Elvakaffe

Farmor brukade fika runt klockan elva. Det var elvakaffe. Gick man dit och hälsade på lite oanmält så där strax en kvart innan så visste man att man kunde få fika.

Elvakaffe är ett sådant där sympatiskt ord tycker jag och framför allt är det en väldigt behaglig sysselsättning. Det funkar dock inte på jobbet. Det är ju en knapp timme innan lunch och det är ofta då man har som mest att göra, men när man är hemma så är elva en lagom tid på dagen för att dricka kaffe. Varför är det så? Finns det någon hormonell förklaring? Eller är det för att posten förhoppningsvis precis har kommit då?

Farmor, som tillhörde småkaks-och-bullgenerationen, tinade ofta en kanelbulle i ugnen och bläddrade i sin Allers. Är elvakaffet så enkelt att det handlar om att unna sig lite vardagslyx när man har varit uppe och stökat i några timmar? Själv har jag ju trillat dit på Marias chokladtips och tar gärna två bitar till kaffet. Och så bläddrar jag i högen av tidningar. Fast bara till elvakaffet.

Tre nya från Ramlösa

I min butik hittade jag inte mindre än tre nya smaker från Ramlösa, däremot verkar de inte ha hittat ut på deras hemsida. Päron & citronmeliss provade vi i måndags kväll och den var riktigt god! Precis lagom söt utan att vara “läsk-ig” och inte så där stickande kolsyrig som vissa andra mineralvatten kan vara. Tummen upp för den!

De andra smakerna jag spanade in var Persimon & grape och Kaktus. Båda låter spännande och dessutom var det kampanjpris så jag lär testa dem också. Idag orkade jag inte bära hem 2 stora vattenflaskor utöver de andra matvarorna.

Gin och Granatäpple

Granatäpplejuicen är ett återkommande paket i vårt kylskåp. Ikväll har den hittat det bästa sällskap på länge. Gin. Blanda på en höft och bjud som aperitif. Det blir en riktig goding! Granatäpple lär förresten förebygga prostatacancer så man kan faktiskt se det som en medicinsk behandling!

När jag googlade för att se om det fanns något namn på G&T med granatäpple så hittade jag det här videoklippet. Det får väl ses som en uppgraderad version helt enkelt!

Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée

Att dricka champagne är rena himmelriket. Jag luktar, dricker, njuter, tittar på bubblorna och tänker att ja… det är ju så här tillvaron ska vara. Det behövs inga mängder, ett enda glas räcker gott – bara det serveras tillräckligt ofta. 😛

För någon vecka sedan var vi lite djärva och provade en ny sort; Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée. Enligt Systembolagets beskrivning har den varken mer eller mindre sötma än min favorit Moët & Chandon, men trots det kändes Laounois väldigt mycket sötare i smaken. Kanske beror det på att Launois har en smak med inslag av bröd och choklad som framhäver sötman? Eller att Moët & Chandon har en väldigt frisk äppelsmak? Amatören Helena är ute på hal is lite grand. Någon som kan bringa klarhet i ämnet? God var den hur som helst, även om den inte blev en ny favorit.

En hel del champagnesorter finns på halvflaska, vilket är otroligt smart. Om man bara vill ha var sitt glas innan maten kan det ju kännas onödigt mycket med en helflaska för en dryg trehundring.

Launois Blanc de Blancs