| Prenumerera via Bloglovin' bloglovin | Prenumerera via RSS RSS | Kontakta oss RSS

Postat av tisdag 15/04 2014 kl. 10:27 3 kommentarer

Det finns hopp!

De senaste veckorna har tröskeln in till köket blivit lite lägre. Det är numera kul att laga mat och på sistone har jag faktiskt lagat flera nya rätter som blivit förvånansvärt bra. Att jag har googlat fram recept och t o m lagat rätter utifrån egna idéer borde ju vara tecken på att det finns hopp om min matlagningslust. Nu ska jag bara bli av med skrivkrampen också. Hitta tillbaka till den där känslan när det bara är lätt att skriva och det inte känns jobbigt att logga in och komma igång med bloggandet.

20140413-210420.jpg
 Fyra rätter jag har lagat på sistone.

Överst till vänster: En väldigt lyckad chili con carne med spiskummin, rökt paprika, apelsin och honung.
Överst till höger: Foliepaket med lax, fänkål, citron, dill och grädde bl a. Vad kan gå fel med den kombon? Inget!
Nederst till vänster: En riktig lyxomelett med grönsaker och galet goda Salame Mandola från Parma Salami.
Nederst till höger: Färsbiffar fyllda med fetaost och champinjoner, ugnsbakade rotfrukter och en enkel fetaostcreme.

Recept/skisser på några av rätterna kommer när jag har tagit sats och landat bekvämt i ”bloggmattan”.

Postat av tisdag 11/03 2014 kl. 11:42 14 kommentarer

Att hitta tillbaka till köket

Ni vet hur det kan vara ibland; livet kommer emellan och matlagningen blir totalt oviktig. Eller… maten blir totalt oviktig. Det är då tanken på att det borde finnas ett ”bli mätt-piller” dyker upp. Det hände mig i höstas. Min pappa blev allvarligt sjuk och ganska snart var allt annat än hur han mådde sekundärt. Att laga mat rationaliserades bort. Varken orken eller fantasin fanns. Det åts i princip bara hämtmat här hemma. Om jag ska vara ärligt åts det knappt någonting alls en period.

Om man, som jag, i vanliga fall lägger mycket tid på att planera middagar och verkligen tycker att det är viktigt med bra och god mat, är det en konstig situation att överhuvudtaget inte vara sugen på något och mest se mat som ett nödvändigt ont. Jag nådde absoluta botten när jag en dag värmde rester som bland annat bestod av pommes frites. Man kan faktiskt inte värma pommes frites. Otjänligt som människoföda, sa min mamma. Så här i efterhand får jag erkänna att det var på gränsen. Fast jag blev ju i alla fall mätt.

En av de sista dagarna 2013 dog min pappa. Minst 20 år för tidigt. Att förlora en mycket älskad förälder är vansinnigt ledsamt. Det förstår ju vem som helst.

20140311-131235.jpg

”Sorgdieten” är effektiv, men definitivt inget att rekommendera. Den är dessutom det sämsta man kan ägna sig åt om man ska komma på fötter och få tillbaka den förlorade energin. Det svåra är dock att ta sig över tröskeln till köket och känna någon som helst lust att laga mat. Och ju längre tiden gick, desto mer motigt blev det.

Elin befann sig på andra sidan jordklotet, men bidrog på ett alldeles speciellt sätt till att jag faktiskt tyckte att det var lockande med matlagning igen. Hon skrev en matsedel för två veckor; komplett med 14 recept, kloka råd om vilka tillbehör jag borde satsa på och vad jag kunde laga lite extra av för att ha till dagen efter. Har ni någonsin hört talas om något finare? När jag läste hennes matsedel och fick idéer om hur jag kunde göra om något recept för att det skulle passa mig/oss, förstod jag att det fanns hopp om min matrelaterade mentala hälsa.

Och vet ni? Jag kommer ihåg hur man gör när man lagar mat! Numera trivs jag i köket de flesta dagar, även om påhittigheten och variationen inte riktigt har infunnit sig. Jag lagar mest gamla beprövade kort. Det är just den sortens mat jag vill ha när det är svajigt runtomkring mig. Den trygga husmanskosten som jag fick med bröstmjölken. Riktig comfort food.

Nu gäller det att ta sig an nästa utmaning; att laga nya rätter som är värda att blogga hem om.

 

Postat av torsdag 14/11 2013 kl. 10:19 2 kommentarer

Gräddkokt savoykål med äpple och bacon

Det är väldigt mycket fokus på olika dieter för tillfället och det är i princip omöjligt att undgå nya rön och trender. För egen del har jag alltid förkastat all form av reglerad kost. Efter diskussion med mig själv har jag kommit fram till att jag skulle bli olycklig av att helt och hållet skippa kolhydrater. Att inte få äta potatis till den husmanskost jag lagar funkar icke i min värld. Inte heller att hoppa över mackan och yoghurten med bär till frukost. Om jag skulle testa 5:2-dieten hade jag med all säkerhet stanna i sängen de där fastedagarna. Varför ens gå upp om man inte får äta? Nej, inget för mig.

