Det är en konstart i sig att äta julbord. Speciellt när allt ser gott ut och man har ambitionen att orka med både förrätt, varmrätt och efterrätt. Även om man lägger upp en bra matstrategi innan man börjar äta är det inte säkert att den håller hela middagen igenom.
I söndags blev det julbord på Långbro Värdshus som öppnade sent som i november. Det ligger “mitt ute i ingenstans”, eller ja vid Långbropark i Älvsjö men det kräver trots allt en liten omväg för att komma dit.
Det är ett väldigt vackert hus. Speciellt nu i vintertid med alla juldekorationer. Det är högt i tak och ger lite hemma-hos-känsla eftersom restaurangen har bord i flera rum. Baren som man passerar när man kommer in är snygg och hemtrevlig. Det är med en viss avundsjuka vi tänker på alla grannar i området som kan gå förbi på en vinterpromenad för att ta en drink eller för att äta dagens husman på barnmenyn till litet pris. Dessutom är personalen trevlig och omtänksam. De fixar med smådetaljer vid alla bord så att alla känner sig väl omhändertagna. Kökschefen, Fredrik Eriksson, ses överallt hela tiden. Ena stunden fyller han på med ved i öppna spisen, nästa sekund hämtar han mer tallrikar och strax efter ses han veva runt bland skålarna på varmrättsbordet. Han håller ett högt tempo och verkar hinna med allt och lite till!
Efter en drink i baren gav vi oss in på “förrättsrummet”. Det var som ett enda stort hav av goda saker. Så många goda sillar och strömmingsrätter, och vi hann inte alls med alla laxvarianter. Jag hoppade över julskinkan till förmån för kalkon, ren, olika patéer och god chutney. Det var ingen lätt prioritering på tallriken (varför somliga tog två, inte jag…) och det var många goda idéer att försöka komma ihåg att göra hemma, brysselkålssallad med apelsin, sill med äppel och pepparrot…
Varmrätterna i nästa rum var goda men kändes kanske lite bleka efter den fantastiska starten. Här var det mer traditionell mat utan krusiduller; köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, revbensspjäll, lutfisk mm. Tre sorters kål fanns för den som ville ha. Både röd, brun och grön.
Efterrättsbordet var lite mindre och bjöd bland annat på rödvinsmarinerad fruktsallad, saffranspannkakor, chokladmousse med glöggkryddor, mandelsnäckor med hjortron och en blandning av julgodis.
Bordet därefter med ostar och fikonkompott valde vi bort. Det fanns liksom inte plats för en endaste finskuren rädisa i magen. Vi var för mätta. Jag tror faktiskt min matstrategi misslyckades redan bland sillarna.
Om vi får önska, så hoppas vi på en SOS-tallrik (smör-ost-sill) på menyn efter nyår. För då kommer vi snabbt tillbaka med svärfar i januari.
