Etikett: recept

bröd

Brödpinnar med rosmarin och parmesan

/

Det tog mig pinsamt nog flera år innan jag bestämde mig för huruvida en Kitchen Aid eller en Ankarsrum Assistent skulle få flytta in i vårt kök. Jag har lätt googlat sönder ämnet och varit i butik för att känna och klämma på respektive alternativ. Båda har ju allehanda finesser och olika fördelar men tillslut så blev det den rustika Assistenten som vann mitt hjärta.

För min del handlade det om att jag framför allt ville ha en maskin som kunde hantera ordentliga degar. Assistenten verkade orka mera och så gillade jag dess timerfunktion. Kanske en nypa nostalgi påverkade mig lite då mamma alltid bakade med motsvarande assistent när jag var liten. Jag är hemskt glad över att den har flyttat in!

Nämnda assistent flyttade alltså  in i vårt hus och helt klart känns det som jag börjar knäcka brödkoden lite. Att knåda en deg förhand kräver en hel del tålamod och nu står jag mest förundrad bredvid och granskar degens utveckling när assistenten  arbetar (och man hinner ju städa upp hela köket medan asssistenten arbetar – bara det är ett halleluja-moment!).

Resultatet blir helt klart annorlunda. Äntligen får jag till den där texturen i brödet som jag saknat.  Det känns verkligen som att poletten har trillat ner när det gäller hur man ska få till glutentrådar i bakhantverket.

Egentligen hade jag tänkt att baka ut knapriga grissinis. Men efter att ha bläddrat i fina Bröd från Bunkebergs bageri (läsvärt tips för dig som vill få snurr på brödbakandet) så inspirerades jag mer av deras recept på brödpinnar. Lite mer brödkänsla än knapriga sticks alltså. Vi äter ofta soppa mitt i veckan, vilket beror på storstädning i grönsakslådan på onsdagkvällarna för att kunna fylla på med nytt på torsdagarna med Årstiderna, och de här brödpinnarna blev lagom tilltugg till soppan. Ett gäng brödpinnar åkte i frysen dessutom så halva soppmiddagen är redan klar till nästa gång.

Ursprungsreceptet räcker till 60 pinnar men jag gjorde mina lite större så det blev ca 40. De blir säkert knaprigare i mindre format och variationsmöjligheterna med pimpningen är oändlig; variera med frön, nötter, finriven ost, olika gröna kryddor. Det här är ett bra tillfälle för skafferirensning med andra ord!

topping till brödpinnarna: finriven parmesan, torkad rosmarin, sesamfrön, vallmofrön och linfrön

På tal om att knäcka brödkoden – om du har haft lika lång uppförsbacke som jag att få ordning på brödbakandet: ingredienslistor som bygger på gram är alltid mer mer genomtänkta än de som bygger på volym såsom decilitermått.  Någon mer minuts jobb med att mäta upp men det säkrar resultatet flera gånger om.

Brödpinnar med rosmarin och parmesan

3 bakplåtar med brödpinnar, 40-60 st

  • 500 gram vatten
  • 15 gram jäst
  • 600 gram vetemjöl
  • 150 gram rågmjöl
  • 30 gram smör
  • 15 gram honung
  • 10 gram havssalt
  • rensa skafferiet på frön, nötter och ost till lämplig topping!
  1. Blanda alla ingredienser utom saltet. Kör degen i assistenten i ca 10 minuter.
  2. Häll i saltet och kör ytterliggare 5 minuter. Låt degen vila i ca 30 minuter.
  3. Under tiden kan du på fri hand blanda ihop lämplig topping att pynta med; gärna finriven ost, hackade nötter, olika frön, sesamfrön. Glöm inte nåt grönt – oregano, timjan eller rosmarin.
  4. Dags att rulla ut pinnarna. Jag gjorde mina på fri hand, delade upp degen i fyra bitar och delade sen upp den ytterliggare några gånger för att sedan rulla ut fingertjocka längder i lagom längd.
  5. Lägg brödpinnarna på en bakplåtspapperklädd plåt. Pensla dem på båda sidorna med vatten och  pynta med topping.
  6. Sätt ugnen på 200 grader och låt brödpinnarna jäsa i ca 45 minuter innan de åker in i ugnen. Det tar ca 10-12 minuter innan de är klara.

5 kommentarer
FISK

Panerad hokifilé och stuvad spenat – en vardagsfavorit

/

De gånger jag gör panerad fisk och stuvad spenat undrar jag alltid varför jag inte lagar det oftare. Det är en riktig vardagshöjdare och är ju inte det minsta klurigt eller särskilt tidskrävande att göra. Jag vill bara påminna er om det! 😉

Hoki är en lämplig fisk att panera och steka. Under tiden potatisen kokar skärs fisken i bitar och paneras (med uppvispat ägg + ströbröd).  Spenaten fräses och stuvas (mjölk och vetemjöl blandas ihop och hälls i spenatkastrullen, salta, peppra och låt koka ihop i några minuter). Fisken steks på några minuter. Servera tillsammans med kokt broccoli eller gröna ärtor och citronklyftor. Vardagsmat när den är som allra bäst!

