Hummerlunch på Nins bin

Vår resa till Nya Zeeland var kanske inte så planerad in i minsta detalj. Vi hade skissat på ett ungefär, en reserutt motsols runt hela den södra ön den här gången, med en ungefärlig uppskattning på hur många mil vi ville köra varje dag.

Men beroende på väder och vind så fick vi snabbt justera resplanen. Som till exempel när vi kört hela vägen ner för västkusten och tog sikte på spektakulära Arthurs pass och i sista sekunden upptäckte översvämningarna som stängt av ett antal vägar. Ja samma kväll tutade vi tappert upp igen efter samma kustremsa. Nu var det egentligen ingen fara skedd eftersom vi i och med detta återsåg Hanmer Springs som vi passerat veckan innan. Då under en regnig dag som gjorde att vi inte kunde ta del av de fina varma källorna. Helt oväntat var vi alltså tillbaka en vecka senare och mötte strålande solsken morgonen och fick en fantastisk baddag i grymt coola pooler som jag varmt rekommenderar.

För att summera reseplanerandet så tog vi alltså dagen lite som den kom. Att hänga online på Ipaden var ett ovärderligt resesällskap på resan. Google Maps räddade oss ett antal gånger när vi akut letade efter en bensinmack eller mataffär. Tripadvisor är som bekant också ett säkert kort om man vill snabbt vill scanna av utbudet lokalt i jakten på restauranger och sevärdheter med dagsfärska recensioner från andra resenärer.

Det här var en sådan dag. Vi passerade Kaikoura vid lunchtid ungefär och jag scannade av Tripadvisor efter ett lämpligt matställe. Nins bin lät tilltalande med sina nyfångade skaldjur serverat vid stranden. Det här är en bit norr om Kaikoura. Så pass långt utanför att vi började tro slut att vi missat vad-det-nu-var-som-vi-egentligen-leta-efter.  Det är då vi upptäcker vi det lilla plåtskjulet alldeles bredvid vägen med två små bord placerade direkt vid vägkanten.

Nins Bins specialite är crayfish och det som jag trodde var kräftor visade sig vara nyfångad hummer. Menyn här är egentligen bara hummer och musslor. Lite olika såser finns om man vill ha till och  så typ läsk. Maken var inte helt övertygad om denna spontanlunch när han betalade för humrarna som inte var helt gratis.

Men det var ju en helt fantastisk lunch! Av alla humrar jag har klämt i mig på nyårsaftnar och andra finmiddagar så tror jag nog att det här var den roligaste och godaste upplevelsen.  Har man tur så kan man även få paua serverat när man är här, vilket jag tror är abalone eller havsöra (?). Det här är helt klart ett kul stopp på Nya Zeelandsresan!

Nins Bin har ingen hemsida vad jag vet men en facebooksida för dig som vill hitta hit!

Hej igen!

Att ta tag i matbloggen efter två månaders paus känns onekligen lite trögstartat! Ni som har hängt med på twitter och instagram vet  förstås om att vi har hälsan i behåll men att jag och min familj har varit fullt upptagna med att flytta till hus och att resa tillbaka till igen till Nya Zeeland.

Nu har vi landat i vardagen igen. Laptopen är full med bilder på matrelaterade happenings, men just att få till det där första blogginlägget igen efter pausen har känts lite trögt. Så jag gör det lätt för mig och säger: hej igen kära vänner och slänger upp lite sneakpeaks från semestern – och hoppas att ni vill hänga kvar här även i fortsättningen!

Att se Nya Zeeland från flygplansfönstret efter ett dygns resa  – magiskt! Till höger, kärt återseende av fina Wanaka. Bilen är parkerad nästan på samma fläck som året innan…

Många fina strandbesök blir det på Nya Zeeland. Och ett antal besök på trevliga vingårdar, Saint Clair var ju förstås en favorit att besöka.

Fast lite bloggpaus är egentligen ganska nyttigt. Att få reflektera lite över hur bloggandet ska ske fortsättningsvis. Jag gillar att ha matbloggen som  någon slags kommunikationsplattform med matintresserade vänner. Jag kanske känner mig mer bekväm med instagram och twitter vissa gånger eftersom snabba iphonebilder och ett begränsat antal bokstäver i en uppdatering gör det otroligt prestigelöst när man har svårt att hinna prioritera tiden för bloggandet. Samtidigt som jag egentligen värnar om just det prestigelösa bloggandet. Sen inte minst, är ju matbloggen min egen personliga minnesbank för allt som jag annars inte skulle komma ihåg. Nu laddar jag om på nytt, det kommer till att börja med ett antal inlägg om Nya Zeeland framöver!

