Förra veckan lunchade jag med Trettonåringen och långväga gäster på Farm Girl i Notting Hill. Att vi hamnade här var bland annat för glutenfria alternativ och för att deras instagramkonto inspirerat.
För den som är fåfäng finns det instavänlig lila lavendellatte här. Jag höll mig till laxtallriken.
Pannkakorna är gjorda på bovetemjöl och därmed glutenfria. All topping gör det till en sockerchock. Ska vi vara petiga, vilket jag tycker att man ska vara till priset man betalar för att luncha här, så är de lite väl degiga. Njae.
Men läget går inte att underskatta. Runt hörnet väntar härliga Portobello Road som är ljuvlig att promenera på mitt i veckan. Vi letade även reda på den “blå dörren” så klart. Googlade och insåg att den RIKTIGA dörren har hamnat i Dover. Men vem bryr sig. Alla vill ta ett foto här. Härligt gratisnöje ändå i hjärtat av Notting Hill.
I måndags hade Trettonåringen ledigt från skolan och jag tog en dags semester. Vi mötte upp en av hennes svenska kompisar inne i London och hade en heldag tillsammans. Lunchade på Farm Girl, promenerade runt i Notting Hill och avslutade dagen med London Eye. Hennes kompis med mamma hade sedan hela veckan inne i London och tog tåget ut till oss i fredagskväll.
Portobello Road mitt i veckan.
I går var jag med samma Trettonåring i Brighton med våra gäster. Picknickade lunchen nere på stranden. Promenerade runt lite fram till tre då vårt sällskap tog tåget till Gatwick för att flyga tillbaka till Stockholm.
Stranden mitt i Brighton.
Jag gillar verkligen Brighton. Mer och mer för varje gång vi är där. Det är så bubbligt och levande med all kreativitet och kultur. Igår hann vi promenera vid marknaden vid Upper Gardners Street. Gillar atmosfären även vid Gardners Street. Och givetvis att strosa runt vid urgulliga The Lanes. Hittar hela tiden nya butiker som jag måste tillbaka till. Vi shoppade lite och åt tidig middag på La Iguanas. De har en lång glutenfri meny (med goda vegoalternativ) och superkoll på hur gluten ska undvikas. Vi var omgivna av tre (!) möhippor när vi åt så vi fick ganska mycket underhållning bara av att iaktta dem.
Vego och glutenfritt på Las Iguanas.
Idag har vi mest vart hemma. Hängt i simhallen för de sista heaten av Elvaåringens klubbmästerskap. Fixat med läxor inför veckan. Haft vattenkrig i trädgården. Kollat fotbolls-VM. Två veckor kvar till sommarlov.
När Elvaåringen preppar söndagsfrukosten.
Veckans middag
Måndag: Hämtade sallad med getost och linser på Mark & Spencer för att äta på tåget på väg hem från London.
Tisdag: Vietnamesisk nudelsallad och grillspett.
Onsdag: Grillade kött, portabellosvamp med mozzarella, paprikor, rödbetor (eller de röktes förresten, så gott) och halloumi. Plus chimichurri (<= min favorit!) och sallad.
Torsdag: Grillade! Kött och portobellosvamp plus bönssallad.
Fredag: grillade massor! Ok vi hade gäster som hjälptes åt äta allt. Lammkotletter, halloumi, glutenfri korv från vår butcher och grillspett. Grillade även sötpotatis (ja igen, alla tjatar om det). Sallad med grillad blomkål. Jordgubbar och glass till efterrätt.
Lördag: Jag och 13-åringen åt vegomiddag på Las Iguanas i Brighton. Maken och 11-åringen åt rester från kvällen innan hemma. 8-åringen sov över hos en kompis. Hon hälsar att de hade fab hamburgare. Alla nöjda!
Söndag: Vi äter strax lammstek, en somrig rataoille, någon slags variant på chimichurri och stekt polenta. ÄLSKAR stekt polenta!
Häromveckan tog jag mig tid att spana in Chelsea lite mer. Åh det är så fint här! Spontant gillar jag att hellre shoppa här än inne på Oxford Street om det bara är till mig. Jag letade (och hittade) klänning för ett bröllop vi ska på här i England. Här vid Sloane Square går det snabbt att scanna av affärer som John Lewis, Other Stories, Hobbs mm. Att jaga klädaffärer en hel dag är inte min kopp te som för övrigt älskar onlineshopping.
Jag började med en sen frukost på Grangers. Hade lämnat barnen på skolan och tog morgontåget in till London Victoria. Fin promenad härifrån till hjärtat av Chelsea.
Grangers finns på tre ställen i London. Ofta rekommenderat för brunch. Jag beställde in en fresh aussie. Vilket är en gigantisk vegotallrik med avokado, pocherat ägg och rejält med grönt som du ser. Lite bohemiskt slängs en stor bunt ofixad koriander på. Jamen herregud. Ibland känner jag mig för gammal för att ta till mig vad som ska tänkas vara hippt. Gott kaffe men den här medelåldersmamman tycker att musiken var jättehög för att få sinnesfrid till förmiddagskaffet. Förstår att det är en del av av deras koncept så jag kanske inte tillhör deras primära målgrupp. Onekligen populärt för när jag pep ut vid halv tolv möttes jag av en lång kö på gatan av hungriga lunchgäster. Och de var mycket hippare än mig, haha!
