| Prenumerera via Bloglovin' bloglovin | Prenumerera via RSS RSS | Kontakta oss RSS

Postat av torsdag 20/06 2013 kl. 22:26 Kommentera

Brancott Estate Flight – och vilket nostalgivin köper du?

Jag fick en förfrågan om att prova det vita vinet Branco Estate Flight – ja som om jag skulle kunna säga nej till sauvignon blanc från Nya Zeeland?! Det räcker ju typ med att jag ser en vinetikett från Marlborough så längtar jag tillbaka till Nya Zeeland! Det har väl knappast gått någon bloggläsare obemärkt förbi att jag är väldigt förtjust i denna ö.

Brancott Estate är en vingård som vi inte hann kolla in när vi var på NZ. Jag googlar och inser att den ligger på krypavstånd till både Saint Clair och Cloudy Bay som vi besökte i vintras. Det är bara konstatera (åter igen) att man verkligen ska lägga gott om tid på Marlborough när man reser runt på  sydön.

Så vad har jag att berätta om det här vinet?  Jag har hunnit köpa på nytt. Det kan summeras som ett lättsamt somrigt vin med inslag  av nässlor-krusbär-lime. Passar fint till räkor och småplock. Före maten. Eller efter maten. Bra alltså att ha liggandes på kylning inför kommande semesterkvällar!

Som sagt. Jag är ju lätt förälskad i vissa viner på grund av sitt ursprung eftersom jag förknippar dem med en resa och där jag kanske till och med har haft möjlighet att besöka aktuell vingård. Neudorf är ett exempel och  Châteauneuf-du-Pape ett annat. Har du något  favoritvin som du nostalgiköper efter någon semesterresa?

Postat av måndag 25/02 2013 kl. 21:29 8 kommentarer

Nya Zeeland tur och retur – allt där praktiska

Jag får en del frågor om hur man planerar och budgeterar en resa till Nya Zeeland. Det går ju inte att hinna med ”allt” på en NZ-semester så man får börja med att fundera på hur länge man kan vara där. Sen får man fundera på vad man helst vill hinna med. Utitifrån detta läggs sen en reserutt beroende på hur många timmar om dagen som man kan tänka sig att sitta i bilen. För det blir ju många timmar i bilen. Sällan tråkigt förstås för det finns mycket att se. Och så det kanske bäst av allt – friheten att stanna till vart man vill.

Vi firade jul med Singapore Airlines någonstans mellan Singapore och Christchurch. En Singapore Sling kändes nödvändigt! Deras jultallrik med kalkon och rostade grönsaker var väl kanske inte den mest spektakulära julmiddagen jag har vart med om.

Vyn från  flygplanet som gör det värt den långa resan – Hej Nya Zeeland!

 

Vill man prioritera vingårdar på resan så finns olika resepaket att inspireras av. Gillar man all sorts äventyrsaktiviteter  så är Queenstown ett förväntat stopp. Eller så kanske man vill göra alla ”måsten” som förväntas av en Sagan-om-ringen-nörd. Nya Zeeland har något som tilltalar de flesta. Vi har tex hunnit med alla möjliga naturupplevelser;  sett bubblande vulkanerglaciären vid Franz Josef, åkt båt vid Milford Sound, spanat in Mount Cook på nära håll och badat i varma källor. Om soligt och varmt väder viktigt så kanske den norra ön är ett säkrare kort beroende på vilken tid man åker osv. Jag har inget bra råd på vilken ö som är ”bäst”, utan det finns  mycket att göra på båda. I vår packning så ingick det  badkläder, sommarkläder och regnkläder + jeans. Ibland använde vi alla outfits på en och samma dag.

 

Det är en lång resa till Nya Zeeland men det finns ju förstås ett mervärde att stanna till halvägs på vägen dit. När vi flög till Auckland så stannade vi i Hongkong några dagar och nu när vi flög till Christchurch så var det flygbyte i Singapore och det är ju också värt ett par dagar.

