| Prenumerera via Bloglovin' bloglovin | Prenumerera via RSS RSS | Kontakta oss RSS

Postat av söndag 19/10 2014 kl. 21:33 17 kommentarer

Matbloggen fyller 10 år!!!

Idag är det exakt tio (!) år sedan vi postade bloggens första inlägg efter en matlagningskväll hemma hos Maria. Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan dess och vi har fått vara med om saker som vi på förhand inte hade kunnat drömma om. Efter att DN (och matjournalisten Berit Lyregård) skrev om oss i januari 2006, tog bloggkarusellen fart på riktigt (vår klippbok är rena rama nostalgitrippen). Antalet besökare ökade, vi fick förfrågningar från alla möjliga håll och i maj 2006 hade vi tillsammans publicerat 500 inlägg. Efter det har det rullat på; ibland i ett högt tempo och de senaste åren i snigelfart.

IMG_4188.JPG

Allra roligast har så klart kontakten med läsarna varit. Att få respons på inlägg och recept har varit, och är fortfarande, väldigt kul.

Under de här tio åren är det några inlägg/tillfällen som jag minns extra tydligt:

  • När jag hade bloggat om cevapcici och det blev diskussion om den här rättens ursprung i kommentarsfältet. Så till den milda grad att Maria till slut fick stänga av kommentarsfunktionen.  Man kan säga att jag efter det lärde mig att vara försiktig med vad jag publicerade. Don´t mention the cevapcici!
  • Elins populära recept på äppelkaka i långpanna är vårt mest kommenterade. Det är ofta de enkla recepten som ger mest respons, kan man konstatera. Vi brukar skoja om att när det börjar trilla in nya kommentarer till det här inlägget på hösten, då har äppelsäsongen kommit igång på riktigt. Den som ev. inte har bakat den här äppelkakan måste absolut prova. Jag, som absolut inte är någon bakmänniska, har testat och gillade den mycket.
  • När webbhotellet hörde av sig och undrade vad vi hade gjort med tanke på att typ alla sajter som driftades av dem låg nere. Vår trafik hade ökat så mycket att servern inte pallade trycket. Den enkla förklaringen var att det var dagarna före nyårsafton och det var många som letade efter recept till årets sista middag.
  • Reportaget i tidningen ”Laga Lätt” 2007 var riktigt roligt att få vara med om (det finns att läsa här; del 1 och 2). Att få se hur det funkar bakom kulisserna med matstyling och fotografering och sedan få det färdiga resultatet i handen ett par månader senare. Jag minns dock att vi hade lite rampfeber inför den där matlagningskvällen hemma hos Elin. Att det kändes läskigt att laga rätter som skulle presenteras i tidningen och läsas och lagas av väldigt många. Att vi hade bloggat i flera år och publicerat recept på löpande band, tänkte vi inte på…
  • Efter några års bloggande började inbjudningar till olika event ramla in genom brevlådan/landa i inkorgen. Jag minns särskilt när den första inbjudan från Micael Bindefeld AB kom. Ett par gånger har vi fnissat lite nervöst när vi har upptäckt vilket sammanhang vi har hamnat i. Kända profiler i matens värld och så vi… Hur gick det till?
  • Mitt recept på kroppkakor från Blekinge finns länkat på Wikipedia. Ibland vaknar det gamla inlägget från 2005 till liv och får en ny kommentar. Då och då händer det att bekanta i min gamla hemstad Karlskrona surfar efter kroppkakerecept och hittar mitt inlägg.
  • Många gånger har vi alla tre fått superbra tips om restauranger, matmarknader mm inför resor. Ovärderliga reflektioner från dem som redan har varit i den aktuella staden. Lika roligt har det varit att kunna posta reseberättelser när vi har varit utomlands. I vår resekategori ”På resande fot” finns det just nu 209 inlägg.
  • Då och då får vi mail från läsare som velat boka bord, söka extrajobb eller klaga på dålig mat. Någon ville ha pengarna tillbaka eftersom maten på en viss restaurang utomlands varit dålig och servicen obefintlig. Det ena mailet konstigare än det andra. Dessa personer har inte haft koll på vart de har mailat (uppenbarligen har de googlat på en viss restaurang, fått träff på något av våra inlägg där vi nämnt restaurangen i fråga och sedan fyllt i vårt kontaktformulär). Vi har mest bara skrattat. Och kanske suckat lite grand.

