Visst har ni provat att steka brödsmulor som parmesansubstitut? Ett smart sätt för att inte få en freakout när somliga inte äter upp dagsgammalt bröd hemma. Vanligen används vitt baguettebröd men med viss variation, så länge det är osötat.
Det är också ett smart sätt att göra en pastarätt vegansk om man inte är pepp på vegansk ost. Googla på poor mans parmesan eller ännu hellre pangritata för mer inspiration. Jag insåg förresten sist av alla att italienarna inte alls vill ha riven parmesan till sina fiskrätter. Och det är då pangritata steppar in så fint.
Pangritata
En receptskiss.
Smula dagsgammalt (glutenfritt) bröd i en skål.
Stek smulorna med lite olivolja i en stekpanna på mellanvärme tills de är krispiga och torra.
Smulet kan med fördel smaksättas med någon grön krydda när det steks. Tex med färsk rosmarin.
Pasta med svartkål, ansjovis och chili
4 portioner.
Strimla upp 300 gram svartkål. Skippa den hårda mittenbiten.
Tärna en burk ansjovisfileéer. Spar spadet!
Skiva en normalstor chili. Jag använder även fröna.
Hacka 5 (ja!) vitlöksklyftor.
Förbered ”såsen”: Stek vitlök, chili och ansjovis varsamt. Använd gärna upp oljan från ansjovisburken. Ställ åt sidan.
Koka 4 portioner valfri (glutenfri) pasta i en stor kastrull. Snäckor är ett bra alternativ. När det är ca 3 minuter kvar av koket – rör ner den strimlade svartkålen.
Spar ca 1,5-2 dl av pastavattnet när pastan är klar. Häll spadet i stekpannan med ansjovisfräset. Puttra ihop en liten stund. Häll sedan såsen över pasta och kål. Rör om ordentligt.
Vi kämpar på med novembertristessen här borta. Tur nog blir det bättre agenda den de närmaste två veckorna.
Bra saker den här veckan?
Att bästa Åttaåringen fick fantastisk feedback på sitt utvecklingssamtal i skolan. Om jag får skryta lite så vill jag ödmjukt berätta att hon är bäst i klassen både när det gäller matematik och engelska. Ett kvitto på att det har gått rätt bra ändå att byta skola och undervisningsspråk.
Veckans middag
Måndag: Restfest! Bombay-potatis, kachumber och överblivna hämtcurries från helgen.
Tisdag: Hjorthamburgare med blåmögelost, karamelliserad lök och svamp. Ungefär så här.
Onsdag: Brittisk husman! Bangers & mash! Plus skysås och gröna ärtor.
Torsdag: Thai! Grön curry med kyckling. Plus en variant med tofu som vegoalternativ.
Fredag: Hurra för makens födelsedag! Han önskade fajitas med flankstek. Marängdessert.
Lördag: Maxade med komfortmat: kycklingklubbor, ribs, coleslaw, mac and cheese med jalapeños.
Söndag: Avslutade veckan med fisksoppa med räkor/potatis/tomat och aioli + vitlöksbröd. Häagen-Daz med salt karamellsmak.
Första kvällen i London checkade vi in snabbt på hotellet vid Padddington och tog sedan sjuans buss ner mot stan. Vi hade egentligen planerat att äta på Honest Burger men några dagar innan fick för oss att boka bord på Gordon Ramseys Grill & Bar. Nyöppnat sedan oktober. Eller ja det är väl en av hans Maze-restaruanger tror jag som har bytt namn.
Vi var så himla uppspelta över att äntligen få ha vår helg på tu man hand att vi nog lika gärna hade kunnat äta popcorn till middag och tyckt att det vart helt fantastiskt. Nu började vi dock med mocktails.
Mocktail med earl grey.
Hade jag gjort någon research innan på vad som är glutenfritt på menyn? Nej inte alls. Jag tänkte mest att om det är en av Gordon Ramseys restauranger så har de säkert superkoll på allergener och hur man styr upp det. Dessutom hade jag skrivit i min bokning att en gäst äter glutenfritt på grund av celiaki.
Alltså det här blev inte så enkelt. Vi hade en urgullig servitris som sprang och medlade med köket men det var faktiskt inte så mycket som Elvaåringen kunde äta trots att hon gillar det mesta. Ett tag kände jag nästan att diskussionen blev lite väl fånig. Hon erbjöd till exempel entusiastiskt mosad avokado till förrätt men utan de friterade potatischipsen. Eeeh. Nej tack.
Gravad lax.
Vi hade planerat innan att vi skulle dela på en råbiff som förrätt men den gick bort. Tillbehören var friterade i en fritös med gluten och tydligen så hade äggulan preparerats med gluten. Så hon erbjud oss en råbiff helt utan tillbehör. Jag vet. Jag är också full av frågor.
Burrata med pesto och tomater.
Elvaåringen ville äta kött, det var lite därför vi var här, och beställde bavette (ja det var en bra bit). Något motvilligt gick de med på att ordna glutenfri potatis. Även om det känns som om de helst hade velat servera köttet med bara tomater. Så klart att vi inte kan kräva att de ska ha pommes frites från en glutenfri fritös men jag måste erkänna att vi är vana att det finns en separat fritös på bättre restauranger. Mitt fel såklart att jag inte kollade upp detta i förväg.