3 kommentarer
KÖTT

Bjud på en köttgryta

/

När jag planerar inför middagsbjudningar är min första tanke oftast att laga t ex  risotto, en köttbit och en extra god sås som fått reducera i en halv dag ungefär. Gärna med lite italienska godsaker som förrätt. Typisk bjudmat i det här köket, men egentligen ganska trist att alltid bjuda på samma sorts förväntade mat. När min kusin skulle komma på middag tidigare i veckan tänkte jag lite längre och bestämde mig för att göra en köttgryta; enkelt att laga och väldigt gott. Ytterligare en fördel med köttgrytan är att den är väldigt god att ha i matlådan dagen efter och även går bra att frysa. Det är sällan en rätt får så många pluspoäng! Enda nackdelen är att grytan behöver puttra i ett par timmar på spisen, men under tiden hinner man å andra sidan göra en massa annat (duka, skala och koka potatis och inte minst ta ett par danssteg i köket).

Till köttgrytan drack vi Montecillo Crianza efter tips från Vintipsaren på Twitter (sociala medier är bra till precis allt – det har jag skrivit om förut!). Gott vin och en lyckad kombination!

Till 4 personer behöver du:

5 hg fransyska
2 msk kalvfond
2 dl rött vin
2 msk tomatpuré
ca 1 liter vatten
2 morötter
6 champinjoner
1/2 pkt bacon
3 schalottenlökar
ca 2 msk maizenaredning
1 1/2 dl grädde
2 msk färsk timjan
2 lagerblad
salt
vitpeppar
ev. coloritsoya (för färgens skull)

Gör så här:

Skär köttet i kuber och bryn det i stekgryta. Krydda med salt och peppar. Ta upp köttet. Skär champinjoner i kvartar och morötter i ganska tjocka slantar. Fräs grönsakerna tillsammans med bacon (också i mindre bitar) så att de får lite färg.  Ta upp ur grytan. Lägg sedan tillbaka köttet (utan att skölja ur grytan), tillsätt lök (i kvartar) och låt fräsa i ett par minuter. Häll i vin, tomatpuré, lagerblad och vatten så att det täcker köttet. Låt puttra under lock på svag värme i minst 1 1/2 timme, så att köttet blir mört. Tillsätt mer vatten vid behov (köttet ska hela tiden vara täckt av vätska). Enda nackdelen med min gashäll är att den minsta lågan är lite för stor, vilket gör att det kokar lite häftigare än vad jag skulle önska. Jag tror att mängden vatten (1 liter) nog inte behövs på en spis som beter sig lite mer behärskat.

Lägg i grönsaker och bacon när det återstår ca 20 minuter av koktiden. Tillsätt maizenaredning och grädde för att såsen ska bli lagom tjock. Krydda med timjan och ev. salt och peppar. Glöm inte att fiska upp lagerbladen! Servera tillsammans med kokt potatis och en sallad.

Till dessert blev det förresten ett enkelt och beprövat kort; kardemummaglass och hallonsorbet från min hovleverantör Kungsholmens Glassfabrik.

Nu vill jag så klart veta vad du allra helst bjuder på. Har du någon rätt som ofta återkommer när det vankas middagsbjudningar eller är du duktig på att variera din matlagning? Dela med dig av dina tips i kommentarsfältet och sprid lite matkärlek!

3 kommentarer
bullar, muffins och mjuka kakor

Kladdkakemuffins med nötter och marshmallows

/

Kladdkakemuffin är ett lite oklart begrepp. Antingen gör man en kladdkaka. Eller så gör man muffins. Den ena är seg och kladdig. Den andra är fluffig eller hur?

Men kladdkakemuffins har blivit ett begrepp när jag googlar runt. Ska vi reda ut terminologin ordentligt är det egentligen kladdkaka gräddat i muffinsformar. Nu är jag inte alls emot idén, tvärtom. Men jag tänkte först att det skulle bli en krämig muffin och riktigt så är det ju inte. Kladdkaka i miniformat är vad det här är.

Lätt uppgraderad från den traditionella kladdkakan är den här varianten då du blandar ner smält choklad och sirap i smeten.  Hasselnötterna ger  bra crunch i den kladdsega kakan och marshmallows är med för att, ja för att vi hade det hemma i skåpet. Mina kladdkakemuffin var godast efter en dag i kylen då de var mer browniesega. Ja varför ens kalla det här muffins nu när jag tänker efter.

