Postat av
Helena onsdag 20/02 2013 kl. 8:55
Efter några månaders bloggvila känns det lite ovant och läskigt att komma igång igen. Skönt då att Elin visade vägen för några veckor sedan. Det hjälper lite. Modigt Elin!
Mitt uppehåll beror varken på flytt till hus eller en resa till andra sidan jordklotet, som för Elins del, utan på en envis magkatarr som orsakade en rejäl härdsmälta. Under tre månader kunde jag inte äta normalt och att blogga om nyponsoppa och kex har liksom inte känts så aktuellt. Inte heller om kokt fisk eller grönsakssoppa på burk.
Under den här perioden har jag verkligen förstått hur mycket i mitt liv som handlar om god mat och dryck. Fredagsmyset blev inte det minsta mysigt när det mest normala jag kunde äta var kokt wienerkorv och när det enda jag kunde dricka var vatten. Möjligen är det inte så sunt att alltid koppla ihop det där lilla extra i vardagen eller firandet av helg med mat, men så är det uppenbarligen här hemma.
Att inte kunna dricka alkohol så ofta eller i några mängder är jag van vid (det är liksom den ömtåliga magens defaultinställning) och det är verkligen ingen direkt ”uppoffring”, men att även vara tvungen att stå över mitt älskade te var öken. Nu har jag kommit fram till att en skvätt mjölk i teet håller magen på gott humör. Tack och lov för det, för utan min dagliga ”tefix” blir jag lite vissen.
En annan sak som slog mig under magstrejken var att i princip all mat som jag inte lagar själv innehåller vitlök. Det är nästan omöjligt att hitta en macka (förutom en vanlig ost- & skinkfralla förstås), salladsdressing, sås eller pastarätt som inte orsakar mer eller mindre magkollaps. För mig är det en gåta varför merparten av alla kockar per automatik kryddar alla rätter med vitlök. Även vanlig svensk husman alltså.
Sedan någon vecka tillbaka kan/vågar jag äta ungefär som vanligt. Och halleluja vilken lättnad det är. När jag för ett tag sedan summerade en mathelg med hjälp av bilderna nedan förstod jag att jag fått matlivet åter.
Lördagsfrukost de luxe på Café Frankfurt är på gränsen till vanvettig lyx. ~ En sen lunch på T/BAR (Hotel Diplomat) bestående av skagentoast med löjrom höjde just den söndagen ett par snäpp. ~ Kyckling tillagad efter min mammas recept serverad med ris, sås och kokta grönsaker är enkelt och väldigt gott. Visserligen inte lika god som när mamma lagat kycklingen och vi äter den vid köksbordet i Karlskrona, men ändå en favorit.
Högt och lågt. Lyx och husman. Precis den kombo jag gillar allra bäst.
Jag tror att jag är tillbaka. Och att min hjärna tänker mat igen. Måtte jag inte jinxa det här nu när jag trycker på ”publicera”.
