Ostchock

På Ica Maxi hittade vi små förpackningar av osten Allerum XO som jag inte har haft någon närmare bekantskap med (eller ja, när jag googlade på den upptäckte jag i och för sig att jag åt den gratinerad i en förrätt hos Maria, men jag var väl inne i amningsdimman då) och för 9:90:- så får man alltså 130 gram. Det är ju faktiskt en smart grej av Ostfrämjandet att köra en drive med små förpackningar så att även ostfegisar kommer sig för att prova nya ostar.

Jag önskar att jag kunde vara lite mer målande i min beskrivning av osten, med eftersom jag fortfarande befinner mig i någon slags ostchock så kan jag bara säga, herregud vilken god ost. Det går inte äta den utan att man blundar och känner marken försvinna under fötterna. De små osttärningarna försvann raskt tillsammans med min nya favoritchutney; havtornskokta äpplen med kardemumma. Burken hittade jag på Hambergs Fisk i Uppsala och den är ett grymt bra fynd. Vi har ju provat havtorn i alla möjliga varianter och det här var en av de bättre. Dessvärre så köpte jag sista burken så det kanske tar några dagar innan den dyker upp igen om någon är intresserad (till tröst så kanske jag ska berätta att jag övertalade den rara killen bakom disken att ta hem Mrs Darlingtons apelsincurd med cointrau, så den dyker förhoppningsvis vis där framöver)

Dessutom kan jag se ytterligare en poäng med den lilla miniförpackningen på 130 gram. För det här är en ost som man äter tills den tar slut och detta får nästan ses som ett preventivt syfte att förebygga gallsten. Nästa gång som jag springer på den här lilla underbara osten så ska vi ha ett ostderby mellan Allerum XO och Västerbottensost. Jag har ingen aning om hur det kommer att sluta.

Tète de Moine Piroutte

Om man gillar ost som luktar fotsvett så är Piroutte ett alternativ. Själv är jag lite petig på ost och tycker att det är sådär. Tanken var dessutom att det skulle gå att skära ut små ostfjärilar med den där lilla veven i mitten, och det gick väl inte heller så där vidare bra. Men ska jag säga något roligt om den här osten så tyckte vår ettåring att den var finfin 😯

Om vi kommer att köpa den här? Nä faktiskt inte. Den åkte till och med i soporna och jag brukar ju inte vilja kasta mat i onödan – jag ska nog hålla mig till min västerbottensost 😉

Jag är nog inte en raclettemänniska

Även om jag gillar ost så har jag faktiskt aldrig provat raclette förrän nu. Jag har inte ens haft så bra koll på vad det egentligen innebär. Men häromdagen så fick vi några ostar från schweiziska Emmi och en av ostarna var just raclette. (Och ska jag erkänna en sak till så hade jag inte ens hört talas om Emmi heller innan, men så är jag ju mest insnöad på min kära västerbottensost)

Jag antar att raclette är någon slags rituell cermoni för dem som tycker om schweizisk husmanskost, men för mig som inte är riktigt insatt med det magiska så kan jag mest konstatera att det mest är som – smält ost. Jaha. Visserligen är osten lättsmält och krämig men jag tycker mest att det är lite omständigt att grilla och fippla på matbordet.

Nja, det är nog ingen ost som jag kommer att gå att köpa enbart för att smälta under högtidliga former med mina middagsgäster. Men jag ser fram emot att prova de andra ostarna från Emmi, speciellt den där klosterosten som man ska skära ut små fjärilar i. Jag återkommer med all sannolikhet om hur det går till i praktiken.

Oströra

Till 11 bufféportioner behöver du:

4 dl keso
150 g riven lagrad ost
3 msk majonnäs
1 knippe gräslök
1 rödlök
Gör så här:

Finhacka röd- och gräslöken (alt. klipp gräslöken med sax). Blanda alla ingredienser. Låt stå kallt i minst 30 minuter innan servering.

Oströran ingick i buffén på Karlskronakolonins kräftfest och serverades tillsammans med Wasa Knäckis. Ursprungsreceptet kommer från Expressen.

Highlights från Streets matmarknad 2005

Det har varit en del ursäkter på sistone för att inte hinna uppdatera här; det har varit en långdragen förkylning, en del resande hit och dit samt en urladdad digitalkamera mm – men nu är ordningen tillrätta igen!

Liksom mina medbloggare så var jag på Streets matmarknad för ett par veckor sedan och det blev en hel del fynd till skafferiet;

Påsen med havtornsthé ovan heter ”Kustfägring” och kommer från Havtornspecialisten. Om jag minns rätt så är det en blandning av torkad havtornsmusli och grönt thé. Den är otroligt god (och redan slut!)

Efter att ha provsmakat oss igenom alla senapsvarianter på matmarknaden (vilket var många…) så blev det till slut Månkarbosenap som hamnade i vårt skafferi;

Ja, och så lite Havtornsmarmelad också men den har vi inte hunnit prova ännu.

Ett annat fynd var det här:

Bockhornsklöverfrön! Gröna kardemummakärnor! Garam masala! Torkade curryblad! Alla 4 påsarna för 20 :-! Hurra! Fynden kommer från Biofood.

Sambon, som är lätt chutneyberoende blev förtjust i denna burk;

Tigerchutneyen kommer från Huseby Brukshandel och är en currystark äppelchutney som har använts flitigt på nattmackorna här hemma.

Till sist, en tuff ost:

För mig var bekantskapen med Jürss ostar ny, det här är en kittost som är tuffare än alla andra jag provat tidigare (kan delvis bero på att den fick mogna ganska länge i kylskåpet?) Dessvärre vet jag inte om det är osten Salut eller Tilda som vi köpte.