Kladdkakemuffins med nötter och marshmallows

12 formar

  • 2 dl socker
  • 2 ägg
  • 100 gram smör
  • 1 dl ljus sirap
  • 1 dl kakao
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • en liten nypa salt
  • 100 gram mörk choklad 70%
  • två nävar hackade hasselnötter, ca 60 gram
  • små marshmallowS
  1. Vispa ägg och socker pösigt i en bunke.
  2. Smält smör. Blanda ner smöret tillsammans med ägg och socker.
  3. Rör ner sirap, vetemjöl, kakao, bakpulver och salt.
  4. Smält chokladen och blanda ner i smeten.
  5. Fördela smeten i ca 12 muffinsformar.
  6. Gräddas i 175 grader i mitten av ugnen i ca 12-15 minuter beroende på ugn enligt kladdkakeregeln ”inte för länge så att de blir torra och inte för kort tid heller”.
8 kommentarer
fläskkött

Fredagsmiddag med grisknorrar och kalvbräss

/

Bra saker med min man är att vi varvar tämligen rättvist på matlagandet här hemma. Extra mycket har landat på hans axlar denna vinter eftersom jag tycker att det är rätt trist att laga mat när jag kämpar mig igenom en graviditet på nytt. Utan honom skulle vi knappt ha middag på bordet förrän förlossningen är över är jag rädd för.

Så vad händer i köket här hemma?  Ni som har koll på mitt twitter vet att maken bland annat svängde ihop en fantastisk blodpudding häromveckan med bacon och russin. Det twittrades även om ett par dagars antiklimax med en oxkind som slutade lätt bränd på en toast. Fredagsmiddagen förra veckan som jag tänkte blogga om nu började inledningsvis med grisknorrar.

Lika mycket som maken var exalterad över projektet så kände jag väl  mig  mest en smula kallsvettig över att prova och att den kroniska halsbrännan närapå passerade hårfästet.  Men kanske än mer otippat var att våra barn faktiskt högg in utan några som helst problem på de ugnsrostade grisknorrarna. ”Ska du inte ha din mamma”, undrade de förväntansfullt när det helt plötsligt bara vara jag kvar som inte provat om det gick att äta. Ha! Där fick jag för att man alltid säger till barnen att man kan smaka på allt!

För så där jätteimponerad var jag inte. Så det slutade med att barnen knep min grisknorr också.  Fett knaprigt fläskkött på en pinne verkade nämligen helt ok för dem. När jag frågade dem hur det smakade, så sa 5-åringen eftertänksamt, ”ungefär som kyckling…”. Ja det var väl inte mer märkvärdigt än så tyckte hon. Men nja, handen på hjärtat, grisknorrar är inget jag lär få cravings för i fortsättningen.

Är du sugen på att prova på grisknorrar så är det ett ganska okomplicerat projekt. En liten låda med knorrar kostar inte många kronor. Skinnet skalas av innan de kokas mjuka och därefter rostas knapriga i ugnen.

Samma kväll var det även premiär för kalvbräss här hemma. Sällan syns den på hyllan i mataffären, men denna liksom grisknorrarna ovan fanns på vårt Citygross som faktiskt nu och då bjuder på udda styckningsdelar i charken.

Kalvbrässen är verkligen ingen snygg sak innan den åker i stekpannan, så jag besparar er foto på det, men efteråt liknar den mer en oskyldigt panerad fläskköttsbit. Åtminstone ville jag inte tänka där och då att det egentligen var en bit körtel.

Konsistensen är ju en svulstig historia. Den påminner lite om den överdrivna fettranden som brukar vara på de gigantiska  fläskkotletter vi fått ibland från vår godhjärtade leverantör som haft frigående grisar. Men den är mer, ja jag vet inte hur den ska beskrivas som, eeeh, bräss antar jag. För den liknar inte något annat som vi haft i stekpannan här  hemma.

Kvällens kalvbräss var lätt kryddad med curry och serverades med svampragu på fina champinjoner från Årstiderna samt toppat med lättkokta morötter i citrondressing.

Jag kan absolut tänka mig att äta kalvbräss igen vilket får ses som en gott betyg med tanke på hur picky jag är som höggravid. Det är en annorlunda bekantskap helt klart om man inte räds den utmanande konsistensen. Dock kanske i en blygsammare portion än på bilden ovan. I mindre bitar, förslagsvis i en förätt, för den är en mäktig historia. Och så mycket hellre med ett glas vitt vin av den skarpare sorten än med de alkoholfria ölen som jag håller mig till just nu. En matblogg som ofta återkommer till kalvbräss är eminenta Silverkocken –  sök och läs hos honom för mer receptideer!

Efterätt på denna middag?  Först gick jag ut i köket och halsade Gaviscon för att häva den värsta halsbrännan. Sen rundade vi av med glass. Typ Gräddkola från SIA-glass. Jag hade fått mer än tillräckligt av smakprovokationer denna kväll och behövde landa i något tämligen okomplicerat som avslut på denna middag.  Men kul ändå att prova något annat på middagstallriken. Tack bästa maken!

2 kommentarer