Det finns säkert många fler saker att ta upp som extra minnesvärda. Kanske någon av våra läsare kommer ihåg något speciellt? Vi vet ju att det finns de som har följt oss ända sedan starten 2004. Ni borde få medalj!

Tio år. Det är lång tid. Matbloggen känns som en gammal kompis som är omöjlig att skiljas ifrån, trots att jag inte vårdar vänskapen särskilt ömt nuförtiden. I ärlighetens namn är det ju mest Elin som håller liv i bloggen. Alldeles oavsett är jag väldigt glad över att bloggen fortfarande finns och att vi tre tjejer har hållit sams under alla de här åren. Och ja, vi är fortfarande tjejer trots att vi alla tre har fyllt 40 (en läsare påpekade för redan fem, sex år sedan att vi borde ändra bloggens namn med tanke på vår ålder… hmpf!).

Postat av tisdag 23/09 2014 kl. 10:26 2 kommentarer

Chili con carne med rökt paprikapulver, apelsin & honung

I slutet på 90-talet, när jag bodde i den lilla lägenheten vid havskanten i Karlskrona, lagade jag chili con carne ganska ofta. Jag bodde själv och var en hejare på enkel och snabb mat. Att ha en burk vita bönor och lite nötfärs hemma var ju en lätt match och tillagningen gick fort.  Sedan dess har jag bara lagat den här rätten ett par gånger. Det är märkligt hur vissa gamla favoriter försvinner från repertoaren utan anledning. För ett tag sedan hade min kollega Eva chili con carne i sin matlåda och då fick jag ett väldigt längt.

Efter lite surfande hittade jag ett recept av Tommy Myllymäki som föll mig i smaken. Han hade piffat till rätten med rökt paprikapulver, apelsin och honung förutom traditionellt spiskummin. Jag modifierade receptet lite grand (drog ner på mängden kryddor) och nu efter ett par gånger har jag fått till en riktigt god chili con carne som jag lagar med jämna mellanrum.  Det är lätt att rätten blir för söt och att honungen och apelsinsaften tar över. Var försiktig med mängden och smaka av, är mitt råd.

Här hemma äter vi nachochips, tortillabröd eller vanligt vitt bröd till. Guacamole, salsa, gräddfil, rödlök och lite skivade grönsaker är också ett måste. När jag har chili con carne i matlådan (mycket bra matlådemat!) får den sällskap av ris istället eftersom det är skönt att slippa släpa med sig fyra, fem plastbyttor till jobbet.

IMG_3850.JPG

Chili con carne, 4 portioner

400 g nötfärs
2 gula lökar
1 röd paprika
1 vitlöksklyfta
1/2 röd chili
1 tsk rökt paprika
0,75 tsk spiskummin
1 apelsin , skalet av hela apelsinen och saften av halva
1  msk honung
2 dl kalvfond
400 g krossade tomater
1 burk kokta små vita bönor
1 msk hackad mynta (färsk) att strö över före servering

Gör så här:

Hacka lök och chili fint. Strimla paprikan på längden och stek sedan allt i en gryta. Tillsätt färsen och stek på hög värme. Häll i kryddorna och en hel vitlöksklyfta (jag delar den inte, utan låter den koka med och tar sedan upp den före servering = lagom och mild vitlökssmak) och fortsätt steka. Var noga att röra om så att inget bränns vid. Häll i tomater och kalvbuljong. Låt koka upp.  Tillsätt apelsinskal och saft samt honung. Smaka av med salt och peppar och låt koka ihop i några minuter. Tillsätt bönorna (glöm inte att skölja dem i vatten först!) och låt koka i ca fem minuter. Strö över hackad mynta. Servera tillsammans med t ex guacamole, gräddfil och nachochips.

Postat av fredag 15/08 2014 kl. 10:54 2 kommentarer

Sommarfavorit 2014: Vattenmelon, fetaost & mynta

En av den här sommarens favoriter är definitivt salladen med vattenmelon, fetaost och mynta. Den söta melonen passar otroligt bra ihop med sältan i fetaosten och myntan blir pricken över i:et. Jag kan inte ens räkna alla de gånger vi har ätit den här salladen till grillat i sommar.  När det var som allra varmast och varken orken eller matlusten var på topp, åt vi den tillsammans med charkuterier till lunch.