Jag åt middag på Hoppers häromveckan. Inget planerat alls. Jag var ensam inne i London och behövde äta middag innan jag orkade ta tåget hem. Och råkade vara i Soho. En bra sak med Hoppers är att de har 5-6 barplatser lämpade för ensamätare. Jag var först in vid halv sex och strax efter mig ramlade det in ett par till som åt middag på solo kvist.
Jag längtade så klart efter dosas. Här är de så bra. Perfekt spröda. Jag frågade vilken curry som var starkast och fick rådet att prova deras variant med krabba. Ha! Den ÄR het. Det brände fortfarande på läpparna när jag satt på tåget hem. Jag svor tyst ganska många gånger när jag åt, för det här var så j*kla gott. Ovanligt mycket kött på krabban som var dränkt i den underbara kladdiga såsen. Vågar inte säga hur många servetter det gick åt för att äta detta någorlunda snyggt. Herregud vad jag vill hit snart igen. Finns mycket jag vill prova på den här menyn. Helt klart ett “Elinställe” detta.
PS! Finns inga efterrätter på Hoppers meny. Men jag har ett litet tips om du vill ha något sött efter maten. Jag gick ner till bussen som skulle till Victoria Station. Där vid busshållplatsen hittade jag Dougnut Time strategiskt placerat. Försök att stå här och vänta i tio minuter UTAN att handla. Eeeeeh. Jag kunde inte låta bli. Spana in deras meny här. Inte lätt att välja. Sött? Ja herregud. Men gott.
Kom ni ihåg den här listan? Det har gått lite trögt med den om vi ska utvärdera så här i halvtid av 2019. Men häromhelgen rullade hela familjen in på Dishoom inklusive min bror som sällskap. Jag hade sjukt höga förväntningar på maten eftersom jag var nyfiken på deras tolkning av lite mer modern indisk mat. De hade med god mariginal den LÄNGSTA KÖN ute på gatan i Covent Garden den här kvällen. Av hungriga som hoppats på ett bord utan bokning. Förväntningar som sagt.
Fin gimlet. Men jag behövde inte en dillkvist i tror jag.
Vårt bokade bord var ett avskilt bås en trappa ner i källaren. Längst in. Till vår fördel eftersom det är väldigt stimmigt här (ehum, börjar jag bli gammal kanske). Vi hade en engagerad servitör (åtminstone inledningsvis) som hjälpte oss med guidning genom menyn. Dunklet i källaren förklarar de mörka bilderna.
I den allmänna goda röran med mat.
Så vad gillade vi bäst?
Trevliga drinkar i väntan på maten.
Deras pau bhaji kommer vi kopiera hemma. Typ som sliders med kikärtsröra. Mmm!
Barnen gillade bäst deras paneer med ananas (!) och 24-timmars-linsröran. Plus deras efterrätt basmati kheer som skrapades upp. Jag hann inte provsmaka.
Jag äter gärna chicken ruby igen som jag stal från min brors beställning. Och deras signaturrätt mutton pepper är en sympastisk curry.
Lite roligt att servitören kom ut med en lång vinlista men sa direkt att “det billigaste är ändå godast”. Ha!
Hur många nyanser brunt? Många.
Några minus? Ja det blir faktiskt några.
Som till exempel att det var typ HELT OMÖJLIGT att kunna beställa in mer dryck så snart vi hade gjort vår matbeställning. De hade lätt kunnat sälja mer öl och vin till oss. Nu blev det mest tröttsamt spanande med tomma glas efter den försvunna servitören som galopperade runt bland nyanlända gäster. Sånt här stör jag mig massor på.
Lika mycket som vi blev glada över den glutenfria menyn så blev vi matta över att vi råddes att inte beställa chokladdesserten från nämnda meny “för den var nog inte glutenfri”. Jamen ta bort den från menyn då. Nu blev det mest ett petigt irritationsmoment. Förresten, undvik den salta sörjan Kala Khatta Gola Ice. Den ville ingen äta upp vid vårt bord.
Saknade papadam på menyn. Inte minst för att det ställdes fram olika såser som chutney, raita mm utan något mer innan maten. Typ det som man ändå brukar ha papadam till. Znark. Och för att det ofta är glutenfritt.
Jag fick ett uppföljningsmail av hovmästaren efteråt och valde att följa upp just detta. Han lovar att chokladdesserten ÄR glutenfri. Trist att det blev som det blev. Dessutom ska han kolla upp möjligherna med att ha papadam på menyn. Och han lovade oss gratis drinkar och efterätte om vi kommer förbi igen.
En av deras rekommenderade rätter: chilimarinerad mutton kokt med svartpepparkorn och limeblad. Plus paratha. Jamen vad MÖRKT det är här!
Går vi tillbaka? Vi hämtar ju indiskt mat ganska ofta från vårt lokala hak här där vi bor. Det är väldigt ofancy. Vi känner unisont att vårt vanliga ställe är bättre. Kanske att jag provar brunch (frukostmenyn lockar trots allt) på Dishoom vid tillfälle. Ja å så var vi ju lovade gratis efterrätter nästa gång.
Spana in 
