Kära tomten (tips och önskningar)

Äsch jag är lite svag för julklappstips ändå. Jag tänkte påminna om ett par grejer vi är supernöjda med i vårt kök och som vi använder OFTA. Gillar rustika grejer som håller länge.

Först ut. Stekbordet från Svangrens. Det flyttade in hos oss 2006 (!) och vi använder det ofta. Senast i lördags när maken preppade ett gäng burgare. Just nu har vi gasspis och det är så smidigt att laga över två lågor. Håller saker varmt på ena sidan medan man steker klart på andra sidan. Gillar sedan att servera mat direkt från stekbordet på middagsbordet.

En annan köksfavorit vi använder ofta är vår svarta gjutjärnsgryta Sarpaneva från iitala. Den här årstiden puttrar den på spisen varje vecka. Fick en liten chock dock nu när jag googlade och såg vad den kostade. Oups! Vi köpte den för typ tio år sedan för en tredjedel av priset. Superkvalité med andra ord. Älskar att använda den!

När det gäller kokböcker har jag precis sträckläst Mathias Dahlgrens Kokbok för gråa dagar. Behaglig läsning. Underbara foton med input av illustratören Jan Berglin.

En sak till. Älskar vår marmormortel. Fint fyndad för typ två pund i en välgörenhetsaffär här i England.

Och om jag får önska något? (hallå INGEN har frågat hitills…)

När jag var på Daniel Berins Krog i somras blev jag så himla förtjust i deras champagneglas. Hela middagen hade olika glas från Riedel och deras champagneglas ger mig typ gåshud. Häll upp bubbel i dem och se hur bubblorna rör sig. Magi! Kan inte riktigt sluta tänka på dem. Finns kanske en risk att min champagnekonsumtion kan komma att öka med 500% om de här glasen flyttar in – eftersom jag kanske måste kolla hur bubblorna blir varje gång. Detta sagt av någon som vanligtvis dricker vin i duralexglas.

Nummer två på min lista som ingen har frågat efter (WTF…) är kokboken Högtid av Stefan Ekengren. Ni vet han som har fantastiska Hantverket som jag bloggat om här. Hann bläddra lite i den när jag var i Sverige senast. Känns som om den kan hänga med länge. OCH användas. Inte självklart för alla kokböcker eller hur?

Tror att mitt liv skulle bli än mer komplett med riktiga grillbestick. Ni vet sådana där med trähandtag och med knivar värdiga att skiva en entrecote med. Typ lite ungefär som Gense Old farmer. Eller kanske något mer åt det franska bistrobestickhållet. Alltså att de är ganska nätta. När jag ser sådana i ett skyltfönster blir jag som ett barn som inte kan röra mig ett steg framåt. Kan. Inte. Sluta. Beundra. Kom igen nu tomten…

Jag också

Lotta undrar vilka sju saker som jag önskar mig till jul och Maria har redan bloggat om sina önskeklappar inför julen så här kommer min lista:

Mest av allt önskar jag nog mig en Electrolux Assistent. Jag har avgudat Kitchen Aid hur länge som helst nu men ju mer jag läser om olika maskiner verkar den förstnämnda bättre och mer praktisk hur snygg Kitchen Aid än är.

De finaste skärbrädorna heter Sigvard och kommer från Sassabrassa och mottages tacksamt.

Sedan behöver det här hushållet ett par snygga cocktailglas. Inte bara till Cosmopolitans utan även för snygga förrätter och efterättspresentationer. Giriami har flera snygga varianter som tex Sunset Martini. Fatta bara hur glammig morgonjuicen skulle bli i ett liknande glas!

Ett par snygga mixskålar vore också välkommet, dels gillar jag Royal vkbs design men jag är ödmjuk och kan tänka mig ett par Margretheskålar i nödfall.

Galet snygga är de svartvita kaffekopparna Zebra från Gefle även om risken är stor att jag inte skulle våga använda dem ifall jag skulle slå sönder dem.

Slutligen två önskningar kvar och då får det blir kokböcker, Långkok och Vinterns Söta.

Kära tomten

Det här blir en kombinerad önskelista och tips om julklappar! Jag skulle gärna se något av följande i fina paket med mitt namn på under granen:

Mandolin att skära fina skivor med
Kyocera mandolin med keramiskt blad

Praktisk bakduk/bakplåtspapper
“evighetsbakduk” i silikon

Praktiska mått
Dalla Piazza Nuscup mini och maxi mått

Solens smak

Solens smak: nya matresor till Italien av Bo Hagström

Vinterns söta

Vinterns söta av ragazzefavvisarna systrarna Eisenman

Mina fastrars mat

Mina fastrars mat: menyer från Maddaloni av Paolo Roberto

Bilder från Vikingsun, Clas Ohlson, AdLibris

Matböcker på önskelistan

Jag har alltid en massa böcker på min önskelista inför julen. Böcker är den allra bästa saken att få och särskilt vid jul eftersom jag har extra mycket tid till att läsa, bläddra och titta på bilder just då.

För någon vecka sedan satt jag på Akademibokhandeln och bläddrade i böcker. Det är förresten en riktigt bra idé att ha en läshörna i butiken. Jag blev i alla fall bara mer köpsugen efter att ha kunnat kika på recept och läsa korta stycken utan att behöva trängas bland hyllorna.

Böcker på önskelistan

Mina fastrars mat av Paolo Roberto och Café Stockholm av Erik Olofson hade kunnat hänga med mig hem med en gång om jag inte lagt band på mig. Och så vill jag ha Med mycket grönt av Markus Aujalay också.

Någon annan matrelaterad bok som jag bör önska mig i julklapp? Tipsa vettja!

Stig Lindberg

Några udda delar ur Stig Lindbergs serier Berså, Spisa Ribb eller Adam för Gustavsbergs Porslinsfabrik skulle definitivt piffa upp mitt vita porslin här hemma. Jag skulle bli lycklig över ett enda uppläggningsfat eller några få koppar.

Hemma hos svärmor bor det här snygga smörtråget ur serien Berså. Serien tillverkades 1961-1974, men togs i produktion igen 2005.

Berså

Spisa Ribb togs fram till utställningen H55 i Helsingborg 1955. Enkel och snygg och definitivt i min smak. Numera finns den i nyproduktion igen, men det hade onekligen varit ännu roligare att få tag i delar från 50- eller 60-talet.

Spisa Ribb - foto från Gustavsbergs Porslinsfabrik

Även Adam finns i nyproduktion sedan 2005. Ibland är den här min favorit.

Adam - foto från Gustavsbergs Porslinsfabrik

Sambon M fick boken Stig Lindberg: Tusenkonstnären i julklapp.En intressant bok att bläddra i och ganska snabbt insåg jag att Stig Lindberg designade så oerhört mycket mer än bara porslin; bl a omslagspapper och kortlekar.

Tusenkonstnären - Stig Lindberg av Gisela Eronn

Trist nog missade jag däremot Stig Lindberg-utställningen på Nationalmuseum, trots att den pågick i drygt nio månader.