London: vårt boende i Covent Garden

Häromveckan när vi var London bodde jag och 16-åringen i en liten lägenhet på 16 Irving Street i Covent Garden. Hittade via booking.com. Vi var inte intresserade av någon hotellfrukost utan ville ha tillgång till eget pentry. Blir oftast lättare att fixa glutenfri frukost på egen hand. Plus att vi ville vara hungriga för lunch och middag. Dessutom ville jag kunna jobba ostört men centralt så hon kunde röra sig ute på egen hand. Så utifrån dessa preferenser blev boendet jättebra. Faktiskt så gick vi precis överallt dessa dagar, tack vare läget.

Ingen hiss finns i huset ska tilläggas, det är smala trappor och vi bodde högst upp under taknocken. Det var ostört från andra boendes i huset men visst var det liv från restaurangerna på kvällen från samma gata utanför. Äsch rätt mysigt ändå en kväll i slutet av juni. Rent och fint var det också. Sprang aldrig på rumsuthyraren, allt kontakt sköttes via mail och vi hade digitala koder till dörrarna. Rätt skönt faktiskt.

London: Middag på NOPI

Vill gärna prova alla Ottolonghis restauranger i London men det här är ändå en början. Åh vad det här var bra. Jag och 16-åringen delade på 5 smårätter innan vi promenerade vidare på musikal. Blev så mätt. Blev inte plats för efterrätt. Vi pratar fortfarande om morötterna! Helt galet att man kan bli så besatt av en sån enkel rätt.

Deras pre-theatre-menu var inte direkt glutenfri vår kväll, men en bra sak med Nopi är att de har en hel del glutenfritt på menyn. De har även en enkom glutenfri meny som de fint nog mailade i förväg. Sånt är så skönt tycker jag. Betyder så mycket när man kan välja “allt” från menyn man kikar på. Det finns även en del kötträtter så klart men dottern är pescitarian och jag ville som dela alla rätter med henne. Så härlig middag med mycket vego  och lite fisk. Prismässigt helt ok med tanke på de fantastiska råvarorna och väl komponerade rätter.

Vi satt för övrigt en trappa ner vid deras långbord typ “mitt i köket”. Det är som tänkt att man socialiserar med andra gäster. En trappa uppe är det mindre bord. Mysigt på olika vis tänker jag.

Drack riktigt gott vin på glas och dottern provade alkoholfria drinkar som var mycket “ottolonghi” dvs med en massa smaker som en inte kommit på själv. Så inspirerande middag från början till slut.

Lite kryddade nötter innan maten. Nästan lite för mycket (!) om jag nu ska anmärka på något?
Burrata med ananas, chili, honung och koriaderfrön. Wow vilken ost!
Morötterna. Alltså vad vi pratar om dem. Med labneh, kardemumma och pistage. Vill ha receptet!
Tomater med safir (heter vad på svenska?), grön miso, mandel och furikake. En väldigt fin kombo.
Broccolini som pakora. Tofu med lime. Plus picklad citron.
Dottern pratar fortfarande om denna torskrätt. Vet knappt vad vi äter här. Någon slags rädisa i purén. Vad är ens monks beard?! Plus chilismör. Magi på tallrik som är så typiskt Ottolenghi?

 

London: glutenfritt på Grom

Ett stort plus för Grom är så klart läget. På krypavstånd från Picadilly. För långt från alla glutenfria tips som googlas upp ligger centralt.

Här på Grom är all brioche, strutar och kakor helt utan gluten förutom deras fina gelato. Så skönt när det för en gångs skull inte är en massa kompromisser.

Gott så klart! Lätt att gå tillbaka hit. Provade deras pistage och deras ”egna smak” – gelato crema du grom.

Our signature flavour comes about from the meeting between Guido’s passion for the highest quality raw materials and Federico’s weakness for the most mouth-watering flavours. And so voilà: pastry cream, Venezuela chocolate chips and Grom meliga biscuits. The Grom flavour!

PS! Mer glutenfri glass i London – Yorica.

London: London eye

London Eye är en typisk “turistgrej” som vi har väntat med att göra tills någon kompis till barnen från Sverige har hälsat på. Vi åkte redan i somras men jag har glömt att berätta om hur det var. Lite  kul ändå!

Om det praktiska: Biljetter förbokas på nätet. Vi hade bokat biljetter till klockan fem på eftermiddagen. Men vi insåg att det inte var så exakt på minuten när vi väl var där. På plats hamnar du ändå sist i kön. För oss tog det nästan en timme från att vi ställde oss i kön och tills vi var ombord. Därav av möjligheten att det går att betala extra (!) i samband med bokningen om du vill vippa in snabbare via en annan kö. Men kvällen var solig och fin, vi hann äta glass i kön, så vår väntan var inte så betungande.

London Eye konkurrerar så klart med flera andra spektakulära vyer i London. Spontant gillar jag Sky Garden lika mycket. Och det är gratis. Duck and Waffle är mer en restaurang men deras vy på 40 våningen är också mäktig (och vid vårt besök så tror jag min åttaåring blev lika fascinerad av hissen…) Så för budgetresenären tycker jag Sky Garden är minst lika bra, den gillar jag även för att det bara kan bokas på två veckors varsel.  Lite mysigt att man kan fika eller ta en drink där också. Men London Eye är alltid, ja London Eye. Plus att det är härligt att promenera häromkring Jubileum Garden.

London: söndagsfrukost på Deliciously Ella

Andra frukosten i London häromhelgen blev på Deliciously Ella. Ett ganska spontant beslut efter att ha googlat på temat acaibowls som var Elvaåringens önskemål. Kanske inte “exakt” det som är på menyn här men du designar din egen frukosttallrik här utifrån en massa goda tillbehör.

Adress: 18 Weighhouse St, Mayfair, London W1K 5LU
Kokosnötsyoghurt med fyra olika toppingar.

Jag tror inte Deliciously Ella ( eller hon heter egentligen Eleanor Laura Davan Mill) är så känd i Sverige. Hon började blogga när hon av medicinska skäl lade om sin kost till veganskt. Hon har skrivit tre populära kokböcker och säljer veganska produkter under eget namn. I hennes varumärke ingår alltså numer även ett café i centrala London.

Fantastiskt gott bananbröd toppat med äppelkompott smaksatt med chai, kokosnötsyogurt och rostade hassselnötter.

Hur det var? Jag medger att jag lämnade cafét riktigt inspirerad. Just det här med glutenfri frukost som mättar och är vegetariskt är något som jag tacksamt letar mer idéer. Och jag medger att jag kanske har vart skeptisk till hennes recept tidigare om åren. De har helt enkelt inte tilltalat mig. Men det känns som att caféts framgång (det var fullsatt denna söndag morgon) bygger på att det serveras rätt vanlig mat me med en god tvist. Äter lätt här igen. För att få god inspiration.

Fast så var det ju det här med “mjölk” till kaffet. Är inte riktigt redo att hälla havremjölk i mitt morgonkaffe. Det fick bli svart denna gång.