Fest på rester – the neverending story

Ett ständigt återkommande ämne är som bekant VAD ska vi äta till middag. Middagskassar är ett outtömligt ämne bland bekanta och det diskuteras appar i all oändlighet om hur man enklast planerar middagsmaten.

Mitt bästa förslag för att få snurr på vardagsmaten är att  – börja matblogga! Dels för att man utmanar sig själva att prestera nya maträtter till vardags och dels för att man för att man sinom tid utsätts för inspirerande matrelaterade mail i inboxen. Som nu tex: Lantmännen har en kampanj med hashtagen #pizzamodellen för att tipsa om hur man enkelt tar tillvara på rester genom att återanvända dem på pizza.

Jag gillar helt klart upplägget. Allt går ju att ha på pizza! Jag gillar att ha överbliven ratatouille som topping. Prova rotfrukter som variation, varva skinka/fikon/honung, eller stärk upp med bönor om det är tomt i kylskåpet. Pizza funkar även som efterrätt. På min måste-prova-lista finns till exempel Pickipickis äppelpizza med mascarpone som låter gudomligt gott!

När vi stod och bakade ut dessa pizzor tutade det samtidigt förbi ett bud från Vinpanelen som jag tidigare nämnt. Den här gången bekantade vi oss med bland annat Somezin som jag hört mycket om men inte provat och som blev en lyckad kombo till fredagspizzan. Saken är den att detta vin först enbart fanns som BiB på systembolaget och det har därefter blivit så efterfrågat att det numer även går att beställa på flaska. Kul att äntligen få prova tycker jag som inte brukar köpa BiB. Etikettstexten påminner om att det passar ypperligt till mat på temat komfortmat som till exempel smakrika kötträtter, pasta och hårda ostar. Jag tycker att Somezin är ett prisvärt vin (89 :- ) som säkert passar bra till grillat – så bäst att lägga vinet på minnet till nästa sommar!

Till vänster; Pizza när barnen får välja – skinka, paprika och färsk ananas. Vi vuxna rensade kylen på skaldjur och svamp. (Ej att förglömma – pizza är ju också världens bästa rester dagen efter…)

Till höger; #pizzamodellen inspirerar med annons i Svd – ta till vara på överbliven frukt att toppa på pizza tillsammans med nötter . God idé att lägga på minnet!

Kycklinglevertoast med bacon och vindruvor

Jag äter inte gärna lever. Maken försöker rösta in det i vardagsmaten ibland men jag kan inte påstå att jag går i spinn på att tillaga rätter med inälvsmat.

Vår middagsgäst häromveckan hade dock fått önska sin tre-rätters-middag där en av rätterna var just kycklinglever. Det här är egentligen tänkt som varmrätt med potatismos och ett recept som vi snott rakt upp och ner av Leif Mannerström. Så vi litade på hans goda omdöme med att blanda in vindruvor i maten.

Denna matiga rätt gör sig bra på toast som förrätt. Resterna från den här kycklingleverröran värmde vi  upp till middag kvällen efter och serverade med rotmos. Vet ni vad, jag som inte gillar lever kan tänka mig att äta det här igen! Halvera receptet om det är tänkt till förrätt.

Kycklinglevertoast med bacon och vindruvor

4 varmrättsportioner.

  • 6oo gram kycklinglever
  • 200 gram fin bacon eller sidfläsk
  • ca 20 små steklökar (ju mindre  dessto bättre)
  • 2 vitlöksklyftor
  • 150 gram champinjoner
  • smör att steka med
  • 100 gram kärnfria gröna ekologiska vindruvor
  • 100 gram späda haricot verts
  • ett par kvistar färsk timjan
  • 1, 5 dl köttbuljong
  • 1 msk konjak
  • en näve färsk finklippt bladpersilja
  • salt och peppar

till krutonger: köp färdigt ciabattabröd och skiva i tunna skivor på tvären.