Bavette med klyftpotatis, bearnaise och tomater.
Jag beställde en burgare med oxbringa med glutenfritt bröd så att vi kunde dela på allt vi beställt in. Nja det här köpebrödet var inte så kul. Det är nu jag börjar ångra på riktigt att vi inte gick till Honest Burgers.
Burgare med oxbringa. Typ tänk pulled pork. Tveksamt om den här tallriken är värd 175 sek.
Det enda som var glutenfritt på efterrättsmenyn var kokosnötsglass. Så vi betalade (sjukt MYCKET med tanke på vad vi egentligen fick serverat, det här blev helgens dyraste nota) och sprang in på Sainsburys för att köpa lite goda efterrätter att ha på hotellrummet. DET var ett bra beslut.
Nej jag blev inte så himla imponerad faktiskt. Pinsamt dyrt med tanke på vad vi serverade. Hade hoppats på att få samma hybris som när jag var på Maze i Chelsea förra året. Men den uteblev.
Bra avslutning!
Ett annan grej jag störde mig på förresten. På väggen var det en stor tvskärm som visade nyheter från CNN. Mest om krig med klipp där utsatta familjer försökte rädda sig själva. Till slut fick jag nog och sa till servitrisen att vi var tre barnfamiljer som satt framför denna skärm och att det inte kändes så himla trevligt. Hon ändrade förvånat tv-kanal till fotboll. Lite mer får man nog tänka till om man vill att det ska vara familjefokus (barnmenyn är till exempel gratis här).
Fler besök på Gordon Ramseys restauranger i bloggen:
Veckans alla Londoninlägg beror på att jag och bästa Elvaåringen pep in för en helg för oss själva förra veckan. Ni kanske minns att jag var iväg med den äldsta för några år sedan på en lyckad ”Nioårsresa”. Då bodde vi i Stockholm och hade en härlig långhelg i London. Så var det tänkt att barn nummer två skulle åka iväg på tu man hand med mig när hon fyllde nio. Hon har dock velat länge och mycket om vart vi ska åka. Så sent som för ett par månader sedan planerade vi för Venedig. Men så landade vi i att ta tåget till London. Det blev lite mer pengar till vår resebudget och vi kunde vi lägga lite mer till exempel på ett mysigt hotell. Hon valde. Och jag blev inte besviken. The Pilgrm är nämligen ännu finare i verkligheten.
Lätt att gilla inredningen här. Gammalt och nytt.
Litet café vid entrén.
Här trivdes vi!
Fotade inte ”loungen” en trappa upp men det är där man kan äta frukost och smita in för en drink. Vilket vi inte hann tyvärr.
Sista bilden – vår säng! Vi valde rumstorleken SMALL och det är litet. Men passade oss perfekt. Bra saker är att det inte är lyhört, flera uttag att ladda mobilen med och att sängen var superskön. Inget vattenkokare på rummet men ute i korridoren finns ett gulligt lite pentry där man hämtar kaffe och te. Nere i receptionen fyller man på sin vattenflaska med valfritt vatten. Så det är ett boende för den självgående gästen. Bor gärna här igen!
Det blir en himla massa om London nu här i bloggen men jag tänker att vi betar av allt medan det är färskt i minnet.
Vi har provat vår första glutenfria afternoon tea i London. Efter att ha googlat sönder ämnet blev det att vi bokade bord för två på Bea’s of Bloomsbury som ofta rekommenderas. De finns på tre platser i London och vi var vid den vid St Pauls.
Den glutenstinna serveringen.
Jag valde en ”vanlig” afternoon tea. Som du ser på bilderna så är det ganska lika upplägg vilket är ett plus. Barnen gillar när de får en beställning som ”ser ut som andras”. Ett par glutenfria bakverk var även på min version eftersom de använt mandelmjöl. Min uppfattning är att våra beställningar preparerades på två olika ställen i köket.
Det var helt ok. Min dotter var lite besviken på att det inte (!) var den supertraditionella varianten. Hon hade förväntat sig mer old school och även mer högtidligt. Man kan faktiskt se på presentationen nedan att det bokstavligen kastades ut från köket, man får vara glad att inget ramlade av. Fick intrycket av ett det bara vara en tjej som serverade på det här passet. Vår beställning tar tid trots att vi förbokat på nätet. Det tog 40 minuter innan allt kom ut Det är trasiga batteriljus på vårt bord och mjölkkannan är spräckt. Så trots ambitiösa glutenfria bakverk så uteblir helhetsintrycket. Vilket jag tycker är viktigt just vid afteroon tea. Å andra sidan skriver de ju på hemsidan att det ÄR causal. Så om du INTE vill att det ska vara stifft – då ska du gå hit.
Och den glutenfria!
Om vi kommer tillbaka? När det gäller glutenfritt så tror jag att deras scones var det starkaste kortet så de kommer vi gärna tillbaka för. För afternoon tea så tror jag att vi gör ett försök att se om Wolsley kan göra en glutenfri variant. Eftersom det är i samma prisklass men har en helt annan miljö. Det är helt klart min bästa afternoon tea hitills i London. Även Kensington Palace har en mysigare atmosfär.