Väl på plats så har det vart skönt att stanna in första natten på närmaste hotell.  Förra året bodde vi på Sudima inför hemresan. I år när vi landade så bodde vi på Commodore. Båda hotellen ligger vid flygplatsen. De är väl egentligen likvärdiga i standard men jag gillade atmosfären på Commodore. Kanske delvis för att vi landade på julaftonen denna gång.

Commodores hotellfrukost på juldagen.  Semestern kunde knappast börja bättre än med egg benedict till frukost!

Sen pep maken iväg och hämtade  husbilen och parkerade upp i väntan på att Singapore Airlines skulle komma förbi med våra försenade väskor som inte riktigt hängde med när vi lämnade Frankfurt. Till middag hann vi med en otippat god pizza i baren – souvlakipizza med tzatziki. Inte så Nyazeeländskt kanske men gott semesterminne.

På första resan i Nya Zeeland hade vi en husbil med sex bäddar. Nu andra gången så nöjde vi oss med en husbil med fyra bäddar. Våra tre tjejer fick ju gott och väl plats i en dubbelsäng. Bensinen på NZ har vart billigare än här hemma. Att checka in på en camping med husbilen och få tillgång till el har kostat ca 32-70  NZ dollar/natt beroende på campingstandard. Den nyazeeländska dollarn har vart ca 5,50  jämfört med den svenska kronan. Vi har oftast stannat en natt per camping och med bara några undantag stannat två nätter på samma ställe. Det är som sagt mycket att se, så man vill ju hela tiden vidare.

Vart bor man då? För eller senare så hamnar på en sk  TopTen-camping. De håller en viss grundstandard och liknar varandra lite efter ett tag.  De har bra duschar och kök osv och ger ett väldigt fräscht intryck. Trots att de är sk ”familjecampingar” varierar det dock hur mycket det finns att göra för barnen på dessa campingar. En annan campingkedja heter Kiwi holiday parks – ingen av deras campingar som vi bodde på var väl så där direkt wow. Sen finns förstås en massa privata campingställen, vi har varit på flera guldkorn som vi hittat via Google Maps  eller guideböcker, tex hippie-inspirerade Little River på vägen till fina Akaroa eller The Farmyard utanför Geraldine som bland annat har åsneridning för morgonpigga barn.

Vi behövde inte  boka campingar i förväg men planerar man att åka någonstans där det inte finns alternativ så kan det vara värt att boka i förväg – som tex campingen vid Milford Sound. När vi kom dit så knep vi den sista platsen utan el, det hade känts ganska jobbigt att vända tillbaka till civilisationen om vi inte fått den platsen! Mellan jul och nyår var det också mer uppbokat på campingarna och vi kanske inte alltid hamnade på vårt förstahandsval så storhelger är väl också värt att boka i förväg.

Ja det var kort och blandat om reseplaneringen. Hoppas att det besvarar lite funderingar kring semestrande på Nya Zeeland!

Postat av tisdag 19/02 2013 kl. 13:30 Kommentera

Mera Nya Zeeland: på menyn i husbilen

Såklart att vi inte bara har hängt på mysiga vingårdar på Nya Zeeland. Det har varit mycket vardagsmat hemma i husbilen. Kylskåpet är minimalt så tex tre dagars matshopping kräver viss planering och så gäller det förstås att tänka till så att all mat går åt utan spill.

 

Till vänster –  Vårt mini-kök för tre veckor. Till höger – bäst att ladda med frukost innan morgonpromenaden ner till stranden med delfinerna… la dolce vita!

Förra året så var vi ju rätt insnöade på Monteights och Lisas röror och jag ska erkänna att vi var rätt enkelspåriga och körde på samma koncept i år igen. Det blev även ett antal Mrs Macs steak pies till lunch, ljuva youghurtfavoriter och oräkneliga lemonadflaskor från Charlies precis som förra året. Yoghurtarna från the Collective Dairy är bästa tänkbara efterätter med sin feta krämighet och gudomliga smaksättningar. Det är trist att vi inte har någon smakmässig motsvarighet här hemma. Deras banoffeeyoghurt låter kanske som en tveksam smakkombo men var faktiskt löjligt god.

