardagsrött som passade fint till vår lata söndagsmiddag med ryggbiff med bearnaise. För ynka 58:- r det ett fynd! Ett tips för den som vill ska bjuda mat till många och som har sträng budget!

Middag på Arlanda – vilket är ditt bästa tips?

Semester är på ingång och om några dagar bär det av österut för sol och värme i Singapore och Vietnam.

Nu när vi finslipar på reselogistiken så inser vi att en middag på Arlanda blir enklast och även det kräver ju sin research. Allvarligt talat så tror jag inte hade jag har haft så mycket gastronomiska highlights på Arlanda. Det  blir ofta dyrt och lite halvtrist men jag kanske har sprungit på fel matställen? Vad tycker du? Här är hela restauranglistan på Arlanda och har du något bra middagstips så får du gärna kommentera nedan!

PS! En diskussionstråd om frukost på Arlanda finns redan här på ragazze.se!

Ett riktigt guldkorn:Tofvehults!

Det är alltid roligt med recensionsex av kak-och-kokböcker i postlådan! Allra helst när det är en bok som jag inte hört talas om innan men som imponerar med sitt innehåll. Det är ju långt ifrån alla böcker som känns som guldkorn väl värda att rekommendera men det här är en bok som jag blev väldigt förtjust i!

Jag har precis sträckläst  “Tofvehult – drömmen om ett kafé” .  Det författaren Lena Göransson gör så bra tycker jag är att hon inledningsvis lägger ner tid på att berätta om hur det var att starta kafét och om vem hon är som person. Jag tycker att det gör mycket för helheten av en kokbok, att man får lära känna avsändaren och Lena bjuder väldigt generöst på sig själv. Alltför många kokböcker känns som om de har rätt anonyma avsändare tycker jag.

Recepten? Ja eftersom Lena har drivit sitt kafé utanför Västervik i tio års tid så känns alla recept väl genomarbetade och som mycket säkra kort. Det är inga panikrecept som har slängts ihop snabbt för publicering för dessa kakor och bröd säljs ju varje dag i kaféet! Därför är detta ett bra boktips till den som är ovan att baka. Det är inte heller några hippa ingredienser  i kaksmeten utan det handlar mer om traditionellt kakbak med farmors vaniljhorn, kokostoppar, mazarinkakor och så förstås hennes eget signum, Tofvehultare som kan fyllas med alla möjliga fyllningar. Alla recept är dessutom skrivna med ett personligt omdöme. Det är helt enkelt en trevlig och inspirerande ton genomgående i boken.

Så är det bokens design och layout som FranzenWiberg har snickrat ihop. Bokens utseende är väldigt ögonvänlig, det är inspirerande foton och fint tematänk bland kapitlen. Därför är det extra kul att den nyligen har vunnit i kategorin Bäst Design (i Sverige) i tävlingen Gourmand World Cookbook Award . Nu är boken är en av fyra finalister  i finalen som sker framöver i Paris. Motiveringen från juryn är:

“A small book with holistic format in presentation, the team has kept everything in harmony; typography, photos, paper and size to present Lena Göranssons café Tofvehult and pastry”.

Visst är det kul?! Heja Tofvehult! Hoppas att många hittar till ert kafé på bilsemestern genom Småland!