Att däremot hoppa över kolhydrater på kvällarna verkar vettigt. Jag behöver ju inte ens de där kolhydraterna och har inget sug efter ”stabbig” mat med t ex pasta efter att ha ätit en bra lunch. Särskilt inte om jag bara ska tillbringa kvällen i soffan. Tilläggas bör att jag inte följer det här slaviskt. Jag tänker att i längden är det allra bästa för mitt välmående (och min matchvikt) att äta sunt alla dagar och att röra på mig så mycket som möjligt.

En av mina middagsfavoriter är ugnsbakad lax med tomat- och mangosalsa och Lotta Lundgrens dressade salladskål. Den gräddkokta savoykålen har seglat upp som god tvåa. Receptet är Tommy Myllymäkis och finns här. Jag serverar den bl a till biffar och fläskkotletter.

Tipsa gärna om kolhydratssnåla tillbehör i kommentarsfältet!

20130904-224244.jpg

Gräddkokt savoykål med äpple och bacon

1/2 savoykålshuvud
2 1/2 dl grädde (valfri fetthalt)
1/2 pkt bacon
1 äpple
salt
svartpeppar

Gör så här:

Skär baconet i bitar och fräs i panna. Tillsätt den strimlade kålen och häll över grädden. Låt puttra tills kålen är mjuk. Tillsätt sedan det tärnade äpplet. Smaka av med salt och svartpeppar.

Postat av torsdag 29/08 2013 kl. 10:24 2 kommentarer

Semestern 2013 i bilder

Sommaren 2013 har verkligen levererat. Sol, värme, fyra lediga veckor, god mat, blå himmel och tid tillsammans med familjen och vännerna. Jag har tömt min mobil på semesterfoton och som vanligt är det mest mat och olika miljöer som har fastnat på bild. Men jag lovar; jag har faktiskt umgåtts med levande varelser också. ;-)

20130819-232151.jpg
1. Promenad längs med Kungsholms strand. Stockholm är väldigt mycket mer än asfalt, trafik och stress. For sure!
2. Frukost på Il Caffè:s innergård (Bergsgatan, Kungsholmen). Den där yoghurten alltså…
3. Middag tillsammans med MariaPrimo Ciao Ciao vid Hornsbergs strand. En burrata till förrätt.
4. Plocksallat från egna odlingen på balkongen.

 

20130819-232211.jpg
1. Magnus och jag landade på flygplatsen i Ronneby och möttes av den här välkomstkommittén; brorsonen Arvid.
2. Frukost på mamma och pappas altan i Karlskrona. Det här är semester på riktigt.
3. ”Picknick” på en filt inomhus tillsammans med Arvid.
4. Kvällste hemma hos lillebror och hans familj. Med medhavd tesort; NK:s Earl Grey Majestic. Yes, I´m a tenörd. 

Klicka för att läsa hela inlägget »

Postat av tisdag 13/08 2013 kl. 11:19 4 kommentarer

Svartvinbärsparfait

En del barndoms- och ungdomsrätter och smaker förföljer en verkligen genom livet. De hänger kvar och kan få en att längta då och då. Mamma svartvinbärsparfait från 80- och 90-talet är en sådan. Under en period var den där parfaiten ett måste som dessert vid alla former av kalas och det är inte alls konstigt att den blev populär. Svartvinbärssmaken är intensiv och passar verkligen bra ihop med det ”gräddiga”.

Det var många år sedan jag åt parfaiten senast, så när vi var hos Magnus mamma under semestern och jag fick syn på svartvinbärsbuskarna i trädgården var det självklart att plocka en liter. Några dagar senare var vi hos mina föräldrar i Karlskrona med bären i tryggt förvar och jag letade fram det gamla receptet (varifrån det kommer från början har jag ingen aning om, för det är ju skrivet på papper, så klart!).

20130801-164432.jpg
Ja, alltså… det ser ju lite konstigt ut att jag har fotat bären vid en buske med röda vinbär, men det är ju inte på den busken jag har plockat  de svarta vinbären ;-)

Svartvinbärsparfait (ca sex portioner)

ca 5 dl svarta vinbär (som efter att de har sjudit och passerats ska ge 1 dl saft)
1 ägg
1 1/2 dl socker
2 dl vispgrädde

Gör så här:

Låt bären sjuda så att de släpper vätska. Passera bären genom en sil. Späd  ev. saften med ett par msk vatten. Vispa ägg och socker. Vispa grädden kraftigt (separat) och tillsätt i äggblandningen. Blanda i 1 dl koncentrerad vinbärssaft. Häll blandningen i en form och låt stå i frysen i minst fyra timmar. Garnera med färska vinbär och servera.

20130801-164452.jpg
En god, men lite väl tinad, svartvinbärsparfait.

Mamma hälsar att svartvinbärssaft från mataffären inte funkar att använda i parfaiten. Saften är helt enkelt inte tillräckligt koncentrerad. Färska björnbär är inte heller någon hit, eftersom den saften blir alldeles för ”mjäkig” i smaken. Så nu vet ni det och behöver inte göra om mammas ”misstag”. :-)