IMG_3463.JPG

Skär melon och fetaost i kuber, strössla över mynta och toppa med lite olivolja och svartpeppar. Jag låter bli att blanda runt ingredienserna i skålen eftersom osten lätt blir mosig.

Postat av tisdag 15/04 2014 kl. 10:27 3 kommentarer

Det finns hopp!

De senaste veckorna har tröskeln in till köket blivit lite lägre. Det är numera kul att laga mat och på sistone har jag faktiskt lagat flera nya rätter som blivit förvånansvärt bra. Att jag har googlat fram recept och t o m lagat rätter utifrån egna idéer borde ju vara tecken på att det finns hopp om min matlagningslust. Nu ska jag bara bli av med skrivkrampen också. Hitta tillbaka till den där känslan när det bara är lätt att skriva och det inte känns jobbigt att logga in och komma igång med bloggandet.

20140413-210420.jpg
 Fyra rätter jag har lagat på sistone.

Överst till vänster: En väldigt lyckad chili con carne med spiskummin, rökt paprika, apelsin och honung.
Överst till höger: Foliepaket med lax, fänkål, citron, dill och grädde bl a. Vad kan gå fel med den kombon? Inget!
Nederst till vänster: En riktig lyxomelett med grönsaker och galet goda Salame Mandola från Parma Salami.
Nederst till höger: Färsbiffar fyllda med fetaost och champinjoner, ugnsbakade rotfrukter och en enkel fetaostcreme.

Recept/skisser på några av rätterna kommer när jag har tagit sats och landat bekvämt i ”bloggmattan”.

Postat av tisdag 11/03 2014 kl. 11:42 14 kommentarer

Att hitta tillbaka till köket

Ni vet hur det kan vara ibland; livet kommer emellan och matlagningen blir totalt oviktig. Eller… maten blir totalt oviktig. Det är då tanken på att det borde finnas ett ”bli mätt-piller” dyker upp. Det hände mig i höstas. Min pappa blev allvarligt sjuk och ganska snart var allt annat än hur han mådde sekundärt. Att laga mat rationaliserades bort. Varken orken eller fantasin fanns. Det åts i princip bara hämtmat här hemma. Om jag ska vara ärligt åts det knappt någonting alls en period.

Om man, som jag, i vanliga fall lägger mycket tid på att planera middagar och verkligen tycker att det är viktigt med bra och god mat, är det en konstig situation att överhuvudtaget inte vara sugen på något och mest se mat som ett nödvändigt ont. Jag nådde absoluta botten när jag en dag värmde rester som bland annat bestod av pommes frites. Man kan faktiskt inte värma pommes frites. Otjänligt som människoföda, sa min mamma. Så här i efterhand får jag erkänna att det var på gränsen. Fast jag blev ju i alla fall mätt.

En av de sista dagarna 2013 dog min pappa. Minst 20 år för tidigt. Att förlora en mycket älskad förälder är vansinnigt ledsamt. Det förstår ju vem som helst.

20140311-131235.jpg

”Sorgdieten” är effektiv, men definitivt inget att rekommendera. Den är dessutom det sämsta man kan ägna sig åt om man ska komma på fötter och få tillbaka den förlorade energin. Det svåra är dock att ta sig över tröskeln till köket och känna någon som helst lust att laga mat. Och ju längre tiden gick, desto mer motigt blev det.

Elin befann sig på andra sidan jordklotet, men bidrog på ett alldeles speciellt sätt till att jag faktiskt tyckte att det var lockande med matlagning igen. Hon skrev en matsedel för två veckor; komplett med 14 recept, kloka råd om vilka tillbehör jag borde satsa på och vad jag kunde laga lite extra av för att ha till dagen efter. Har ni någonsin hört talas om något finare? När jag läste hennes matsedel och fick idéer om hur jag kunde göra om något recept för att det skulle passa mig/oss, förstod jag att det fanns hopp om min matrelaterade mentala hälsa.

Och vet ni? Jag kommer ihåg hur man gör när man lagar mat! Numera trivs jag i köket de flesta dagar, även om påhittigheten och variationen inte riktigt har infunnit sig. Jag lagar mest gamla beprövade kort. Det är just den sortens mat jag vill ha när det är svajigt runtomkring mig. Den trygga husmanskosten som jag fick med bröstmjölken. Riktig comfort food.

Nu gäller det att ta sig an nästa utmaning; att laga nya rätter som är värda att blogga hem om.