  1. Skär bacon i strimlor. Skala steklökarna (dela dem ev om de är stora). Skala och finhacka vitlöken. Skiva champinjonerna.
  2. Stek bacon i en stekpanna. Tillsätt champinjonerna och smålöken.
  3. Krydda med finklippt timjan och vitlök.
  4. Stek röran på mellanvärme i ca 10 minuter tills steklökarna är mjuka. Ställ stekpannan åt sidan. Spar skyn!
  5. Dela vindruvorna och kärna ur dem om de har kärnor.
  6. Förbered kycklinglevern. Klappa levern torr med hushållspapper. Dela den i små bitar. Stek den hastigt i en annan stekpanna med smör. Salta och peppra. Sänk värmen.
  7. Häll konjak på leverbitarna och flambera hastigt. Häll på buljong och värm upp igen. Tillsätt steksky från den första stekningen samt bacon, champinjoner och lök. Låt allt puttra ett par minuter. Smaka av med salt och peppar.
  8. Förväll haricot verts snabbt.
  9. Lägg haricot verts, vindruvor och persilja i stekpannan med övriga ingredienser och låt allt bli varmt.
  10. Skiva chiabattabrödet i  tunna skivor och stek i smör.
  11. Servera leverröran, haricot verts och vindruvor på på det nystekta brödet.

Sen sist

Sex veckors frånvaro här på matbloggen betyder inte med automatik att vi har slutat laga mat här hemma. Tack och lov för twitter och kanske framför allt instagram för möjligheten att snabbt rapportera om mat och dryck från middagsbordet. Jag ska erkänna att fotograferande med iphonen har gått ut lite över matbloggeriet. När orken inte finns att ladda upp och redigera bilder så är instagram helt klart en vän i nöden. För er som inte har hängt med på instagram på sistone så kommer här en snabb summering med Iphonebilder över höstens bästa mat-och-dryck-relaterade fynd:

Det här har blivit en återkommande middagsfavorit här hemma. Maken köpte en hel lax för en billig peng och fyllde den med en ricottaröra med färsk bladspenat, citronsaft, salt och peppar innan det åkte in i ugnen. Till detta drack vi ett trevligt och passande vitt vin som heter L chardonnay.

Vinet ingår i ett utskick som kommer regelbundet till en Vinpanel som jag är glad över att få vara tillfrågad om att vara med i. Det är kul att läsa andras recensioner på twitter och bloggar om vinutskicket för att se vilka som har liknande smakpreferenser. Smaskens-Annika hade till exempel samma vin till fiskwallenbergare och jag kan bara konstatera att vi tyckte väldigt lika om detta vin. Det blev så klart dokumenterad i vindagboken! Den här ugnsbakade laxen blir för övrigt världens bästa rester till lunch när man rör ner den i spagettiskålen med lite finriven parmesan.

Häromveckan träffade jag en kär vän för en lång middagssittning på Texas Long horn. För ovanlighetens skulle valde jag inte deras säkra kort med texas chili – utan åt mig istället mätt på deras goda Beef Bontana. Ryggbiff serverat på cheddarostgratinerade nachos och svarta bönor och jalapeños var helt klart comfort food en regnig fredagkväll. Servitrisen rekommenderade husets egna shiraz, speciellt utvalt för att matcha deras kött, helt klart ett vinnande koncept till deras schyssta biffar. Finns som beställningsvara på Systembolaget.

I fredags var det äntligen dags att fira med maken för att Höstens Stora Projekt med att köpa ett större hus (hurra!) och att sälja vårt nuvarande bo äntligen var uppstyrt och klart. Om ett par veckor flyttar vi in i ett fint trettiotalshus med söt glasveranda och vårt fina radhus har fått en ny ägare! Som extra bonus så kommer vi att ha ett mer bloggvänligt kök!

Vi var båda överens om att bästa tänkbara lunch i stan var att få sitta i baren på Råkultur och äta oss trötta på deras fantastiska sushi. Det är kanske mitt allra bästa Stockholmstips – kom hit hungrig och ät femton bitar av deras sushi moriawase! Vi provade även en light ale nämnd Kusken från Hanterverksbryggeriet i Västerås till maten som var en god lättöl. Finns inte på Systembolaget (ännu) men väl värd att hålla ögonen på.