Barnen åt söta saftiga gula kiwis morgon-middag-kväll och om åt vi något mer än något annat denna gång till middag så var det saftiga lammracks, säkerligen ett par gånger i veckan, serverat med sallad och pinot noir från någon närliggande vingård. Nej vi tröttnade aldrig på campinglivet när vi var på Nya Zeeland!

 

Till vänster: Ceasarsallad med bacon och ägg går snabbt att svänga ihop i husbilsköket. Till höger: Kvällssol i  finaste Wanaka. Finns nog ingen bättre middagsplats för nygrillat och kall öl…

Ja så var det ju som sagt det där med  nygrillade lammracks och sallad, ljuvligt gott! Och Charlies! Åh vad vi har druckit lemonad! Mest varvade vi mellan den klassiska citronvarianten med den löjligt goda hallonvarianten!

På mataffärsspaning i NZ. Vi handlade nästan alltid på Countdown, ibland på New World. Till vänster,  fem sorters sötpotatis är ingen omöjlighet. Till höger, alla mataffärer har generöst med maränger placerat bredvid jordgubbarna vid ingången för den som akut behöver en Pavlova, ja som kanske är Nya Zeelands  efterrätt nummer ett.

Vi hann med ett sjukårskalas i husbilen! Hurra för vår stora tjej! Till höger, en lat lunch med pastramimackor, chips och nybryggt te. Just denna lunch intogs vid ett regnigt Mount Cook.

 

Happy hour i husbilen!  Monteiths  Golden Lager förblev min favorit. Det finns ett antal lokala ölsorter att prova förstås. Vi köpte pitabröd, skar upp dem i trekanter och rostade dem i ugnen. Perfekt innan-maten-snack med Lisas grymma dipper . Ja, eller ”doppningar” som barnen kallar dem.

Postat av torsdag 07/02 2013 kl. 21:53 1 kommentar

Snabbstopp hos Cloudy Bay

Vårt besök på Cloudy Bay blev ganska kort men vi hann med en snabb vinprovning på stående fot för nästan inga pengar alls. Det är lite flashigare miljö här än på Saint Clair och jag fann mig inte helt bekväm med att ta bilder under vinprovningen, så ni får hålla tillgodo med lite utomhusbilder.

Jag är ju sedan tidigare barnsligt förtjust i deras dessertvin Late Harvest Riesling så det var ett kärt återseende, men jag blev också rätt bensvept av Te Koko som jag inte provat tidigare. Äsch det var lite trist väder när vi var här, det började regna när vi kom hit – om vädret tillåtit så hade jag gärna hängt kvar i den stora trädgården med den milsvidda vyn av vinodlingarna, typ sippandes vitt vin i en av de fina trädgungorna!

Postat av onsdag 06/02 2013 kl. 12:03 2 kommentarer

Lunch på Saint Clairs vingård

Förra året så hann vi besöka två vingårdar på Nya Zeeland – Gibbston och Neudorf. I år hann vi med att besöka  ytterliggare två, nämligen Saint Clair och Cloudybay. Jag gillar verkligen att besöka vingårdar – det är så kul att se vinhantverket på nära håll och möta passionerade vinmakare!

När vi besökte Saint Clair så passade vi på att luncha i deras fina trädgård. Jag och maken beställde in någon slags ”snack platter” att dela på och insåg sen att det var ju inte direkt tänkt för dom som var ”bara lite hungriga”. Vilket galen servering!  Barnens ”monkey platter” innehöll också allt och lite till. Vi höll även korpögon på de andra bordens lunchtallrikar och allt såg onekligen gott ut som kom ut från köket. Det här är ett trevligt lunchstopp med andra ord!

Vinerna då? Det var ju inte många vita viner som jag drack på Nya Zeeland. Jag var mestadels trogen det lokala utbudet av pinot noir resan rakt igenom. Men på Saint Clair hann jag med både Grüner Veltliner och deras bubbliga  sauvignon blanc bubbles. Ja det var en behaglig lunch detta!